Fjäril

Fjäril är skriven av Sonya Hartnett, som fick ALMA-priset 2008. Hon har även skrivit bland annat The Silver Donkey, The Ghost's child och Jag är djävulen.

Trettonåriga Plums största skräck är att inte få vara med. Därför umgås hon hellre med ett tjejgäng som ofta retar henne och inte låter henne vara med på riktigt än att visa att hon är ensam. Tanken på att verkligen vara ensam, så ensam att det blir uppenbart att hon är utanför, skrämmer Plum så mycket att hon desperat klamrar sig fast vid sina så kallade vänner. "Vännerna" utnyttjar Plum, och trots att hon umgås med dem och kallar dem sina vänner är hon inte en i gänget på riktigt.

Plum tror att hennes ensamhet beror på att hon är ful, tjock och dum (och inte på att hennes "vänner" är elaka mot henne), och tror att om hon var snyggare, smalare och smartare skulle hon bli mer accepterad, kanske till och med omtyckt eller populär.

En dag blir Plum inbjuden till sin grannes sons födelsedagskalas. Plum lär känna grannen, Maureen Wilks, som för Plum verkar lite som någon form av gudinna. Maureen är vacker, smal och modemedveten, och det bästa av allt är att hon bryr sig om Plum. Maureen säger att Plum skulle kunna bli fotomodell och att de andras elakheter bara är tecken på avund. Plum och Maureen bestämmer sig för att bli som systrar, eftersom de är de enda som förstår varandra.

Plum är glad över Maureens stöd, speciellt när en hemlighet som avslöjas får Plums så kallade vänner att överge henne på riktigt. Efter avslöjandet har hon inte ens stöd av de "magiska" föremål hon gömt och fått kraft av tidigare.

Men är livet perfekt bara för att man är vacker? Eller är Maureen Wilks inte så underbar och lycklig som Plum trott? Och är det egentligen bara Plum som har hemligheter vars avslöjanden kan få förödande konsekvenser? Kanske inte, och när Maureen plötsligt visar sig ha andra kopplingar till hennes familj rasar Plums värld ännu en gång.

Jag tycker riktigt, riktigt mycket om Fjäril! Plum känns väldigt trovärdig, hennes rädsla för att vara utanför och hennes övertygelse om att ensamheten är hennes fel beskrivs på ett obehagligt och övertygande sätt som känns väldigt verkligt.

Fjäril är en mycket mörk historia, och även om Plums problem bara växer och växer känns det aldrig överdrivet. Och kanske kan det, trots allt, finnas hopp även för Plum.

Boktävling!

Nu är jag med i Lilla Os tävling om ett exemplar av Johanna Nilssons Janis den magnifika! Läs om tävlingen och om vad Lilla O tycker om boken här.

VARGBRÖDER - Vålnadernas berg

Vålnadernas berg är den sjätte och sista boken i Vargbröderserien av Michelle Paver. De tidigare delarna heter Vargbröder, Havets fångar, Demonernas port, Jagad av klanerna och Ondskans schaman.

Vargbröderböckerna utspelar sig i Storskogen för sextusen år sedan. I den första boken var huvudpersonen Torak tolv år gammal och svor att söka upp Världsandens berg för att hämnas sin fars död. Under sin färd mot Berget lärde han känna bland annat vargungen Ulv, som blev Toraks flockbror, och Renn från Korpklanen. Torak upptäckte att det är hans öde att besegra de onda själ-slukarna, och Renn och Ulv bestämde sig för att hjälpa honom.

I Vålnadernas berg har det gått några år och hänt mycket sedan Toraks far dog. Alla själ-slukare utom en, Eostra, är döda. Eostra är den mäktigaste själ-slukaren av dem alla, och för att rädda allt som lever i Storskogen måste Torak besegra henne. Enligt Korpklanens schaman kommer striden mot Eostra leda till att Torak dör, men Torak tänker ändå göra vad han kan för att hitta vålnadernas berg, där Eostra finns, och rädda Storskogen från själ-slukarens ondska.

Eostra gör att det är isande vinter i Storskogen, och hon dödar oskyldiga djur. Hela Storskogen fruktar henne, alla är rädda. Dessutom tar hon sig in i folks hjärnor, hon får Torak att tro att han inte vill ha Ulvs och Renns hjälp när han ger sig av mot vålnadernas berg. Och hur ska Torak klara sig utan sina allra bästa vänner?

