Kafka på stranden

Nu har jag läst ut min andra Murakami-bok (inspirerad av Holly-Hock tänker jag göra ett djupdyk), Kafka på stranden. Liksom Fågeln som vrider upp världen är den härligt konstig och har den där speciella känslan som gör att allt det där som egentligen är hur rörigt som helst ändå känns sammanhållet.

Kafka på stranden berättas ur två olika perspektiv. En av berättarrösterna är femtonåriga Kafka Tamura. Han har rymt hemifrån och tagit sig till staden Takamatsu. Han letar efter sin mamma och sin syster, och är mån om att komma så långt bort från sin pappa som möjligt. I Takamatsu tillbringar han nästan all sin tid på biblioteket, där han lär känna bibliotekarien Oshima som varken är man eller kvinna och bor ensam i ett hus långt ute i skogen. På biblioteket finns även fröken Saeki, som lever i minnen från en annan tid och vars ande ibland besöker Kafka på nätterna. Den andra delen av berättelsen handlar om den gamle mannen Nakata, som visserligen är dum och lever på bidrag men som kan prata med katter och få märkliga saker att falla från himlen. Liksom Kafka ger han sig av hemifrån utan att egentligen veta vart han är på väg. Det enda han vet är att han måste över en stor bro och att han kommer veta vad han letar efter när han ser det.

Även om Fågeln som vrider upp världen och Kafka på stranden är två väldigt olika böcker har de mycket gemensamt. Katter är centrala i båda böckerna, och liksom Toru i Fågeln som vrider upp världen misstänker Kafka att han begått ett mord han inte minns i en metaforisk drömvärld. Böckerna har även små detaljer, som syrliga karameller, makrillar och beskrivningar av hur man dödar människor med bajonetter, gemensamt.

I Fågeln som vrider upp världen pratar Mei Kasahara om klumpen av död, som hon tror finns inne i alla döda människor. Hon beskriver den som lite geléaktig, och säger att hon skulle vilje skära i den. Jag tror att den geléaktiga klumpen Hoshino i Kafka på stranden skar sönder skulle kunna vara den klump Mei Kasahara pratade om. Den ser inte riktigt ut så som Mei beskrev den, men hon hade i och för sig aldrig sett en klump av död utan kunde bara gissa hur en sådan skulle vara.

När Kafka är hemma hos Oshima läser han en bok om rättegången mot nazistförbrytaren Adolf Eichmann. Beskrivningen av Eichmann är väldigt lik den fiktive överste Sanders beskrivning av sig själv. Eichmann verkade inte ha en tanke på rätt och fel, utan fokuserade enbart på sin "uppgift". I ett samtal med Hoshino säger överste Sanders "Jag har ingen aning om vad som är gott och vad som är ont. Jag är en väldigt pragmatisk varelse, ett neutralt objekt. Allt jag bryr mig om är att utföra den funktion jag blivit tilldelad."

Jag tycker att Kafka på stranden är en fantastiskt bra bok. Nu ser jag fram emot att börja läsa Norwegian wood!

Fågeln som vrider upp världen

När Fågeln som vrider upp världen av Haruki Murakami börjar verkar huvudpersonen Toru Okada vara ganska vanlig. I slutet är han en av de mest speciella människor jag har läst om.

Toru och hans fru Kumiko har en katt, Noboru Wataya. Den har fått namn efter Kumikos bror, eftersom den går på samma sätt som han. Nu är katten försvunnen, och många av de märkliga saker som händer Toru Okada verkar på något sätt ha med katten att göra. Den mystiska Malta Kano, som har en röd galonhatt och delar ut visitkort utan telefonnummer (eftersom det aldrig är någon som ringer henne, utan alltid hon som ringer den hon ska ha kontakt med), hör av sig till Toru för att hjälpa honom att hitta katten. När de sedan träffas pratar Malta Kano framförallt om att den första Noboru Wataya, Torus svåger, våldtagit Malta Kanos syster, Kreta, och om vattnet på Malta. Det enda hon har att säga om katten är att den förmodligen gett sig av för att flödet förändrats på platsen där den bodde och att Toru och Kumiko inte kommer att hitta den i närheten av sitt hus.

