Tusen gånger starkare är verkligen en fantastisk film ...

... så igår gick jag och såg den för andra gången (i och för sig ihop med en kompis som inte hade sett den, men det var jag som tyckte att vi absolut skulle se just den filmen).

Kompis: Vad ska vi se för film?

Jag: Jag tycker att vi ska ser Tusen gånger starkare. Den är jättebra!

Kompis: Va? Har du sett den?

Jag: Ja. Den var hur bra som helst!

Kompis: Men då får du se den igen, är inte det lite tråkigt?

Jag: Nej, absolut inte! Jag ser den gärna igen, den är verkligen superbra, man kan se den hur många gånger som helst!

Jag längtar tills den kommer som DVD. Då kan jag se den hur många gånger som helst utan att det kostar en massa pengar. Att gå på bio ett par gånger i veckan blir ju faktiskt onödigt dyrt, särskilt om man ser samma film varje gång. Fast egentligen är det kanske mindre slösaktigt att gå och se samma film många gånger. När man redan har sett den en gång vet man ju att den är bra.

"Tusen gånger starkare" - en fantastisk bok har blivit en fantastisk film!

Tusen gånger starkare av Christina Herrström är en riktigt bra bok som jag tycker att alla borde läsa. Nu har den blivit film, något jag verkligen sett fram emot. Jag blev inte besviken, och rekommenderar verkligen filmen också!

Tusen gånger starkare handlar om en skolklass och utspelar sig under höstterminen i nian. Berättaren är Signe, som är en av tönttjejerna i klassen men som ändå är den de andra samlas runt för att få hjälp på lektionerna. I Signes skola finns stora planscher på väggarna i korridorerna där det står saker som ”Alla är lika mycket värda!” och ”Här behandlar vi alla lika!”. När man gått genom de korridorerna i nio år, då har man lärt sig att det är så det är. Ingen tänker på att det faktiskt inte är så, ingen märker hur killarna tar mycket mer plats, ingen protesterar när bildläraren bara skrattar när coola Ludde och de andra killarna bara försvinner iväg efter lektionen utan att städa och Signe och några andra snälla tjejer får stanna kvar och plocka undan allting.

Jag publicerade "Tusen gånger starkare" - en fantastisk bok har blivit en fantastisk film på Bokusbloggen den nionde oktober. Klicka här för att läsa hela inlägget!

"Det händer nu" på Bokusbloggen

Sofia Nordin, som även skrivit den fantastiska boken Natthimmel (Augustprisnominerad 2009) har nu skrivit en ny bok, Det händer nu, som även den är riktigt, riktigt bra.

Det händer nu handlar om Stella som plötsligt upptäcker att hon är kär i sin bästa vän Sigrid. Stella och Sigrid har inte varit jättebra kompisar speciellt länge, och Stella förstår inte varför hon inte insåg hur underbar Sigrid var redan när de var små. Varför är det inte hon, utan Sigrids förra bästis Mimmi, som har alla minnen av att vara tioårsbästis med Sigrid?

Stella bryr sig inte längre om vad hennes andra kompisar pratar om, även om hon försöker lyssna och faktiskt lyckas komma med rätt kommentarer vid rätt tillfällen bryr hon sig inte alls. Det enda hon vill är att bara strunta i vad alla andra ska tycka och visa hela världen vad hon känner för Sigrid. Men att berätta för alla andra, det vore egentligen inte så svårt om Stella bara kunde vara säker på Sigrid kände likadant för henne. Att vara helt ärlig mot Sigrid är det svåraste, för tänk om det inte alls var Sigrids avsikt att hennes fot skulle råka nudda Stellas under bordet i uppehållsrummet. Tänk om den där pussen hon gav Stella på kinden när de var ute och köpte kläder tillsammans bara betydde att de är vänner, och inget mer.

Klicka här för att läsa hela mitt inlägg om Det händer nu av Sofia Nordin, som publicerades på Bokusbloggen den fjärde oktober.

Beautiful blogger award och gästbloggning på Bokus

För ett tag sedan skrev jag och tackade för att jag fått utmärkelsen Beautiful Blogger Award av Moa på Textappeal och Holly Hock-Therese. Sedan dess har jag även fått den av Snusmumriken och varit på bloggparty hos Vixxtoria, tack så jättemycket till er också!

När man får den här utmärkelsen är det meningen att man ska skicka den vidare till sju andra bloggare och berätta sju saker om sig själv, något jag faktiskt inte kommit ihåg att göra förrän nu.