Vargbröderböckerna är väldigt spännande och utspelar sig i en intressant miljö, där människorna lever på helt andra sätt än vi gör idag. Samtidigt är deras känslor och relationer till varandra väldigt lika våra. Att miljön är spännande och människornas likheter och olikheter med oss är två saker som gör att jag tycker så mycket om Vargbröderböckerna.

I den sista boken har Renn och Torak kommit ännu närmare varandra, deras vänskap är starkare än tidigare. Inför Toraks kamp mot Eostra är det mer som står på spel än förut (inte bara Toraks liv, utan hela Storskogen), och Toraks strid mot ondskan kommer att avgöras och få ett slut. Det här gör att Vålnadernas berg känns starkare och lite allvarligare än de tidigare böckerna, något som gör att jag tycker att Vålnadernas berg är den bästa boken i serien.

Det är viktigt att läsa Vargbröderböckerna i ordning (annars är det nog väldigt svårt att förstå någonting), och även om de bara blir bättre och bättre är den första boken, Vargbröder, superbra!

Allt går sönder

Allt går sönder är skriven av Chinua Achebe.

Allt går sönder är en fantastisk roman om koloniseringen av Nigeria, och om vad den betydde för de människor som levde där.
Okonkwo tillhör igbofolket och är känd i sin stam Umuofias nio byar. Han är inte särskilt gammal, men anses ändå vara en av stammens största.
Okonkwo är mycket rädd för att betraktas som svag eller blödig. Det händer att han gör ganska förskräckliga saker för att visa sin styrka.
Okonkwo tycker att hans äldste son Nwoye är alldeles för vek och kvinnlig. Han önskar att hans dotter Ezinma var en pojke, eftersom hon är precis som Okonkwo tycker att Nwoye borde vara.
Okonkwo tycker väldigt mycket om Ezinma, mer än han vill erkänna. När kullarnas och grottornas orakels prästinna, Chielo, en natt kommer och hämtar Ezinma och tar med henne till oraklets grotta blir både Okonkwo och Ezinmas mor Ekwefi mycket oroliga. Ekwefi springer efter Chielo för att kunna se vad som händer, medan Okonkwo försöker att inte visa sin oro. Efter ett tag klarar han inte av att vänta längre, och går mot grottan Chielo tagit Ezinma till. När han kommer i närheten av grottan känner han sig löjlig och går hem igen. Efter ett tag blir han återigen så orolig att han ger sig av igen, men blir även denna gång osäker och går hem igen. Så gör han flera gånger innan han träffar Ekwefi vid grottan och de ställer sig och väntar på Ezinma tillsammans. Jag tycker att det är en väldigt bra skildring av hur Okonkwo slits mellan rädslan för att verka svag och kärleken till sin dotter, eftersom han faktiskt går fram och tillbaka mellan sin gård och grottan. Rädslan för att verka svag får honom att tvinga sig själv att sitta kvar på sin gård och vänta, men när oron för Ezinma tar överhand springer han iväg till grottan.

Av misstag begår Okonkwo ett brott och förvisas till sin mors hemby i sju år. Det är en stor besvikelse för honom, eftersom han som kommit så långt nu måste börja om på nytt.
När Okonkwo varit förvisad i två år kommer hans vän Obierka och hälsar på honom. Obierka berättar om de vita männen som dödat nästan alla i grannbyn Abame, och att Abames orakel sagt att de vita männen kommer att spränga stammarna och bringa stor förödelse.

Fler vita män kommer till igbofolkets byar. Både till Umuofia och Okonkwos mors hemby kommer missionärer, och mycket förändras.
En del går över från sin gamla religion till kristendomen, men många håller fast vid sin tro och förfasar sig över allt hemskt de kristna gör. Något mycket hemskt och mycket brottsligt en av de kristna gör är att döda den heliga pytonormen. Med avsikt. Det brottet var så förfärligt och så otänkbart att det inte ens fanns någon lag som sade hur den skyldige skulle straffas.
”Den kungliga python i Mbanta var det mest vördade djuret inte bara i byn utan långt ute i landet runt omkring. Man tilltalade den ”Fader” och tillät den att kräla vart den ville, till och med att lägga sig i ens egen säng. Den tog råttor i husen och svalde då och då ett hönsägg. Om en av stammen av misstag råkade döda en python fick han ordna försoningsoffer och bekosta en dyrbar begravningsceremoni som om det hade gällt en betydande man. Något straff för uppsåtligt pythondödande var inte utsatt. Ingen hade tänkt på att något sådant någonsin skulle kunna inträffa.”

