Neverwhere

Neverwhere av Neil Gaiman är en av de konstigaste och en av de bästa böckerna jag har läst på länge.Tidigare hade jag läst och tyckt om Stardust, men det var ett tag sedan och efter att ha läst Neverwhere har jag insett att Neil Gaiman verkligen är en av mina favoritförfattare.

Richard Mayhew bor i London och lever ett ganska vanligt, halvtråkigt liv. Han har ett bra jobb, en trevlig lägenhet och är förlovad. Hans fästmö, Jessica, försöker ständigt få honom att förändras för att bli mer som hon vill att han ska vara. Richard duger aldrig riktigt, och måste hela tiden anpassa sig för att Jessica inte ska bli arg på honom. På väg till en middag med Jessicas chef, den rike Mr Stockton, hittar Richard och Jessica en skadad flicka på trottoaren. Jessica tycker att de ska strunta i det, så att de inte kommer försent till Mr Stockton, men Richard vägra göra det. Att lämna en skadad människa känns fel, och eftersom flickan ber honom att slippa åka till sjukhus tar han med henne hem till sig.

Flickan, som heter Door, gömmer sig undan Mr Croup och Mr Vandemar, två män som reser genom tid och rum och mördar människor. På uppdrag av en för Door okänd arbetsgivare har de mördat hennes familj, och vill nu mörda henne också. Door och hennes familj hör till en annan värld än Richard, en värld han inte visste fanns. Hon kommer från London Below, som befinner sig under det vanliga London. Där finns allehanda magiska varelser, människor som verkar höra hemma i alla möjliga olika tider och människor som från början levde i London Above, Richards London, men som har fallit genom sprickorna och hamnat i London Below i stället.

Door verkar kunna prata med djur, och ger Richard mycket märkliga instruktioner för hur han ska hjälpa henne. Han ska gå till en viss gata, där han ska vända sig om tre gånger och sedan komma att hitta en vän till Door som kan hjälpa henne. Richard gör detta, även om han tycker att det verkar märkligt och inte tror att det kommer fungera, och möter då till sin stora förvåning en man som kallar sig Markisen av Carabas, som ska hjälpa Door. Markisen och Door ger sig av, och Richard väntar sig att livet efter denna märkliga händelse ska återgå till det normala. Visserligen finns det meddelanden på hans telefonsvarare där Jessica skriker att förlovningen är slut och att hon inte vill veta av honom mer, men han har någon sorts förhoppning om att det ska visa sig att allt bara är en ond dröm. Snart börjar dock fler märkliga saker hända. Taxibilar slutar stanna för honom, hans skrivbord på jobbet är borta och alla han känner beter sig som om de aldrig sett honom förut. Det verkar som om han helt enkelt har slutat existera. Richard försöker leta upp Door igen, eftersom det var när han träffade henne alla de underliga sakerna började hända, och upptäcker motvilligt att han nu hör till det andra London, till London Below.


Han lyckas så småningom hitta Door, Markisen och Doors nyanställda livvakt Hunter, som ska skydda henne mot Mr Croup och Mr Vandemar. Alla har de olika motiv, Door vill veta på vems order Mr Croup och Mr Vandemar mördade hennes familj, Richard vill hitta ett sätt att få tillbaka sitt gamla liv, Hunter vill bli den som dödar The Beast of London och Markisen har en skuld han måste betala. De ger sig ut på ett fantastiskt spännande, och ofta otäckt, äventyr genom denna speciella värld, och Richard undrar flera gånger om han blivit galen. Han, som brukade leva ett helt vanligt liv, hamnar nu hela tiden i situationer där han måste prata med råttor, besöka övergivna tunnelbanestationer som egentligen inte finns, gå igenom magiska prövningar för att få tillgång till magiska nycklar, träffa änglar och hålla sig undan historiens skickligaste mördare.

De som har fallit genom sprickorna är till exempel hemlösa och andra människor som hamnat utanför i samhället, och i Neverwhere har Neil Gaiman skapat en värld för alla dessa människor. De som hör till London Below är osynliga för människorna i London Above, liksom många hemlösa är så gott som osynliga för alla förbipasserande som inte vill se. Denna värld är fantastiskt spännande, och fylld av såväl sluga, ondsinta mördare som fantastisk magi, stort mod och stark vänskap.

Jag tycker otroligt mycket om karaktärerna i Neverwhere, som Door, Richard, Markisen, Hunter, Old Bailey, Abboten som vaktar nyckeln och många fler. Även de som inte är det minsta sympatiska är oerhört fascinerande. Mr Croup och Mr Vandemar, som brände ner Troja, tog pesten till Flandern och har lönnmördat ett antal furstar och nästan lika många påvar är riktigt obehagliga personer men underbara bokkaraktärer. Jag skulle verkligen inte vilja träffa dem, men jag älskar att läsa om dem. Mr Croup älskar ord, och Mr Vandemar är alltid hungrig. Medan Mr Croup funderar på vad deras arbetsgivare egentligen vill och är den som pratar med och lurar till sig offer, är Mr Vandemar bara intresserad av att mörda, äta levande djur och att få nya vapen att mörda med.

Neverwhere är en riktigt, riktigt underbar bok. När jag läste den tänkte jag väldigt ofta "åh, vilken fantastisk mening! Den måste jag berätta för någon om!". Några rader tänkte jag likadant igen, och så var det genom hela boken. Neil Gaiman har en otrolig fantasi, och ett fantastiskt sätt att berätta sina underbara historier på. Nu tänker jag läsa American Gods, som jag tror och hoppas är minst lika underbar som Neverwhere.

Sommarlovstävling: Fantasy

Nu är det dags för den andra sommarlovstävlingen! Temat är fantasy, och vinnaren får den fantastiska boken Ondvinter av Anders Björkelid! Maila dina svar på dessa fem frågor till bokmatilda@hotmail.com senast den 27 juli.

1. Underfors av Maria Turtschaninoff hör till genren urban fantasy. I vanliga fall åker huvudpersonerna tåg, men hur tar de sig fram när inga tåg är tillräckligt snabba?

2. Naomi Noviks fantastiska serie om Temeraire och Laurence handlar om en drake och hans kapten som slåss i Napoleonkrigen. Innan de kunde kriga var de på en flygbas och utbildade sig. Vad hette flygbasen?

3. Innan Lyra, huvudpersonen i Philip Pullmans underbara serie Den mörka materian, lämnar Jordan College får hon någonting av rektorn. Vad?

4. En konungs ögon är den första delen av en riktigt bra serie som har fått alldeles för lite uppmärksamhet. En profetia som Aldebaran gjorde innan revolutionen är central i boken. Vad säger profetian?

5. En av huvudpersonerna i De vandrande städerna av Philip Reeve har Thaddeus Valentine som idol. Vad är Valentines titel?

Lycka till!

Underfors

Underfors är skriven av Maria Turtschaninoff.

