The Book Thief

I paketet jag fick av min bokvän Helena fanns den fantastiska boken The Book Thief av Markus Zusak. Jag har tidigare försökt läsa den här boken på svenska (Boktjuven), men kom inte riktigt in i den. Nu när jag läste den på engelska upptäckte jag vilken bra bok det faktiskt är. Tack så mycket Helena!

The Book Thief utspelar sig i Tyskland under andra världskriget, och är skriven på ett lite annorlunda sätt. Det är Döden som berättar historien om boktjuven. Döden berättar om de tre gånger han såg boktjuven och om det han läst om henne i den bok som kom att rädda hennes liv.

Boktjuven heter Liesel Meminger och är när Döden ser henne första gången nio år gammal. Hon och hennes lillebror är på väg till sina nya fosterföräldrar. Deras pappa, och så småningom även deras mamma, sitter i koncentrationsläger på grund av att pappan är kommunist, något som för Liesel bara är ett konstigt ord hon inte förstår.

På tåget dör Liesels lillebror, och på hans begravning stjäl hon sin första bok, The Gravediggers Handbook (Dödgrävarens handbok på svenska). Orden i boken fascinerar henne, trots att hon aldrig lärt sig läsa och därför inte förstår dem.

Liesel kommer ensam till sina fosterföräldrar, som heter Hans och Rosa Hubermann och bor på gatan Himmel Strasse. Hans spelar dragspel, och hans spelande har en lång historia som är kopplad till hur hans vän Erik räddade Hans liv i första världskriget och till den skuld han därför har till den del av Eriks familj som fortfarande lever. Rosa är väldigt bestämd och hon älskar både Liesel och Hans väldigt mycket, det är bara det att hon inte är jättebra på att visa det. Hon kallar ofta Liesel för "Saumench" och Hans för "Saukerl" ("Sau" är ett ord som på tyska har med grisar att göra, så "Saumench" och "Saukerl" är egentligen olika former av "Svinmänniska"). Så småningom förstår Liesel att Rosa helt enkelt kallar de flesta för "Saukerl" eller "Saumench", särskilt de människor hon älskar.

När Liesel kommit till Hans och Rosa måste hon börja i skolan, något som eftersom hon ligger långt efter sina jämnåriga blir väldigt jobbigt. På nätterna drömmer Liesel mardrömmar om sin lillebrors död. När Hans Hubermann en natt hittar The Gravedigger's Handbook under Liesels madrass bestämmer han och Liesel att han ska lära henne att läsa och att de tillsammans ska ta sig igenom The Gravedigger's Handbook. Liesels kärlek till ord och böcker blir starkare när hon kan läsa. Även om hon får en del böcker i present fortsätter hon att stjäla. Hon upptäcker att hon ibland hellre vill ha böcker hon stjäl än böcker hon får, när hon inte fått dem av någon hon älskar och som hon vet älskar henne.

På Himmel Strasse bor även Rudy Steiner, en pojke som är lika gammal som Liesel, och hans familj. Liesel och Rudy blir snabbt bästa vänner. När Liesel börjar skolan är det Rudy som försvarar henne när de andra är taskiga mot henne för att hon inte kan läsa (även om när det gäller är Liesel hemskt bra på att försvara sig själv). När familjerna på Himmel Strasse börjar få ont om pengar och mat ger de sig iväg och stjäl tillsammans, och försvarar varandra mot tjuvgängens äldre och ibland väldigt otrevliga ledare.


The Book Thief är en fantastisk bok. Jag rekommenderar den verkligen. Jag tyckte mer om att läsa den på engelska, så om du inte fastnar i den på svenska är det ett tips.

Molnfri bombnatt

För ett tag sedan skulle jag skriva en bokanalys i skolan. Jag valde att skriva om min nya favoritbok, Vibeke Olssons Molnfri bombnatt. Eftersom det här är en bokanalys och inte en vanlig bokrecension avslöjar jag mer om bokens handling än jag brukar göra här på bloggen. DÄRFÖR ÄR DET BÄST ATT INTE LÄSA DET HÄR INLÄGGET OM MAN INTE HAR LÄST MOLNFRI BOMBNATT!