Okonkwo är upprörd över allt som förändras, och tycker mycket illa om dem i stammen som går över till den nya religionen. Även om Okonkwo är en av dem som blir mest upprörda över förändringen kan också han förändras. Men vilka förändringar är egentligen bra, och vilka är dåliga? Och vad innebär det egentligen att vara stark?

Jag tycker att Allt går sönder är en riktigt, riktigt bra bok. Jag tycker om både handlingen, språket och miljön.

Allt går sönder beskriver mötet mellan igbofolket och européerna, något som egentligen är väldigt komplicerat, på ett sätt som gör det lätt för mig att förstå, men utan att det känns förenklat.

Allt går sönder, som kom ut första gången år 1958, var den första roman (som skrivits på engelska) som skildrade koloniseringen av Afrika ur afrikanernas perspektiv. Tidigare hade afrikaner framställts som exotiska och främmande. I Allt går sönder är européerna främlingar som talar genom näsan och har en märklig hudfärg.

Språket är väldigt sakligt och direkt, och jag tyckte inte alls att det var svårförståeligt. Chinua Achebe skriver på engelska, men i boken finns många ordspråk och liknelser som används hos igbofolket. Ett exempel är ordspråket ”En padda hoppar inte omkring i dagsljus utan anledning”, som betyder samma sak som vårt ”Ingen rök utan eld”. Hos igbofolket används mycket ordspråk, eftersom ordspråken anses vara ”den palmolja som gör ordens sallad smaklig”. Det används även många ord på igbofolkets språk, och längst bak finns en ordlista som förklarar dem.

Innan jag läste Allt går sönder trodde jag att den skulle vara väldigt mycket mer svårläst än den var. Eftersom den är en mycket välkänd, omtalad klassiker som är skriven på 1950-talet och utspelar sig hundra år tidigare tror jag att många förväntar sig att den ska vara svårläst och därför låter bli att läsa den. Det tycker jag är väldigt synd, eftersom alla som inte läser den här boken missar något helt underbart.

När jag läste Allt går sönder lärde jag mig väldigt mycket om igbofolket och deras samhälle. Allt går sönder passar för alla som vill läsa om koloniseringen av Afrika ur en afrikans perspektiv, lära sig om igbofolket eller helt enkelt läsa en fantastisk historia.

Jag rekommenderar verkligen den här boken, eftersom den är helt otroligt bra.

Habib - Långt långt borta

Långt långt borta är den sjunde av Douglas Foleys böcker om tolvåriga Habib. De tidigare böckerna heter Meningen med livet, Friheten minus fyra, Paris tur och retur, På farligt vatten, Tre gånger guld och Änglar här och där.

Habibs habibi (älskling), flickvännen Paris, ska flytta till sin pappas hemland Eritrea. Hennes pappa har fått jobb där, och nu måste hela familjen lämna Alby. Habib är förtvivlad, han förstår inte hur han ska klara av att leva utan Paris. I Januari måste Paris åka, och Habibs högsta önskan är att hon ska komma tillbaka.

Det är synd om människorna. Så sa Habibs svensklärare en gång. Habib, som då var väldigt glad och inte alls tyckte synd om sig själv, förstod inte alls vad hon menade. Varför skulle det vara synd om människorna? Nu förstår Habib att det faktiskt är synd om människorna, trots att han inte känner alla människor i hela världen.

Habibs kompis Dani tycker att Habib ska äta mer fisk, eftersom man blir mindre deppig då. Dani påstår att all medicin folk äter för att bli glada hamnar i vattnet i Stockholm och att fiskarna äter upp medicinen och blir glada. Han säger att om Habib äter upp fiskar (som fångats i Stockholm) så blir han gladare. Habib tänker inte äta fisk, han vet inte om han vill bli gladare. Han vill inte vara glad när den han tycker mest om i hela världen tas ifrån honom. Det enda han vill är att få vara tillsammans med Paris igen. Men det är långt från Sverige till Eritrea, så långt att det är svårt att åka och hälsa på varandra. Och hur ska Habib kunna leva om han aldrig får träffa Paris?

