The Butterfly Lion

The Butterfly Lion är skriven av Michael Morpurgo.
En dag rymmer en pojke från sin internatskola. Han träffar en gammal dam och hennes hund. Den gamla damen berättar för pojken om Bertie, hennes nu döda man.
När Bertie var liten bodde han på en gård i Afrika. När han var sju år gammal fick han syn på en lejoninna och hennes unge. Det låter väl inte så konstigt, eftersom Bertie bodde i Afrika, men konstigt var det. Det konstiga var att lejonungen var vit.
En dag hör Bertie sin pappa prata om en lejoninna han har dödat. Han är riktigt glad över det, eftersom lejonen är farliga för hans djur. Men Bertie blir inte glad. Han förstår att det är lejoninnan han såg, och att den vita lejonungen har förlorat sin mamma. Bertie väntar och väntar på att få se lejonungen igen. Till slut kommer den. Bertie räddar ungen från en flock hyenor, och sedan tjatar han på sin pappa att få behålla den. Till slut går pappa med på det. Lejonungen bor hos Bertie och är hans allra bästa vän. I ett år, och det året är det lyckligaste i Berties liv. Men när det året tar slut skickas Bertie till en internatskola i England och lejonungen säljs till en fransk cirkus. Innan de skiljs åt lovar Bertie att de kommer att träffas igen, men är det ett löfte han kan hålla?
The Butterfly Lion är en underbar bok. Vänskapen mellan Bertie och det vita lejonet är skildrad på ett fantastiskt sätt. The Butterfly Lion är på engelska, och finns tyvärr inte på svenska. Böcker av Michael Morpurgo som finns på svenska är bland annat Kensukes rike och Det sovande svärdet. Några böcker på engelska av Michael Morpurgo är The Amazing Story of Adolphus Tips, Born to Run och This Morning I Met A Whale.

Om jag kunde drömma

Om jag kunde drömma är skriven av Stephenie Meyer.
Den handlar om Isabella (Bella) Swan. Hon flyttar till sin pappa, som bor i den lilla regniga staden Forks. Där träffar hon den gåtfulle Edward Cullen. Han och hans fyra syskon är alla väldigt mystiska, och de är alla snygga som fotomodeller. Bella upptäcker att Edward verkar ha andra underliga krafter. Han är onaturligt stark och onaturligt snabb. Så småningom inser Bella att Edward är en vampyr, och det är inte allt. Bella upptäcker att hon är förälskad i honom. Och han är förälskad i henne.
Jag tyckte faktiskt inte att Om jag kunde drömma var så bra. Jag tyckte illa om könsrollerna i den. Det faktum att lilla, bräckliga svaga hon hela tiden hamnar i fara och måste bli räddad av stora, starka han störde mig. Jag tycker bättre om böcker som Den mörka materian och Carole Wilkinsons drakväktartrilogi, där huvudpersonerna är tuffa tjejer som kan ta hand om sig själva. Dessutom kunde Bellas pappa inte laga mat. När hon flyttar till honom tar hon över matlagningen, eftersom han inte kan det.
Sedan är det så att Bella vet att Edward kan vara farlig för henne, men han är så underbar och hon älskar honom så mycket att hon inte kan avstå från honom. Umgås man med någon och inser att denna person kan vara farlig för en ska man lämna den personen.
En annan sak jag ogillar är språket. Edward säger nästan aldrig någonting. Han skrockar. Jag tycker inte att det passar för sjuttonåringar att skrocka. Inte hela tiden i alla fall.
Jag tycker att idén är bra. Det är en bra idé med den omöjliga kärleken mellan en vampyr och en människa. Det är en spännnande bok, och det tyckte jag om.

