The White Tiger av Aravind Adiga är en riktigt bra bok, som jag tycker att alla borde läsa! Den vann Bookerpriset 2008, och var den bästa boken på engelska jag läste förra året.
Entreprenören Balram Halway sitter i sin lägenhet i den indiska staden Bangalore och lyssnar på radio när han plötsligt hör att Kinas premiärminister, Wen Jiabao, ska komma till Indien. Premiärministern vill att några indiska entreprenörer ska berätta sanningen om landet för honom, och Balram bestämmer sig för att skriva brev till Mr Jiabao och berätta sin historia för honom, en historia olik allting Mr Jiabao kommer att hitta i broschyren han får på flygplatsen och olik allting han kommer att få höra från Indiens premiärminister.
Balram berättar om hur han växte upp i den fattiga byn Laxmangarh, ett typiskt indiskt "paradis" på landet, hur han började och tvingades sluta i skolan, och hur han, som vuxen, blev den rike Mr Ashoks tjänare. I början tycker Balram om Mr Ashok, han behandlar sina tjänare mycket bättre än de flesta rika män, men så småningom framstår Mr Ashok som det enda som står mellan Balram och friheten, vilket naturligtvis gör att Balram tycker väldigt mycket sämre om honom. Att bli en fri man blir Balrams mål, men i samhället han lever i är det ett mål svårt att uppnå för en fattig man som Balram. Ju närmare friheten kommer, och ju högre ambitioner han har, desto mer fruktansvärda är sakerna Balram måste göra för att nå sina mål, och desto högre är priset han måste betala.
The White Tiger utspelar sig i dagens Indien. Den börjar och slutar i Balrams lägenhet i Bangalore, men Balrams historia börjar i Laxmangarh, där han föddes och växte upp. Laxmangarh ligger i den del av Indien som kallas Mörkret, den del av Indien där de fattiga bor. I Laxmangarh, liksom i andra byar i Mörkret, fungerar elektriciteten sällan, alla barn är alldeles för korta och smala för sin ålder och människor dör på sjukhus medan de väntar på läkare som aldrig kommer. När Balram tvingas sluta skolan åker han och hans bror Kishan till staden Dahnbad för att tjäna pengar, och det är där Balram blir Mr Ashoks tjänare. En kort tid efter det flyttar Mr Ashok och hans fru till Delhi, och eftersom Balram är den tjänare som följer med dem får han väldigt mycket högre lön än han fått i Dahnbad. Delhi är en stad där många rika människor bor, en stad i Ljuset. Ändå finns Mörkret även där, i form av fattiga människor som lever på gatorna och fängelser fulla av tjänare som dömts för brott deras rika herrar begått.
Miljön är väldigt viktig för historien, som inte skulle kunna utspela sig någon annanstans.
The White Tiger handlar om klasskillnader i Indien, och kontrasten mellan Mörket (Laxmangarh) och Ljuset (Delhi och Bangalore) är väldigt viktigt. Något annat som är viktigt för Balram och människorna i hans omgivning är vilket kast människor tillhör. Det är svårt för en fattig man att bli rik, eftersoma alla bryr sig om hans kast och därför vet att han en gång varit fattig. Eftersom kastsystemet är unikt för Indien hade det inte fungerat någon annanstans.
Balram är väldigt självisk och otrevlig, men jag känner ändå sympati för honom. Det kan bero på många olika saker, till exempel att han kan få de hemska saker han gör att låta som det rätta, eller åtminstone det enda alternativet. Jag tror även att det faktum att det är samhället Balram lever i som gjort honom till den han är är viktigt. Han beskriver Indien som en värld där du äter eller blir uppäten, en värld där det inte finns plats för samvete eller empati, och där man måste vara beredd att offra andra om du vill få ett bättre liv själv.
Att låta Balram skriva brev till Kinas premiärminister är väldigt smart berättartekniskt. Eftersom Mr Jiabao är kines känner han inte till alla de indiska traditioner, ord och uttryck som är naturliga för Balram. Därför måste Balram förklara saker för honom, och därmed även för läsaren. Att Balram berättar sin historia genom breven till Mr Jiabao är egentligen inte viktigt för boken, men det gör det möjligt för Adiga att berätta saker för läsaren som vi som inte är indier annars inte skulle förstå. Det skulle inte fungera att Balram hela tiden avbröt sig för att förklara saker, om det inte var tydligt att han gjorde det för Mr Jiabaos skull. Det skulle inte heller vara trovärdigt om Balram, som har levt i Indien i hela sitt liv, aldrig skulle referera till indiska traditioner eller använda indiska ord, och om han gjorde det utan att förklara dem skulle läsaren bli väldigt förvirrad.
Balram blir besatt av tanken på att lyckas, och varje gång han lyckas klättra ett steg i samhällshierarkin (han går från att vara vilket fattigt barn som helst, till att vara bäst i klassen, bli Mr Ashoks tjänare och vara den tjänare som får följa med till Delhi) blir han besviken och siktar på något ännu högre. Jag tror att det här är anledningen till att Balrams känslor för Mr Ashok förändras så mycket. När han blir anställd är Balram väldigt tacksam gentemot Mr Ashok, och lönen han får är mycket högre än han någonsin kunnat föreställa sig. Efter ett tag räcker det inte för att Balram ska vara nöjd, och det blir viktigt för honom att få följa med till Delhi och tjäna tusen extra rupies. I Delhi blir Balrams mål att bli en fri man, och då är det givetvis hans herre, Mr Ashok, som hindrar honom från det. Mr Ashok går från att vara den som hjälper Balram att nå hans mål till att vara den som håller honom tillbaka, vilket naturligtvis får Balrams känslor att förändras.
The White Tiger ger än väldigt hemsk och väldigt trovärdig bild av Indien, en värld full av klasskillnader, korruption och fattiga människor från Mörkret som antingen ignoreras eller utnyttjas av de i Ljuset. Den visar vad som kan hända med människor när de lever nästan helt utan rättigheter och så gott som ingen möjlighet att göra något åt det. Samtidigt som Balram gör hemska saker för att nå sina mål går det att förstå honom, och det är en av de saker som gör den här boken så fantastiskt bra!
Inspirerad av Enligt O och Bokmania var jag tvungen att göra ett ordmoln! Jag håller med Enligt O om att det känns som om bara de senaste inläggen får vara med, kanske är det bara bloggens första sida som visas här.
