Kan du säga schibbolet?

Kan du säga schibbolet? av Marjaneh Bakthiari handlar om familjen Abbasi, som bor i en fin, gul villa i Oxie utanför Malmö. Föräldrarna Noushin och Mehrdad kommer från Iran, och är glada över att ha kommit därifrån så att döttrarna Parisa och Baran fått växa upp i Sverige.

Sextonåriga Parisa har inte riktigt förstått hur tacksam hon borde vara över att hon sluppit växa upp i Iran, och har nu bestämt sig för att hon vill åka dit och ta bilder på en religiös ceremoni. Hon tänker använda bilderna i ett projektarbete i skolan, och är säker på att de kommer ge henne ett högre betyg än hon skulle fått annars. Hennes mamma, Noushin, går inte med på att låta Parisa åka till Iran, ett land hon och Mehrdad lämnade för att komma undan förtryck och ge sina barn ett liv i trygghet. Mehrdad säger likadant som han alltid säger när Noushin och Parisa är osams, att han instämmer med Noushin men håller med Parisa lite grand också. Parisas lillasyster Baran har sina iPod-lurar i öronen så gott som hela tiden, och märker inte riktigt vad resten av familjen bråkar om förrän Noushin plötsligt ändrar sig och bestämmer att både Parisa och Baran ska åka till Iran för att deras gamla mormor ska få träffa sina barnbarn en gång innan hon dör.

Baran tycker att det verkar otäckt att åka till Iran, på internet hittar hon videoklipp med tjejer som dras in i polisbilar för att de är "olämpligt klädda" och tar, till skillnad från Parisa, verkligen till sig allting Noushin säger om kvinnoförtrycket i Iran. När Parisa och Baran väl kommer dit träffar dem sin kusin Negar och hennes mamma, som de ska bo hos. Negar tycker att Baran är löjlig som oroar sig för att hennes och Parisas sjalar ska vara för små eller att någon ska tycka att deras kläder är olämpliga. Negar känner verkligen inte till något kvinnoförtryck, hon och hennes kompisar gör ju precis som de vill. Negar vill inte heller låta Parisa fotografera några religiösa ceremonier, utan visar hellre upp allt det som är likt västvärlden, som affärer med amerikanska dvd-filmer, fester eller väggar täckta av graffiti. Det Parisa egentligen vill fotografera avfärdar Negar som tråkigt och gammaldags. Hon vill ge kusinerna en modern och positiv bild av sitt land, men i hemlighet önskar hon att även hennes föräldrar lämnat Iran och att det varit hon, och inte kusinerna, som bodde i Sverige och bara var och hälsade på.

Mehrdad skulle helst av allt vilja bli svensk "på riktigt", och för att bli det tar han avstånd från andra invandrare. Han har sett till att han och hans familj bor i ett hus på "rätt" sida av området där de bor, den sida där svenskarna bor, han har lärt sig att tala perfekt svenska och skriver debattartiklar som får hans kollegor att säga "Hade du varit svensk hade du blivit kallad rasist när du skrev sådana där saker!". Mehrdad är lärare, och så gott som hela klassen han undervisar i anser att han diskriminerar en av tjejerna, Rana, för att hon har slöja. Mehrdad ser ner på invandrare som inte anpassar sig för att bli svenska, och tycker inte att det viktigaste är att det blir mer accepterat att vara invandrare, utan att det blir enklare för invandrare att bli svenskar.

Samtidigt som fler och fler av hans bekanta vänder sig emot Mehrdad och utmanar hans åsikter blir livet i Iran allt svårare för Parisa och Baran. När deras två veckor långa besök börjar närma sig sitt slut har Parisa fortfarande inte fått fotografera det hon kom dit för att fotografera, och systrarna funderar på hur de ska berätta för Noushin att mötet med mormodern inte alls blev som de hade tänkt sig.

