En riktig hjälte

Jag brukar inte läsa särskilt mycket biografier, men nu har jag hittat en jag fastnat i totalt. Jag fick "Det står ett rum här och väntar på dig" - berättelsen om Raoul Wallenberg av Ingrid Carlberg i julklapp, och än så länge är den helt fantastisk. Att Ingrid Carlberg dessutom kom till vår skola och föreläste om Raoul Wallenberg i höstas tror jag bidrar till att göra läsupplevelsen ännu bättre.

Raoul Wallenberg var en väldigt intressant person tycker jag. Han riskerade sitt eget liv och räddade otroligt många ungerska judar undan deportation till koncentrationsläger under andra världskriget, han var mycket modig och kan definitivt sägas ha varit en riktig hjälte. Ändå var det till stor del en slump att det blev just han som åkte till Budapest 1944 och blev så central i räddningsaktionerna. Raouls far dog innan sonen föddes, och han fick stor del av sin uppfostran av sin farfar. Farfadern, Gustaf Wallenberg, var bitter över att han till skillnad från sina bröder inte fått någon plats i familjens bank, SEB, och såg det som sin livsuppgift att se till att sonsonen blev framstående inom näringslivet. Att bli diplomat ingick inte alls i den unge Raoul Wallenbergs framtidsplaner, och att just han blev utvald för att åka till Ungern och hjälpa till att rädda judar kom sig till stor del av att slumpen hade placerat hans kontor i samma byggnad som de amerikanska diplomaterna i Sverige höll till. Räddningsaktionen var nämligen en amerikansk idé, men man behövde en svensk som skulle åka till Budapest och sköta arbetet där. Att Raoul Wallenberg föreslogs berodde troligtvis på att de amerikanska diplomaterna mötte hans kompanjon, Kálmán Lauer, i hissen på jobbet. Lauer var jude, och hade sin familj i Budapest. Han ville att Raoul skulle åka dit och hjälpa dem att komma därifrån, och när han upptäckte att det behövdes en svensk som åkte till Ungern för att hjälpa judarna där föreslog han genast sin kollega. Jag tycker att det är otroligt hur en man som alltid ansett sig själv vara feg och som fick uppdraget tack vare tillfälligheter kunde sköta det som utomordentligt bra och riskera och till slut till och med offra sitt eget liv för det.

Raoul Wallenberg var en riktig hjälte, och Ingrid Carlberg har skrivit en fantastisk bok om honom. Nu ska jag fortsätta läsa!

JA! Vad roligt!

Pojkarna vann Augustpriset! Åh, vad glad jag är!

Pojkarna

Av de böcker som är nominerade till Augustpriset i barn- och ungdomskategorin har jag läst två, Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren och Pojkarna av Jessica Shiefauer. Jag håller på Pojkarna. Jag gillade Jessica Schiefauers förra bok, Om du var jag, men Pojkarna är ännu bättre!

Till en början handlar Pojkarna om tre flickor. Kim och hennes vänner Momo och Bella är fjorton år gamla, och vill inte vara med om de förändringar som deras klasskamrater genomgår. De är rastlösa och letar efter något att bli, men hittar bara förutbestämda, stereotypa kvinnomallar som de vägrar forma sig efter. De vill fortsätta klä ut sig, fortsätta leka, Momo vill sy och Bella vill odla alla möjliga växter och de bryr sig inte ett dugg om vad andra skulle kunna tycka om det. Det är med en av alla Bellas växter det spännande börjar. Längst ner i ett paket med växter Bella beställt finns en lite grön klump som det växer ett blad ur. Växten är ingenting Bella beställt, men hon bestämmer sig för att plantera den i sitt stora växthus. Bara ett dygn senare har växten blivit en halv meter hög och fått en knopp. När blomman slår ut hittar flickorna en sorts märkliga små säckar inne i dem. Om man skär upp säckarna får man ut en märklig, söt vätska, som smakar som honung. En kväll dricker Kim, Momo och Bella ur den, och då förvandlas de till pojkar.

