Tack för boktipsen!

Sedan jag läste Decembergatans hungriga andar av Ulrika Lidbo blev jag intresserad av böcker om ätstörningar. Jag har fått två jättebra boktips, ett från Fantasy Girly här på bloggen och ett från min bästis Louise.

Fantasy Girly tipsade mig om Mika vs Mika av Ylva Wallin. Den handlar om Mika som är fjorton år och orienterar. Hon är inte bäst i sin klubb, men det är inget hon någonsin bekymrat sig för tidigare. Det har inte spelat någon roll, men plötsligt efter en tävling kommer hon på att det är det allting handlar om. All träning går bara ut på att sedan kunna placera sig bra på tävlingar. Det är inte längre den härliga känslan av att orientera Mika tänker på. Det spelar ingen roll. Det är att få ett bra resultat, att få det bästa resultatet, som är viktigt. För att klara det, för att få det bästa resultatet, börjar Mika träna hårdare än tidigare, och desto mer hon tränar, desto mindre äter hon.
Mika vs Mika är en jättebra bok som jag verkligen rekommenderar!



Louise tipsade mig om De kallade mig Ise av Madeleine Krell. Den handlar om sextonåriga Erla som kommer från Island. Hon är jätteduktig på fotboll och får spela i Nike IF som spelar i allsvenskan. De i laget kallar henne Ise, därför att hon kommer från Island. Ise är inte nöjd med hur hon spelar i laget, och i stället för att minnas alla mål hon gör och allt annat hon lyckats med minns hon alla målchanser hon missat och alla passningar hon inte lyckats ta. Hon pressar sig själv hårdare och hårdare, hon tränar jättehårt och gör upp listor på nyttig och onyttig mat. Om något innehåller någonting från listan med onyttig mat äter hon det inte, vilket leder till att hon till slut knappt äter någonting alls. Efter fotbollsträningarna brukar laget äta tillsammans, men Ise säger till de andra att hon äter hemma. Till sina föräldrar säger hon att hon äter med laget. På samma sätt som Mika gör i Mika vs Mika tränar hon mer och mer i takt som hon äter mindre och mindre.
De kallade mig Ise är en riktigt bra bok som, precis som Decembergatans hungriga andar, berör väldigt mycket. Jag rekommenderar verkligen den här boken!

Både Mika vs Mika och De kallade mig Ise är böcker jag tyckte väldigt mycket om. Tack Louise och Fantasy Girly!

Decembergatans hungriga andar

Decembergatans hungriga andar är skriven av Ulrika Lidbo.
Den handlar om Jenny Stefansson som är fjorton år. I början av boken har hon sommarlov mellan sjuan och åttan. På dagarna passar hon sin syster Mathildes (som bor i Stockholm) dotter, och på nätterna funderar hon på varför hennes liv är så orättvist. På varför hon alltid blir vald bland de sista på gympan, på varför alla killar bara är kära i hennes bästis och ingen i henne och på att allt det måste bero att hon är ett meningslöst fetto. Hon bestämmer sig för att efter sommarlovet ska hon vara smal. När hon börjar åttan ska folk tänka "Jenny Stefansson... vem är det? Jaså hon! Den skitsnygga smala tjejen? Hon som ser ut som en fotomodell?". Jenny gör upp ett Superschema. Då kan hon inte misslyckas. Äter man inget fett kan man ju inte bli tjock. När hon inte klarar av att följa Superschemat kräks hon upp det hon ätit. Ibland äter hon jättemycket medvetet och kräks upp det efteråt.
När Jenny är på tåget på väg hem från Stockholm träffar hon Betty. Betty Jonsson som bor på Jennys gata, Betty som är tre år äldre än Jenny och supersmal.
När Jenny lär känna Betty visar det sig att Betty också kräks när hon ätit. Betty, supersmala, snygga Betty, gör likadant som Jenny. Betty förklarar för Jenny att det de gör, trycker i sig en massa mat och kräks upp, är en livsstil. Något man väljer, de gör det för att de vill det. Detta leder till att Jenny blir mer övertygad om att det är rätt, det går, gör hon som Betty kan hon bli smal, och för Jenny är att vara smal det enda som betyder något. Hon äter mindre och mindre och blir smalare och smalare, men ätstörningen hon, trots det hon och Betty tycker, lider av gör att hon inte kan se det. "Då ska jag vara smal. Jag är det inte nu, men då. Då ska jag vara smal", tänker Jenny och jobbar ännu hårdare, äter ännu mindre, för att klara det. När åttan börjar tänker hon inte vara ett fetto som alltid blir vald som tredje sist på gympan och som ingen kille blir kär i. Nej, när åttan börjar tänker hon vara smal.
Decembergatans hungriga andar är en riktigt bra bok som beskriver Jenny och ätstörningen hon lider av på ett väldigt trovärdigt och obehagligt sätt. Efter att jag har läste den har jag funderat väldigt mycket på den, den är en bok som är svår att sluta tänka på, eftersom den berör så väldigt mycket.