Molnfri bombnatt är skriven av Vibeke Olsson. Den gavs ut första gången år 1995.

År 1993 marscherar folk på Stockholms gator och skriker ”Sieg Heil!”. På radio pratas det om kriget i Bosnien och när 71-åriga Hedwig Johansson sätter i gång TV:n ser hon bilder från städer som blivit bombade. Hatim Korshid, ett vårdbiträde som brukar hjälpa Hedwig, blir misshandlad av rasister på grund av sin hudfärg.

Hedwig sätter sig vid datorn hon fått av sin nu döde man Evert för att skriva ner sin historia. Hon ska berätta allt, även det Evert aldrig fick veta. Hon vet inte alls vem som ska få läsa, hon vet bara att nu kan hon inte tiga längre.
Hedwig berättar om första gången hon såg människor marschera på gatorna och ropa ”Sieg Heil!”. Då var året 1933, Hedwig var tio år och bodde i Mainz. Hon minns skräcken i sina föräldrars ögon och sitt hems nya lukt. Lukten av rädsla.

Hedwigs pappa var med i det förbjudna socialdemokratiska partiet, och arresterades av Gestapo 1933.
Hedwig blev medlem i BDM Jungvolk , där man var med innan man fyllde fjorton och blev medlem i det riktiga BDM. BDM Jungvolks ledare var sjuttonåriga, positiva och entusiastiska Dorothée som Hedwig och de andra flickorna beundrade och litade på. Det var lätt att beundra Dorothée, det var lätt att lita på henne och nazismen. Det var lättare att tro på den sida som var glad, på den sida som hade makten, än att tro på Hedwigs föräldrars ord om demokrati och fria val. Dorothée sade att demokrati var ett utländskt och dåligt påhitt, ingenting man borde ha i Tyskland. Hedwigs pappa satt i koncentrationsläger, hennes mamma hade alltid mörka skuggor under ögonen. Dorothée var glad.

När Hedwig var sjutton år, år 1939, träffade hon SS-mannen Wilhelm Shurbiegel på ett café. Han tittade på henne, och inte på hennes väninna Ilse som pojkarna brukade titta på. Wilhelms blick väckte något inom Hedwig. Senare tänkte hon att det var då hon blev vuxen, att Wilhelm såg en flicka och väckte en kvinna.
Hedwig träffade Wilhelm igen, Wilhelm som inte brydde sig om att Hedwigs far var en statsfiende. Som sade att Hedwig inte kunde hjälpa det, att han tyckte om henne ändå. Wilhelm, som sade att Hedwig var vacker.

Senare berättade Hedwig för Evert, som hon gifte sig med efter kriget, att hon träffade Wilhelm Shurbiegel. Hon berättade att de gick på bio, och att de förlovade sig i augusti 1939. Men hon berättade aldrig att hon älskade Wilhelm. Nej, Evert fick aldrig veta att Hedwig verkligen älskade SS-mannen Wilhelm Shurbiegel.

Det Molnfri bombnatt handlar mest om är nazismens ondska och hur den under andra världskriget kunde få vanliga människor att begå ondskefulla handlingar, ett tema som är väldigt centralt även i Vibeke Olsson debutbok, Ulrike och kriget. Molnfri bombnatt är en mognare och mer komplex version av författarens två första böcker, Ulrike och kriget och Ulrike och freden (som är en fortsättning på Ulrike och kriget).

