Där världen slutar

Där världen slutar är den fjärde och sista delen i Philip Reeves fantastiska serie om de vandrande städerna och deras invånare. De tidigare böckerna i serien heter De vandrande städerna, Förrädarens guld och Grön storm. Jag tycker riktigt mycket om alla böckerna i den här serien, men Där världen slutar är helt klart min favorit. Den är mest spännande i hela serien, och jag tycker att slutet är helt underbart.
Böckerna utspelar sig på vår jord, flera tusen år framåt i tiden.Vår civilisation förstördes under ett hemskt krig som kallas sextiominuterskriget. Man har efter sextiominuterskriget kommit på ett sätt att bygga städer som rör sig och kan äta upp varandra. Städerna rör sig på olika sätt. Vissa, som London, rullar fram på marken. Isstäderna, som till exempel Anchorage, har medar och tar sig fram över isen. Brighton flyter, och Airhaven är en flygande stad. De rörliga städerna måste följa den kommunala utvecklingsläran, vilket innebär att större städer jagar och äter mindre. När en stad blir uppäten utplånas den helt. Staden som ätit upp den tar vara på allt av värde i den, och invånarna blir slavar i den större staden som slukat deras stad.
De flesta bor i rörliga städer, men inte alla. Det finns rörelsemotståndare. I den här boken har Gröna stormen, en väldigt krigisk grupp inom rörelsemotståndet, tagit makten över rörelsemotståndarna. Det är krig mellan Gröna stormen och stor del av städerna. Det drar ihop sig till ett avgörande slag, och hela tiden lurar ett mycket gammalt vapen (från sextiominuterskriget), som har makt att förstöra hela jorden, precis utanför atmosfären.
Den här världen är på många sätt olik vår, men det finns ändå många likheter. Det finns, precis som i vår värld, stora klasskillnader. Städerna har flera olika våningar. Till exempel London har sju våningar. Den översta kallas High London, och där bor de med högst status. Ju längre ner man bor, desto lägre status har man. Så är det i de flesta städer, även om det finns de där det är finast att bo i mitten.
En sak jag tycker väldigt mycket om med böckerna är människorna (andra karaktärer också, alla är inte människor). Ingen är helt ond eller helt god, alla är lite både och, så alla karaktärer är väldigt trovärdiga. Två av de allra viktigaste karaktärerna i böckerna är Tom och Hester. De träffades i början av första boken, och då var de inte så bra vänner. När Tom precis blivit nerknuffad från sin stad och träffat Hester upptäcker han att hon river sönder hans skjorta för att förbinda sitt skadade ben vilket gör honom upprörd.
"'Hallå!' sade Tom. 'Det där är en av mina bästa skjortor!'
'Jaså?' svarade hon utan att titta upp. 'Det här är ett av mina bästa ben.'"
I den tredje boken är Tom och Hester vuxna och har en sextonårig dotter, Wren. Hon är väldigt viktig i de två sista böckerna. En annan betydelsefull och intressant karaktär är jägaren Törnskatan. Den som vill veta vad en jägare är får läsa böckerna (i och för sig tycker jag att man ska göra det ändå)!
Även om Där världen slutar är slutet på den här historien finns det en till berättelse som utspelar sig i samma miljö, Fever Crumb. Den utspelar flera generationer tidigare än De vandrande städerna. Än så länge finns Fever Crumb inte på svenska, men förhoppningsvis kommer den att översättas.
Även om den sista boken är bäst i serien måste man läsa dem i ordning, annars blir man nog ganska förvirrad.
Alla de här böckerna är fantastiska. Läs dem!

Nyligen läst

Tidväktaren av Jeanette Winterson
Tidväktaren handlar om Silver, som bor i det gamla huset Villgårda. Det händer underliga saker i världen, eftersom det sker rubbningar i tiden. Rubbningarna i tiden orsakar tidstornador, som leder till att folk försvinner och hamnar på andra platser i andra tider. Den onde Abel Darkwater söker upp Silver, eftersom hon är den enda som kan hitta Tidväktaren. Tidväktaren kan kontrollera tiden, därför vill Abel Darkwater kontrollera tidväktaren.
När Silver och hennes nya vän Gabriel försöker hindra Abel Darkwater från att få tag på Tidväktaren råkar de ut för många spännande äventyr i olika delar av universum.
Jag tycker att Tidväktaren är en riktigt bra bok, som inte liknar någonting annat jag har läst.


