Av Moa på Textappeal och Holly Hock-Therese har jag fått utmärkelsen Beautiful Blogger Award. Tack så jättemycket! När man har fått den här utmärkelsen ska man berätta sju intressanta saker om sig själv och skicka den vidare till sju andra bokbloggare, men jag tänker fundera över helgen innan jag gör det.
Tack så jättemycket, Moa och Therese! Sådana här saker gör mig jätteglad, och jag hoppas att jag gör sju andra lika glada när jag skickar awarden vidare om några dagar.
Ursäkta att man vill bli lite älskad är skriven av Johanna Thydell, som även skrivit I taket lyser stjärnorna och Det fattas en tärning.
Nora Jonasson är sjutton år, och "har det väl egentligen vad man skulle kunna säga rätt bra". Men hon har aldrig varit ihop med någon, inte som sin populära bästa vän Lisa, och den enda kille som visar någon sorts intresse för henne är Sylvester i hennes franskgrupp. Det är bara det att Nora inte alls är intresserad av Sylvester, även om hon ibland får för sig att hon borde vara tacksam för att någon lägger märke till henne överhuvudtaget.
Nej, Nora gillar egentligen inte alls Sylvester, men funderar på om hon kanske är lite intresserad av sin tre år äldre storebrors kompis Stoffe. Men kan Stoffe lägga märke till Nora, kan han börja se henne som något mer än bara Jonassons lillasyster? Kan någon alls lägga märke till Nora när Lisa är i närheten? När Nora och Lisa var små var det som om Lisas coolhet smittade, när Nora var med henne var hon också populär, då var hon också en sådan som killarna ville bli ihop med. Riktigt så är det inte längre, nu är Nora orolig för att Stoffe ska titta på Lisa och inte på henne, för inte kan det väl Noras kompis Jossan ha rätt när hon säger att Stoffe faktiskt spanade in Nora?
På en fest försvinner Lisa iväg med AB i klassen, som har gillat Lisa så länge Nora kan minnas. Ensam kvar på en balkong står Lisas pojkvän Jack, och när Nora går ut och pratar med honom vill hon bara muntra upp honom lite, få honom att glömma att Lisa har gått sin väg och kanske är otrogen, eftersom hon plötsligt får för sig att han tänker hoppa från balkongen och ta livet av sig. Att hon börjar prata om fotboll med Jack är faktiskt bara något hon gör för att få honom att släppa balkongräcket och sluta se ut som om han tänker hoppa. Nora kan inte hjälpa att just det Jack saknar hos Lisa är att hon inte kan något om fotboll.
Nora hoppades inte att Jack skulle bli intresserad av henne eller något sådant, det hade hon inte en tanke på. Men plötsligt kommer inte Lisa till skolan och svarar inte på Noras sms, när Nora frågar Jossan om hon vet något svarar hon undvikande. Till slut visar det sig att Jack blivit kär i henne, i Nora, och gjort slut med Lisa. Lisa tycker att det är Noras fel, och fast Nora ofta har önskat att någon ska lägga märke till henne, och inte bara Lisa, känns det här inte det minsta bra utan bara väldigt, väldigt hemskt.
"Egentligen skulle man ju kunna skratta åt saken. Lisa Lind dumpad på grund av Nora Jonassons FRAMSTÖT - HA HA HA YEAH RIGHT!
Det är bara det att jag inte kan skratta.
Det är bara det att jag har så ont i magen att jag inte kan resa mig."
Jag tycker mycket om Nora, och det är lätt att känna med henne. Hon tänker sig ofta att saker ska bli på ett visst sätt, men så blir det inte alls så. Saker hon trott skulle kännas bra känns plötsligt bara fel, och ingen blir imponerad av hur bra Nora är på armbrytning när det egentligen är hur coolt som helst. Nora är egentligen väldigt vanlig, hon är inte psykiskt sjuk och hennes föräldrar är inte skilda och har inte alkoholproblem. Hon skulle bara vilja vara lite populärare, ha en lite nyare mobiltelefon (som inte är ärvd från Lisa) och vara lite speciell. En sådan som folk vänder sig om och tittar efter. En sådan som blir lite älskad.
Ursäkta att man vill bli lite älskad är en superbra bok! En anledning till att jag tycker så mycket om den är att Noras problem är så vanliga, den visar att man faktiskt kan vara jätteledsen och tycka att allt är jobbigt även om ingen av ens föräldrar är alkoholist och ingen man tycker jättemycket om dör. Att man kan känna att man inte duger även om man inte har ätstörningar eller har blivit mobbad sedan man började skolan. Jag tycker att det här är Johanna Thydells bästa bok hittills, och jag hoppas att hon skriver ännu fler!
