Sommarlov och omläsning

Det är härligt med sommarlov, då det innebär massor av lästid! Själv har jag inlett sommarlovet med att läsa om Philip Pullmans trilogi His Dark Materials (Northern Lights,The Subtle Knife och The Amber Spyglass, eller Guldkompassen, Den skarpa eggen och Bärnstenskikaren som de heter på svenska), och jag uppskattar dem precis lika mycket som jag gjorde när jag läste dem för första gången. Det var ungefär sju år sedan, och det är så himla fantastiskt med böcker man kan återvända till så många gånger och ändå upptäcka nya saker i. His Dark Materials är en sådan bokserie, den innehåller så många lager att varje omläsning är en stor läsupplevelse i sig. Det är otroligt fascinerande hur olika saker en åttaåring och en femtonåring kan se i en historia. När jag läste böckerna för första gången var Lyra och Will tolv år gamla och därmed  nästan vuxna. De är fortfarande tolv, men nu är de ganska små. Det gör dels att jag blir ännu mer imponerad av dem, men också att jag ser deras utsatthet på ett sätt jag inte gjorde förut. Det är mer tydligt för mig hur väldigt fel det är att Will måste ta hand om sin sjuka mamma, och jag har lättare för att se att Lyra ibland är betydligt räddare än hon vill ge sken av.

Oavsett hur gammal man är, och oavsett hur många gånger man läser dem, är His Dark Materials fantastiska böcker. Glad sommar och trevlig läsning!

Ännu mera mörk materia!

Jag läste i The Telegraph att det går framåt med The Book of Dust och att den antagligen kommer att vara i två volymer. Det låter jättebra, tycker jag, då det förmodligen betyder att den kommer att innehålla väldigt, väldigt mycket. Jag ser fram emot att läsa den, men är lite rädd för att bli besviken.

I alla fall känns det väldigt skönt att veta att det går framåt, eftersom det känns väldigt tråkigt att just nu inte ha något mer att läsa om Den mörka materian!

Jag läser - alltså finns jag

Idag är det påskafton, men jag tycker att det är viktigare att det även är världsbokdagen! Vad kan passa bättre än sådan dag än att läsa The Good Man Jesus and the Scoundrel Christ av Philip Pullman, eftersom den är en bok (en berättelse till och med, ”This is a story” är det enda som står på baksidan) som handlar om Jesus, som dog på påsken, och hans bror Christ som skrev ner historien om hans liv.

En del läser för att det är nyttigt, och inte för att de tycker om det. Alltför många människor läser inte alls, då de blivit skrämda av andras prat om hur nyttigt och viktigt det är. Vill man få ett barn att läsa tror jag att det är väldigt mycket bättre att prata om hur roligt det är, och hur mycket man själv tycker om det, än att berätta om hur nyttigt det är. På en skolavslutning för några år sedan var det en lärare som sade att hon tyckte att alla skulle försöka läsa åtminstone en bok på sommarlovet, eftersom det är så nyttigt. Rektorn berättade om hur skönt han tyckte det skulle bli med sommarlov, eftersom han skulle ha tid att läsa. Han gjorde det tydligt att han tyckte om att läsa, och att det var något han gjorde för att det är trevligt och roligt. Om någon icke-läsande elev den avslutningen bestämde sig för att läsa på sommarlovet tror jag snarare att det var rektorns ord om hur trevligt det är än lärarens om hur nyttigt det är som fick honom eller henne att läsa.