Shoo Bre av Douglas Foley
Shoo Bre handlar om Oscar och Elias. De går i nian på samma skola, men känner inte varandra.
När den mycket omtyckte svenskläraren Jonas måste sluta blir många upprörda, men för Oscar gör det inte så mycket eftersom han tycker mer och mer om den nya läraren, Kristina. Till slut upptäcker han att han blivit kär i henne, något som ger Oscar ganska stora problem längre fram i boken.
Elias har gjort mycket dumma saker tidigare, men har bestämt sig för att sköta sig. När en kompis erbjuder honom mycket pengar för att stjäla en lastbil full med whisky svarar Elias ja, något han senare ångrar. Men Elias har fler problem. Han är kär i Zeynep, som också går i nian. Hon är kurd, men det är inte Elias, och därför får hon inte träffa Elias för sina föräldrar.
Shoo Bre är en väldigt bra bok om vänskap och kärlek. Den är spännande och ibland lite sorglig.

Både Tidväktaren och Shoo Bre är böcker jag verkligen rekommenderar.

Ondvinter

Ondvinter är skriven av Anders Björkelid.
Tvillingarna Wulf och Sunia bor på en gård med sin far. Wulf och Sunia har en märklig förmåga, utan att prata med varandra vet de vad den andra tycker och tänker. En dag när Wulf och Sunia är ute på jakt råkar de fånga en vätte i sina snaror. Vätten undrar var de har lärt sig att göra vättesnaror, men Wulf och Sunia har bara gjort sådana snaror som deras far lärt dem. Är det han som lärt de att göra snaror man kan fånga vättar i? Som tack för att de släpper honom ger vätten dem en "gåva".

"När du förlorat allt,
när eld och snö har blandats,
skall Kejsarkniven skydda dig,
från Vinterkungens hundar.

När allt har tagits från dig,
när du är verkligt ensam,
skall vita stammar dölja dig,
från Vinterkungens män." säger vätten till dem. Wulf och Sunia förstår inte att det var gåvan, och undrar när de ska få den. Vätten svarar att gåvan har de redan fått, och det är en mycket värdefull gåva som Wulf och Sunia verkligen kommer ha nytta av.
När stora vargspår syns i byn ger sig Wulf och Sunias far ut i skogen för att jaga vargen. Han är borta länge, och när han kommer tillbaka har han feber och ett konstigt, vitt märke runt halsen. När ännu fler konstiga och otäcka saker börjar hända tvingas Wulf och Sunia att fly ut i skogen. De kommer till den mystiska Bergsfrun. De får veta att de tillhör Blodet, och på grund av att Bergsfrun brutit mot Blodets lagar, Rytmen och Traditionen, kommer något hemskt att hända med Wulf och Sunia ...
Ondvinter är en väldigt bra bok. Den är väldigt spännande och skriven på ett lite annorlunda sätt. Eftersom Wulf och Sunia har ett väldigt starkt band till varandra är boken skriven i vi-form, och Wulf och Sunia berättar tillsammans. Jag har aldrig läst någon bok i vi-form tidigare, och jag tycker att det är en bra och intressant idé. Ondvinter är den första delen i fantasyserien Berättelsen om Blodet, och jag längtar efter fortsättningen.