Mockingjay är den tredje och sista delen i den fantastiska Hungerspelstrilogin av Suzanne Collins. Jag tycker att Mockingjay är ännu bättre än de två tidigare böckerna (även om de är så bra att det inte borde vara möjligt), The Hunger Games och Catching Fire (Hungerspelenoch Fatta eldpå svenska). Mockingjay är mer spännande och faktiskt otäckare, och jag tycker mer och mer om huvudpersonen Katniss för varje bok. En av de saker jag gillar med Katniss är att hon faktiskt inte alltid vet helt säkert vad som är rätt och vad som är fel. Hon mår dåligt över människor som dör, både de som var hennes vänner och de som egentligen var hennes fiender.
Det är svårt att berätta om Mockingjay utan att avslöja för mycket om de två tidigare böckerna, eftersom allting som händer i Mockingjay bygger på saker som händer i Hungerspelen och Fatta eld. Av samma anledning är det väldigt viktigt att läsa böckerna i ordning. Eftersom det är risk att jag avslöjar en del om dem är det bäst att inte läsa resten av min recension om man inte har läst Hungerspelenoch Fatta eld.
I Mockingjay är kriget mellan rebellerna och huvudstaden det centrala, medan Hungerspelen mer handlade om Katnisss kamp för att hålla sig själv, och senare även Peeta, vid liv. I Fatta eld växer ett uppror, som började byggas upp redan när Katniss genom att se till att både hon och Peeta överlevde hungerspelen visade att hon vägrade spela efter president Snows regler. En sak jag gillar med de här böckerna är hur historien växer, den går från att framförallt fokusera på en enskild person, Katniss, till att handla om hela landet Panem (även om Katniss fortfarande är den viktigaste karaktären).
Regimen förtrycker människorna i distrikten. Det är svält och varje år måste distrikten offra barn till hungerspelen medan huvudstadsborna bekymrar sig över så meningslösa saker som om de borde ha bett folk ha fjädrar på en födelsedagsfest eller inte. Samtidigt är det flera människor som levt hela sitt liv i huvudstaden som faktiskt visar sig vara trevliga när Katniss väl ger dem en chans. Ledarna för rebellerna finns i distrikt 13, som styrs av Alma Coin. På ett sätt som inte är helt olikt president Snows kontrollerar hon människorna i sitt distrikt väldigt hårt, det är till exempel inte bara förbjudet utan belagt med hårda straff att ta med sig bröd ut ur matsalen och även hon ser Katniss som en bricka i ett spel.
Under kriget filmas allting som händer, och båda sidor använder TV för att ge sin egen bild av vad som händer. Just det försöker Coin utnyttja Katniss till, men Katniss gör som alltid det hon vill göra och inte det andra vill att hon ska göra, och det är en av anledningarna till att jag tycker så mycket om henne.
Slutet i Mockingjay är helt fantastiskt och dessutom väldigt oväntat. Jag har funderat ganska mycket över hur slutet skulle bli, och varit rädd för att bli besviken. Just så som det blev hade jag inte tänkt på att det kunde bli, men det hade inte kunnat bli bättre och det är helt onödigt att oroa sig för att bli besviken!
Jag tycker att alla borde läsa Hungerspelstrilogin, så ni som har läst Hungerspelen och Fatta eld: Läs Mockingjay, som på svenska heter Revolt och kommer i oktober (även om jag har svårt att tänka mig att ni inte redan tänkte göra det), ni kommer inte att bli besvikna! Och ni som inte har läst Hungerspelen och Fatta eld: Gör det, men se till att ha mycket tid på er när ni börjar, eftersom när man börjar läsa Hungerspelstrilogin slutar man inte förrän man har läst ut Mockingjay!
Det finns många böcker jag tycker att alla borde läsa. En av dem är Tusen gånger starkare av Christina Herrström.
I femtonåriga Signes skola påstås det att alla har samma rättigheter och att alla behandlas likadant. När man börjar skolan får man hjälpa till att måla planscher med budskapet "Alla är lika mycket värda". Alla är så vana vid att det är så det är, allt är jämställt och alla behandlas lika, att ingen ifrågasätter det.
I nian börjar Saga i Signes klass. Saga och hennes pappa har rest väldigt mycket, och hon har aldrig gått i en svensk skola förut. Hon är inte van vid hur det är i den så väldigt "jämställda" skola hon kommer till att hon lägger märke till skillnaden mellan hur tjejer och killar behandlas, både av lärare och av varandra.