De ger sig ut, mitt i natten, och går genom staden där de ser andra pojkar. De förundras av att det är så annorlunda när man är pojke, att människorna de möter tittar på dem på andra sätt. Inga andra pojkar tittar på dem med sådana där hala, glidande blickar fyllda av obehagligt begär. Det känns okej att ta stora steg fyllda av kraft och styrka när man är pojke. I början är det spännande, lite otäckt men också alldeles fantastiskt. På kvällarna dricker de av blommans saft och går ut som pojkar. Eftersom de inte är sig själva, och ingen vet vilka de egentligen är, kan de vara lite hur de vill. En natt träffar de Tony. Kim och Momo säger sina namn, som blir hårda pojknamn när de sägs ur pojkmunnar. "Det där Mack", säger Kim och pekar på Bella. Kim trivs med Tony, hon, eller han, känner sig stark och uppskattad tillsammans med honom. Inte långt efter att de har träffat Tony tröttnar Bella. Hon tycker att Tony mest snackar skit, och är inte intresserad av att lyssna.

Så småningom tröttnar Momo också, men inte Kim. Hon vill fortsätta, hon njuter av att få vara med Tony. När hon är pojke tillsammans med Tony vågar hon saker hon inte brukar våga, hon känner sig respekterad. Inte ens när Bella berättar att blomman är sjuk slutar Kim ta av dess saft. Hon gör saker hon inte brukar våga, och saker hon nog i vanliga fall skulle tycka kändes fel.

Pojkarna är en bok om hur gränser suddas ut. När Kim, Momo och Bella blir pojkar försvinner gränsen mellan könen, de är både och och ingen vet säkert vad som egentligen är på riktigt. När det inte är säkert vad som är på riktigt och vad som inte är det blir också gränsen mellan rätt och fel suddigare. Kan man göra saker som är fel i en värld där det inte känns som om det händer på riktigt?

Jag tyckte otroligt mycket om Pojkarna. Jag älskar språket, och jag tycker att handlingen är helt underbar. Jag tycker om hur Kim, Momo och Bella inte passar in bland andra tonåringar, men hur de inte heller vill göra det. Jag tycker om hur alla gränser blir otydliga, trots att, eller kanske just på grund av att, det gör att jag inte förstår allting. Jag tror inte att Kim heller förstår vad det är som händer med henne. Det finns mycket i Pojkarna att fundera över, och det finns mycket jag inte förstår. Men jag tycker mycket, mycket om den. Så mycket är jag säker på!

Här ligger jag och blöder

"Årets Augustprisvinnare i barn-och ungdomskategorin blev Jenny Jägerfelds Här ligger jag och blöder, en superbra bok som jag verkligen tycker förtjänade priset.

Här ligger jag och blöder handlar om sjuttonåriga Maja, som på en skulpturlektion råkar såga av sig tumspetsen med en elektrisk sticksåg. Just precis så var det, hon råkade såga av sig tumspetsen, det var ingenting hon gjorde med flit för att hon mådde dåligt som resten av världen verkar tro. Om Maja tyckte att något är jobbigt skulle hon prata om det, hon skulle aldrig ens komma på tanken att medvetet skada sig själv.

Det Maja egentligen skulle såga var en hylla, som skulle bli en födelsedagspresent till hennes mamma. Nu har Maja alltså ingen present med sig när hon åker för att hälsa på mamman över helgen (Majas föräldrar är skiljda och bor på olika ställen. När Maja är hos mamman brukar pappan gå ut och träffa olika kvinnor som han aldrig nämner för Maja. Men Maja vet ändå, eftersom hon brukar kolla sin pappas mail som har det lättknäckta lösenordet ”maja”)"

Klicka här för att läsa hela inlägget!

Det händer nu nominerad till Augustpriset!

Nu har vi fått veta vilka som nominerades till Augustpriset i år, och Sofia Nordins fantastiska bok Det händer nu är en av dem!