Jag tycker att Långt långt borta (precis som de andra Habib-böckerna) är väldigt bra. Den skiljer sig lite från dem tidigare böckerna, eftersom Habib är så ledsen blir boken allvarligare. Trots att han är väldigt ledsen går det inte att komma ifrån det faktum att Habib egentligen är en väldigt glad och fantasifull person, så även om han tycker att det känns som om han aldrig mer kommer att bli glad skämtar han mycket och har roligt när han busar med sin farmor och sin lillasyster (och även om han kan skämta känns det verkligen inte som om han har glömt eller struntar i Paris).

Jag tycker väldigt mycket om Habib, han är roligt, (oftast) glad, har mycket fantasi och mycket humor. Han bryr sig dessutom väldigt mycket om sin familj och sina vänner.

Jag rekommenderar verkligen alla böckerna om Habib!

I det här trädet

I det här trädet är skriven av Per Nilsson och Katarina Kieri. Båda författarna har tidigare vunnit Augustpriset, och nu har de skrivit en riktigt bra bok tillsammans.

Siri och Jakob känner inte varandra. Jakob vet inte vad Siri heter och Siri vet inte vad Jakob heter. Då och då ser de varandra, men inte så ofta. Han tänker på henne som Fågelflickan och hon tänker på honom som Vilsenpojken.

Jakob är verkligen en "Vilsenpojke". Han känner sig väldigt ensam och vilsen, och inser förvånad när hans nya vän Ida frågar honom vad han ska göra ikväll att det är första gången han får den frågan. Han inser att Ida betyder något för honom, han känner att han ler när hon avslutar ett sms med "Kram".

Siri är också ensam och vilsen. Hennes föräldrar är skilda och hennes pappa är alkoholist. Han har lovat henne att hon betyder så mycket för honom att nu ska han hålla sig nykter. För hennes skull. Siri vill gärna lita på sin pappa, hon vill kunna förlåta honom. Men det finns en gräns. Plötsligt har han svikit en gång för mycket. Plötsligt minns Siri den där skadade fågelungen som hennes pappa var tvungen att döda för att den skulle slippa lida. Siri förstod att det var grymt att den skulle leva, den skulle lida så mycket. Att hennes pappa dödade den var för fågelungens eget bästa, det minns Siri. Men hon minns också hur pappan slog och slog, långt efter att den stackars fågeln var död. Och är det bara skadade fågelungar som borde få dö för att slippa lida?
Siri är ensam i sin familj. Hon har känt sig tryggare med sin pappa än med sin mamma, men var kan hon känna sig trygg nu när hon inte kan lita på sin pappa längre? Siri kunde känna sig ganska trygg med sin bästa vän, Fatima. Men plötsligt råkar hon göra Fatima arg, och är nu alldeles ensam i skolan också.

Jakob har en storebror, John. För fem år sedan var John med om en misshandel. Han blev inte misshandlad och han var inte med och slog. Men han var med. Han stod bredvid och tittade. Han gjorde ingenting. Kanske var det då John blev sådär tyst, kanske var det då det slutade finnas ett "vi" som betydde Jakob och John. Kanske var det då glimten i Johns ögon försvann. Jakob vet inte. Han börjar fundera på det när Ida frågar om John alltid har varit sådär tyst. Eller är det Lasses fel att John är som han är nu? Lasse, som nog egentligen bodde ihop med Jakobs mamma. Det kändes inte så för Jakob. Han tyckte att det kändes som om Lasse bodde hos dem, inte med dem. Det kändes som om de var två lag, Lasse var ett lag och Jakob, John och deras mamma var ett lag. Lasse som försökte trycka ner John, han stod inte ut med att John var smartare och starkare än han.

Siri är inte som alla andra. Hon är annorlunda, speciell. Hon passar inte i klassen, hon är som en fågel som bara flög förbi och råkade landa där. När alla andra tittar i skolkatalogen tillsammans och säger "Åh, vad ful jag är!" eller "Du är jättesöt!" smyger Siri ner den i skolväskan, för att sedan kunna sticka ut ögonen på alla hon inte tycker om. Först Caroline i klassen. Med den röda knappnålen sticker Siri två små hål där Carolines blå ögon syntes bara några sekunder tidigare. Nästa dag är Caroline sjuk. Sedan är det Kevins tur. Kevins tur att drabbas av Siris svarta voodoomagi. Men magin fungerar kanske bara tre gånger, så Siri ska vänta och tänka efter noggrant innan hon använder sin sista gång. När hon stuckit ut ögonen på en sista person ångrar hon sig mycket och är jätterädd för att hon i sin ilska gjort något förskräckligt mot någon som egentligen är väldigt viktig för henne.