Bakom Torus hus finns något som kallas för gränden, men som egentligen inte är en gränd längre. Förut var den en gränd, men nu har den blivit igenstängd på båda sidor. När Toru går ut i gränden för att leta efter katten träffar han Mei Kasahara, en sextonårig tjej som bor i ett av grannhusen. Hon borde egentligen gå i skolan, men eftersom hon är skadad efter en motorcykelolycka är hon hemma. Hon verkar glad och trevlig, och lovar att tala om för Toru om hon ser katten. Det är nämligen så att bortsprungna katter brukar gå genom hennes trädgård. Första gången de träffas berättar Mei för Toru att hon skulle vilja skära upp klumpen av död, alltså inte en död människa utan själva döden, som hon tror finns någonstans inne i alla döda. Döden fascinerar henne otroligt mycket. Jag funderar på om det alltid varit så, eller om hon började fundera så mycket på döden efter olyckan där killen som skjutsade henne på motorcykeln dog.

När han letar efter katten går Toru in på ödetomten som finns i andra änden av gränden. Där hittar han en torrlagd brunn, som kommer att betyda väldigt mycket för honom längre fram i boken. När Kumiko plötsligt försvinner spårlöst går han ner och sätter sig i brunnen för att tänka igenom saker. Nere i brunnen förflyttas han till en annan värld, där han träffar en ansiktslös kvinna i ett hotellrum med numret 208. När han kommer upp ur brunnen igen har han fått ett märkligt blått märke på höger kind. Någon vars liv också påverkats av brunnar är löjtnant Mamiya, som Toru lär känna genom den döda herr Honda som han inte träffat på flera år. Löjtnant Mamiya var med i andra världskriget, och var bland annat med om att tvingas tillbringa flera dygn i en brunn. Om det inte varit för att herr Honda, som också var med i kriget, hade förutspått att löjtnant Mamiya skulle få ett långt liv och dö hemma i Japan många år efter kriget tror han att han skulle ha dött i brunnen. Som det var nu förmådde han inte dö. Efteråt är han långt ifrån säker på att det var bra att han överlevde, eftersom han känner att tiden i brunnen dödade någonting inom honom. Senare i kriget återser han den ryska officer som tvingat ner honom brunnen. Officeren säger att Mamiya aldrig någonsin kommer att få uppleva kärlek igen i hela sitt liv. Så blir det, hans liv blir lika långt som hans vän Honda sagt och lika kärlekslöst som den ryska officeren sagt. Han berättar för Toru att han sedan han kom hem igen efter kriget känt en dragning till brunnar. När han ser en brunn får han en längtan att sätta sig i den, även om man lätt kan tro att det han råkade ut under kriget snarare borde ha gjort att han undvek brunnar.

När Toru sitter på en bänk i staden han en kvinna som kallar sig Muskot. Tillsammans med sin son, som hon kallar Kanel och som av en anledning ingen känner till inte har sagt ett ord på över tio år, driver hon en mycket märklig verksamhet som varken Toru eller jag riktigt förstår. Toru blir inblandad i den, då det gör att han kommer in i världen där rum 208, där han hoppas kunna hitta Kumiko, finns. Då och då berättar Muskot historier för Toru, bland annat en om sin far, som var veterinär i djurpark under kriget. Veterinären hade, liksom Toru, ett blått märke på kinden. Toru tänker att den löjtnant som leder soldaterna som en dag kommer till djurparken för att avliva de djur som skulle kunna vara farliga för människor om de rymde (risken för att det skulle hända ökade under kriget) skulle kunna vara löjtnant Mamiya, även om han vet att löjtnant Mamiya inte ens var i Japan när det hände. En av soldaterna hör ljudet av en fågel som sitter i ett träd och gör knirrande ljud som en nyckel som vrider upp någonting. Detta ljud hör även Toru, som tänker att den vrider upp världen och kallar den för Nyckelfågeln. Både Muskot och Kanel kan historien utantill även om ingen av var där när det hände. På något vis är både de, Toru och löjtnant Mamiya närvarande i historien även om ingen av dem egentligen var där.

Någon annan som också hör Nyckelfågeln är den pojke som jag läser om i kapitlen som heter "Vad som hände på natten". En liten pojke vaknar på natten när han hör Nyckelfågeln. Han tittar ut genom sitt fönster och ser två män gräva en grop och lägga ner någonting i det. När männen gått ut går pojken ut i trädgården och gräver upp föremålet som männen grävt ner. Det är ett hjärta, ett människohjärta. När pojken går in igen ser han sig själv ligga i sin säng. Man får inte veta vem pojken är, men jag har funderat på om det kanske är Kanel, och att det är efter detta han slutar prata. En händelse som är förvirrande och otäck, men som hade varit väldigt svår att förklara. Kanske var det lättare för Kanel (om det nu var han, vilket är långt ifrån säkert) att bara låta bli att prata överhuvudtaget.

