Nyckelbarnen

Nyckelbarnen är skriven av Sara Kadefors.

Siri går i femman och brukar tillbringa eftermiddagarna på fritidsgården. Hon hatar att vara ensam hemma, men när fritidsgården stängs ner måste hon vara själv ända tills hennes föräldrar kommer hem sent på kvällen. Siri har inte riktigt några kompisar, hon är inte mobbad och ingen är elak mot henne, men hon är ändå lite utanför. "Bli kompis med Linn", föreslår Siris mamma, som inte förstår hur omöjligt det är. Linn bor visserligen i en lägenhet i samma hus som Siri, men de har absolut ingenting gemensamt. Medan Siri mer känner sig som en blek, ful och trist råtta jämför hon Linn med en gullig räv. Hur skulle Siri kunna bli kompis med Linn, som har kort rosa jacka, blankt, brunt lockigt hår och en mamma som stinker parfym?

I Siris hur bor även Leo, som går i samma klass som Siri och Linn. Leo är väldigt stökig, han kan inte sitta still och han gör alltid tvärtemot vad läraren Maggan säger. Både Siri och Linn upplever att Maggan är orättvis mot Leo, och det är en av anledningarna till att de, trots vad Siri trodde, faktiskt börjar umgås. Även Linn och Leo har tråkigt på eftermiddagarna, och de tre upptäcker att de har väldigt roligt tillsammans. De är allesammans arga på Maggan, och på hela resten av vuxenvärlden. På Siris föräldrar, som säger att de ska resa bort men sedan ändå går omkring på samma gator som Siri, Linn och Leo. På de som bestämt att fritidsgården ska stänga. De bestämmer sig för att hämnas, och det visar sig att Linn är mer än bara gullig och rolig. Hennes hämdplaner är nästan läskiga, tycker Siri, men vågar inte säga ifrån. Då kanske Linn blir arg och försöker hämnas på henne i stället.

Jag var inte jätteförtjust i Nyckelbarnen, den är långt ifrån lika bra som Sara Kadefors Augustprisbelönade Sandor slash Ida. Jag tycker inte att Nyckelbarnen känns speciellt trovärdig. Läraren Maggan är överdrivet orättvis, och framställs bara som jobbig, tjatig och elak (när jag faktiskt förstår att hon blir arg på Leo, som jag skulle tycka att det var ohyggligt jobbigt att gå i samma klass som). Även Linn känns ganska överdriven, de saker hon gör känns inte riktigt som något en elvaåring skulle kunna göra utan att hennes vänner skulle bli mer förvånade än vad Siri, Leo och andra människor i deras omgivning blir.

Nej, Nyckelbarnen är ingen bok jag rekommenderar, den nådde tyvärr inte upp till de höga förväntningar jag hade efter Sandor slash Ida. Om du läst Nyckelbarnen men, liksom jag, inte gillade den, så är det absolut inget skäl att inte läsa Sandor slash Ida, som verkligen är superbra!

Om jag kunde drömma

Om jag kunde drömma är skriven av Stephenie Meyer.
Den handlar om Isabella (Bella) Swan. Hon flyttar till sin pappa, som bor i den lilla regniga staden Forks. Där träffar hon den gåtfulle Edward Cullen. Han och hans fyra syskon är alla väldigt mystiska, och de är alla snygga som fotomodeller. Bella upptäcker att Edward verkar ha andra underliga krafter. Han är onaturligt stark och onaturligt snabb. Så småningom inser Bella att Edward är en vampyr, och det är inte allt. Bella upptäcker att hon är förälskad i honom. Och han är förälskad i henne.
Jag tyckte faktiskt inte att Om jag kunde drömma var så bra. Jag tyckte illa om könsrollerna i den. Det faktum att lilla, bräckliga svaga hon hela tiden hamnar i fara och måste bli räddad av stora, starka han störde mig. Jag tycker bättre om böcker som Den mörka materian och Carole Wilkinsons drakväktartrilogi, där huvudpersonerna är tuffa tjejer som kan ta hand om sig själva. Dessutom kunde Bellas pappa inte laga mat. När hon flyttar till honom tar hon över matlagningen, eftersom han inte kan det.
Sedan är det så att Bella vet att Edward kan vara farlig för henne, men han är så underbar och hon älskar honom så mycket att hon inte kan avstå från honom. Umgås man med någon och inser att denna person kan vara farlig för en ska man lämna den personen.
En annan sak jag ogillar är språket. Edward säger nästan aldrig någonting. Han skrockar. Jag tycker inte att det passar för sjuttonåringar att skrocka. Inte hela tiden i alla fall.
Jag tycker att idén är bra. Det är en bra idé med den omöjliga kärleken mellan en vampyr och en människa. Det är en spännnande bok, och det tyckte jag om.