Sen är det ju det här med tjocka böcker. Att läsa en tjock bok anses vara svårare än att läsa en tunn bok. ”Hur orkar du läsa en så tjock bok?” är en fråga jag fått många gånger. Varför skulle det vara jobbigare att läsa en bok på sjuhundra sidor än sju böcker på hundra sidor? Det tar längre tid att läsa en tjock bok än en tunn, men om det är en bra bok är det ju bara bra! Jag tror att man blir mer skrämd av tjocka böcker och långa serier om man framförallt läser för att vara det är duktigt och nyttigt. Om man bara vill bli klar med så många böcker som möjligt, och om målet bara är att komma till slutet av boken, och inte att njuta av en fantastisk läsupplevelse kan jag förstå att det känns tungt med en tjock bok. Det här kan jämföras med hur människors anledningar till att vara utomhus förändras med årstiderna. På vintern går de flesta ut enbart för att förflytta sig från en plats till en annan, men när det blir varmare är det en njutning att vara utomhus, och man går ut för att det är trevligt. När jag ska gå någonstans på sommaren är det inte bara att komma fram som är trevligt, även själva promenaden är härlig. Ibland kan det till och med kännas lite tråkigt att komma fram, eftersom det innebär att jag måste gå in. På samma sätt är det när jag läser en riktigt bra bok. Att komma till slutet är inte viktigt, det som är skönt är vägen dit, själva boken. Det känns tomt att komma till slutet, det är tråkigt att behöva sluta läsa. För någon som bara läser för att bli klar är det ungefär som det är för mig när jag går ut på vintern, man njuter inte av själva boken.

I skolans värld finns en utbredd uppfattning om att man måste förstå allt man läser. Barn ska läsa böcker som är anpassade för åldern, böcker som är ”lagom”. Jag känner folk som ville, men inte fick, läsa Harry Potter i tvåan. Det var för svårt, meningslöst eftersom de ändå inte skulle förstå. Jag skulle vilja påstå att det snarare är tvärtom, det är mer meningsfullt att läsa sådant som svårt och som man inte riktigt förstår än att bara läsa det man förstår. Att läsa böcker som är en aning ”för svåra” gör att man utvecklas, men om man håller sig till det som är på precis ”lagom” nivå och aldrig utmanar sig själv kommer man inte framåt. Om ett barn i skolan tvingas läsa böcker på rätt nivå, i stället för de böcker som handlar om saker barnet vill läsa om, är det inte konstigt att barnet tappar läslusten. I skolbiblioteket har jag sett ganska små barn som tar upp böcker och lyckligt säger ”Den här vill jag läsa!”, men tvingas ställa tillbaka dem i hyllan när en lärare säger ”Nej, den är alldeles för svår! Välj någon av dem här i stället.”. Efter att ha valt en av böckerna som läraren tyckte passade brukar det glada ”Jag vill läsa den här!” bytas ut mot ett lite uttråkat ”Den här då?”. Jag tycker att det är väldigt sorgligt, och jag tror att det är väldigt många som idag är icke-läsare som hade tyckt väldigt mycket mer om att läsa om de fått läsa vad de ville när de var små.

Glad påsk! Och trevlig världsbokdag!

Hemskt att tjejer nedvärderar sig själva!

Idag hände en sak som gjorde mig lite ledsen och fundersam. En tjej jag känner nedvärderade sig själv och sade att hon är dålig i skolan, trots att hon i själva verket är jätteduktig. Jag tycker att det är hemskt att det finns så många tjejer som har dåligt självförtroende och låg självkänsla (självklart är det även hemskt med killar som inte är nöjda med sig själva, men det är vanligare att tjejer nedvärderar sig själva än att killar gör det).

En annan sak som gör mig både arg och ledsen är att både tjejer och killar säger "tjej" till killar de vill vara taskiga mot. Mot killar används "tjej" som något nedsättande, men när tjejer blir kallade "killaktiga", då anses det vara något positivt! Jag tycker verkligen inte att "tjej" ska användas som något nedsättande, alla människor är precis lika mycket värda, det spelar ingen roll om man är tjej eller kille.

Några bra böcker om tjejer som tar plats och verkligen inte nedvärderar sig själva är Tusen gånger starkare av Christina Herrström, Den mörka materian av Philip Pullman, Hungerspelen av Suzanne Collins och Månskensvargen av Elvira Birgitta Holm.

