I det här trädet är skriven av Per Nilsson och Katarina Kieri. Båda författarna har tidigare vunnit Augustpriset, och nu har de skrivit en riktigt bra bok tillsammans.
Siri och Jakob känner inte varandra. Jakob vet inte vad Siri heter och Siri vet inte vad Jakob heter. Då och då ser de varandra, men inte så ofta. Han tänker på henne som Fågelflickan och hon tänker på honom som Vilsenpojken.
Jakob är verkligen en "Vilsenpojke". Han känner sig väldigt ensam och vilsen, och inser förvånad när hans nya vän Ida frågar honom vad han ska göra ikväll att det är första gången han får den frågan. Han inser att Ida betyder något för honom, han känner att han ler när hon avslutar ett sms med "Kram".
Siri är också ensam och vilsen. Hennes föräldrar är skilda och hennes pappa är alkoholist. Han har lovat henne att hon betyder så mycket för honom att nu ska han hålla sig nykter. För hennes skull. Siri vill gärna lita på sin pappa, hon vill kunna förlåta honom. Men det finns en gräns. Plötsligt har han svikit en gång för mycket. Plötsligt minns Siri den där skadade fågelungen som hennes pappa var tvungen att döda för att den skulle slippa lida. Siri förstod att det var grymt att den skulle leva, den skulle lida så mycket. Att hennes pappa dödade den var för fågelungens eget bästa, det minns Siri. Men hon minns också hur pappan slog och slog, långt efter att den stackars fågeln var död. Och är det bara skadade fågelungar som borde få dö för att slippa lida?
Siri är ensam i sin familj. Hon har känt sig tryggare med sin pappa än med sin mamma, men var kan hon känna sig trygg nu när hon inte kan lita på sin pappa längre? Siri kunde känna sig ganska trygg med sin bästa vän, Fatima. Men plötsligt råkar hon göra Fatima arg, och är nu alldeles ensam i skolan också.
Jakob har en storebror, John. För fem år sedan var John med om en misshandel. Han blev inte misshandlad och han var inte med och slog. Men han var med. Han stod bredvid och tittade. Han gjorde ingenting. Kanske var det då John blev sådär tyst, kanske var det då det slutade finnas ett "vi" som betydde Jakob och John. Kanske var det då glimten i Johns ögon försvann. Jakob vet inte. Han börjar fundera på det när Ida frågar om John alltid har varit sådär tyst. Eller är det Lasses fel att John är som han är nu? Lasse, som nog egentligen bodde ihop med Jakobs mamma. Det kändes inte så för Jakob. Han tyckte att det kändes som om Lasse bodde hos dem, inte med dem. Det kändes som om de var två lag, Lasse var ett lag och Jakob, John och deras mamma var ett lag. Lasse som försökte trycka ner John, han stod inte ut med att John var smartare och starkare än han.
Siri är inte som alla andra. Hon är annorlunda, speciell. Hon passar inte i klassen, hon är som en fågel som bara flög förbi och råkade landa där. När alla andra tittar i skolkatalogen tillsammans och säger "Åh, vad ful jag är!" eller "Du är jättesöt!" smyger Siri ner den i skolväskan, för att sedan kunna sticka ut ögonen på alla hon inte tycker om. Först Caroline i klassen. Med den röda knappnålen sticker Siri två små hål där Carolines blå ögon syntes bara några sekunder tidigare. Nästa dag är Caroline sjuk. Sedan är det Kevins tur. Kevins tur att drabbas av Siris svarta voodoomagi. Men magin fungerar kanske bara tre gånger, så Siri ska vänta och tänka efter noggrant innan hon använder sin sista gång. När hon stuckit ut ögonen på en sista person ångrar hon sig mycket och är jätterädd för att hon i sin ilska gjort något förskräckligt mot någon som egentligen är väldigt viktig för henne.
Det händer att Siri och Jakob träffar varandra. Och ja, kanske till och med en vilsenpojke och en ensam fågelflicka kan bli mindre ensamma. Men de behöver inte bli det genom varandra.
I det här trädet handlar inte om två ensamma personer som plötsligt träffas och blir kära så att allting löser sig. Den handlar om två ensamma personer, ja. Men en av de saker som gjorde att jag tyckte så mycket om den här boken var att det inte gick ut på att Siri och Jakob skulle träffas och bli kära. Den visar att kärlek inte är lösningen på alla problem. Den visar också att människor kan betyda något för varandra utan att vara kära. Att det finns fler saker som är viktiga.
Vartannat kapitel handlar om Siri och vartannat om Jakob.
Det är Katarina Kieri som har skrivit om Jakob och Per Nilsson som skrivit om Siri. Det visste jag inte när jag läste boken, och jag hade inte kunnat lista ut att de inte skrivit allting tillsammans. Jag tycker att det är väldigt bra och väldigt häftigt hur två författare kan skriva så likt, så att det känns som om det är en författare som skrivit alltsammans.
Jag rekommenderar verkligen
I det här trädet! Den är riktigt, riktigt bra!