Stolthet och fördom

Stolthet och fördom är skriven av Jane Austen. Hon levde mellan år 1775 och 1817. Jane Austen växte upp i Hampshire och var näst yngst av sju syskon. Hon dog i Winchester och begravdes där.
Pride and Prejudice (som Stolthet och fördom heter på engelska) var den första roman Jane Austen skickade till en förläggare, men förläggaren ville inte ge ut den (hur den förläggaren tänkte har jag svårt att förstå, eftersom det är en så underbar bok). Den första av Jane Austens böcker som trycktes var Sense and Sensibility (Förnuft och känsla heter så på engelska). Som författare stod "A Lady". År 1813 publicerades Pride and Prejudice. Bilden föreställer Jane Austen. Den som vill veta mer om henne kan titta här:
http://www.jane-austens-house-museum.org.uk/ eller här:
http://www.janeaustensoci.freeuk.com/
Stolthet och fördom handlar om Elizabeth Bennet, eller Lizzy som hon ofta kallas. Hon bor tillsammans med sina fyra systrar och sina föräldrar. Mamman tror att man blir lycklig om man gifter sig med någon som är rik, och vill därför att hennes döttrar ska gifta sig fint med rika män. Pappan tycker att det är bättre att gifta sig av kärlek, och vill hellre att hans döttrar ska gifta sig med män de älskar. Mrs Bennet vill inte bara att hennes döttrar ska hitta rika män att gifta sig med, hon är dessutom hela tiden på jakt efter rika män åt dem. När en mycket rik man, Mr Bingley, och hans syster flyttar in i ett stort fint hus i närheten är Mrs Bennet övertygad om att han kommer bli kär och vilja gifta sig med någon av hennes döttrar.
På en bal träffar Lizzy Mr Darcy, Mr Bingleys ännu rikare vän. De tycker inte om varandra, eftersom ingen av dem får ett positivt intryck av den andra.
Mr Bingley och Lizzys äldsta syster Jane blir, till Mrs Bennets stora glädje, kära i varandra. Men det finns de som inte blir så glada över det, som till exempel Mr Bingleys syster och Mr Darcy. Mr Bingleys syster tycker inte att Jane är tillräckligt fin för hennes bror, som hon har andra planer för. Mr Darcy har hört Mrs Bennet när hon pratar om sin jakt på rika män, och tycker därför inte att hans vän ska gifta sig med någon från familjen Bennet.
Ett tag senare kommer den otrevlige släktingen Mr Collins hem till familjen Bennet, och friar, även det till Mrs Bennets stora glädje, till Lizzy. Lizzy däremot tycker inte om Mr Collins, och svarar därför nej. Mr Collins gifter sig då i stället med Lizzys vän Charlotte Lucas. När Lizzy hälsar på sin nygifta väninna träffar hon Mr Darcy, som är systerson till Mr Collins och Charlottes väldigt rika granne Lady Catherine. Lizzys och Mr Darcys känslor för varandra förändras när de lär känna varandra bättre, men båda är för stolta för att erkänna det.
Den som vill veta vad som händer sedan får läsa boken (även ni som inte vill veta borde läsa boken, för om ni börjar läsa den kommer ni definitivt vilja läsa klart den). Stolthet och fördom är en helt underbar bok, som alla borde läsa! Språket kan kännas lite främmande och gammaldags i början, vilket inte är så konstigt eftersom boken skrevs för ungefär tvåhundra år sedan. Det gör inte så mycket eftersom handlingen är så underbar, efter ett litet tag har man fastnat i boken och tänker inte alls på språket. Delar av boken är väldigt roliga, till exempel Mrs Bennet när hon letar rika män. En helt fantastisk bok helt enkelt. Läs den!