Alva minns allting. Hon tvingar sig att komma ihåg varje detalj hon ser på vägen hem från skolan. Kvinnan med taxen hon mötte hade sitt gråa hår i en hästsvans, en beige jacka som matchade hennes halsduk och mörklila glasögon. Mannen som sopade gatan hade röd keps, blå overall, stripigt hår och verkade förkyld. Minns Alva inte allt, om hon till exempel glömt hur kvinnan hon krockade med såg ut, straffar hon sig själv genom att räkna upp en massa meningslösa saker hon lagt på minnet. I en tillvaro där mycket är ganska osäkert får alla dessa saker Alva kommer ihåg henne att känna sig trygg. Alva minns precis allting, alltid. Det är därför hon blir så förvirrad när ordet minns dyker upp överallt i hennes liv. Som självlysande bokstäver på hennes fönster. Format av spindelnät i terrariet hon har i sitt rum. Till och med nattfjärilarna som kommer in i huset sätter sig så att deras kroppar bildar ordet. Men vad ska Alva minnas? Det finns ingenting hon inte redan minns. Eller?

Joel drömmer om en tjej som går i hans skola. Hon som har färgat sitt hår rosa och inte har några vänner, men inte verkar vilja ha några heller. Hon som är hur självsäker som helst, hon vars knän nästan nuddar Joels när de sitter vid samma bord i matsalen. Alva. Helst av allt skulle han vilja fråga henne om hon vill gå ut med honom, men han vågar inte. Han är rädd att Alva ska skratta åt honom, han tror inte att tuffa, starka Alva skulle bry sig om någon som är så feg och mesig som han.

Alva kommer ihåg allting som har hänt efter. Före, som är tiden från det att hon föddes till det att hon var ungefär tre år gammal och blev adopterad, minns hon ingenting av. Hon vet inte alls vad det egentligen var som hände mellan före och efter, men när meddelandena dyker upp överallt runtomkring henne kommer mer och mer tillbaka. Någon höll i henne och skyndade genom en tunnel för att släppa ut henne genom en lucka. Luckan stängdes, och den treåriga Alva tittade på stjärnhimlen. Det var första gången jag såg stjärnorna, tänker Alva. Men så kan det väl inte vara? Det kan inte vara möjligt att hon vid tre års ålder aldrig sett stjärnorna förut. Kanske är det Nide, den långa killen med de svarta kläderna som Alva träffar när hon är ute och joggar, som har svaret på frågorna. Nide påstår att Alva kommer från Underfors, en magisk värld som finns under Helsingfors, att hon egentligen heter Umbra och att han kan ta henne till Underfors där hon ska få träffa sina riktiga föräldrar.

Till slut vågar Joel fråga Alva om hon vill gå på kafé med honom, och hon svara ja. Innan han går till kaféet tar Joel på sig sina finaste kläder, och han har varit förväntansfull ända sedan han frågade henne. Han kommer dit innan hon, och planerar hur han lite nonchalant ska säga att han bjuder henne, tänker ut hur han ska vara precis lagom nonchalant, sådär så att han inte blir jobbig och efterhängsen, men ändå inte så att hon tror att han inte bryr sig om henne. Men det blir inte alls som Joel väntat sig. Plötsligt ser han Alva, när hon står vid övergångstället blir hon stoppad av en lång, svartklädd man som Joel tycker ser riktigt skum ut. Han väntar sig att Alva bara ska skaka av sig honom och gå vidare, men i stället börjar de prata och Alva följer plötsligt med mannen utan att ens kasta en blick på kaféet. Joel tycker att det hela verkar mycket mystiskt, och följer efter Alva och mannen.

Alva, som på ett märkligt sätt känner sig dragen till Nide, glömmer alla tankar på Joel när Nide börjar prata med henne. Nide ska ta henne till Underfors, och han leder henne och även Joel rakt in i ett äventyr fyllt av magi och varelser från den nordiska mytologin, en helt annan värld mitt i det moderna samhällets vanliga tråkighet.

Underfors innehållet en blandning av det moderna och det traditionella. En av de viktigaste karaktärerna är ett troll, men har inga problem med att åka tåg tillsammans med Alva och Joel, men när inga tåg är snabba nog rider alla tre på bäckahästen. Jag tycker att kombinationen fungerar väldigt bra, och bidrar till att gör boken väldigt speciell. Jag rekommenderar verkligen Underfors, som är riktigt bra!

Eldbärare

Eldbärare är andra delen i serien Berättelsen om Blodet av Anders Björkelid. Den första boken heter Ondvinter.

Tvillingarna Wulf och Sunia har i ett år varit instängda i en Dommarring, där de genom att se andras minnen lär sig om Blodet, det släkte de nyligen upptäckt att de tillhör, och om de regler alla människor av Blodet måste följa.

Reglerna är mycket stränga, och när Wulf och Sunia kommer ut tvingas de anpassa sig till dem. Sunia får delta i vårriten, som alla Blodets kvinnor genomgår för att bli månprästinnor. Wulf ska bli hirdjägare, liksom alla andra män av Blodet.

Varken Sunia eller Wulf är nöjda med de roller de fått. Sunia är den av dem som är duktigast på att hantera ett svärd, men enligt Rytmen och Traditionen, som Blodets regler kallas, får bara män bära svärd. Wulf kan förvända synen, en magisk förmåga han lärt sig av den mäktiga Bergsfrun. Egentligen bröt hon mot Blodets lagar när hon lärde honom det, eftersom det är förbjudet att lära män vissa sorters magi. Därför måste Wulf hålla sin förmåga hemlig inför alla utom Sunia, Bergsfrun och hirdjägaren Wunan. Wunan blir Wulfs och Sunias vän, han är den enda av hirdjägarna som inte håller fast vid alla de hårda regler som de andra håller så hårt på.

Blodets värsta fiende, Kylan, har inte visat sig sedan tre personer förrådde det gamla imperiet (som kontrollerades av Kylan) genom att döda kejsaren med en speciell kniv. Kniven kallas Kejsarkniven, och är det enda vapnet som biter på galgmän och bitvargar, de monster som kommer fram när Kylan vaknar. Nu har Kylan kommit tillbaka, och den här gången är det till stor del Wulfs och Sunias ansvar att besegra den ...

Bandet mellan Wulf och Sunia är inte alls lika starkt som tidigare, Kylan gjorde att de inte längre kunde känna varandras tankar. Det gör att mycket är annorlunda, de måste fråga varandra om saker de bara visste förut. Trots att de fortfarande älskar varandra och vill dela allt med varandra känner Wulf (som är berättaren i Eldbärare) att allt faktiskt inte är som förut.

"- Det borde vara min ensak, sa hon till sist. Det är jag som förändras. Det tillhör mig. Jag vill inte dela det med underjordsväsen eller döda kejsarmördare.
-Vill du inte att jag frågar mer, sa jag och kände mig utslängd, utelåst och ensam.
Men Sunia skrattade igen. Så gick hon fram till mig, kramade mina axlar och såg mig djupt in i ögonen.
- Ingenting har förändrats mellan oss, sa hon långsamt och varmt. Jag vill inte bära på saker utan dig. Du får fråga vad du vill och jag vet att du berättar allt jag vill veta för mig.
Hon log och jag visste att hon trodde på det hon sa. Men på något sätt insåg jag att det ändå inte var sant."