Fågeln som vrider upp världen är en av de bästa böckerna jag någonsin läst. Jag håller nu på att läsa om den, och har redan upptäckt flera nya saker. På första sidan visslar Toru med i ouvertyren till Rossinis Den tjuvaktiga skatan. Senare hör han en servitör i rum 208:s värld vissla på samma melodi, och tänker att det är en svårvisslad melodi. Det händer otroligt mycket i den här boken, och även om jag har berättat ganska mycket är det jag skrivit om här bara en liten del av allting som finns i den. En av de saker jag tycker så mycket om med Fågeln som vrider upp världen är att den innehåller så många olika historier som ändå hänger ihop med varandra genom en speciell känsla, en stämning, som finns i hela boken. Medan jag läste boken fanns den här känslan kvar även när jag inte läste, och jag funderade väldigt mycket över Toru, Kreta, Kumiko och alla de andra märkliga personerna jag läste om. Haruki Murakami är helt klart en ny favoritförfattare, och jag har börjat läsa Kafka på stranden, som även den är jättebra! Tack så jättemycket Marie, som gav mig Nyckelfågeln i En bok om dagens senaste bokbyte!

Young Samurai - Krigarens svärd

Krigarens svärd av Chris Bradford är andra delen i serien Young Samurai. Den första delen heter Krigarens resa.
Jack Fletcher från England är strandsatt i Japan på 1600-talet. I den första boken blev han adopterad av den store samurajen Masamoto, och fick börja i Masamotos skola för samurajer, Niten Ichi Ryu.
I den här boken får Jack och de andra eleverna på skolan veta att det är dags för Den trefaldiga cirkeln, en tävling för fem av skolans elever. Alla som klarar av cirkeln får lära sig Masamotos stridsteknik De två himlarna. De som vill vara med ska anmäla sig och sedan vara med i uttagningarna. De fem som klarar av fyra svåra utmaningar bäst kommer med i cirkeln. Jack ser det som sin chans att få lära sig De två himlarna, som kan hjälpa honom att försvara sig mot Dokugan Ryu, ninjan som gör vad som helst för att få tag på Jacks fars färdplan. Färdplanen, som Jack behöver om han någonsin vill komma hem till England och sin lillasyster igen. Men trots att Jack saknar sitt hemland har han många vänner i Japan, han har sin bästa vän Akiko, Masamotos son Yamato och den kloke lille pojken Yori. På Niten Ichi Ryu finns även Kazuki, som hatar Jack och säger att daimyo Kamakura planerar döda alla utlänningar i Japan. Är det sant? Eller säger Kazuki det bara för att skrämma Jack? Kommer Jack att bli uttagen till cirkeln och få lära sig De två himlarna? Eller kommer han vara lika försvarslös varje gång han blir angripen av Dokugan Ryu? Och Jacks drömmar om fyra skorpioner förutspår död, men vems död?
Krigarens svärd var väldigt bra, och jag längtar efter fortsättningen, Krigarens drake. I min recension av Krigarens resa skrev jag att den inte var så bra i början, men sedan dess har jag läst om den och tycker att hela boken är väldigt bra.
Jag rekommenderar verkligen böckerna i serien Young Samurai!

Eldens väg

Eldens väg är den tredje delen i serien Samurajens döttrar av Maya Snow. De två första delarna heter I mästarens skola och Svärdets viskning.
De två systrarna Hana och Kimi lever i Japan på 1200-talet. I den första boken mördade deras elake farbror Hidehira deras far och bröder. Eftersom Kimis och Hanas far var jito (en maktposition i Japan) har deras farbror nu tagit hans plats och blivit jito. Kimi och Hana har varit på flykt sedan dess. De bodde på en samurajskola en period, och är båda mycket skickliga i samurajernas stridskonst.
I Eldens väg har Kimi och Hana precis återförenats med sin mamma och yngste bror, Moriyasu, som lyckats fly från Hidehira. Även om Kimi och Hana har hittat sina försvunna familjemedlemmar är de långt ifrån trygga. Dels är Kimi och Hana väldigt oroliga för sin vän Tatsuya som tillfångatagits av ninjor, och dessutom är de hela tiden jagade av sin farbrors samurajer. Moriyasu är sin fars rättmätige arvtagare och den som egentligen ska vara jito, och därför måste Hidehiras samurajer döda honom för att Hidehira ska kunna vara säker på att inte förlora sin makt.
Eldens väg var väldigt bra, precis som de tidigare delarna i serien. Den var väldigt spännande och utspelade sig i en intressant och fascinerande miljö. Jag blev väldigt nyfiken på Japan när jag läste den första boken i serien. Kimi, som det handlar mest om, är envis och bestämd. Hon är väldigt stark och blir mycket arg när någon antyder att hon skulle vara svag därför att hon är flicka. Jag tycker mycket om den inställningen, särskilt eftersom hon lever i Japan på 1200-talet och enbart män förväntades kunna slåss och bli samurajer.
Jag rekommenderar verkligen böckerna i den här serien, men de måste läsas i ordning!