Saga ser att tjejerna, som alltid räcker upp handen på lektionen och aldrig pratar rakt ut, får prata väldigt mycket mindre än killarna. När en tjej för en gångs skull får frågan är det ofta någon av killarna som avbryter och ropar svaret rakt ut, och när en kille faktiskt räcker upp handen får han alltid frågan. Saga ser att killarna snabbt försvinner från bildlektionen och några av de duktiga tjejerna får plocka undan efter hela klassen. Om det någon gång händer att en kille plockar undan efter sig ger bildläraren honom jättemycket beröm, samtidigt som hon tar för givet att tjejerna ska stanna kvar och städa.
Genom att börja prata rakt ut och vägra städa efter resten av klassen, bete sig som killarna helt enkelt, visar Saga hur ojämställt det faktiskt är. Resten av tjejerna inspieras av Saga och gör likadant, och upptäcker att lärarna blir väldigt mycket argare på dem än på killarna. När Saga påpekar skillnaderna för Olle, SO-läraren, tar varken han eller killarna i klassen henne på allvar. Olle anstränger sig för att verka överlägsen och få Saga att framstå som löjlig, och killarna skrattar åt henne.
Saga får Signe att förändras väldigt mycket. Hon inser att det faktiskt inte är hennes fel att hon tycker att hon inte räcker till och att hon känner sig misslyckad, utan att det faktiskt beror på hur omgivningen behandlar henne. Hon upptäcker också att hon egentligen får bättre resultat på prov än "Leo Bäst i Klassen", som alla tar för givet är smartast, men att hon faktiskt aldrig får beröm även om det egentligen är hon som är bäst i klassen. Dessutom är det runt Signes bänk resten av klassen samlas för att få hjälp under lektionerna, medan Leo inte har tid med det, han är ju upptagen. Alla, även Signe, är vana vid att det ska vara så, Leo är bäst i klassen och Signe hjälper de andra, att Signe blir ganska förvånad när hon kommer på att det inte är så.
Även Mimi, den populäraste tjejen i klassen, börjar ta mer plats när Saga kommer till klassen. Hon börjar göra saker för att hon vill och tycker att det är rätt, i stället för att bara anstränga sig för att passa in i rollen som coola Mimi.
Jag tror inte att det bara är i Signes, Sagas och Mimis skola det finns orättvisor som folk har vant sig vid och inte lägger märke till. Den här fantastiska boken kan få människor att fundera över och upptäcka dem ojämlikheter som finns i den miljö de lever i, och den kan även ge de som redan upptäckt orättvisor modet att göra någonting åt dem. Därför tycker jag att alla, både barn och vuxna, borde läsa Tusen gånger starkare.
Det har gjorts film av Tusen gånger starkare, och den har biopremiär 24 september. Jag ser fram emot att se den, och om ni som inte har läst boken än skyndar er hinner ni göra det innan filmen kommer!
Hos många olika bokbloggare, till exempel Vixxtoria, har jag hittat den här roliga gissningsleken. Man skriver första meningen i tio av sina favoritböcker, och sedan får folk gissa vilka böcker det är.
Nu är det bara en bok kvar, så här kommer en ledtråd:
Den är skriven av en kvinnlig författare som har vunnit ALMA-priset.
Lycka till!
1. "Jag blir stående och stirrar ner på gatan." Jonas svarade rätt.
2. "The two men appeared out of nowhere, a few yards apart in the narrow, moonlit lane." Amelie, FrökenChristina, Anna och Nea kunde den.
3. "Det var omöjligt att ta någon promenad den dagen." Eve hade rätt.
4. "Det var en mörk och stormig våreftermiddag och staden London jagade ett litet gruvsamhälle över den forna Nordsjöns uttorkade havsbotten." Jonas och Nea klarade den.
5. "Jag ska berätta om min klass."enligt O, Amelie och Anna hade rätt.
6. "I det avtagande sepiafärgade ljuset kom Döden susande nerför boulevarden." Nea kunde den här.
7. "Den är liten, har bara plats för två."
8. "One cool spring morning in the woods close to the sea, two girls found a man curled up in the shade and, immediately guessing he must be dead, ran away shrieking delightedly, clutching each other's hands." Lollo hade rätt.
9. "En obestämd eftermiddag i slutet av augusti gick en pappa omkring i sin trädgård och kände sig onödig." Den här kunde FrökenChristina.
10. "Vi är ödlor." enligt O visste vilken det här var.
Av Moa på Textappeal och Holly Hock-Therese har jag fått utmärkelsen Beautiful Blogger Award. Tack så jättemycket! När man har fått den här utmärkelsen ska man berätta sju intressanta saker om sig själv och skicka den vidare till sju andra bokbloggare, men jag tänker fundera över helgen innan jag gör det.