Trots att Sunia verkligen tror att det är som hon säger märks det på många ställen att det inte är så. Mycket har förändrats och Wulf och Sunia är förvirrade och rädda. Ibland låter de det gå ut över varandra, och därför bråkar de mer än tidigare. De är vana vid att alltid förstå varandra direkt, och därför blir båda frustrerade när den andra inte förstår saker på en gång.

Jag tycker att Eldbärare är en fantastisk bok, ännu bättre än Ondvinter. Jag tycker väldigt mycket om språket, och just att relationen mellan Wulf och Sunia är mer komplicerad än tidigare gör dem intressantare.

Jag rekommenderar verkligen Eldbärare (men det är viktigt att ha läst Ondvinter först)! Jag ser fram emot fortsättningen, och hoppas att den är minst lika bra som den här underbara boken!

Under vingarnas skugga

Under vingarnas skugga är del tre av (förmodligen) fyra i serien Nyckelväktarna av Julia Sandström. De tidigare böckerna i serien heter På ödets vingar och Så långt vingarna bär.

Nyckelväktarna utspelar sig i en annan värld, i en värld där det finns bland annat magiker och karíter. Karíter är varelser som är mycket starkare än människor, har vingar och kan byta skepnad.

Böckerna handlar om karíten Shanzoc och hans vänner, människorna Comíl och Liva. Shanzoc är en bevarare, hans uppdrag är att hitta och varna Nyckelväktarna för de onda krafter som försöker stjäla nycklarna till Bergens port. Shanzoc skadades i början av sitt uppdrag, men räddades av nyckelväktaren Pah och hans barnbarn, Comíl och Liva. När bevararnas och Nyckelväktarnas fiender, De Avskydda, dök upp på Pahs skepp gav Shanzoc, Comíl och Liva sig av. Sedan dess har de varit på jakt efter fler nyckelväktare.

Sedan Shanzoc skadades har han varit förvandlad till människa och kallat sig Shan. Shanzoc vågar inte berätta det för Comíl och Liva av rädsla för deras reaktioner.

När Under vingarnas skugga börjar har Shanzoc, Liva och karíten Dýlla precis lyckats rädda Comíl från De avskyddas fängelse, men Comíl har livshotande skador. Den enda som kan rädda honom är Nyckelväktaren Ìsery, men att hinna fram till Ísery i tid är ett svårt uppdrag. De bestämmer att Dýlla ska flyga till rebellernas läger, där Ísery finns, med Comíl, och Shanzoc och Liva tvingas klara sig själva tills de kommer fram till rebellägret.

Väl framme i lägret verkar det som om alla är i säkerhet, men är det verkligen så? Det verkar som om det finns en förrädare bland rebellerna, och om De Avskydda får veta var lägret finns när stridsgruppen är ute på ett uppdrag är Iserý och resten av rebellerna helt oskyddade.

I den här boken har Shanzoc kommit ännu närmare Liva och Comíl än tidigare, men han vågar fortfarande inte berätta för dem att han är karít. Samtidigt som Shanzoc och Liva blir bättre och bättre vänner glider Liva och Comíl ifrån varandra. Inte långt innan Comíl blev tillfångatagen hade han och Liva ett hemskt bråk. Trots att båda säger att det inte spelar någon roll nu har ingen av de verkligen kommit över det. Relationerna mellan de tre vännerna blir mer och mer komplicerade, och hela tiden lurar hotet från De Avskydda och den onde kungens soldater ...

Jag tycker att Under vingarnas skugga är den bästa boken hittills i serien, eftersom den är allvarligare och mer spännande än de tidigare. Karaktärerna och deras relationer till varanrda är mer komplicerade och därför mer intressanta.

Julia Sandström tror att det kommer bli fyra böcker i serien (jag tycker att det vore trevligt med fler, eftersom de är så bra), och jag längtar verkligen efter nästa bok!

VARGBRÖDER - Vålnadernas berg

Vålnadernas berg är den sjätte och sista boken i Vargbröderserien av Michelle Paver. De tidigare delarna heter Vargbröder, Havets fångar, Demonernas port, Jagad av klanerna och Ondskans schaman.

Vargbröderböckerna utspelar sig i Storskogen för sextusen år sedan. I den första boken var huvudpersonen Torak tolv år gammal och svor att söka upp Världsandens berg för att hämnas sin fars död. Under sin färd mot Berget lärde han känna bland annat vargungen Ulv, som blev Toraks flockbror, och Renn från Korpklanen. Torak upptäckte att det är hans öde att besegra de onda själ-slukarna, och Renn och Ulv bestämde sig för att hjälpa honom.

I Vålnadernas berg har det gått några år och hänt mycket sedan Toraks far dog. Alla själ-slukare utom en, Eostra, är döda. Eostra är den mäktigaste själ-slukaren av dem alla, och för att rädda allt som lever i Storskogen måste Torak besegra henne. Enligt Korpklanens schaman kommer striden mot Eostra leda till att Torak dör, men Torak tänker ändå göra vad han kan för att hitta vålnadernas berg, där Eostra finns, och rädda Storskogen från själ-slukarens ondska.

Eostra gör att det är isande vinter i Storskogen, och hon dödar oskyldiga djur. Hela Storskogen fruktar henne, alla är rädda. Dessutom tar hon sig in i folks hjärnor, hon får Torak att tro att han inte vill ha Ulvs och Renns hjälp när han ger sig av mot vålnadernas berg. Och hur ska Torak klara sig utan sina allra bästa vänner?

Vargbröderböckerna är väldigt spännande och utspelar sig i en intressant miljö, där människorna lever på helt andra sätt än vi gör idag. Samtidigt är deras känslor och relationer till varandra väldigt lika våra. Att miljön är spännande och människornas likheter och olikheter med oss är två saker som gör att jag tycker så mycket om Vargbröderböckerna.

I den sista boken har Renn och Torak kommit ännu närmare varandra, deras vänskap är starkare än tidigare. Inför Toraks kamp mot Eostra är det mer som står på spel än förut (inte bara Toraks liv, utan hela Storskogen), och Toraks strid mot ondskan kommer att avgöras och få ett slut. Det här gör att Vålnadernas berg känns starkare och lite allvarligare än de tidigare böckerna, något som gör att jag tycker att Vålnadernas berg är den bästa boken i serien.

Det är viktigt att läsa Vargbröderböckerna i ordning (annars är det nog väldigt svårt att förstå någonting), och även om de bara blir bättre och bättre är den första boken, Vargbröder, superbra!