Det händer att Siri och Jakob träffar varandra. Och ja, kanske till och med en vilsenpojke och en ensam fågelflicka kan bli mindre ensamma. Men de behöver inte bli det genom varandra. I det här trädet handlar inte om två ensamma personer som plötsligt träffas och blir kära så att allting löser sig. Den handlar om två ensamma personer, ja. Men en av de saker som gjorde att jag tyckte så mycket om den här boken var att det inte gick ut på att Siri och Jakob skulle träffas och bli kära. Den visar att kärlek inte är lösningen på alla problem. Den visar också att människor kan betyda något för varandra utan att vara kära. Att det finns fler saker som är viktiga.

Vartannat kapitel handlar om Siri och vartannat om Jakob. Det är Katarina Kieri som har skrivit om Jakob och Per Nilsson som skrivit om Siri. Det visste jag inte när jag läste boken, och jag hade inte kunnat lista ut att de inte skrivit allting tillsammans. Jag tycker att det är väldigt bra och väldigt häftigt hur två författare kan skriva så likt, så att det känns som om det är en författare som skrivit alltsammans.

Jag rekommenderar verkligen I det här trädet! Den är riktigt, riktigt bra!

Bokrea

I morgon, 25 februari, börjar bokrean! Jag tänker självklart gå på bokrean, även om jag beställt mycket från Bokus och Adlibris. Jag tycker att bokrean är väldigt trevlig, och några av de böcker jag har beställt från Bokus är Svart flicka, vit flicka av Joyce Carol Oates, Sockervadd och svåra val av Jacqueline Wilson, Min lysande plan av Katherine Paterson, Parasit av Scott Westerfeld och Jag är djävulen av Sonya Hartnett. Från Adlibris har jag köpt bland annat Murkronan av Vibeke Olsson, Hur gick det sen? av Tove Jansson, Tio saker jag hatar med mig själv av Randa Abdel-Fattah och två böcker av Lygia Bojunga (som även skrivit de fantastiska böckerna Den blommiga soffan och Min vän målaren), Kompisarna och Sängen.
På Bokia eller Akademibokhandeln ska jag köpa Kinas historia av Hans Hägerdahl och på Bokia funderar jag på att köpa Liv och Lovisa av Emma Granholm.

Om ni ska köpa reaböcker (och andra böcker) på Bokus får ni hemskt gärna gå via bokuslänken som finns till höger på min blogg, eftersom jag får provision då. Några tips på bra böcker som Bokus rear är Kalle och chokladfabriken av Roald Dahl, Häxtävlingen och Den stora spökräddningen av Eva Ibbotson, Resan till den gyllene staden av Kevin Crossley-Holland, Fönster mot kosmos - en bok om Edith Södergran av Dag Sebastian Ahlander och Det blåser på månen av Eric Linklater. Av någon märklig anledning anser både Bokus, Akademibokhandeln och Bokia att Det blåser på månen passar "Ungdom, 12 år och uppåt", "Tonår" eller "12-15 år". Jag läste Det blåser på månen första gången för flera år sedan (och då var jag verkligen inte i ålder "12 år och uppåt, eftersom jag fyller 12 i år), och tycker att den är en underbar bok som passar alla åldrar.

Lite reaböcker från Adlibris jag vill tipsa om är Guldkompassen av Philip Pullman, Vem ska trösta knyttet? av Tove Jansson, I taket lyser stjärnorna av Johanna Thydell (även Bokia rear I taket lyser stjärnorna), Hemligt ansikte av Inger Edelfeldt och Flickornas historia (en bok som är väldigt viktig nu när det visat sig att så få flickor och kvinnor får vara med i historieböckerna) av Kristina Lindström.

Bokia rear bland annat den fantastiska Det susar i säven av Kenneth Grahame i år, något som gjorde mig glad eftersom det är en så underbar bok! Några andra bra böcker Bokia rear är Silverhästen och Hermelinen av Lene Kaaberbøl och Lilla spöket Laban (som var en mina favoritböcker när jag var väldigt liten) av Inger och Lasse Sandberg.

Akademibokhandeln rear de två första böckerna i serien Landet innanför av Maud Mangold och alla de Vargbröderböcker som hittills kommit ut på svenska. Att komplettera sin samling av Vargbröderböcker nu passar väldigt bra, eftersom den sjätte och sista delen kommer i mars.

Jag hoppas att ni kunnat hitta något spännande tips här, och att ni alla får en trevlig bokrea!