Ulrike påminner på många sätt om Hedwig. Hon växer upp i Tyskland före och under andra världskriget och hon är med i BDM. Hedwigs mamma och hennes vänner tystnar ibland när Hedwig kommer in i rummet. De vill inte att hon, som är med i det nationalsocialistiska partiet, ska höra vad de pratar om. Ulrikes föräldrar är rädda för sin dotter eftersom de vet att hon skulle ange dem för Gestapo om hon misstänkte att de var fosterlandsförrädare. Både Hedwig och Ulrike blir efter kriget förälskade i svenskar, som de följer med till Sverige. När Hedwig försöker berätta för Evert att hon faktiskt visste vad som hände med judarna avbryter han henne efter ”jag visste” och säger att det är klart att hon inte visste, det förstår han ju. Ulrike blir också avbruten när hon försöker tala om att hon visst var nazist, att hon var inblandad i nazismens brott.
Ulrike tror, till skillnad från Hedwig, verkligen på nazismen. Hedwig blir partimedlem en vecka efter att en mycket karismatisk, snygg, glad man kommit in på postkontoret där hon jobbar och pratat om hur bra det är att vara med i partiet och om hur viktig hemmafronten är. Mannen, som heter Dietrich Planer, får Hedwig att börja tro på att det fortfarande finns kärlek, han ger henne hopp om att människor fortfarande kan tycka om varandra. Därför går Hedwig med i partiet, inte därför att hon tror på nazismen. Ulrike anger stolt tre grannar för Gestapo, hon tror verkligen att judar är mindervärdiga och är stolt och glad när hennes lillebror går ut i kriget, eftersom hon ser det som en ära att kämpa för Stortyskland.
Hedwig tror inte på nazismen på samma sätt som Ulrike, men det gör Wilhelm Shurbiegel. Molnfri bombnatt är alltså på sätt och vis en blandning av Ulrike och kriget och Ulrike och freden, men huvudpersonen i Ulrikeböckerna (Ulrike) har delats upp i två delar (Hedwig och Wilhelm), som båda känns ännu trovärdigare än Ulrike.

Budskapet i både Ulrikeböckerna och Molnfri bombnatt är hur viktigt det är att komma ihåg att nazismens anhängare under andra världskriget var vanliga människor, inte någon sorts övernaturliga monster. Om det glöms bort, om vi glömmer att vanliga människor kan förändras och göra fruktansvärda saker, blir risken att något sådant händer igen större. Det är ett väldigt viktigt budskap. Jag tror att det är något som Vibeke Olsson funderar mycket på, eftersom hon tjugo år efter att hennes debutbok kom ut skrev en bok till som handlar om samma sak.

En av de saker jag tycker mycket om med Molnfri bombnatt är att personerna i den känns så verkliga. De är inte uppdelade i onda och goda, alla gör rätt ibland och fel ibland precis som människor gör i verkligheten.

1944 hittar Hedwig ett flygblad i en tidning hemma hos sin mammas vänner Ernst och Mathilde Müller. Hon tar det och lägger det i fickan, exakt varför vet hon inte. Senare den dagen blir hon arresterad, på grund av flygbladet hon har i fickan. Hedwig blir förhörd av Gestapo. Till slut berättar hon att flygbladet var paret Müllers. Att ange någon annan för Gestapo är fel, men Hedwig gjorde det för att få komma hem till sin mamma och sin lilla dotter som hon vet inte klarar sig utan henne (och att vilja hjälpa sin familj, som verkligen behöver ens hjälp, är rätt).
Wilhelm Shurbiegel är SS-officer och deltar aktivt i nazisternas judeutrotning, något som givetvis är fel. Samtidigt går det att förstå varför han gör det, och han inser så småningom att det han gör är fel och känner skuld för det. Wilhelm är alltså en ond människa, men han har ändå goda sidor.
När Hedwig träffar Wilhelm första gången är han glad, stolt, pratsam och tror på nazismen. Han förändras väldigt mycket. Han inser att mycket av det han gör är fel och slutar vara stolt över att vara SS-man. Wilhelm överlever kriget, men begår självmord innan rättegången i Nürnberg som förmodligen hade gett honom tio till femton års fängelse.