Starcross

Starcross är skriven av Philip Reeve, som även har skrivit serien om de vandrande städerna (De vandrande städerna, Förrädarens guld, Grön storm och Där världen slutar). Starcross är fortsättningen på Larklight. Böckerna utspelar sig i rymden på 1800-talet. Det brittiska imperiet består av de flesta planeterna i vårt solsystem (och deras månar), alla utom Saturnus, Neptunus och Uranus. Arthur Mumby och hans storasyster Myrtle bor i huset Larklight, som snurrar runt i en bana bortom månen. I den första boken visar det sig att Larklight är något mer än bara ett vanligt hus, och att Arthurs och Myrtles mamma är något mer än bara en människa.
I den här boken har Myrtle och Arthur precis kommit tillbaka från sina äventyr tillsammans med Jack Havock och hans besättning, den blå ödlan Ssilissa, mr Grindle, ioniern Munkulus, tentakeltvillingarna och den vänliga krabban Nipper.
Familjen Mumby får ett brev med en inbjudan att åka till hotellet Starcross, som ligger på en asteroid. De åker dit, men ser inte en skymt av havet det stod om i brevet. När de kommer dit ser hotellet först förfallet ut, men förändras plötsligt och ser jättefint och trevligt ut. När Arthur vaknar nästa morgon ser han att havet finns där. Det verkar som om hotellet färdas genom tiden, och havet tillhör det förhistoriska Mars. Men vem är Delphine Beauregard, och varför är en vän till Arthur och Myrtle där och kallar sig för Ignatius Flint? Hur försvann Sir Richard Burton och hans fru Ulla? Och vad är det egentligen som är litet och svart och säger "moob"?
Jag tycker att Starcross är en väldigt bra och mycket speciell bok. Det finns väldigt många väldigt bra författare, men jag kan inte komma på någon som verkar ha en fantasi som påminner om Philip Reeves.

Cirkelns bok

Cirkelns bok av A.J. Lake är den tredje och sista boken i serien Mörkrets tid. De två tidigare böckerna heter Drakens bok och Svärdets bok.
Böckerna handlar om Elspeth och Edmund, som har varsin förmåga. Edmund är en Ripente, han kan se genom någon annans ögon. Ripenter ses ofta som förrädare, och därför vill han inte att hans far, Kung Heored av Sussex, ska få veta något om Edmunds förmåga. Elspeth kan frammana ett kristallsvärd, det kristallsvärd som blev till när Ioneth offrade sig för att kunna förgöra den ondaste kraften av alla.
I slutet av den andra boken släpptes en farlig gud lös, en gud som är mäktig nog att ödelägga hela jorden. En enda kedja hindrar guden från att återfå sin fulla kraft. Ett svärd kan förstöra kedjan. Samma svärd är det enda som kan förgöra den onda guden. Svärdet tillhör Elspeth, och på grund av en sak som hände när guden släpptes lös kan hon inte längre frammana det. Kommer svärdet att komma tillbaka, och slutföra det uppdrag det skapades för? Vilka offer krävs för att rädda världen från undergång?
I en annorlunda värld av drakar och magi råkar Edmund och Elspeth tillsammans med sina vänner Cluaran, kapten Cathbar och Eolande ut för många otäcka och spännande äventyr.
Jag tycker att Cirkelns bok är väldigt bra, och jag tror att jag tycker att den är den bästa boken i trilogin. Alla böckerna i Mörkrets tid innehåller mycket spännande äventyr och många modiga människor som verkligen bryr sig om sina vänner. Böckerna i Mörkrets tid är väldigt spännande och jag rekommenderar dem verkligen!

Där världen slutar

Där världen slutar är den fjärde och sista delen i Philip Reeves fantastiska serie om de vandrande städerna och deras invånare. De tidigare böckerna i serien heter De vandrande städerna, Förrädarens guld och Grön storm. Jag tycker riktigt mycket om alla böckerna i den här serien, men Där världen slutar är helt klart min favorit. Den är mest spännande i hela serien, och jag tycker att slutet är helt underbart.
Böckerna utspelar sig på vår jord, flera tusen år framåt i tiden.Vår civilisation förstördes under ett hemskt krig som kallas sextiominuterskriget. Man har efter sextiominuterskriget kommit på ett sätt att bygga städer som rör sig och kan äta upp varandra. Städerna rör sig på olika sätt. Vissa, som London, rullar fram på marken. Isstäderna, som till exempel Anchorage, har medar och tar sig fram över isen. Brighton flyter, och Airhaven är en flygande stad. De rörliga städerna måste följa den kommunala utvecklingsläran, vilket innebär att större städer jagar och äter mindre. När en stad blir uppäten utplånas den helt. Staden som ätit upp den tar vara på allt av värde i den, och invånarna blir slavar i den större staden som slukat deras stad.
De flesta bor i rörliga städer, men inte alla. Det finns rörelsemotståndare. I den här boken har Gröna stormen, en väldigt krigisk grupp inom rörelsemotståndet, tagit makten över rörelsemotståndarna. Det är krig mellan Gröna stormen och stor del av städerna. Det drar ihop sig till ett avgörande slag, och hela tiden lurar ett mycket gammalt vapen (från sextiominuterskriget), som har makt att förstöra hela jorden, precis utanför atmosfären.
Den här världen är på många sätt olik vår, men det finns ändå många likheter. Det finns, precis som i vår värld, stora klasskillnader. Städerna har flera olika våningar. Till exempel London har sju våningar. Den översta kallas High London, och där bor de med högst status. Ju längre ner man bor, desto lägre status har man. Så är det i de flesta städer, även om det finns de där det är finast att bo i mitten.
En sak jag tycker väldigt mycket om med böckerna är människorna (andra karaktärer också, alla är inte människor). Ingen är helt ond eller helt god, alla är lite både och, så alla karaktärer är väldigt trovärdiga. Två av de allra viktigaste karaktärerna i böckerna är Tom och Hester. De träffades i början av första boken, och då var de inte så bra vänner. När Tom precis blivit nerknuffad från sin stad och träffat Hester upptäcker han att hon river sönder hans skjorta för att förbinda sitt skadade ben vilket gör honom upprörd.
"'Hallå!' sade Tom. 'Det där är en av mina bästa skjortor!'
'Jaså?' svarade hon utan att titta upp. 'Det här är ett av mina bästa ben.'"
I den tredje boken är Tom och Hester vuxna och har en sextonårig dotter, Wren. Hon är väldigt viktig i de två sista böckerna. En annan betydelsefull och intressant karaktär är jägaren Törnskatan. Den som vill veta vad en jägare är får läsa böckerna (i och för sig tycker jag att man ska göra det ändå)!
Även om Där världen slutar är slutet på den här historien finns det en till berättelse som utspelar sig i samma miljö, Fever Crumb. Den utspelar flera generationer tidigare än De vandrande städerna. Än så länge finns Fever Crumb inte på svenska, men förhoppningsvis kommer den att översättas.
Även om den sista boken är bäst i serien måste man läsa dem i ordning, annars blir man nog ganska förvirrad.
Alla de här böckerna är fantastiska. Läs dem!

