Wallflower

Wallflower av Stephen Chbosky handlar om Charlie, som precis börjat high school, och som känner sig ganska ensam. Han har aldrig riktigt haft några nära vänner, och hans moster Helen, som han egentligen stod närmare än någon av sina föräldrar, är död. Förut hade han människor han umgicks med, men sedan en av dem, Michael, tog livet av sig har de som finns kvar mest mått dåligt och glidit ifrån varandra. Charlie börjar skriva brev, till en person som inte vet vem han är, och vars identitet läsaren inte känner till. Han vill känna att det finns någon därute som lyssnar, som fattar, och han hoppas att den han skriver brev till kan vara den personen.

Han berättar om sitt liv, om sakerna han ser i korridorerna. Han berättar om Susan, som han var kompis med innan, men som inte låtsas om honom eftersom han inte är speciellt populär, och om hur sorgligt han tycker att det är att hon gör sig dummare än hon är för att verka cool. Han berättar om sin syster, som han är orolig för eftersom han för ett tag sedan såg att hennes pojkvän slog henne. Systern har lovat att han inte har gjort det fler gånger, och förmått Charlie att inte berätta för någon, och eftersom hon är hans storasyster som han har mycket respekt för vågar han inte bryta det löftet, samtidigt som han känner att det bästa vore om systern slapp ha mer med pojkvännen att göra. Här som vid många andra tillfällen menar Charlie väl, han tänker mycket och vet hur han skulle vilja att saker var, han vill ordna saker men vet inte riktigt hur det skulle gå till.

Charlie är väldigt intelligent, och älskar att läsa. Han tycker mycket om sin nya engelsklärare, som ger honom boktips och extrauppgifter. Så småningom börjar Charlie få en del vänner, som till exempel syskonen Sam och Patrick. De är alla några år äldre än Charlie, han tycker mycket om dem och de tycker mycket om honom. En sak jag gillar väldigt mycket med Wallflower är att Charlies nya vänner tycker om honom precis som han är. Att tonåringar förändrar vilka de är, och förnekar sina egna intressen (som Susan) för att passa in är tyvärr alldeles för vanligt i såväl ungdomsböcker som i verkligheten. Att så inte är fallet i Wallflower tycker jag är otroligt trevligt. Charlie hittar vänner, men han fortsätter att läsa jättemycket, han fortsätter tycka om sin engelsklärare, även när han har jämnåriga att umgås med. Böckerna var inte någonting Charlie hade i stället för vänner, och han överger dem inte för att andra ungdomar plötsligt vill umgås med honom. Han är den han är, och har de intressen han har, och han struntar i vad andra skulle kunna tycka om det. Det är en av de sakerna som gör att jag tycker så mycket om honom!

Jag tyckte mycket om Wallflower, som dessutom nyligen filmatiserats. Jag vill hemskt gärna se filmen, och det faktum att Sam spelas av Emma Watson gör att jag ser fram emot att se den ännu mer!