Den mörka materian

Nu tänker jag skriva om Den mörka materian, som tillhör mina absoluta favoritböcker.
Alla som inte har läst de här böckerna borde verkligen göra det. Olika världar existerar i väldigt mycket fantasy, men de här böckernas olika världar är bättre än de flesta. Jag vet inte riktigt varför, men det är så. Jag är även väldigt förtjust i Lyra. Hon är en stark tjej som klarar av det mesta. Hon är väldigt vild, väldigt nyfiken och tycker inte om att följa regler. Hon är väldigt lojal mot sina vänner. Hon har en vän som råkar illa ut i första boken, och hon lovar att rädda honom. Hon är väldigt envis, och hon ger inte upp. Att hon försöker rädda sin vän märks även i den tredje boken.
Den mörka materian är skriven av Philip Pullman. Den består av tre böcker, Guldkompassen, Den skarpa eggen och Bärnstenskikaren.
Tolvåriga Lyra och hennes daimon Pantalaimon bor på Jordan College i Oxford. De lever i en annan värld än vår, en värld där varje människa har en daimon. Ens daimon är en del av ens själ, i form av ett djur. Daimonens skepnad (vilket djur den föreställer) beror på hur man är som person. Barns daimoner har ännu ingen fast skepnad, och kan byta skepnad. När man blir vuxen antar daimonen en fast skepnad, och det är den skepnaden som visar ens personlighet. Jag tycker att daimoner är en fantastisk idé.
En dag gömmer Lyra och Pantalaimon sig i ett klädskåp i sällskapsrummet på Jordan College och ser rektorn och akademikerna prata med Lord Asriel, Lyras farbror. Lord Asriel har återvänt till England från en expedition i Norden. Där har han hittat en plats där man genom norrskenet kan se en annan värld. När Lord Asriel lämnar Jordan ska han tillbaka till Norden.
Samtidigt händer det saker i Oxford. Slukarna har kommit dit. I landet har barn försvunnit. Det sägs att de har blivit slukade, tagna av Slukarna.
Plötsligt en dag får Lyra veta att hon ska äta middag med rektorn. På middagen lär hon känna den vackra, tjusiga mrs Coulter. Mrs Coulter föreslår att Lyra ska bo hos henne och senare följa med henne till Norden. Detta gör Lyra gärna. Innan Lyra flyttar till mrs Coulter i London får hon en sak av rektorn på Jordan. Han kallar den alethiometer. Han säger att den talar om sanningen och att Lyra ska gömma den för mrs Coulter.
Innan Lyra ger sig av inser hon att hennes vän Roger är försvunnen. Ingen har sett honom på länge. Har han blivit tagen av Slukarna?
I London får Lyra prova ett helt annorlunda liv, ett lyxigt och glamouröst liv. Hon får en massa fina, nya kläder och får äta på fina restauranger. Men Lyra upptäcker att någonting inte stämmer. När ska mrs Coulter ta med dem till Norden? Och varför snokar hennes daimon, den gyllene apan, bland Lyras saker? När Lyra under ett cocktailparty hör saker om mrs Coulter som får henne att förstå att mrs Coulter inte är så underbar som hon först trodde rymmer hon och Pantalaimon. På väg bort från mrs Coulters våning blir hon infångad av män hon tror är Slukare. Hon blir räddad av zyjenare som tar henne till sin båt. Hon får möta zyjenarnas kung, John Faa, och den gamle, vise zyjenaren Farder Coram. Zyjenarna planerar att ta sig till Norden, dit de vet att Slukarna tagit de försvunna barnen, för att rädda barnen. Lyra får tid att titta mer på alethiometern, och börjar förstå hur den fungerar. När hon visat att hon kan förstå den bestäms det att hon ska följa med till Norden.
På väg till Norden, i Trollesund, träffar hon aeronauten Lee Scoresby från Texas och pansarbjörnen Iorek Byrnison från Svalbard. Iorek lever i exil och människorna i staden har tagit hans rustning. Utan den är han ingen pansarbjörn. Lyra undrar om han kan följa med och hjälpa till att rädda barnen, men det kan han inte utan sin rustning. Lyra använder alethiometern för att ta reda på var hans rustning finns, och Iorek tar tillbaka den. Sedan lovar han att hjälpa Lyra att rädda barnen.
På väg till Norden träffar Lyra även häxan Serafina Pekkala och hennes daimon Kaisa. Även de hjälper till. Kaisa berättar att Slukarna tagit barnen till en plats som kallas Bolvangar, långt upp i norr.
Lyra och zyjenarna beger sig ditåt, men de blir anfallna på vägen. Lyra blir tillfångatagen och förd till Bolvangar, platsen dit Slukarna för barnen. Lyra väntar på att zyjenarna och Iorek ska komma för att rädda barnen, medan hon själv tänker ut en plan för hur barnen ska göra när de kommer.
Jag tänker inte berätta hur det gick för de andra barnen och zyjenarna, men jag kan berätta att Lyra överlevde och kom iväg från Bolvangar. Eftersom boken handlar om Lyra och det finns två delar till i serien är det logiskt att hon överlever.