Ondvinter

Ondvinter är skriven av Anders Björkelid.
Tvillingarna Wulf och Sunia bor på en gård med sin far. Wulf och Sunia har en märklig förmåga, utan att prata med varandra vet de vad den andra tycker och tänker. En dag när Wulf och Sunia är ute på jakt råkar de fånga en vätte i sina snaror. Vätten undrar var de har lärt sig att göra vättesnaror, men Wulf och Sunia har bara gjort sådana snaror som deras far lärt dem. Är det han som lärt de att göra snaror man kan fånga vättar i? Som tack för att de släpper honom ger vätten dem en "gåva".

"När du förlorat allt,
när eld och snö har blandats,
skall Kejsarkniven skydda dig,
från Vinterkungens hundar.

När allt har tagits från dig,
när du är verkligt ensam,
skall vita stammar dölja dig,
från Vinterkungens män." säger vätten till dem. Wulf och Sunia förstår inte att det var gåvan, och undrar när de ska få den. Vätten svarar att gåvan har de redan fått, och det är en mycket värdefull gåva som Wulf och Sunia verkligen kommer ha nytta av.
När stora vargspår syns i byn ger sig Wulf och Sunias far ut i skogen för att jaga vargen. Han är borta länge, och när han kommer tillbaka har han feber och ett konstigt, vitt märke runt halsen. När ännu fler konstiga och otäcka saker börjar hända tvingas Wulf och Sunia att fly ut i skogen. De kommer till den mystiska Bergsfrun. De får veta att de tillhör Blodet, och på grund av att Bergsfrun brutit mot Blodets lagar, Rytmen och Traditionen, kommer något hemskt att hända med Wulf och Sunia ...
Ondvinter är en väldigt bra bok. Den är väldigt spännande och skriven på ett lite annorlunda sätt. Eftersom Wulf och Sunia har ett väldigt starkt band till varandra är boken skriven i vi-form, och Wulf och Sunia berättar tillsammans. Jag har aldrig läst någon bok i vi-form tidigare, och jag tycker att det är en bra och intressant idé. Ondvinter är den första delen i fantasyserien Berättelsen om Blodet, och jag längtar efter fortsättningen.

Mina nya favoritböcker

Jag har en ny favoritbokserie, böckerna om draken Temeraire. Böckerna heter Hans majestäts drake, Jadetronen, Svartkrut och eld och Elfenbensriket. De är skrivna av Naomi Novik.

Böckerna utspelar sig under Napoleonkrigen, men krigen går till på ett lite annat sätt än de gjorde i verkligheten, eftersom det finns en massa drakar inblandade.

Will Laurence är kapten på det brittiska fartyget Reliant, som i en strid besegrar ett franskt skepp. På det franska skeppet finns det ett drakägg, som Reliants besättning kommer över. De upptäcker att ägget redan är hårt, vilket innebär att det snart ska kläckas. När en drake är nykläckt måste den selas på om människor ska kunna hantera den. Ingen i Reliants besättning vill bli flygare, men eftersom draken kläcks innan de kommit land är en av dem tvungen. De drar lott, men draken accepterar inte den det blir, den enda han accepterar är Laurence. Draken får heta Temeraire. När de kommit i land bestäms det att Temeraire ska få en utbildad flygare i stället för Laurence, men Laurence och Temeraire, som har lärt känna och börja tycka om varandra, går inte med på det. Laurence får vara Temeraires flygare, och de tas till flygbasen Loch Laggan för att utbildas. Där utses Temeraires besättning (en fullvuxen drake är väldigt stor och väger ungefär tjugo ton, därför behövs det mer än en man för att sköta alla sysslor) och Temeraire placeras i en långvingeformation (långvinge är en drakras) för att tillsammans med drakarna Lily och Maximus utbildas. De andra drakarna i formationen, Dulcia, Messoria, Immortalis och Nitidus, är äldre och erfarnare.
Det visar sig att Temeraire är en kinesisk himmelsdrake, den enda i hela Europa.

I den andra boken, Jadetronen, vill den kinesiske kejsaren ha tillbaka Temeraire, eftersom han är en mycket värdefull kinesisk drake. Kejsarens bror och hans följe kommer till England för att ta tillbaka Temeraire. Eftersom himmelsdrakar endast får tillhöra kejsare och deras släktingar tycker inte kejsarens bror och hans följe att Laurence är en värdig följeslagare för Temeraire(trots att Laurence i början inte ville bli flygare har en mycket stark vänskap utvecklats mellan honom och Temeraire, så att skiljas från varandra är en sak de båda verkligen kämpar för att slippa). Det leder till en riktigt spännande historia som är minst lika bra som den första boken.

I den tredje boken, Svartkrut och eld, ska Laurence och Temeraire hämta tre drakägg till England, ett mycket svårt och viktigt uppdrag. En av drakarna är en kazilikdrake, en mycket värdefull eldsprutare.Till sin hjälp har Laurence och Temeraire bland annat vilddraken Arkady och hans flock, som de räddat ur en lavin. Svartkrut och eld är en riktigt bra och spännande bok som ingen borde missa!

I Elfenbensriket, den fjärde boken, kommer Laurence, Temeraire och vilddrakarna tillbaka till England efter en lång och farofylld resa. Temeraire och vilddrakarna får inte komma in på flygbasen, och Temeraire får inte träffa sina vänner Maximus och Lily. Allt verkar mycket underligt, och det visar sig att nästan alla drakarna i den brittiska flygkåren drabbats av en mystisk och dödlig sjukdom. Temeraire och Laurence skickas till Afrika för att leta efter ett botemedel, en svår uppgift som de måste klara. Det är alla brittiska drakars, inklusive Lilys och Maximus, liv som står på spel...
Jag tycker riktig, riktigt mycket om alla böckerna i den här serien, och alla borde läsa dem. Det kan vara lite svårt att komma in i den första, men när man väl har gjort det är böckerna bara helt underbara. De är väldigt spännande, det är en intressant historisk miljö och jag tycker mycket om drakarna. Många av dem i alla fall. Eftersom de har helt olika personligheter tycker jag om dem av olika anledningar, och vissa, som Lien, tycker jag inte om alls. Ni som vill veta vem Lien är ska läsa böckerna (alla andra ska i och för sig också göra det), ni kommer inte att ångra er!
Jag känner en ganska stark gemenskap med Temeraire, eftersom ett av hans intressen är läsning. Eftersom han inte kan läsa i människoböcker själv måste Laurence läsa för honom, så han får även Laurence, som tidigare inte tyckt om att läsa (en stor nackdel med Laurence, men han är en bra flygare ändå), att läsa.
Filmrättigheterna är sålda till Peter Jackson, som regisserade Sagan om ringen, och det ska bli jättespännande att se filmen. Jag hoppas att den kommer snart!
Böckerna om Temeraire är helt fantastiska. LÄS DEM!