En sak jag tyckte var väldigt intressant är hur olika människor i boken ser på skillnaderna och likheterna mellan Sverige och Iran. Det Negar visar för sina kusiner är på många sätt väldigt likt Europa, den stora skillnaden finns i hur människorna beter sig. Negar och hennes kompisar pratar hela tiden om hur häftigt det är med de amerikanska filmerna, festerna som är "ännu coolare än de i Europa" eller hur fantastiskt det är att Iran faktiskt är jättelikt Sverige, medan Parisa tycker att det är mycket mer spännande med allting som är nytt och annorlunda. Baran tycker inte riktigt att allting Negar visar är riktigt så fantastiskt som kusinen tycker, men hon är inte heller lika intresserad som Parisa av det systern vill se. Hon ville från början inte alls åka till Iran, och tycker att det känns tryggt att så mycket är likt det hon är van vid.

Jag tycker även att personbeskrivningarna i Kan du säga schibbolet? är väldigt bra. Parisa och Baran är väldigt olika, medan Baran är lite konflikträdd och trivs med vara ifred och lyssna på musik börjar Parisa skrika och svära när hon blir arg. Detta märks väldigt tydligt när systrarna är i Iran. Parisa tycker att Baran är fånig som, trots Negars försäkringar om att det faktiskt inte alls är farligt att till exempel gå ut med en slöja som knappt täcker håret, tjatar på Parisa om att de hela tiden måste vara försiktiga och inte göra saker som skulle kunna vara olagliga. Baran är hela tiden rädd att Parisa ska råka illa ut för att hon litat på Negar i stället för att bry sig om allt det som Noushin varnade dem för innan de åkte.

Även Mehrdad är en väldigt intressant karaktär, han är själv iranier men ser ner på invandrare. Jag tror att det beror på att hans längtan efter att bli svensk har blivit för stark, han tror att han blir svenskare av att anklaga andra för att inte ha anpassat sig tillräckligt. När han hör orden "Hade du varit svensk hade du blivit kallad rasist när du skrev sådana där saker" är det inte det faktum att andra tycker att han har rasistiska åsikter som stör honom, utan orden "Hade du varit svensk", fyra ord som säger att han faktiskt inte är det. Det är möjligt att han hellre skulle vilja bli kallad rasist, och vara svensk, än bli förlåten för sina åsikter på grund av att han är invandrare. Det kan vara så att det har blivit så viktigt för honom att bli accepterad som svensk att han faktiskt gärna går så långt att folk kallar honom rasist, eftersom han har fått veta att det är vad de skulle göra om han inte var invandrare.

Kan du säga schibbolet? är en riktigt bra bok som jag verkligen rekommenderar! Och nej, jag kan inte säga schibbolet, jag vet inte ens vad det betyder Kan du säga shibbolet? I så fall får du gärna lämna en kommentar och berätta vad det är och hur man uttalar det!

Den dödes dotter

Den dödes dotter är skriven av Janne Lundström.

Den handlar om Abena, som bor i en brittisk koloni i Afrika. Hon kommer inte speciellt bra överens med sin mamma, och hennes pappa (som hon verkligen tyckte om och som alltid brydde sig om henne) har precis dött. Abena har många syskon, men det är bara ett av dem hon tycker riktigt mycket om, Akkor. Han är Abenas tvååriga lillebror, som hon ofta måste passa.

En dag måste Abena ta med sig Akkor när hon går till floden och tvättar. Plötsligt upptäcker hon att Akkor är försvunnen; han är inte kvar och leker i strandkanten längre. När Abena får syn honom igen sitter han i en kanot, och flyter iväg längs floden. Abena bestämmer sig för att ensam följa efter honom och rädda honom, hon vet att hennes mamma kommer att bli rasande om hon får veta att att Abena tappat bort sin lillebror ...

Den dödes dotter var på många ställen spännande och jag tyckte ganska mycket om miljöbeskrivningarna. Speciellt tyckte jag om skildringarna av den afrikanska naturen. Av någon anledning fastnade jag inte i den och tyckte inte att karaktärerna var speciellt intressanta. Jag tyckte om slutet, som kändes trovärdigt. Den slutade hoppfullt, men utan att det kändes överdrivet lyckligt.

Allt går sönder

Allt går sönder är skriven av Chinua Achebe.