Genom hela boken är det Hedwig som står i centrum, eftersom det är hon som berättar. Det är svårt att beskriva Hedwig, eftersom hon förändras väldigt mycket. När hon var liten var hon säker på att hennes föräldrars politiska åsikter var rätt. Senare började hon tro på nazismen, eftersom hon när hon var nazist fick höra till, när hon var nazist kände hon sig viktig och betydelsefull. Hedwig blev nazist, men det var mycket med nazismen hon inte förstod. Hon förstod inte det där med judarna, hon förstod inte vad judarna skulle ha gjort henne och visste inte vad som hände med dem innan Wilhelm 1943 berättade det för henne.
Senare skäms hon väldigt mycket över att hon var nazist, hon känner skuld för att hon inte gjorde något när Wilhelm berättade för henne vad som hände i Auschwitz. Hon plågas av sina skuldkänslor och känner att hon, genom att inte göra något, gjorde sig delaktig i förintelsen.

När Hedwig efter kriget kommer till Sverige träffar hon Evert, som hon senare gifter sig med. Evert har oftast en väldigt bestämd bild av hur saker, och människor, ska vara. Hedwig stämmer inte riktigt med den bild Evert har av henne, hon visste vad som hände med judarna, hon älskade Wilhelm Shurbiegel och hon var nazist. Det är mycket Hedwig aldrig berättar för Evert, eftersom hon inte tror att han skulle förstå. Senare funderar hon på om hon kanske underskattade Evert, men då är han redan död sedan flera år.
Evert delar in andra världskrigets tyskar i goda och onda och är övertygad om att hans älskade Hedwig, som han självfallet ser som ”god”, aldrig skulle kunna vara nazist eller älska en SS-man.

Män och kvinnor skildras på många sätt väldigt olika i Molnfri bombnatt, eftersom den till stor del utspelar sig i en tid då samhället var ännu mindre jämställt än idag. Eftersom Hedwig växte upp i ett mycket ojämlikt samhälle fick hon lära sig att det var hennes uppgift att ta hand om sin man. Därför håller hon, även när hennes vänner börjar intressera sig för kvinnors rättigheter och slutar stryka sina mäns skjortor, fast vid att hon ska ta hand om Evert.

Jag tycker att miljöbeskrivningarna i Molnfri bombnatt är helt fantastiska. Jag kan hela tiden se miljön framför mig, vare sig den är ett skyddsrum i Tyskland under andra världskriget, en barack i koncentrationslägret Ravensbrück, en sönderbombad tysk stad efter kriget, den svenska folkhögskola dit Hedwig åker när kriget tagit slut eller en lägenhet i Stockholm på 1990-talet.
En sak jag tyckte var väldigt fascinerande var beskrivningarna av kontrasten mellan Sverige och Tyskland efter kriget. Tyskland är fullt av ruiner, maten är dyr. Alla människorna har vant sig vid ruinerna och vet vad krig, hunger och rädsla innebär. I Sverige kan folk alltid äta sig mätta, där finns inga ruiner och svenskarna har inte varit med om några bombanfall. Skillnaden mellan Sverige och Tyskland får läsaren se genom Hedwigs ögon, eftersom hon åren efter kriget av olika anledningar åker fram och tillbaka mellan länderna.

Molnfri bombnatt börjar med att Hedwig står vid sitt fönster och ser ner på gatan, gatan där skinnhuvudena precis marscherat och ropat ”Sieg Heil!”. Vårdbiträdet Hatim kommer fram till henne och frågar hur hon mår, och Hedwig upptäcker att hon faktiskt inte mår så bra. Hon och Hatim sätter sig ner och dricker kaffe, och nästa dag får Hedwig veta att Hatim blivit nerslagen av två skinnhuvuden på vägen hem. Då bestämmer hon sig för att berätta sin historia.
Också slutet utspelar sig i Hedwigs lägenhet i Stockholm och handlar om Hedwig och Hatim, men nu är det Hedwig som frågar hur Hatim mår. Han berättar gråtande att hans mamma har dött, och Hedwig tröstar honom. Boken slutar med att Hedwig säger att man bara har en mamma, men om Hatim vill så skulle hon gärna vara hans ”reservgudmor”. Jag tycker om att slutet är så likt början, det gör att berättelsen binds samman.