Svärdets viskning

Svärdets viskning är skriven av Maya Snow. Den är den andra boken i serien Samurajens döttrar. Den första boken heter I mästarens skola och den tredje, som kommer ut hösten 2009, heter Eldens väg.
Böckernas huvudpersoner heter Kimi och Hana. De är systrar och lever i Japan på 1200-talet. 1200-talet var en krigisk tid i Japan, med samurajer och ninjor (japanska lönnmördare). Detta gjorde att det var bra att kunna slåss, men det var en tid då enbart män fick lära sig att slåss och bli samurajer. Men Kimi och Hana har bevisat att det går för flickor att vara samurajer. De var döttrar till jiton (Japan var indelat i olika delar, och en jito styrde över varje del), men efter att deras farbror mördade deras far och gjorde sig själv till jito har Kimi och Hana tvingats fly för att överleva. De är jagade av sin farbrors samurajer, och på grund av något som hände i slutet av den första boken tvingas Kimi och Hana lämna herr Gokus dojo (dojo är en skola för samurajer). Den här boken utspelar sig på många olika platser, eftersom Kimi och Hana förflyttar sig mycket för att undkomma sin elaka farbrors samurajer. I den här boken råkar Kimi och Hana ut för minst lika många spännande och otäcka saker som i den första, och sina kunskaper om att slåss är något de får stor nytta av. Svärdets viskning är bättre än den första boken, I mästarens skola, så alla som tyckte om den första borde absolut läsa den här. Alla som inte har läst den första borde absolut läsa den nu, eftersom båda böckerna som hittills kommit ut i den här serien är fantastiska! Det är dessutom väldigt intressant att läsa de här böckerna, eftersom skillnaden mellan 1200-talets Japan och vår tids Europa är stor.
Serien Samurajens döttrar är helt underbar, och jag längtar verkligen efter nästa del!

Young Samurai - Krigarens resa

Krigarens resa är skriven av Chris Bradford. Den är första delen i serien Young Samurai.
Den handlar om Jack Fletcher. Han kommer från England, och tillsammans med sin pappa och en besättning är han på ett skepp i närheten av Japans kust. Skeppet blir anfallet av ninjor, japanska lönnmördare. De är ute efter Jacks fars färdplan. Jacks far blir mördad, och Jack driver ensam i land i Japan. Där träffar han bland annat den stora samurajen Masamoto, Masamotos son Yamato och en flicka som heter Akiko. Masamoto bestämmer sig för att adoptera Jack, och detta gör Yamato avundsjuk. Plötsligt ger Masamoto, Yamatos far, Jack mer uppmärksamhet än Yamato.
Jack börjar lära sig japanska, och Akiko blir hans vän. Han förstår även att Yamato inte tycker om honom. Färdplanen är Jacks enda hopp om han någonsin vill komma hem till England igen, men ninjan Dokugan Ryu är ute efter den. Detta gör att Jack flera gånger tvingas kämpa mot den onda ninjan. När Jack lärt sig japanska får han veta att han, Akiko och Yamato ska till Niten Ichi Ryu (Masamotos skola) för att utbilda sig till samurajer. På Niten Ichi Ryu får Jack lära sig mycket, och tillsammans med sina vänner råkar han ut för många spännande och otäcka äventyr.
Jag tyckte inte att Krigarens resa var så bra i början, men i slutet var den mycket bättre. Jag vill gärna läsa fortsättningen, Svärdets väg, när den kommer ut. Krigarens resa är en bok som kan vara ganska tråkig i början, men jag rekommenderar alla som läser den att inte ge upp eftersom den den blir mycket bättre i slutet.