Allt går sönder är en fantastisk roman om koloniseringen av Nigeria, och om vad den betydde för de människor som levde där.
Okonkwo tillhör igbofolket och är känd i sin stam Umuofias nio byar. Han är inte särskilt gammal, men anses ändå vara en av stammens största.
Okonkwo är mycket rädd för att betraktas som svag eller blödig. Det händer att han gör ganska förskräckliga saker för att visa sin styrka.
Okonkwo tycker att hans äldste son Nwoye är alldeles för vek och kvinnlig. Han önskar att hans dotter Ezinma var en pojke, eftersom hon är precis som Okonkwo tycker att Nwoye borde vara.
Okonkwo tycker väldigt mycket om Ezinma, mer än han vill erkänna. När kullarnas och grottornas orakels prästinna, Chielo, en natt kommer och hämtar Ezinma och tar med henne till oraklets grotta blir både Okonkwo och Ezinmas mor Ekwefi mycket oroliga. Ekwefi springer efter Chielo för att kunna se vad som händer, medan Okonkwo försöker att inte visa sin oro. Efter ett tag klarar han inte av att vänta längre, och går mot grottan Chielo tagit Ezinma till. När han kommer i närheten av grottan känner han sig löjlig och går hem igen. Efter ett tag blir han återigen så orolig att han ger sig av igen, men blir även denna gång osäker och går hem igen. Så gör han flera gånger innan han träffar Ekwefi vid grottan och de ställer sig och väntar på Ezinma tillsammans. Jag tycker att det är en väldigt bra skildring av hur Okonkwo slits mellan rädslan för att verka svag och kärleken till sin dotter, eftersom han faktiskt går fram och tillbaka mellan sin gård och grottan. Rädslan för att verka svag får honom att tvinga sig själv att sitta kvar på sin gård och vänta, men när oron för Ezinma tar överhand springer han iväg till grottan.

Av misstag begår Okonkwo ett brott och förvisas till sin mors hemby i sju år. Det är en stor besvikelse för honom, eftersom han som kommit så långt nu måste börja om på nytt.
När Okonkwo varit förvisad i två år kommer hans vän Obierka och hälsar på honom. Obierka berättar om de vita männen som dödat nästan alla i grannbyn Abame, och att Abames orakel sagt att de vita männen kommer att spränga stammarna och bringa stor förödelse.

Fler vita män kommer till igbofolkets byar. Både till Umuofia och Okonkwos mors hemby kommer missionärer, och mycket förändras.
En del går över från sin gamla religion till kristendomen, men många håller fast vid sin tro och förfasar sig över allt hemskt de kristna gör. Något mycket hemskt och mycket brottsligt en av de kristna gör är att döda den heliga pytonormen. Med avsikt. Det brottet var så förfärligt och så otänkbart att det inte ens fanns någon lag som sade hur den skyldige skulle straffas.
”Den kungliga python i Mbanta var det mest vördade djuret inte bara i byn utan långt ute i landet runt omkring. Man tilltalade den ”Fader” och tillät den att kräla vart den ville, till och med att lägga sig i ens egen säng. Den tog råttor i husen och svalde då och då ett hönsägg. Om en av stammen av misstag råkade döda en python fick han ordna försoningsoffer och bekosta en dyrbar begravningsceremoni som om det hade gällt en betydande man. Något straff för uppsåtligt pythondödande var inte utsatt. Ingen hade tänkt på att något sådant någonsin skulle kunna inträffa.”

Okonkwo är upprörd över allt som förändras, och tycker mycket illa om dem i stammen som går över till den nya religionen. Även om Okonkwo är en av dem som blir mest upprörda över förändringen kan också han förändras. Men vilka förändringar är egentligen bra, och vilka är dåliga? Och vad innebär det egentligen att vara stark?

Jag tycker att Allt går sönder är en riktigt, riktigt bra bok. Jag tycker om både handlingen, språket och miljön.

Allt går sönder beskriver mötet mellan igbofolket och européerna, något som egentligen är väldigt komplicerat, på ett sätt som gör det lätt för mig att förstå, men utan att det känns förenklat.