Första boken har filmats. Jag tycker inte att filmen är lika bra som boken, men den är ändå väldigt bra för att vara en film (på det stora hela tycker jag mer om böcker än filmer). Bilden ovan är från filmen och föreställer Lyra tillsammans med pansarbjörnar.
I början av andra boken, Den skarpa eggen, tar Lyra och Pantalaimon sig till världen Lord Asriel sett genom norrskenet. Den världen är vår värld. Hon träffar (i vår värld) Will, som letar efter sin försvunna pappa. Lyra och Will hamnar även i en annan värld, där staden Cittàgazze finns. I Cittàgazze finns vålnaderna, en sorts varelser som är farliga för barn men inte för vuxna. Därför träffar Lyra och Will endast barn i staden. I Cittágazze kommer Will över en kniv och det visar sig att han är den rätta knivbäraren. Det är ingen vanlig kniv, utan en kniv som kan skära igenom vad som helst, även barriären mellan olika världar.
I Lyras värld har kyrkan väldigt mycket makt och styr mycket över människornas liv. Kyrkan försöker ta makten i andra världar också, och i tredje boken, Bärnstenskikaren, drar det ihop sig till den slutliga uppgörelsen mellan auktoriteten (som är ungefär som Gud) och de som vill få tycka och tänka som de vill, under ledning av Lord Asriel.
I Bärnstenskikaren kommer Will och Lyra till många olika världar och råkar ut för många spännande saker. I andra boken träffade Lyra Mary Malone, en forskare från vår värld som får väldigt stor betydelse i den tredje boken.
Har du inte läst de här böckerna, läs dem! Du kommer inte att ångra dig.

Böcker A-Ö: tolfte bokstaven

Böcker A-Ö finns på Malins blogg. Man ska nämna en bok, en författare och en litterär karaktär på en viss bokstav. Nu är bokstaven G.

Författare på G: Jostein Gaarder. De böcker jag har läst av Jostein Gaarder är Sofies värld, Spelkortsmysteriet och Brev från ljusårs avstånd.

Bok på G: Guldkompassen av Philip Pullman. Guldkompassen och de två andra böckerna i serien Den mörka materian tillhör mina absoluta favoritböcker.

Karaktär på G: Ginny i Harry Potterböckerna av J.K. Rowling. Harry Potterböckerna tillhör mina absoluta favoritböcker de också.

Böcker A-Ö: nionde bokstaven

Böcker A-Ö finns på Malins blogg. Man ska nämna en författare, en bok och en litterär karaktär på en viss bokstav. Nu är bokstaven L.

Författare på L: Lene Kaaberbøl. Lene Kaaberbøl har skrivit Skämmarserien, fyra böcker som heter Skämmerskans dotter, Skämmmartecknet, Ormens gåva och Skämmarkriget. Hon har även skrivit serien om Katriona, som består av Silverhästen, Hermelinen och Isfågeln.

Bok på L är Larklight av Philip Reeve. Philip Reeve har även skrivit De vandrande städerna, Förrädarens guld och Grön storm.