Ondskans schaman

Nu har femte Vargbröder äntligen kommit! Den heter Ondskans schaman, och är fortsättningen på Vargbröder, Havets fångar, Demonernas port och Jagad av klanerna. Vargbröderböckerna är skrivna av Michelle Paver. De utspelar sig för ungefär sextusen år sedan. I första boken är Torak tolv somrar gammal och hans far blir dödad av en demonbjörn. Han lovar sin far att ta sig till Världsandens berg för att kunna döda björnen. På vägen träffar han vargungen Ulv, som nyligen förlorat sin flock. Det visar sig att Torak kan tala vargarnas språk och Ulv blir hans flockbror. I resten av böckerna fortsätter Toraks och Ulvs kamp mot de ondskefulla Själ-Slukarna. De är sju schamaner från olika klaner som bland annat vill släppa ut demoner i Storskogen. Under sin kamp mot Själ-Slukarna lär Torak och Ulv känna Renn från korpklanen och Toraks släkting Bale från sälklanen.
I femte boken finns två Själ-Slukare kvar. En av Toraks närmaste vänner blir dödad av en av dem, och Torak svär att hämnas. Han ger sig av på en farofylld resa efter Själ-Slukaren, en resa som för honom och de vänner han har kvar i livet till Djupa Skogen. Den mäktige Själ-Slukaren har tagit makten över Djupa Skogens klaner, och hetsar dem att angripa Öppna Skogen. Ska Torak någonsin kunna hämnas sin vän och döda Själ-Slukaren? Hur ska han kunna göra det när Själ-Slukaren har alla Djupa Skogens klaner på sin sida?
Jag tycker att Ondskans schaman är den hittills otäckaste, mest spännande och bästa boken i Vargbröderserien. Böckerna blir bara bättre och bättre, så jag ser verkligen fram emot den sjätte och sista. Den kommer ut på svenska 2010.Det enda jag tyckte illa om med den här boken var baksidestexten. Läser man den och har läst de tidigare böckerna förstår man vilken av Toraks vänner som dör. Alla Vargbröderböckerna är superbra och jag rekommenderar dem verkligen.

Den mörka materian

Nu tänker jag skriva om Den mörka materian, som tillhör mina absoluta favoritböcker.
Alla som inte har läst de här böckerna borde verkligen göra det. Olika världar existerar i väldigt mycket fantasy, men de här böckernas olika världar är bättre än de flesta. Jag vet inte riktigt varför, men det är så. Jag är även väldigt förtjust i Lyra. Hon är en stark tjej som klarar av det mesta. Hon är väldigt vild, väldigt nyfiken och tycker inte om att följa regler. Hon är väldigt lojal mot sina vänner. Hon har en vän som råkar illa ut i första boken, och hon lovar att rädda honom. Hon är väldigt envis, och hon ger inte upp. Att hon försöker rädda sin vän märks även i den tredje boken.
Den mörka materian är skriven av Philip Pullman. Den består av tre böcker, Guldkompassen, Den skarpa eggen och Bärnstenskikaren.
Tolvåriga Lyra och hennes daimon Pantalaimon bor på Jordan College i Oxford. De lever i en annan värld än vår, en värld där varje människa har en daimon. Ens daimon är en del av ens själ, i form av ett djur. Daimonens skepnad (vilket djur den föreställer) beror på hur man är som person. Barns daimoner har ännu ingen fast skepnad, och kan byta skepnad. När man blir vuxen antar daimonen en fast skepnad, och det är den skepnaden som visar ens personlighet. Jag tycker att daimoner är en fantastisk idé.
En dag gömmer Lyra och Pantalaimon sig i ett klädskåp i sällskapsrummet på Jordan College och ser rektorn och akademikerna prata med Lord Asriel, Lyras farbror. Lord Asriel har återvänt till England från en expedition i Norden. Där har han hittat en plats där man genom norrskenet kan se en annan värld. När Lord Asriel lämnar Jordan ska han tillbaka till Norden.
Samtidigt händer det saker i Oxford. Slukarna har kommit dit. I landet har barn försvunnit. Det sägs att de har blivit slukade, tagna av Slukarna.
Plötsligt en dag får Lyra veta att hon ska äta middag med rektorn. På middagen lär hon känna den vackra, tjusiga mrs Coulter. Mrs Coulter föreslår att Lyra ska bo hos henne och senare följa med henne till Norden. Detta gör Lyra gärna. Innan Lyra flyttar till mrs Coulter i London får hon en sak av rektorn på Jordan. Han kallar den alethiometer. Han säger att den talar om sanningen och att Lyra ska gömma den för mrs Coulter.
Innan Lyra ger sig av inser hon att hennes vän Roger är försvunnen. Ingen har sett honom på länge. Har han blivit tagen av Slukarna?
I London får Lyra prova ett helt annorlunda liv, ett lyxigt och glamouröst liv. Hon får en massa fina, nya kläder och får äta på fina restauranger. Men Lyra upptäcker att någonting inte stämmer. När ska mrs Coulter ta med dem till Norden? Och varför snokar hennes daimon, den gyllene apan, bland Lyras saker? När Lyra under ett cocktailparty hör saker om mrs Coulter som får henne att förstå att mrs Coulter inte är så underbar som hon först trodde rymmer hon och Pantalaimon. På väg bort från mrs Coulters våning blir hon infångad av män hon tror är Slukare. Hon blir räddad av zyjenare som tar henne till sin båt. Hon får möta zyjenarnas kung, John Faa, och den gamle, vise zyjenaren Farder Coram. Zyjenarna planerar att ta sig till Norden, dit de vet att Slukarna tagit de försvunna barnen, för att rädda barnen. Lyra får tid att titta mer på alethiometern, och börjar förstå hur den fungerar. När hon visat att hon kan förstå den bestäms det att hon ska följa med till Norden.
På väg till Norden, i Trollesund, träffar hon aeronauten Lee Scoresby från Texas och pansarbjörnen Iorek Byrnison från Svalbard. Iorek lever i exil och människorna i staden har tagit hans rustning. Utan den är han ingen pansarbjörn. Lyra undrar om han kan följa med och hjälpa till att rädda barnen, men det kan han inte utan sin rustning. Lyra använder alethiometern för att ta reda på var hans rustning finns, och Iorek tar tillbaka den. Sedan lovar han att hjälpa Lyra att rädda barnen.
På väg till Norden träffar Lyra även häxan Serafina Pekkala och hennes daimon Kaisa. Även de hjälper till. Kaisa berättar att Slukarna tagit barnen till en plats som kallas Bolvangar, långt upp i norr.
Lyra och zyjenarna beger sig ditåt, men de blir anfallna på vägen. Lyra blir tillfångatagen och förd till Bolvangar, platsen dit Slukarna för barnen. Lyra väntar på att zyjenarna och Iorek ska komma för att rädda barnen, medan hon själv tänker ut en plan för hur barnen ska göra när de kommer.
Jag tänker inte berätta hur det gick för de andra barnen och zyjenarna, men jag kan berätta att Lyra överlevde och kom iväg från Bolvangar. Eftersom boken handlar om Lyra och det finns två delar till i serien är det logiskt att hon överlever.