Allt går sönder, som kom ut första gången år 1958, var den första roman (som skrivits på engelska) som skildrade koloniseringen av Afrika ur afrikanernas perspektiv. Tidigare hade afrikaner framställts som exotiska och främmande. I Allt går sönder är européerna främlingar som talar genom näsan och har en märklig hudfärg.

Språket är väldigt sakligt och direkt, och jag tyckte inte alls att det var svårförståeligt. Chinua Achebe skriver på engelska, men i boken finns många ordspråk och liknelser som används hos igbofolket. Ett exempel är ordspråket ”En padda hoppar inte omkring i dagsljus utan anledning”, som betyder samma sak som vårt ”Ingen rök utan eld”. Hos igbofolket används mycket ordspråk, eftersom ordspråken anses vara ”den palmolja som gör ordens sallad smaklig”. Det används även många ord på igbofolkets språk, och längst bak finns en ordlista som förklarar dem.

Innan jag läste Allt går sönder trodde jag att den skulle vara väldigt mycket mer svårläst än den var. Eftersom den är en mycket välkänd, omtalad klassiker som är skriven på 1950-talet och utspelar sig hundra år tidigare tror jag att många förväntar sig att den ska vara svårläst och därför låter bli att läsa den. Det tycker jag är väldigt synd, eftersom alla som inte läser den här boken missar något helt underbart.

När jag läste Allt går sönder lärde jag mig väldigt mycket om igbofolket och deras samhälle. Allt går sönder passar för alla som vill läsa om koloniseringen av Afrika ur en afrikans perspektiv, lära sig om igbofolket eller helt enkelt läsa en fantastisk historia.

Jag rekommenderar verkligen den här boken, eftersom den är helt otroligt bra.

Skuggrädsla

Skuggrädsla är skriven av Annica Wennström.
Boken handlar om tolvåriga Nejla. Han är same och bor i en svensk storstad. På sommaren ska han bo hos sin mormor på fjället. Hans mamma säger att de ska flytta dit båda två efter sommaren. Nejlas pappa dog när han körde in i en elledning med en helikopter. Då var Nejla ett år gammal.
Hos sin mormor träffar Nejla Victor. Victor går i Nejlas parallellklass, och nu är han och hans familj turister i fjällen nära där Nejlas mormor bor. Nejla och Victor umgås mycket, och en dag när de är vid jokhen (jokh betyder å eller vattendrag) ser de en man. Mannen ger Nejla en berlock från ett armband och säger att armbandet var Nejlas mormors. Sedan försvinner han. Hemma hos sin mormor hittar Nejla en bild på någon som ser ut som mannen, men den bilden är tagen för hundra år sen. Mannnen på bilden heter Aanta. Nejla och Victor träffar mannen som kan vara Aanta många gånger, och till slut frågar de vad han heter. Han berättar att han heter Ååska Daane och att Aanta var släkt med honom. De får veta att Ååska Daane var Nejlas pappas bästa vän. När Nejla pratar med sin mormor får han dessutom veta att Henry Wahl, en man som dog samma år som Nejlas pappa och då var nittio år ungefär, inte alls var den duktiga forskare som alla tror, utan en tjuv. Henry Wahl hade lämnat jättemycket saker till ett museum i närheten, men det mesta hade han stulit. Nejla får veta att Henry Wahl stal armbandet som berlocken tillhör från Nejlas mormor. Det visar sig även att Henry Wahl dog när en helikopter som han satt i flög in i en elledning, på samma plats som Nejlas pappa dog. Var det samma olycka? Och var finns armbandet och andra saker Henry hade stulit? Kommer de sakerna någonsin att hittas igen? Nejla och Victor försöker hitta svaren och lösa alla mysterier!
Skuggrädsla är en väldigt bra bok. Den är väldigt spännande, och utspelar sig i en intressant miljö. Boken är ganska intressant därför att jag lärde mig en del om samer när jag läste den.

Lite böcker som jag har läst på sommaren

Det här är fyra av dem böcker som jag har läst på sommaren.