Karaktär på L: Jag väljer två av mina favoriter, Lyra i Den mörka materian av Philip Pullman och Luna Lovegood i Harry Potterböckerna av J.K. Rowling.

Böcker A-Ö:sjätte bokstaven

Böcker A-Ö finns på Malins blogg. Man ska nämna en författare, en bok och en litterär karäktär på en viss bokstav. Nu är bokstaven A.

Författare på A: Jag tar två författare, det går inte att välja mellan dem. Agatha Christie och Astrid Lindgren. En av mina favoritböcker av Agatha Christie är ABC-morden. Mina favoritböcker av Astrid Lindgren är Ronja Rövardotter, Mio min Mio, Bröderna Lejonhjärta och självklart Pippi.

Boken på A är (the) Amber Spyglass av Philip Pullman. Boken är den tredje delen i serien Den mörka materian, som tillhör mina absoluta favoritböcker.

Den litterära karaktären på A är Atreju i Den oändliga historien av Michael Ende.

Mina absoluta favoritböcker

Jag läser många olika typer av böcker, men jag tycker bäst om fantasy. Mina absoluta favoritböcker är Harry Potterböckerna, Den mörka materian och Carole Wilkinsons böcker Drakväktaren och Purpurdraken.
Jag ska inte skriva så mycket om Harry Potterböckerna, eftersom de flesta känner till dem. Jag älskar dem i alla fall, både att läsa och att lyssna på som hörbok när Stephen Fry läser.
Den mörka materian är skriven av Philip Pullman och handlar om Lyra. Hon lever i en annan värld, där människor har daimoner, delar av själen som vandrar omkring i form av olika djur. Lyra bor på Jordan College i Oxford. Hennes daimon heter Pantalaimon. En dag kommer hennes farbror, lord Asriel till Jordan College. Där visar han bilder av Norden. I Norden kan man se en annan värld, i ett helt annat universum. Han visar även bilder av Stoft (det är någonting som vissa människor uppskattar, men som kyrkan är jätterädd för). Till Oxford kommer det slukare. De tar barn och för dem till Norden. Lyras bästa vän, kökspojken Roger blir tagen av dem, och Lyra följer zyjenarna för att rädda alla barn som slukarna har tagit. Under resten av böckerna får man följa Lyra och Pantalaimon på deras fortsatta äventyr. Böckerna heter Guldkompassen, Den skarpa eggen och Bärnstenskikaren. På engelska finns de som ljudbok där Philip Pullman läser och det är olika skådespelare som läser alla repliker. Guldkompassen har kommit på film ganska nyligen.
Böckerna av Carole Wilkinson handlar om slavflickan Ping. Hon lever i Kina. Hon är slav till den kejserliga drakväktaren, mäster Lan. Det finns två kejserliga drakar. En dag dör en av drakarna, och det visar sig att Ping kan tala med draken som är kvar. Han heter Danzi. Ping får veta att mäster Lan tänkte ge Danzi till en drakjägare. Ping och Danzi flyr. Ping får veta att hon är den riktiga drakväktaren. Danzi tar med sig en sten, som han tar väl hand om. Om något händer stenen är Danzi beredd att offra sitt eget liv för att rädda den. Ping har en råtta som heter Hua. Danzi, Ping, Hua och en gammmal vän till Danzi, Wang Cao, kämpar mot drakjägaren Diao. I slutet av den första boken kommer Ping, Danzi och Hua till havet. Det visar sig att drakstenen är ett ägg, som kläcks. Danzi flyger till De saligas öar med Hua, för att båda är skadade, och där kan de bli botade. Innan Danzi flyger iväg säger han att drakungen ska heta Kai, och berättar hur Ping ska ta hand om honom. I Purpurdraken fortsätter Pings äventyr tillsammans med den lilla draken Kai. Böckerna är jättespännande och innehåller en massa kinesisk historia. Den tredje och sista delen, Drakmåne kommer ut i maj.