De andra nominerade i barn-och ungdomskategorin är:

Syltmackor och oturslivet av Anna Ehring

Jag finns av Maja-Maria Henriksson
Här ligger jag och blöder av Jenny Jägerfeld
Jag tycker inte om vatten av Eva Lindström
Tänk om… av Lena Sjöberg

Jag har hittills bara läst Det händer nu, så än så länge håller jag tummarna för att den vinner!

Skriv om och om igen vann Augustpriset!

I år vann Skriv om och om igen av Ylva Karlsson, Katarina Kuick, Sara Lundberg och Lilian Bäckman Augustpriset i barn-och ungdomskategorin! Den är den enda av de nominerade jag inte läst, så jag vet inte vad jag tycker om den. Snart tänker jag ta reda på det, och det ska bli mycket intressant och spännande att läsa den!

Av de jag har läst tyckte jag bäst om Natthimmel och Månskensvargen, men den här kan faktiskt vara mycket bättre! Jag ser fram emot att läsa den och få veta!

Ni som har läst Skriv om och om igen, vad tyckte ni om den?

Augustpriset

Halv sex på kvällen i morgon får vi veta vilka som vinner Augustpriset i år!
Jag har läst fem av de sex nominerade i barn-och ungdomsklassen, och de var jättebra allesammans.
De nominerade i barn-och ungdomsklassen är:

Svenhammeds journaler av Zulmir Bečević

Femtonåriga Svenhammed är född i Sverige, har bott i Sverige i hela sitt liv, och kan inget annat språk än svenska. Trots det tycker inte de som är "riktiga" svenskar, de som är blonda och blåögda och har svenska föräldrar, att han är svensk. Han har fått den första halvan av sitt namn från sin pappas favorit på socialkontoret, Sven, och den andra från pappan, Mohammed.
Svenhammed är trött på sociologer som tycker och anser saker om hur det är för Svenhammed och hans vänner. Därför börjar han skriva journaler (inte dagbok, journaler. Enligt Svenhammed är det bara töntar som skriver dagbok), för att berätta hur det verkligen är. I sina journaler berättar Svenhammed om sin familj, om sina bästa vänner Chino och Miell, och om Emilia. Svenska, vackra, populära Emilia, som bor på andra sidan motorvägen.
Jag tycker att Svenhammeds journaler är en väldigt bra bok. Jag har inte hunnit med att skriva en utförligare recension av den än, men det kommer snart!

Månskensvargen av Elvira Birgitta Holm

Ylva är femton år, och den enda i sin by som inte dött av pesten. Hon flyr ut i skogen tillsammans med sin hund Vargtass. Hon träffar inga andra människor, inte förrän hon en dag blåser i sitt horn och får svar av en spelpipa. Ylva träffar en pojke som inte talar, men som verkar älska spelpipan han spelar på. Spelpipan som pojken fått av den människa han älskar mest i världen, en människa som inte träffat pojken på en väldigt lång tid. En människa som förmodligen är död, pojken vet inte.
Precis som Ylva har pojken gått igenom hemska saker, och tillsammans kämpar de för att överleva.

Skriv om och om igen av Ylva Karlsson, Katarina Kuick, Sara Lundberg och Lilian Bäckman

Den enda av de Augustnominerade barn-och ungdomsböckerna jag inte har läst. Därför kan jag inte berätta något om den.

Siv sover vilse av Pija Lindenbaum

Siv ska sova över hos sin bästis Cerisia, men hemma hos Cerisia är det inte som hemma hos Siv. Cerisia har en minst hundra meter lång bror som spelar hög musik, en hund med en äcklig knöl på huvudet och två marsvin som luktar messmör. Hemma hos Cerisia bor den äldsta människan Siv någonsin har sett. Det är Cerisias gammelfarmor, och hon sitter mest och tittar. Siv vet inte ens om gammelfarmorn tittar på henne. Cerisia är i alla fall rolig, hon bjuder på kex och hittar på lekar. Men på natten försvinner Cerisia, och allt blir alldeles mörkt. Siv letar och letar efter Cerisia, men det är svårt att hitta på ett ställe där man aldrig varit förut, särskilt när det är mörkt och allting blir extra läskigt.
Siv sover vilse är verkligen helt underbar. Jag läste den högt för en kompis på bussen hem från skolan, och hon tyckte också väldigt mycket om den. Pija Lindenbaum har även skrivit bland annat Gittan och gråvargarna (som vann Augustpriset år 2000), Gittan och fårskallarna och Else-Marie och småpapporna, som var tre av mina absoluta favoritböcker när jag var mindre. Jag vet faktiskt inte vilken av Pija Lindenbaums böcker jag tycker bäst om, men alla jag har läst är helt fantastiska.