Blunda och öppna ditt fönster av Nguyen Ngoc Thuan.
Den utspelar sig i Vietnam. Den handlar om Dung som är tio år gammal. Han bor i en by på landet. Dung har inga syskon. Dungs bästa kompis heter Ti. De går i samma klass i skolan. Bredvid Dung och hans föräldrar bor farbror Hung. Varje morgon brukar han komma hem till Dung och leka med honom. Fabror Hung gifter sig med fröken Hong. En dag när Dung kommer hem till dem så säger Hong att Dung måste hämta sin mamma, därför att Hong ska föda sitt barn. Dung hämtar sin mamma, som lastar upp Hong på en oxkärra och tar henne till vårdcentralen, men barnet dör. När det kommer en medicinteatergrupp till byn finns det risk att Hongs och Hungs barn inte är den enda som dör ...
Jag tyckte att boken var väldigt bra. Den är spännande och annorlunda, det är kul att läsa om livet i Vietnam, eftersom det inte alls är som här.

Godnatt mister Tom av Michelle Magorian.
Boken utspelar sig under andra världskriget. Åttaåriga Willie Beech och andra barn från London evakueras till byn Little Weirwold. Willie kommer till den gamla mannen Tom Oakley. När Willie bor hos Mister Tom får han mat, kläder och en egen säng. Willie träffar Zach, som blir hans bästa vän. Willie har det bra i Little Weirwold, han gör roliga saker med Zach, han får gå i en trevlig skola, han får rita och måla som han tycker så mycket om och han får bo hos mister Tom, som är snäll och vänlig mot honom. Men en dag kommer det ett brev från Willies mamma, där det står att hon är sjuk och vill att Willie ska komma hem. Willie lovar att han ska skriva till Mister Tom, men veckorna går och Tom får inte höra något från Willie. Till slut åker Mister Tom till London för att leta efter Willie.
Jag tycker att boken är jättebra. Jag tycker om personerna i boken och jag är intresserad av andra världskriget. Michelle Magorian är en av mina favoritförfattare.

Gilly Hopkins hittar hem av Katherine Paterson.
Gilly är elva år. Hennes mamma bor i Kalifornien och skickar då och då vykort till Gilly, som flyttar från fosterhem till fosterhem. Gilly kommer till Maime Trotter. Hos Trotter träffar Gilly William Ernest, en pojke som också bor hos Trotter. Först tycker Gilly inte om Trotter och William Ernest. Hon skriver ett brev till sin mamma, där hon skriver att William Ernest är efterbliven och att Trotter är en religös fanatiker. I brevet ber Gilly sin mamma om pengar för att kunna resa till Kalifornien och bo hos mamman, men när mamman reagerar på brevet och Gillys mormor kommer till Trotter för att berätta att Gilly ska bo hos henne vill Gilly inte flytta längre ...
Gilly Hopkins hittar hem är en jättebra bok. Jag tyckte om att läsa om hur Gilly börjar tycka om Trotter och William Ernest. Katherine Paterson tilldelades ALMA-priset år 2006.

Stor i käften av Joyce Carol Oates.
Sextonåriga Matt Donaghy skämtar om att han ska spränga skolan om en av hans lärare inte tycker om det han har skrivit. Någon tar det på allvar och säger till skolans rektor, som ringer polisen. Polisen kommer till Matts skola och hämtar honom till förhör. Matts föräldrar blir arga för att skolan trodde på den som tog skämtet på allvar, och stämmer skolan. Det är flera personer som blir upprörda på grund av det, bland annat Trevor Cassity och hans kompisar, som kidnappar Matts hund, Pumpkin, när Matts lillebror Alex är ute och går med henne. I skolan är det många som säger elaka saker om Matt när de tror att han inte hör, och Matt är väldigt ensam en tid. Under den tiden får han väldigt mycket hjälp av Ursula Riggs, som blir väldigt bra vän med Matt.
Stor i käften är en fenomenal bok, som skildrar både ensamhet och vänskap på ett fantastiskt sätt.