Första boken har filmats. Jag tycker inte att filmen är lika bra som boken, men den är ändå väldigt bra för att vara en film (på det stora hela tycker jag mer om böcker än filmer). Bilden ovan är från filmen och föreställer Lyra tillsammans med pansarbjörnar.
I början av andra boken, Den skarpa eggen, tar Lyra och Pantalaimon sig till världen Lord Asriel sett genom norrskenet. Den världen är vår värld. Hon träffar (i vår värld) Will, som letar efter sin försvunna pappa. Lyra och Will hamnar även i en annan värld, där staden Cittàgazze finns. I Cittàgazze finns vålnaderna, en sorts varelser som är farliga för barn men inte för vuxna. Därför träffar Lyra och Will endast barn i staden. I Cittágazze kommer Will över en kniv och det visar sig att han är den rätta knivbäraren. Det är ingen vanlig kniv, utan en kniv som kan skära igenom vad som helst, även barriären mellan olika världar.
I Lyras värld har kyrkan väldigt mycket makt och styr mycket över människornas liv. Kyrkan försöker ta makten i andra världar också, och i tredje boken, Bärnstenskikaren, drar det ihop sig till den slutliga uppgörelsen mellan auktoriteten (som är ungefär som Gud) och de som vill få tycka och tänka som de vill, under ledning av Lord Asriel.
I Bärnstenskikaren kommer Will och Lyra till många olika världar och råkar ut för många spännande saker. I andra boken träffade Lyra Mary Malone, en forskare från vår värld som får väldigt stor betydelse i den tredje boken.
Har du inte läst de här böckerna, läs dem! Du kommer inte att ångra dig.

Eragonböckerna

Böckerna om Eragon och hans drake Saphira är skrivna av Christopher Paolini. De tre böcker som har kommit ut heter Eragon, Den äldste och Brisingr. I början är Eragon en ganska fattig bondpojke som bor med sin morbror Garrow och sin bror Roran i byn Carvahall, som ligger i landet Alagaësia. Alagaësia styrs av den ondskefulle kungen Galbatorix. Han och hans svarta drake Shruikan tog makten genom att tillsammans med tretton andra drakryttare döda alla andra drakryttare och deras drakar. Tidigare var det ryttarna som härskade i Alagaësia, och det var en lugn och fredlig tid. Drakryttare kan använda trolldom och får lika långa liv som drakarna och de nästan odödliga alverna. Med tiden blir mänskliga drakryttare mer och mer lika alver, de får bland annat spetsigare öron. Allt detta har Carvahalls sagoberättare Brom berättat för Eragon.
En dag när Eragon är på jakt i bergskedjan Ryggraden hittar han en blå sten. Han tar med den hem, och senare kläcks den och en drake kommer ut. Eragon rör vid draken, och ett märkligt band mellan dem uppstår. De är nu drake och ryttare. Eragon gömmer draken och ger den namnet Saphira. När mystiska främlingar som är ute efter draken tvingas Eragon och Saphira fly. Sagoberättaren Brom följer med dem. Brom undervisar Eragon i trolldom, fäktning och annat en drakryttare bör kunna. I slutet av Eragon tar sig Eragon och Saphira till Varden, en motståndsrörelse som kämpar mot Galbatorix. Varden berfinner sig i dvärgarnas stad Tronjheim, eftersom dvärgakungen Hrothgar stödjer Varden.
I Den äldste kommer Eragon och Saphira till Ellesméra, alvernas huvudstad för att fortsätta sin utbildning. Det är något de verkligen behöver, eftersom slutstriden mot Galbatorix kommer närmare och närmare. Och ju närmare slutstriden kommer, desto viktigare är det att Eragon och Saphira får veta varifrån Galbatorix får sina onaturligt stora krafter. Om de inte vet det kan de omöjligt besgra Galbatorix och hans svarta drake Shruikan. Svaret på den frågan får de i Brisingr. Och det är inte något de har väntat sig. Men jag tänker inte berätta vad det var. Om ni vill veta får ni läsa böckerna själva, vilket jag verkligen rekommenderar er att göra. Jag tyckte inte att Eragon var så jättebra,men när jag läste de andra tyckte jag mer om serien, eftersom de bara blir bättre och bättre.

En konungs ögon

En konungs ögon är skriven av Catherine Banner.
Den utspelar sig i Malonia, som är ett land i en annan värld. I Malonia är det krig. I en militärskola som utbildar soldater går femtonåriga Leo och hans åttaåriga lillebror Stirling. När Leo var liten var det revolution i Malonia, landets prins och hans föräldrar dödades och den ondskefulla Lucien tog makten. Det finns en profetia som Leos och Stirlings gammelfarbror Aldebaran gjort innan revolutionen kom. Den sa att den som skadade prinsen skulle råka ut för samma sak själv. Därför finns det de som tror att prinsen inte dog i revolutionen. Det sägs att han finns i landet England, i en parallell värld.
En dag när Leo är på väg hem från militärskolan hittar han en bok i snön. När han tittar i den ser det ut som om det inte står något i den, men när han tittar i den senare på kvällen ser han att det finns text i den. I boken hittar han en berättelse om England. Det dyker upp mer och mer text i boken. Leo får läsa berättelsen om vad som hänt hans gammelfarbror Aldebaran när han kom till England, och även vad som hänt Malonias prins, när även han kommit till England.
Det är början på ett spännande äventyr för Leo, och även början på den spännnade berättelsen om vad som hände prinsen.
En konungs ögon är en jättebra bok, som är väldigt spännande och ganska otäck på vissa ställen. Den är första delen i en trilogi, och jag ser verkligen fram emot nästa del.

Sebastian Darke - Slaget om Keladon

Det här är en superbra bok som är skriven av Philip Caveney.
Den handlar om Sebastian Darke, Cornelius, prinsessan Kerin och Sebastians buffilop Max. Sebastian är sjutton år gammal och är på väg till staden Keladon för att söka jobb som narr hos kung Septimus. Max följer med honom. På vägen träffar Max och Sebastian Cornelius. Han är en kortväxt krigare från Golmira. Han är också på väg till Keladon, för att söka tjänst i kungens livgarde, Röda Kappan. Cornelius och Sebastian blir vänner. En dag ser de vagnar som blir överfallna av banditer. Cornelius, Sebastian och Max kommer dit och besegrar banditerna, men alla som åkte med vagnarna har blivit dödade av banditerna, alla utom en flicka som Sebastian hittar i en av vagnarna. Hon är nästan sjutton år, nästa dag är hennes födelsedag. Hon berättar att hon är prinsessan Kerin, Keladons blivande drottning. Hon säger att kung Septimus är hennes farbror, men han kommer bara att vara kung tills hon fyller arton. Sebastian , Cornelius, Max och prinsessan Kerin kommer fram till Keladon. Men där händer det något som visar att kung Septimus inte alls har för avsikt att sluta vara kung ...
Boken är superbra. Den är både rolig, spännande och lite otäck. Jag tycker mycket om karaktärerna i boken, mest Max, buffilopen. Max har väldigt många egna åsikter och är väldigt rolig på många ställen. Boken utspelar sig i en annan värld, men den påminner ändå om vår.