Kulor i hjärtat av Cilla Naumann

Kulor i hjärtat består av åtta korta berättelser om fjortonåriga Tom. Alla berättelserna handlar om ovanliga och lite otäcka saker som hamnar mitt i helt vanliga händelser. Killen som slutade klassen, flyttade och bara försvann är plötsligt på tunnelbanan, helt förändrad. Två femåringar är plötsligt två onda monster, inte alls så söta som de var för några år sedan. En dag ska en väns föräldrar skiljas och vännen ska flytta. Och utan vissa vänner är världen inte riktigt som den ska längre.

Natthimmel av Sofia Nordin

Hemma hos fjortonåriga Tilda ska man "stämma med facit", och föräldrarna beter sig som om de lärt sig allt de säger i en föräldrahandbok. Det var bara tillsammans med sin bästa vän Adina Tilda kunde vara sig själv och prata om vad hon kände. Men Adina har flyttat, och Tilda har inga andra riktiga vänner i klassen. I Tildas klass börjar Jesper, som håller på med lajv på fritiden och som verkar vilja bli vän med Tilda. Tilda tycker att Jesper är trevlig, och att lajv verkar jätteroligt. Men vågar hon verkligen bryta mot klasskompisarnas alla regler genom att bli vän med en kille utan att vara kär i honom, och genom att stå för att hon gärna leker och slåss med leksakssvärd ute i skogen? Och vågar hon bryta mot de regler som finns i familjen, och fråga sin lillasyster varför hon sitter i ett äppelträd och gråter?

Det ska verkligen bli spännande att få veta vilken av de här böckerna som vinner! Av de jag har läst tror jag att jag tycker bäst om Månskensvargen och Natthimmel, men eftersom de var så bra allesammans vet jag faktiskt inte säkert vilken jag hejar på.

Kulor i hjärtat

På måndag får vi veta vilken bok som vinner Augustpriset i år! En av de nominerade är Kulor i hjärtat av Cilla Naumann.

Kulor i hjärtat består av åtta korta berättelser om fjortonåriga Tom. De olika berättelserna handlar alla om ovanliga saker som hamnar mitt i allt det vanliga. Plötsligt är gatlyktorna inte bara släckta, nej, det är någon som skjuter på dem. Någon som står där bakom i mörkret och lurar. En vanlig gunga är plötsligt ett tortyrredskap, och mannen som anordnar en trevlig fest varje sommar är ett monster. Plötsligt ska en vän som alltid funnits där flytta, och plötsligt försvinner en lillasyster inne på Ikea.

Tom bor med sina föräldrar och sin storebror. Han och hans storebror småbråkar och retas mycket, fast egentligen tycker de mycket om varandra. Och när saker blir allvarliga, då håller de ihop och är vänner. Tom önskar ibland att han och hans storebror var som Toms kompis William och hans lillasyster Lone är. William och Lone tycker alltid om varandra och tittar på varandra med glada ögon. Tom kan inte minnas att hans bror någonsin lekt med honom på det sätt William leker med Lone.

Men med den avlägsna, underliga släktingen Rut måste både Tom och hans bror leka. De har ansvar för att Rut ska ha trevligt när hon är på besök, och oftast tycker deras föräldrar inte att de är tillräckligt snälla mot Rut, att de inte anstränger sig tillräckligt för att göra roliga saker med henne. Men när de till slut hittar på något Rut gillar, då håller allting på att gå riktigt illa ...