Läsaren kastas direkt in i Hedwigs liv här och nu, men historien hon berättar byggs upp stegvis. Eftersom det är Hedwig som berättar om sina minnen och hon ganska ofta kommer att tänka på något som hände i en annan tid än just det hon berättar om hoppar hon ganska mycket i tiden. Hoppandet i tiden känns väldigt naturligt, det vore inte trovärdigt med någon som kan berätta om sitt liv i kronologisk ordning (eftersom det inte går att minnas allting man varit med om precis i den ordning det hände, speciellt inte om man varit med om så mycket som Hedwig). Att berättelsen hoppar i tiden gör det absolut inte svårt att följa den.

Språket i Molnfri bombnatt, som jag tycker väldigt mycket om, är lätt att förstå och mycket vackert.
Ett kapitel handlar om Hedwigs funderingar över hur det känns att bomba en stad. Kapitlet börjar med meningen ”Hur känns det att bomba en stad?”, som sedan dyker upp igen flera gånger. Vibeke Olsson använder sig av upprepningar på det sättet på många ställen i Molnfri bombnatt. Det gör att mycket känns starkare än det gjort annars. Upprepningarna får mig att tänka väldigt mycket på det Hedwig funderar på, till exempel på hur det känns att bomba en stad.
Det är inte speciellt mycket dialog. Eftersom det är Hedwig som skriver om sina minnen vore det onaturligt med mycket dialog.

Molnfri bombnatt är en helt fantastisk bok som jag verkligen rekommenderar! Den handlar om något väldigt viktigt, har fått mig att fundera på en massa intressanta saker, har ett underbart språk och berör väldigt mycket. Något som berörde mig enormt mycket var en bosnisk gumma Wilhelm berättar för Hedwig om. Wilhelm var i Bosnien med SS. En grupp bosniska kvinnor skulle avrättas, de anklagades för att ha gett mat till partisanerna. Wilhelm tyckte speciellt synd om en av dem, hon som hade en liten get som följde efter henne överallt. Wilhelm ville rädda henne, han sade åt henne att gömma sig i en lada. Eftersom hon inte kunde tyska förstod hon inte vad han sade, och blev skjuten precis som de andra. Hennes get följde med henne ända till avrättningsplatsen.

Jag tror inte att Molnfri bombnatt riktar sig till någon särskild målgrupp, men eftersom den handlar om något oerhört viktigt och är fantastiskt bra tycker jag att alla ska läsa den någon gång i livet. Det är nog bra att ha en viss läsvana och en del kunskap om andra världskriget (om man läser den och inte kan tillräckligt mycket om andra världskriget finns kanske risken att man tror att den är ett försvar för nazismen, vilket den absolut inte är) för att klara av att läsa den, men om man börjar läsa den och känner att man inte förstår är det bara att ta reda på mer om andra världskriget och prova igen några år senare!

Tystnad, tagning

Tystnad, tagning är skriven av Michelle Magorian.

Det är fyra år sedan andra världskriget slutade. Fjortonårige Henrys pappa dog som krigshjälte, och Henry saknar honom verkligen. Eftersom Henrys mamma gift om sig och inte verkar sakna Henrys pappa står Henry väldigt nära sin farmor. Varken Henry eller hans farmor tycker om mannen Henrys mamma gift sig med, Bill. Farmodern anser att Henrys mamma glömt hennes son (Henrys pappa) eftersom hon gift om sig så snart efter hans död.

I Henrys klass går Jeffries, vars pappa deserterade efter att Henrys pappa offrat sitt liv för honom, och Henrys farmor säger att Henry absolut inte får prata med Jeffries. När eleverna i Henrys klass ska göra specialarbeten om olika saker visar det sig att Jeffries precis som Henry älskar film. De och en pojke som är väldigt utanför eftersom han är född utom äktenskapet, Pip, hamnar i samma grupp. Först är Henry upprörd för att han måste arbeta tillsammans med sonen till en desertör och en oäkting, men ju mer tid han tillbringar med Pip och Jeffries desto mer förstår han att det faktiskt inte spelar någon roll. Det Jeffries och Pips föräldrar gjort påverkar inte deras personligheter.