Larklight

Larklight är skriven av Philip Reeve.
Den handlar om Arthur Mumby. Han är tolv år gammal och bor med sin pappa och sin syster Myrtle i ett hus i rymden. Huset heter Larklight. En dag får de veta att mr Webster ska komma till Larklight nästa dag. De vet inte vem mr Webster är, men de tror att han kommer från Kungliga Xenologiska Institutet, efterson han använder deras brevpapper. Men när mr Webster kommer nästa dag visar det sig att han är en spindel. Ingen vanlig spindel, utan en enorm, vit spindel som har tolv ben och kan prata. Med sig har mr Webster en hel armé av enorma, vita spindlar. Spindlarna kidnappar Arthurs och Myrtles pappa, och Arthur och Myrtle tvingas fly till månen i en livbåt. Där blir de nästan uppätna av en burkmal, men blir räddade av Jack Havock och besättningen från hans skepp (inget vanligt skepp som finns på havet, utan ett som flyger i rymden) Sofronia, den blå ödlan Ssilissa, den stora krabban Nipper, Munkulus och mr Grindle. Myrtle, Arthur, Jack och besättningen åker till Venus med Sofronia. Där träffar de dem vita spindlarna igen, och den här gången fångar de Myrtle...
Larklight är en kanonbra bok. Den är spännande och väldigt speciell. Den utspelar sig i rymden på 1800-talet, och jag har aldrig läst någon annan bok som gör det. Philip Reeve har faktiskt blivit en av mina favoritförfattare. Han har även skrivit de fantastiska böckerna De vandrande städerna, Förrädarens guld och Grön storm.

Silverhästen

Silverhästen är skriven av Lene Kaaberbøl. Den är den första delen i en serie. Den andra delen heter Hermelinen och den tredje heter Isfågeln. Silverhästen utspelar sig i landet Breda. I Breda finns det en bredani. Hon bestämmer över Breda. I Breda är det bara kvinnor som kan äga mark. Männen måste resa runt i landet.
Silverhästen handlar om Kat. Hennes mor Teresa äger ett värdshus i Tre dalar.
En dag kommer en kvinna med en häst till värdshuset. Kats styvfar Cornelius säger att Kat ska hjälpa till med hästen. Hästen är silverfärgad och har ögon som ett rovdjur. Kat upptäcker att hästen inte är som andra hästar. När ryttaren ska lämna värdshuset ger hon Kat ett mynt med en silverhäst på.
Ett tag senare säger Tess (Kats mor) att Kat ska till Brias färgargård och bo där ett tag. Kat reser dit. På färgargården träffar Kat en massa flickor som är elaka mot henne. Kat rymmer därifrån. Hon träffar Simon, som också är en silverryttare, precis som kvinnan som gav Kat myntet. Simon har också en silverhäst. Han berättar för Kat att myntet är ett tecken, som betyder att hon också kan bli en silverryttare. Om det går bra för Tess så ska Kat bli en lärling för att sedan bli silverryttare.
Simon är ute och letar efter Dorissa, kvinnan som gav tecknet till Kat. Hon och hennes häst har försvunnit. Vad har hänt med henne? Och vem är Hermelinen? Hermelinen, som kan ha gjort något fruktansvärt, men som Kat har lovat att inte berätta för någon om…
Jag tycker jättemycket om boken. Den är spännande, precis som den andra serien av Lene Kaaberbøl (den som handlar om skämmerskans dotter).

Grön storm

Grön storm är skriven av Philip Reeve. Den är den tredje delen i serien om Tom och Hester. De första delarna heter De vandrande städerna och Förrädarens guld.
Grön storm utspelar sig sexton år senare än Förrädarens guld. Tom och Hester bor på den nu stillastående staden Anchorage. De har en dotter som heter Wren. Hon tycker inte om livet på Anchorage, därför att hon vill upptäcka världen. En dag ser hon Caul, som också bor på Anchorage, gå av staden. Wren följer efter och ser att han träffar en man som heter Gärsen. Gärsen är en borttappad pojke. Bortappade pojkar är pojkar som har blivit stulna från sina föräldrar när de var små. Sedan har de utbildats till att bli tjuvar i staden Grimsby. Caul var också en sådan från början, men han rymde. Gärsen frågar Caul om han kan hjälpa Gärsen att ta en enda sak från Anchorage. Caul säger nej. När Caul har gått säger Gärsen att han har sett Wren och att hon kan komma fram från sitt gömställe. Wren gör det. Gärsen frågar om hon kan hjälpa till att ta saken. Wren säger att hon kan göra det om hon får följa med Gärsen när han ska åka iväg med sin undervattensfarkost. Han säger att hon får det. Han berättar att saken är en bok som är gjord av plåt. Wren går tillbaka till Angchorage och hittar boken. Nästa dag tar hon med den till Gärsen, men sedan blir det inte alls som hon har tänkt sig.
Jag tycker att den här boken är jättebra. Den är spännande och minst lika bra som de andra böckerna. De här böckerna hör till mina absoluta favoritböcker och jag tycker att alla som gillar spännande böcker borde läsa dem.
Den fjärde delen finns på engelska och heter A Darkling Plain. Jag läntar efter att den kommer på svenska.
Philip Reeve har en hemsida för den här bokserien.

På ödets vingar

På ödets vingar är skriven av Julia Sandström.
Den handlar om karíten Shanzoc. En karít är en varelse som liknar en människa, men som har vingar. Karíter kan byta skepnad. Karíter bor på ön Karitya. Shanzoc och hans vänner Yukar och Olie har blivit utsända för att hitta och varna nyckelväktarna. Nyckelväktarna är en grupp människor som vaktar varsin nyckel. Alla nycklarna går till en port, och bakom den porten finns det hemska varelser. Den porten får aldrig öppnas. Det är nyckelväktarnas uppgift att skydda nycklarna, så att ingen ska kunna öppna porten. Det finns varelser som vill öppna porten. Därför måste nyckelväktarna varnas.
När Shanzoc och hans vänner flyger över ett hav blir de överfallna av andra, elaka karíter. Det blir en strid, och Shanzoc är den enda som överlever. Hans ena vinge skadas och han faller ner i havet och han förlorar medvetandet, men innan dess hinner han byta skepnad till en människa. En båt hittar Shanzoc. På båten finns Comíl, Liva och deras morfar Pah. När Shanzoc vaknar upp säger han att han är en människa som heter Shan, men när han pratar med Pah får han veta att Pah har upptäckt att Shanzoc är en karít. Shanzoc får berätta om sitt uppdrag. Då berättar Pah att han är en nyckelväktare, och att en medaljong som Liva har är nyckeln. Han säger att Shanzoc ska ge sig av till en stad som heter Tanjmyra tillsammans med Comíl och Liva. Det gör han, och då börjar äventyret.
Jag tycker att den här boken är jättebra. Det tycker jag därför att den är spännande och därför att den utspelar sig i en spännande värld.