Jag skickar utmärkelsen vidare till:

• Enligt O
• Addikoko
• Vixxtoria (även om du är en av dem jag fick den av)
• Hanna
• Arga bibliotekstanten
• En bok om dagen (som förresten funderar på att ordna ett nytt pocketbyte!)
• Lyran

De sju saker jag berättar om mig själv är:

• Jag blir glad av att spela cello, så det gör jag alltid om jag är ledsen.
• Jag är intresserad av historia, men tycker att det är mer spännande med drottningar än med kungar.
• Jag kan inte åka karuseller som snurrar, eftersom jag blir yr och illamående av dem.
• Jag är feminist.
• W är min favoritbokstav.
• Jag dansar två olika dansstilar, showjazz och bollywood.
• Några gånger varje år sover jag utomhus.

Jag passar dessutom på att berätta en åttonde sak om mig själv, nämligen att jag ska gästblogga om ungdomsböcker på Bokusbloggen under hösten. Hittills har jag skrivit om Sofia Nordins nya bok Det händer nu och om att Christina Herrströms Tusen gånger starkare har blivit film. Eftersom jag bloggar där kommer den här bloggen antagligen inte uppdateras så jättemycket. Att gästblogga där känns jättestort och är superkul, och när jag skrivit om en bok där kommer jag publicera ett utdrag och en länk till recensionen här.

Tack för utmärkelsen!

Av Moa på Textappeal och Holly Hock-Therese har jag fått utmärkelsen Beautiful Blogger Award. Tack så jättemycket! När man har fått den här utmärkelsen ska man berätta sju intressanta saker om sig själv och skicka den vidare till sju andra bokbloggare, men jag tänker fundera över helgen innan jag gör det.

Tack så jättemycket, Moa och Therese! Sådana här saker gör mig jätteglad, och jag hoppas att jag gör sju andra lika glada när jag skickar awarden vidare om några dagar.

Ursäkta att man vill bli lite älskad

Ursäkta att man vill bli lite älskad är skriven av Johanna Thydell, som även skrivit I taket lyser stjärnorna och Det fattas en tärning.

Nora Jonasson är sjutton år, och "har det väl egentligen vad man skulle kunna säga rätt bra". Men hon har aldrig varit ihop med någon, inte som sin populära bästa vän Lisa, och den enda kille som visar någon sorts intresse för henne är Sylvester i hennes franskgrupp. Det är bara det att Nora inte alls är intresserad av Sylvester, även om hon ibland får för sig att hon borde vara tacksam för att någon lägger märke till henne överhuvudtaget.

Nej, Nora gillar egentligen inte alls Sylvester, men funderar på om hon kanske är lite intresserad av sin tre år äldre storebrors kompis Stoffe. Men kan Stoffe lägga märke till Nora, kan han börja se henne som något mer än bara Jonassons lillasyster? Kan någon alls lägga märke till Nora när Lisa är i närheten? När Nora och Lisa var små var det som om Lisas coolhet smittade, när Nora var med henne var hon också populär, då var hon också en sådan som killarna ville bli ihop med. Riktigt så är det inte längre, nu är Nora orolig för att Stoffe ska titta på Lisa och inte på henne, för inte kan det väl Noras kompis Jossan ha rätt när hon säger att Stoffe faktiskt spanade in Nora?

På en fest försvinner Lisa iväg med AB i klassen, som har gillat Lisa så länge Nora kan minnas. Ensam kvar på en balkong står Lisas pojkvän Jack, och när Nora går ut och pratar med honom vill hon bara muntra upp honom lite, få honom att glömma att Lisa har gått sin väg och kanske är otrogen, eftersom hon plötsligt får för sig att han tänker hoppa från balkongen och ta livet av sig. Att hon börjar prata om fotboll med Jack är faktiskt bara något hon gör för att få honom att släppa balkongräcket och sluta se ut som om han tänker hoppa. Nora kan inte hjälpa att just det Jack saknar hos Lisa är att hon inte kan något om fotboll.

Nora hoppades inte att Jack skulle bli intresserad av henne eller något sådant, det hade hon inte en tanke på. Men plötsligt kommer inte Lisa till skolan och svarar inte på Noras sms, när Nora frågar Jossan om hon vet något svarar hon undvikande. Till slut visar det sig att Jack blivit kär i henne, i Nora, och gjort slut med Lisa. Lisa tycker att det är Noras fel, och fast Nora ofta har önskat att någon ska lägga märke till henne, och inte bara Lisa, känns det här inte det minsta bra utan bara väldigt, väldigt hemskt.

"Egentligen skulle man ju kunna skratta åt saken. Lisa Lind dumpad på grund av Nora Jonassons FRAMSTÖT - HA HA HA YEAH RIGHT!

Det är bara det att jag inte kan skratta.

Det är bara det att jag har så ont i magen att jag inte kan resa mig."

