Farsta fritt fall

Farsta fritt fall av Ulrika Lidbo är en jättebra bok, men jag tycker inte att den är riktigt lika bra som hennes debutbok Decembergatans hungriga andar.

Henrika Möller är sexton år och har precis flyttat från Lund till Farsta. Hennes pappa, som är polis, har fått en hjärtinfarkt men vägrar gå i förtidspension, och i Farsta kunde han få ett skrivbordsjobb. Henrika tycker att det är spännande att flytta till Stockholm, eftersom det är mycket tuffare än att bo i Lund. Henrika tänker sig att hon ska bli cool och populär när hon kommer till Farsta, att hon ska få en massa nya kompisar och att hon ska ha en blogg där alla hennes gamla vänner kan läsa om alla roliga saker hon gör och alla coola fester hon går på.

I mail till sin bästis i Lund skriver hon att hennes nya klasskompisar är hur trevliga som helst, att de brukar gå och fika tillsammans efter skolan, även om det inte alls är så. Henrika blir inte populär, och när hon säger att hon gärna hänger med när Shirin och Sonja ska in till stan låtsas de att de inte hör henne.

Klicka här för att läsa hela inlägget!

Decembergatans hungriga andar

Decembergatans hungriga andar är skriven av Ulrika Lidbo.
Den handlar om Jenny Stefansson som är fjorton år. I början av boken har hon sommarlov mellan sjuan och åttan. På dagarna passar hon sin syster Mathildes (som bor i Stockholm) dotter, och på nätterna funderar hon på varför hennes liv är så orättvist. På varför hon alltid blir vald bland de sista på gympan, på varför alla killar bara är kära i hennes bästis och ingen i henne och på att allt det måste bero att hon är ett meningslöst fetto. Hon bestämmer sig för att efter sommarlovet ska hon vara smal. När hon börjar åttan ska folk tänka "Jenny Stefansson... vem är det? Jaså hon! Den skitsnygga smala tjejen? Hon som ser ut som en fotomodell?". Jenny gör upp ett Superschema. Då kan hon inte misslyckas. Äter man inget fett kan man ju inte bli tjock. När hon inte klarar av att följa Superschemat kräks hon upp det hon ätit. Ibland äter hon jättemycket medvetet och kräks upp det efteråt.
När Jenny är på tåget på väg hem från Stockholm träffar hon Betty. Betty Jonsson som bor på Jennys gata, Betty som är tre år äldre än Jenny och supersmal.
När Jenny lär känna Betty visar det sig att Betty också kräks när hon ätit. Betty, supersmala, snygga Betty, gör likadant som Jenny. Betty förklarar för Jenny att det de gör, trycker i sig en massa mat och kräks upp, är en livsstil. Något man väljer, de gör det för att de vill det. Detta leder till att Jenny blir mer övertygad om att det är rätt, det går, gör hon som Betty kan hon bli smal, och för Jenny är att vara smal det enda som betyder något. Hon äter mindre och mindre och blir smalare och smalare, men ätstörningen hon, trots det hon och Betty tycker, lider av gör att hon inte kan se det. "Då ska jag vara smal. Jag är det inte nu, men då. Då ska jag vara smal", tänker Jenny och jobbar ännu hårdare, äter ännu mindre, för att klara det. När åttan börjar tänker hon inte vara ett fetto som alltid blir vald som tredje sist på gympan och som ingen kille blir kär i. Nej, när åttan börjar tänker hon vara smal.
Decembergatans hungriga andar är en riktigt bra bok som beskriver Jenny och ätstörningen hon lider av på ett väldigt trovärdigt och obehagligt sätt. Efter att jag har läste den har jag funderat väldigt mycket på den, den är en bok som är svår att sluta tänka på, eftersom den berör så väldigt mycket.