När han lär känna Jeffries och Pip inser Henry att han faktiskt älskar sin tvååriga halvsyster. Det är inte Mollys fel att Bill är hennes pappa, och när Henry till slut ger Bill en chans visar det sig att han inte är så dum ändå. Men sviker Henry sin farmor genom att älska Molly och Bill? Betyder det att han också glömt sin pappa? Henrys farmor verkar tycka att Henry sviker henne, men är det verkligen så? Vem är det egentligen som sviker vem?

Jag tyckte väldigt, väldigt mycket om Tystnad, tagning. Nu är det ganska länge sedan jag läste någon av Michelle Magorians böcker, men jag tror att Tystnad, tagning och Godnatt mister Tom är mina favoriter av dem. Några andra böcker av Michelle Magorian är Hemlängtan, En liten kärlekssång, På djupt vatten och I rampljuset. Jag rekommenderar verkligen allt jag läst av Michelle Magorian!

Flykten från Berganien

Flykten från Berganien är skriven av Eva Ibbotson. Den utspelar sig i England och i det påhittade landet Berganien under andra världskriget.

Elvaåriga Tally bor i London med sin far och sina fastrar Hester och May. När det finns risk att London bombas skickar hennes far henne till internatskolan Delderton. Skolan är inte alls som Tally väntat sig, utan mycket trevligare. Tally har förväntat sig en skola med stränga regler och skoluniformer, en sådan skola som den hennes kusiner Roderick och Margaret går på. Men Delderton är en annorlunda skola, som bygger på att eleverna ska få frihet. Man måste inte gå på lektionerna, men alla gör det, eftersom de är så intressanta. Tally får många vänner på Delderton, bland annat Julia. Julia som täcker sitt rum med bilder av den löjliga skådespelerskan Gloria Grantley, och tar med sig Tally för att se på sin idols senaste film. Gloria Grantleys film intresserar inte Tally det minsta, men det gör nyhetsinslagen om landet Berganien som visas innan filmen börjar. Berganiens kung har vägrat samarbeta med Hitler, och Tally beundrar det lilla landets modige kung. Därför blir hon överlycklig när hon, några andra barn från Delderton och biologiläraren Matteo får chansen att åka till Berganien och delta i en folkdansfestival. Tally hade rätt i att det Berganiens kung gjorde var modigt, men det var också mycket farligt. Under festivalen blir kungen skjuten, och barnen från Delderton tvingas fly. Med sig har de kronprinsen Karil, som blir deras vän. Ju närmare barnen kommer varandra, desto viktigare blir det för de att lyckas ta sig tillbaka till England. Men att ta sig tillbaka till England, är det verkligen att lyckas? Inte riktigt ...

Jag tyckte att Flykten från Berganien var en fantastisk bok. Jag tycker att Delderton verkar som en mycket trevlig skola, och jag tycker väldigt mycket om Tally. Hon är omtänksam och smart, även om hon ibland låter kärleken till sina vänner gå före allt sunt förnuft.
Flykten från Berganien är en bok jag verkligen rekommenderar!
Eva Ibbotson har även skrivit bland annat Resan till River Sea, Kazans stjärna, Den stora spökräddningen, Spökena på Clawstone Castle, Häxtävlingen och Ingen vanlig häxa.

My Story

My Story är en bokserie där olika personer i påhittade dagböcker berättar hur det var att leva i olika tider. Jag har läst sex My Storyböcker, Anne Boleyn and me av Alison Prince, Mill Girl och Pompeii av Sue Reid, Highway Girl av Valerie Wilding, Blitz av Vince Cross och The Great Plague av Pamela Oldfield. Jag tycker väldigt mycket om alla de böckerna, och berättar här om tre av dem.