Riddarsvärdet

Riddarsvärdet är den nionde boken i serien om Theo och Ramona. Böckerna är skrivna av Kim M. Kimselius. De tidigare böckerna i serien heter Tillbaka till Pompeji, Jag är ingen häxa, Faraos förbannelse, Den gömda inkastaden, Vikingaträl, Svarta döden, Snapphanar och Giljotinen. Efter Riddarsvärdet kommer Det glömda kriget 1808 - 1809. Den elfte boken i serien kommer ut i februari 2009. Den heter Snapphaneresan och är en fortsättning på den sjunde boken, Snapphanar. Theo och Ramona kan resa i tiden. I varje bok råkar de ut för saker som gör att de hamnar mitt i en farlig, intressant tidsperiod. I slutet av Giljotinen har Theo, Ramona och Ramonas kusin Robert äntligen lyckats ta sig ur franska revolutionen med livet i behåll. När de försöker ta sig hem igen hamnar Theo och Ramona inte där de tänkt sig. De hamnar i ett tält, och håller i ett riddarsvärd. När människor kommer in i tältet gömmer Ramona sig. Inte Theo. Han håller i svärdet, som är deras enda möjlighet att komma hem igen. Att han gör det leder till att han och Ramona kommer ifrån varandra, till helt olika platser i 1300-talets Normandie. Ska Theo och Ramona lyckas hitta varandra och ta sig tillbaka till sin egen tid, eller kommer de inte ens att klara sig levande ur sitt spännande äventyr den här gången?
Riddarsvärdet är, liksom alla böckerna i serien, enormt bra, spännande och intressant. Jag tycker väldigt mycket om den och rekommenderar verkligen den och resten av serien. Eftersom alla böckerna handlar om olika historiska perioder måste man inte läsa dem i ordning, man kan välja att läsa de böcker som handlar om tidsperioder man är intresserad av. Det enda viktiga med ordningen (tycker jag) är att börja med den första, Tillbaka till Pompeji.

George och universums hemlighet

George och universums hemlighet är skriven av Stephen Hawking och hans dotter, Lucy Hawking. Den är en riktigt bra bok, som innehåller både enormt mycket spännande, intressant fakta och en bra, spännande berättelse.
George bor med sina föräldrar och sin gris, Freddy. Just det, grisen Freddy. Det var faktiskt han som satte i gång hela historien. Huset bredvid Georges familjs står tomt. George är nyfiken på det, men han får absolut inte gå dit. En dag rymmer Freddy. In i det tomma husets trädgård. Då upptäcker George att huset inte alls är tomt. Annie och hennes pappa Eric har nyligen flyttat in. George får komma in i huset, där han får träffa Kosmos. Kosmos är världens mest intelligenta dator. Han (Kosmos) tillhör Eric, som är vetenskapsman. Kosmos tar med George på en fantastisk resa genom rymden. Innan George går måste han lova att inte berätta för någon om Kosmos, men han glömmer sitt löfte och avslöjar Kosmos inför en elak forskare som vill ha Kosmos. Han utsätter gärna George, Eric och Annie för fara, om det är vad som krävs för att få tag på den intelligenta datorn...

Ful eller snygg?

Ful eller snygg? är skriven av Scott Westerfeld och är uppföljaren till Ful.
Böckerna utspelar sig i en skrämmande och obehaglig framtid. En framtid där alla, vare sig man vill eller inte, genomgår en skönhetsoperation när man fyller sexton. Alla är kontrollerade, alla saker runt omkring en rapporterar allt man gör, man har en kommunikationsring som registrerar vart man går och ibland även vad man säger. Dessutom verkar det som om det inte bara är ens utseende som förändras när man blir snygg. I första boken tvingas huvudpersonen Tally ge sig av för att hitta det lilla samhället Smoke. Smoke är en liten by där de som flytt undan operationen och städernas kontroll lever. Där träffar Tally David och hans föräldrar Maddy och Az, Smokes grundare. De berättar för Tally vad de har upptäckt om operationen. Hjärnan förändras. Inte för att hjärnan egentligen var som den skulle innan heller, då man fått lära sig att man var ful. Alla har fått lära sig att tro att de är fula innan operationen. Hur som helst opereras små lesioner in i hjärnan. Lesioner som får en att tro att alla fester och den lättsinniga tillvaron full av vackra människor är helt rätt, men det är inte något någon bör känna till. Ingen ska egentligen veta att det är fel att alla är onaturligt perfekta . Ingen ska veta att man inte bara blir av med sitt utseende, man får inte behålla sina tankar och sina minnen från tiden innan operationen heller. Det finns ett botemedel, men eftersom snyggingarnas hjärnor är så förändrade går ingen snygging med på att ta det. Och det går inte att tvinga någon, eftersom botemedlet kan vara farligt.
Jag tycker att Ful eller snygg? är minst lika bra och mist lika obehaglig som Ful. Sedan jag läste de här böckerna har jag tyckt att det är väldigt mycket obehagligare med plastikoperationer, eftersom jag nu har fått idéer om hur det kan sluta. Att titta på dagens samhälle, där skönhet betyder så mycket, får mig att undra hur långt det egentligen är kvar innan vi lever i en värld som den i Ful och Ful eller snygg?. Böckerna i den här serien är väldigt viktiga, och jag tycker att många borde läsa de. Det kan faktiskt vara något sådant vi är på väg mot.