Alla berättelserna är väldigt bra, och det funkar alldeles utmärkt att inte läsa alla, eller att läsa de i en annan ordning än de är i boken.

Jag tycker att Kulor i hjärtat är en riktigt bra bok. Jag rekommenderar den verkligen, och blir inte alls missnöjd om den vinner Augustpriset!

Natthimmel får gärna vinna Augustpriset

Jag är inte längre helt säker på att jag tycker att Månskensvargen av Elvira Birgitta Holm ska vinna Augustpriset. Nu har jag två favoriter. Det går precis lika bra om den underbara boken Natthimmel av Sofia Nordin vinner.

Natthimmel handlar om fjortonåriga Tilda. Hennes bästa vän Adina har flyttat och bytt skola, och utan Adina är Tilda väldigt ensam och osäker. Hon är hela tiden rädd för att göra fel, för att andra ska uppfatta henne som konstig. Hon är rädd för att bryta någon av alla de oskrivna regler som gäller i skolan, rädd för att inte stämma med facit. Hemma hos Tilda ska man nämligen stämma med facit. Hennes föräldrar ställer ibland vanliga "föräldrafrågor" om hur det har varit i skolan, om vad Tilda och hennes syster haft för lektioner. Inte för att de egentligen verkar bry sig, utan därför att föräldrar ska ställa sådana frågor. Tilda tycker att det känns som om hennes föräldrars beteenden kommer från en instruktionsbok. Det är inte så att Tildas föräldrar inte tycker om henne, men ibland tycker hon att det känns som om de glömmer bort att hon finns.

I Tildas klass börjar Jesper, som en dag sätter sig vid samma bord som Tilda i matsalen. Han berättar om sitt stora intresse, lajv. Han berättar att varje år har de ett stort lajv, de klär ut sig till soldater och hertiginnor och en hel saga utspelar sig ute i skogen. Tilda tycker att det verkar roligt, hon skulle också vilja lajva. Det får hon gärna för Jesper, de behöver vara fler. Tilda tillbringar mer och mer tid med Jesper, och upptäcker att hon har en annan Tilda inom sig, en modigare. En som vågar stå för att hon är kompis med en kille även om andra tror att hon är kär i honom. En Tilda som inte hela tiden anpassar sig efter vad andra tycker. En Tilda som faktiskt inte stämmer med facit.
I Tildas familj finns också Linnea, Tildas lillasyster. Och i en familj där dörrarna är stängda och man knappt pratar med varandra, där är det lätt för Linnea att smita ut och sätta sig och gråta i äppelträdet när allt blir för jobbigt för henne. Precis lika lätt som det var för Tilda att gömma sig för att gråta i samma äppelträd några år tidigare.

Natthimmel är en riktigt, riktigt bra bok. Sofia Nordin beskriver Tilda och personerna i hennes omgivning på ett fantastiskt sätt. Jag blev väldigt berörd av den här boken, och tycker verkligen att den förtjänar Augustpriset.

Lotta Olsson på DN tycker också att Natthimmel ska få Augustpriset.

Månskensvargen nominerad till Augustpriset!

Jag är väldigt glad att Månskensvargen av Elvira Birgitta Holm, en bok jag tycker väldigt mycket om, har blivit nominerad till Augustpriset för barn och ungdomsböcker!
Jag hoppas att den vinner! Om den gjort det får jag (och alla ni andra) veta den 23 november, på Augustgalan. Det ska bli spännande!

De barn och ungdomsböcker som nominerats är:

Svenhammeds journaler av Zulmir Bečević, Alfabeta Bokförlag

Månskensvargen av Elvira Birgitta Holm, Bonnier Carlsen

Skriv om och om igen av Ylva Karlsson, Katarina Kuick, Sara Lundberg och Lilian Bäckman, XPublishing

Siv sover vilse av Pija Lindenbaum, Rabén & Sjögren

Kulor i hjärtat av Cilla Naumann, Alfabeta Bokförlag

Natthimmel av Sofia Nordin, Rabén & Sjögren