Chain Mail - Skicka vidare

Chain Mail - Skicka vidare är skriven av Hiroshi Ishizaki.
Den utspelar sig i Japans huvudstad, Tokyo. Den handlar om tre tjejer, Sawako, Mayumi och Mai. De är mellan tretton och femton år gamla och ingen av dem känner varandra. De får alla ett mail från Yukari, en tjej i samma ålder som dem. Hon skriver att hon är trött på irriterande kompisar som skickar ointressanta mail som "Läget?", "Vad gör du nu?" och sådana saker. Hon föreslår att de ska skapa en fiktiv värld på internet, en värld där de kan fly undan den trista verkligheten. Alla tjejerna det handlar om går in på hemsidan Yukari skickar med adressen till. Där står det vad berättelsen ska handla om. Huvudpersonen är en tjej som går på högstadiet. Hon är kär i sin privatlärare. Han är inte kär i henne, men det finns det någon annan som är. En dag får tjejen det handlar om syn på en kille som har hamnat i någon sorts knipa. Hon hjälper honom, och senare upptäcker hon att han egentligen är en läskig stalker som har utsett henne till sitt nästa offer... Mayuni, Mai, Sawako och Yukari ska skriva utifrån olika rollers perspektiv. När Sawako, Mai och Mayumi får mailet har Yukari redan valt stalkern. De roller som finns kvar då är tjejen i huvudrollen, hennes privatlärare och den kvinnliga detektiven som jagar stalkern. Till en början fungerar allting jättebra, alla skriver och historien utvecklas. Men sedan börjar det hända saker. När både Sawako och Yukari plötsligt slutar skriva blir både Mai och Mayumi misstänksamma. Vem är egentligen vem? Vem kan man lita på? Ingen av tjejerna har träffats i verkligheten, så ingen vet något om de andra. Och någon man inte vet något om kan vara vem som helst...
Chain Mail - Skicka vidare är en väldigt bra bok, men jag tycker att den är ganska obehaglig också. Den är ganska läskig, men väldigt bra.

I mästarens skola

I mästarens skola är skriven av Maya Snow. Den utspelar sig i Japan på 1200-talet. Den handlar om två systrar, Kimi och Hana. De är döttrar till jiton. En jito var som en japansk godsförvaltare. När Kimis och Hanas farbror och hans samurajer mördar Kimis och Hanas far och deras bröder tvingas Kimi och Hana fly. De klär ut sig till pojkar och tar sig till herr Gokus skola för samurajer. Först träffar de sin kusin Ken-ichi utanför portarna. Han är son till Kimis och Hanas farbror, som dödade deras far och bröder. Han retar dem och kallar dem för bondpojkar och säger att de inte har en chans att bli antagna till skolan. Herr Goku kommer ut och säger att det antagligen inte går för dem att komma in på skolan, eftersom det finns så många som står i kö för att bli antagna. Hana ber herr Goku att låta dem visa vad de kan. Han låter dem göra det, genom att slåss mot honom. Kimi och Hana förlorar, och får veta att de tyvärr inte får plats i skolan. Då föreslår Kimi att de kan arbeta som tjänare. De försäkrar att de kan arbeta flitigt, och herr Goku går med på det. De får mat och kläder och har det bra i skolan. De blir vänner med Tatsuya, en av eleverna i skolan. Det som inte är trevligt är Ken-ichi, deras kusin. Han är mallig och elak. Hela tiden skryter han om att han är jitons brorson. Han retar Tatsuya för att Tatsuya kommer från landet.
En dag ska den nya jiton, Kimis och Hanas farbror, komma till herr Gokus skola för att herr Goku ska svära en trohetsed till honom. När herr Goku och Kimis och Hanas farbror ska dricka te ska Kimi dit för att vara beredd att hämta något om jiton behöver det. Hon tar en med sig en kniv, för att kunna hämnas på sin farbror. När Kimi tänker ta fram kniven och döda sin farbror och hämnas sin familj förstår hon att herr Goku på något sätt förstår vad hon tänker göra, och att han vet vilka hon och Hana är. Herr Goku säger åt Kimi att gå tillbaka till köket coh hämta något. Sedan ska hon be kökspojken, Ko, komma dit i hennes ställe. Det gör hon. Senare ber herr Goku Kimi och Hana komma till meditationsrummet. Där berättar han att han vet vilka de är och att han inte ska berätta något för deras farbror. Han ber dem berätta vad som har hänt. Kimi och Hana berättar om hur deras farbror mördade deras far och bröder och att deras mor och yngsta lillebror kan finnas i staden.
Några veckor senare ska det vara en turnering i skolan. Alla i skolan, elever och tjänare, får ställa upp. Kimis och Hanas farbror ska vara domare. Kimis plan är att vinna turneringen och sedan utmana sin farbror, och besegra honom för att hämnas sin far och sina bröder. I början går allt bra, men sedan blir det inte alls som hon hade tänkt sig ...
I mästarens skola är en jättebra bok. Den är spännande och annorlunda. Den är annorlunda på grund av att den utspelar sig i 1200-talets Japan, och jag har inte läst så många böcker som gör det. Dessutom tycker jag om att det handlar om flickor som vill bli samurajer och som är bra på att slåss och kriga.