Fjäril är skriven av Sonya Hartnett, som fick ALMA-priset 2008. Hon har även skrivit bland annat The Silver Donkey, The Ghost's child och Jag är djävulen.Trettonåriga Plums största skräck är att inte få vara med. Därför umgås hon hellre med ett tjejgäng som ofta retar henne och inte låter henne vara med på riktigt än att visa att hon är ensam. Tanken på att verkligen vara ensam, så ensam att det blir uppenbart att hon är utanför, skrämmer Plum så mycket att hon desperat klamrar sig fast vid sina så kallade vänner. "Vännerna" utnyttjar Plum, och trots att hon umgås med dem och kallar dem sina vänner är hon inte en i gänget på riktigt.
Plum tror att hennes ensamhet beror på att hon är ful, tjock och dum (och inte på att hennes "vänner" är elaka mot henne), och tror att om hon var snyggare, smalare och smartare skulle hon bli mer accepterad, kanske till och med omtyckt eller populär.
En dag blir Plum inbjuden till sin grannes sons födelsedagskalas. Plum lär känna grannen, Maureen Wilks, som för Plum verkar lite som någon form av gudinna. Maureen är vacker, smal och modemedveten, och det bästa av allt är att hon bryr sig om Plum. Maureen säger att Plum skulle kunna bli fotomodell och att de andras elakheter bara är tecken på avund. Plum och Maureen bestämmer sig för att bli som systrar, eftersom de är de enda som förstår varandra.
Plum är glad över Maureens stöd, speciellt när en hemlighet som avslöjas får Plums så kallade vänner att överge henne på riktigt. Efter avslöjandet har hon inte ens stöd av de "magiska" föremål hon gömt och fått kraft av tidigare.
Men är livet perfekt bara för att man är vacker? Eller är Maureen Wilks inte så underbar och lycklig som Plum trott? Och är det egentligen bara Plum som har hemligheter vars avslöjanden kan få förödande konsekvenser? Kanske inte, och när Maureen plötsligt visar sig ha andra kopplingar till hennes familj rasar Plums värld ännu en gång.
Jag tycker riktigt, riktigt mycket om Fjäril! Plum känns väldigt trovärdig, hennes rädsla för att vara utanför och hennes övertygelse om att ensamheten är hennes fel beskrivs på ett obehagligt och övertygande sätt som känns väldigt verkligt.
Fjäril är en mycket mörk historia, och även om Plums problem bara växer och växer känns det aldrig överdrivet. Och kanske kan det, trots allt, finnas hopp även för Plum.