Jag tycker mycket om Nora, och det är lätt att känna med henne. Hon tänker sig ofta att saker ska bli på ett visst sätt, men så blir det inte alls så. Saker hon trott skulle kännas bra känns plötsligt bara fel, och ingen blir imponerad av hur bra Nora är på armbrytning när det egentligen är hur coolt som helst. Nora är egentligen väldigt vanlig, hon är inte psykiskt sjuk och hennes föräldrar är inte skilda och har inte alkoholproblem. Hon skulle bara vilja vara lite populärare, ha en lite nyare mobiltelefon (som inte är ärvd från Lisa) och vara lite speciell. En sådan som folk vänder sig om och tittar efter. En sådan som blir lite älskad.

Ursäkta att man vill bli lite älskad är en superbra bok! En anledning till att jag tycker så mycket om den är att Noras problem är så vanliga, den visar att man faktiskt kan vara jätteledsen och tycka att allt är jobbigt även om ingen av ens föräldrar är alkoholist och ingen man tycker jättemycket om dör. Att man kan känna att man inte duger även om man inte har ätstörningar eller har blivit mobbad sedan man började skolan. Jag tycker att det här är Johanna Thydells bästa bok hittills, och jag hoppas att hon skriver ännu fler!

Mockingjay - ännu bättre än jag hoppades!

Mockingjay är den tredje och sista delen i den fantastiska Hungerspelstrilogin av Suzanne Collins. Jag tycker att Mockingjay är ännu bättre än de två tidigare böckerna (även om de är så bra att det inte borde vara möjligt), The Hunger Games och Catching Fire (Hungerspelen och Fatta eld på svenska). Mockingjay är mer spännande och faktiskt otäckare, och jag tycker mer och mer om huvudpersonen Katniss för varje bok. En av de saker jag gillar med Katniss är att hon faktiskt inte alltid vet helt säkert vad som är rätt och vad som är fel. Hon mår dåligt över människor som dör, både de som var hennes vänner och de som egentligen var hennes fiender.

Det är svårt att berätta om Mockingjay utan att avslöja för mycket om de två tidigare böckerna, eftersom allting som händer i Mockingjay bygger på saker som händer i Hungerspelen och Fatta eld. Av samma anledning är det väldigt viktigt att läsa böckerna i ordning. Eftersom det är risk att jag avslöjar en del om dem är det bäst att inte läsa resten av min recension om man inte har läst Hungerspelen och Fatta eld.

I Mockingjay är kriget mellan rebellerna och huvudstaden det centrala, medan Hungerspelen mer handlade om Katnisss kamp för att hålla sig själv, och senare även Peeta, vid liv. I Fatta eld växer ett uppror, som började byggas upp redan när Katniss genom att se till att både hon och Peeta överlevde hungerspelen visade att hon vägrade spela efter president Snows regler. En sak jag gillar med de här böckerna är hur historien växer, den går från att framförallt fokusera på en enskild person, Katniss, till att handla om hela landet Panem (även om Katniss fortfarande är den viktigaste karaktären).

Regimen förtrycker människorna i distrikten. Det är svält och varje år måste distrikten offra barn till hungerspelen medan huvudstadsborna bekymrar sig över så meningslösa saker som om de borde ha bett folk ha fjädrar på en födelsedagsfest eller inte. Samtidigt är det flera människor som levt hela sitt liv i huvudstaden som faktiskt visar sig vara trevliga när Katniss väl ger dem en chans. Ledarna för rebellerna finns i distrikt 13, som styrs av Alma Coin. På ett sätt som inte är helt olikt president Snows kontrollerar hon människorna i sitt distrikt väldigt hårt, det är till exempel inte bara förbjudet utan belagt med hårda straff att ta med sig bröd ut ur matsalen och även hon ser Katniss som en bricka i ett spel.

Under kriget filmas allting som händer, och båda sidor använder TV för att ge sin egen bild av vad som händer. Just det försöker Coin utnyttja Katniss till, men Katniss gör som alltid det hon vill göra och inte det andra vill att hon ska göra, och det är en av anledningarna till att jag tycker så mycket om henne.

Slutet i Mockingjay är helt fantastiskt och dessutom väldigt oväntat. Jag har funderat ganska mycket över hur slutet skulle bli, och varit rädd för att bli besviken. Just så som det blev hade jag inte tänkt på att det kunde bli, men det hade inte kunnat bli bättre och det är helt onödigt att oroa sig för att bli besviken!

Jag tycker att alla borde läsa Hungerspelstrilogin, så ni som har läst Hungerspelen och Fatta eld: Läs Mockingjay, som på svenska heter Revolt och kommer i oktober (även om jag har svårt att tänka mig att ni inte redan tänkte göra det), ni kommer inte att bli besvikna! Och ni som inte har läst Hungerspelen och Fatta eld: Gör det, men se till att ha mycket tid på er när ni börjar, eftersom när man börjar läsa Hungerspelstrilogin slutar man inte förrän man har läst ut Mockingjay!