För ett par veckor sedan var jag på Malmö stadsbibliotek och
lyssnade på Abdellah Taïa när han talade på Internationell författarscen. Han
talade framförallt om Frälsningsarmén, som är den andra av hans böcker som
översatts till svenska. Han berättade väldigt mycket intressanta saker, och jag
är otroligt glad över att ha varit där! Nu har jag två signerade böcker av
honom, och har dessutom träffat hans jättetrevliga förläggare Elisabeth Grate,
vilket var jätteroligt!
En sak Abdellah Taïa pratade om som var otroligt
fascinerande var hur han varje gång han återvänder till Marocko påminns om sin
fattiga bakgrund. Att han idag är en framgångsrik författare, och långt ifrån
den fattige pojke han en gång var, spelar ingen roll. I samma ögonblick som han
sätter foten på marockansk jord känner han sig som en fattig man. Att
klasskillnader kan vara så djupt rotade i samhällen och människor är både
intressant och skrämmande.
När Abdellah Taïa var liten drabbades han ofta av
panikattacker, vilket han hanterade genom att i detalj återskapa minnet av de
egyptiska teveprogram han och hans familj tittat på för sig själv. En av de
saker jag tycker utmärker Abdellah Taïas böcker är hans förmåga att beskriva
saker på ett otroligt precist och träffande sätt, och kanske bidrog hans vana
att som liten noggrant återberätta saker för sig själv till att utveckla denna
förmåga.
Liksom den första av Abdellah Taïas böcker som kom på
svenska, Ett arabiskt vemod, är Frälsningsarmén en självbiografisk roman. Den
handlar om huvudpersonen Abdellahs uppväxt i Marocko, om livet i det lilla
huset tillsammans med mamman, pappan och de åtta syskonen. Huset hade tre rum,
ett som Abdellah delade med sin mamma och sina sex systrar, ett som var hans
pappas och ett som var storebrodern Abdelkébirs. Detta var ett sätt att visa
att Abdelkébir, som beundrades av alla men allra mest av Abdellah, var
familjens kung.
Språket i Frälsningsarmén är otroligt starkt, att läsa den
är en njutning och vartenda ord känns rätt. Abdellah Taïa skriver på franska,
och På Internationell författarscen berättade han att han som barn inte var
särskilt duktig på språket, men när han bestämde sig för att lära sig det blev
han snabbt väldigt duktig på det, så duktig att han fick ett stipendium för att
åka till Schweiz och studera fransk litteratur. Att franska inte är hans
förstaspråk, och att det till och med fanns en period när han inte var så bra
på det, gör det fantastiska språket i hans böcker ännu mer imponerande.
Abdellah Taïa är arabvärldens första öppet homosexuella
författare, och kommer från ett land där homosexualitet betraktas som ett
brott. Att det fortfarande är så i delar av världen är naturligtvis
fruktansvärt, men saker går framåt. Frälsningsarmén
har nyligen filmatiserats, med Abdellah Taïa själv som regissör. Den
spelades in i Marocko, med tillstånd av marockanska myndigheter och under beskydd
från marockansk polis.
Att lyssna på Abdellah Taïa var jätteintressant, och jag ser
fram emot både att läsa mer av honom och att gå på Internationell författarscen
och lyssna på fler författare!
Tack för recensionsexemplaren av Frälsningsarmén och Ett
arabiskt vemod, Elisabeth Grate!
