Där världen slutar är den fjärde och sista delen i
Philip Reeves fantastiska serie om de vandrande städerna och deras invånare. De tidigare böckerna i serien heter
De vandrande städerna,
Förrädarens guld och
Grön storm. Jag tycker riktigt mycket om alla böckerna i den här serien, men
Där världen slutar är helt klart min favorit. Den är mest spännande i hela serien, och jag tycker att slutet är helt underbart.
Böckerna utspelar sig på vår jord, flera tusen år framåt i tiden.Vår civilisation förstördes under ett hemskt krig som kallas sextiominuterskriget. Man har efter sextiominuterskriget kommit på ett sätt att bygga städer som rör sig och kan äta upp varandra. Städerna rör sig på olika sätt. Vissa, som London, rullar fram på marken. Isstäderna, som till exempel Anchorage, har medar och tar sig fram över isen. Brighton flyter, och Airhaven är en flygande stad. De rörliga städerna måste följa den kommunala utvecklingsläran, vilket innebär att större städer jagar och äter mindre. När en stad blir uppäten utplånas den helt. Staden som ätit upp den tar vara på allt av värde i den, och invånarna blir slavar i den större staden som slukat deras stad.
De flesta bor i rörliga städer, men inte alla. Det finns rörelsemotståndare. I den här boken har Gröna stormen, en väldigt krigisk grupp inom rörelsemotståndet, tagit makten över rörelsemotståndarna. Det är krig mellan Gröna stormen och stor del av städerna. Det drar ihop sig till ett avgörande slag, och hela tiden lurar ett mycket gammalt vapen (från sextiominuterskriget), som har makt att förstöra hela jorden, precis utanför atmosfären.
Den här världen är på många sätt olik vår, men det finns ändå många likheter. Det finns, precis som i vår värld, stora klasskillnader. Städerna har flera olika våningar. Till exempel London har sju våningar. Den översta kallas High London, och där bor de med högst status. Ju längre ner man bor, desto lägre status har man. Så är det i de flesta städer, även om det finns de där det är finast att bo i mitten.
En sak jag tycker väldigt mycket om med böckerna är människorna (andra karaktärer också, alla är inte människor). Ingen är helt ond eller helt god, alla är lite både och, så alla karaktärer är väldigt trovärdiga. Två av de allra viktigaste karaktärerna i böckerna är Tom och Hester. De träffades i början av första boken, och då var de inte så bra vänner. När Tom precis blivit nerknuffad från sin stad och träffat Hester upptäcker han att hon river sönder hans skjorta för att förbinda sitt skadade ben vilket gör honom upprörd.
"'Hallå!' sade Tom. 'Det där är en av mina bästa skjortor!''Jaså?' svarade hon utan att titta upp. 'Det här är ett av mina bästa ben.'" I den tredje boken är Tom och Hester vuxna och har en sextonårig dotter, Wren. Hon är väldigt viktig i de två sista böckerna. En annan betydelsefull och intressant karaktär är jägaren Törnskatan. Den som vill veta vad en jägare är får läsa böckerna (i och för sig tycker jag att man ska göra det ändå)!
Även om
Där världen slutar är slutet på den här historien finns det en till berättelse som utspelar sig i samma miljö,
Fever Crumb. Den utspelar flera generationer tidigare än De vandrande städerna. Än så länge finns
Fever Crumb inte på svenska, men förhoppningsvis kommer den att översättas.
Även om den sista boken är bäst i serien måste man läsa dem i ordning, annars blir man nog ganska förvirrad.
Alla de här böckerna är fantastiska. Läs dem!
av Richelle Mead.