Highway Girl av Valerie Wilding
Susannah lever i England på 1600-talet. När hennes och hennes bror Dominics föräldrar dör ger sig Dominic av till Amerika för att tjäna pengar. Susannah får bo hos sina avlägsna släktingar, familjen de Gracy. Där får hon bo i en liten stuga, Keeper's cottage, en bit bort från familjen de Gracys hus. I det stora huset får hennes hund, Jack, inte vara, eftersom Juliana de Gracy är livrädd för hundar. Juliana är dottern i familjen de Gracy, och hon gör vad hon kan för att Susannah ska få det jobbigt. Juliana kallar Susannah för Susan, ett namn hon tycker passar bäst för en tjänare och därför passar Susannah alldeles utmärkt.
När Susannah får veta att Dominic är dödligt sjuk och kan räddas om hon skickar pengar är Susannah beredd att göra nästan vad som helst för att få ihop pengarna ...

The Great Plague av Pamela Oldfield
Fjortonåriga Alice Paynton bor i London med sin pappa och moster. Året är 1665, och staden härjas av pesten. Sjukdomen sprider sig genom staden, och Alice pappa tycker att Alice ska åka till Woolwich och bo hos hans bror tills faran är över i London, men hon vägrar och vill vara kvar i London med sin familj och sina vänner. När Alice moster drabbas av pesten är Alice säker på att det är hennes fel, på grund av en sak som hände när pesten inte funnits i staden så länge. Eftersom hennes moster är smittad får Alice inte lämna sitt hus, och hon vet inte var hennes pappa är.
När hon till slut får komma ut bestämmer hon sig för att ta sig till Woolwich, men det blir svårare än hon trott ...

Blitz av Vince Cross
Edie och hennes familj bor i London under andra världskriget, men trots faran har hennes föräldrar lovat att inte skicka bort henne och hennes lillebror Tom. Till slut blir de tvungna, eftersom det är för farligt att vara kvar i London. Edie och Tom evakueras till Cardiff och bor hos paret James, som inte alls är trevliga mot dem. När mr James bestraffar Tom på ett riktigt otrevligt sätt bara för att Tom sagt ett fult ord tycker Edie att det har gått för långt ...
My Story är berättelser, men man lär sig ändå väldigt mycket historia av att läsa dem.

The Amazing Story of Adolphus Tips

The Amazing Story of Adolphus Tips är skriven av Michael Morpurgo. Michael Morpurgo har bland annat skrivit The Butterfly Lion, Born to Run och This Morning I Met A Whale. The Butterfly Lion, The Amazing Story of Adolphus Tips och Born to Run ingår i Animals Collection. De är tre böcker som handlar om olika djur. The Butterfly Lion handlar om ett lejon, The Amazing Story of Adolphus Tips handlar om en katt och Born to Run handlar om en hund. Jag har läst The Butterfly Lion och The Amazing Story of Adolphus Tips. Jag håller just nu på med Born to Run. Jag tycker väldigt mycket både böckerna i Animals Collection och This Morning I Met A Whale.
The Amazing Story of Adolphus Tips utspelar sig under andra världskriget. Lily Tregenza bor på en gård i en by vid den engelska kusten. Hon och hennes familj märker inte så mycket av kriget, inte förrän de får veta att de måste flytta. Ingen får längre bo i byn, området behövs när de allierades soldater måste öva inför invasionen av Frankrike. Lily, hennes familj och hennes katt Tips tvingas lämna sitt hem, men det går Tips inte med på. Hon återvänder till byn, och kommer inte tillbaka på länge. Lily har lärt känna den amerikanska soldaten Adie, som lovar att leta efter Tips. Men det dröjer, och katten kommer inte tillbaka. Till slut tar Lily sig in på det förbjudna området och letar efter Tips. Kommer katten någonsin tillbaka? Och när Lilys vän Adie ska ut i kriget, kommer Lily att få träffa honom igen? The Amazing Story of Adolphus Tips är Lilys dagbok, där hon berättar vad som händer och vad hon tycker och tänker om det.