Habib - Änglar här och där

Habib - Änglar här och där är den sjätte boken om Habib. Böckerna om Habib är skrivna av Douglas Foley. De tidigare böckerna heter Habib - Meningen med livet, Habib - Friheten minus fyra, Habib - Paris tur och retur, Habib - På farligt vatten och Habib - Tre gånger guld.
Habib är tolv år och bor i Alby tillsammans med sina föräldrar, sin storebror Tony, sin lillasyster Lucia och chihuahuan Zumo. Habib är ihop med Paris, som bor i samma hyreshus som han. Habibs bästa vänner är Alex och Dani, som går i Habibs klass. Habib har väldigt livlig fantasi och hittar på väldigt mycket. Böckerna om honom är hans dagböcker. I dem skriver han väldigt mycket, både om saker som har hänt och om saker han bara hittar på. Den här Habibboken utspelar sig precis före jul. Habib och hans familj flyttar från lägenheten till ett radhus, alltså bort från Paris. I och för sig bor de fortfarande ganska nära varandra, men risken finns att Paris också ska flytta. Fast längre bort. Till Eritrea. Det är hennes pappas hemland, och nu är han där och letar efter ett jobb. Hittar han ett ska de flytta dit. Men de ska inte flytta än i alla fall, så Paris, Habib, Alex , Dani och många andra har väldigt roligt och gör många saker som är enormt roliga att läsa om. Habib - Änglar här och där är jättebra, mest därför att den är så enormt rolig, precis som de andra Habibböckerna. Nu finns Habib som teveserie och går klockan sju varje lördag. Jag tycker att teveserien är väldigt bra, speciellt på grund av Habibs fantasi. Allt det han hittar på i sin dagbok får man i se i teveserien. Det går inte riktigt att veta vad som verkligen händer och vad Habib förställer sig. Jag tycker alltså att både böckerna och teveserien om Habib är jättebra och jätteroliga.

Eragonböckerna

Böckerna om Eragon och hans drake Saphira är skrivna av Christopher Paolini. De tre böcker som har kommit ut heter Eragon, Den äldste och Brisingr. I början är Eragon en ganska fattig bondpojke som bor med sin morbror Garrow och sin bror Roran i byn Carvahall, som ligger i landet Alagaësia. Alagaësia styrs av den ondskefulle kungen Galbatorix. Han och hans svarta drake Shruikan tog makten genom att tillsammans med tretton andra drakryttare döda alla andra drakryttare och deras drakar. Tidigare var det ryttarna som härskade i Alagaësia, och det var en lugn och fredlig tid. Drakryttare kan använda trolldom och får lika långa liv som drakarna och de nästan odödliga alverna. Med tiden blir mänskliga drakryttare mer och mer lika alver, de får bland annat spetsigare öron. Allt detta har Carvahalls sagoberättare Brom berättat för Eragon.
En dag när Eragon är på jakt i bergskedjan Ryggraden hittar han en blå sten. Han tar med den hem, och senare kläcks den och en drake kommer ut. Eragon rör vid draken, och ett märkligt band mellan dem uppstår. De är nu drake och ryttare. Eragon gömmer draken och ger den namnet Saphira. När mystiska främlingar som är ute efter draken tvingas Eragon och Saphira fly. Sagoberättaren Brom följer med dem. Brom undervisar Eragon i trolldom, fäktning och annat en drakryttare bör kunna. I slutet av Eragon tar sig Eragon och Saphira till Varden, en motståndsrörelse som kämpar mot Galbatorix. Varden berfinner sig i dvärgarnas stad Tronjheim, eftersom dvärgakungen Hrothgar stödjer Varden.
I Den äldste kommer Eragon och Saphira till Ellesméra, alvernas huvudstad för att fortsätta sin utbildning. Det är något de verkligen behöver, eftersom slutstriden mot Galbatorix kommer närmare och närmare. Och ju närmare slutstriden kommer, desto viktigare är det att Eragon och Saphira får veta varifrån Galbatorix får sina onaturligt stora krafter. Om de inte vet det kan de omöjligt besgra Galbatorix och hans svarta drake Shruikan. Svaret på den frågan får de i Brisingr. Och det är inte något de har väntat sig. Men jag tänker inte berätta vad det var. Om ni vill veta får ni läsa böckerna själva, vilket jag verkligen rekommenderar er att göra. Jag tyckte inte att Eragon var så jättebra,men när jag läste de andra tyckte jag mer om serien, eftersom de bara blir bättre och bättre.