Vinter på Berättargränd

Vinter på Berättargränd är skriven av Erika Olofsson Liljedahl.
William bor på Berättargränd, en liten gata mitt i skogen. Husen på gatan är lite underliga och långtifrån likadana som husen inne i staden.
En dag frågar Johnvid, som äger Berättargränds antikvariat, om William någonsin har sett en bok le. Sedan berättar han att böcker som människor älskar och bryr sig om kan le. Då böjs pärmarna lite grann, inte så mycket att de på något sätt förstörs, bara lite grann. William älskar att läsa, och mest av allt älskar han sagor. Hans favoritbok är en sagobok som innehåller många olika sagor.
När William är på väg hem från skolan sista dagen innan vinterlovet träffar han en flicka i en röd kappa som har gått vilse. Hon ska hälsa på en släkting som bor mitt ute i skogen, men hur hon än går kommer hon bara till Berättargränd igen. William bestämmer sig för att hjälpa henne att hitta rätt. William och flickan, som heter Elise, går ut i skogen för att leta efter Elises släkting. De hittar inget hus, bara en underlig stig med silverskimrande träd. När de går in mellan träden kommer de till underliga platser, fyllda av människor som verkar sova och inte reagerar när man pratar med dem. William och Elise blir jagade av en varg, och när William kommer tillbaka till Berättargränd är både vargen och Elise försvunna. Nästa gång han går in i antikvariatet har en märklig sak hänt med Williams favoritbok. Kan det ha något att göra med den märkliga stigen och alla konstiga människor? Allting är väldigt mystiskt, nästan som i en saga ...
Vinter på Berättargränd är väldigt bra. Den är spännande, och jag är väldigt förtjust i William. Det han tycker bäst om att göra är att sitta i ett antikvariat och läsa sagor. Det tycker jag låter trevligt!

Hej alla nya läsare (och alla gamla också)!

Tack så jättemycket för alla trevliga kommentarer! Jag tycker att det är jätteroligt att så många har hittat och tycker om min blogg, och det är jättekul med alla nya bokbloggar! Det är trevligt att så många verkar ha läst artikeln i Kamratposten. Nu ska jag vara borta en vecka, och när jag kommer hem ska jag titta mer på alla era bloggar. Tack alla som har kommenterat och skrivit att de gillar min blogg!
Just nu läser jag Stolthet och fördom av Jane Austen. Jag tycker att den är helt underbar, och när jag har läst ut den kommer jag att recensera den på bloggen. Lite andra böcker jag rekommenderar är Godnatt mister Tom av Michelle Magorian, Eldens hemlighet, Eldens gåta och Eldens vrede av Henning Mankell, En ö i havet-serien av Annika Thor, Muminböckerna av Tove Jansson (jag vet att jag skrev om dem för inte så länge sedan, men de böckerna kan man både tipsa om och läsa hur många gånger som helst), Resan till River Sea av Eva Ibbotson, Momo och Den oändliga historien av Michael Ende, Det blåser på månen av Eric Linklater, Stjärnkikaren av Katherine Paterson, Den hemliga trädgården av Frances Hodgson Burnett, I taket lyser stjärnorna av Johanna Thydell, Ulrike och kriget och Ulrike och freden av Vibeke Olsson, Lydias hemlighet av Finn Zetterholm, Coraline av Neil Gaiman, Maria Gripes Skuggserie (Skuggan över stenbänken, ... Och de vita skuggorna i skogen, Skuggornas barn och Skugg-gömman), Lyra's Oxford och Once upon a time in the north av Philip Pullman (de hör ihop med Den mörka materian och finns tyvärr inte på svenska) och eftersom Harry Potter and The Half-Blood Prince (Harry Potter och Halvblodsprinesen) kommer på bio den femtonde juli borde ni som vill se filmen läsa om boken innan dess.

Mina nya favoritböcker

Jag har en ny favoritbokserie, böckerna om draken Temeraire. Böckerna heter Hans majestäts drake, Jadetronen, Svartkrut och eld och Elfenbensriket. De är skrivna av Naomi Novik.

Böckerna utspelar sig under Napoleonkrigen, men krigen går till på ett lite annat sätt än de gjorde i verkligheten, eftersom det finns en massa drakar inblandade.

Will Laurence är kapten på det brittiska fartyget Reliant, som i en strid besegrar ett franskt skepp. På det franska skeppet finns det ett drakägg, som Reliants besättning kommer över. De upptäcker att ägget redan är hårt, vilket innebär att det snart ska kläckas. När en drake är nykläckt måste den selas på om människor ska kunna hantera den. Ingen i Reliants besättning vill bli flygare, men eftersom draken kläcks innan de kommit land är en av dem tvungen. De drar lott, men draken accepterar inte den det blir, den enda han accepterar är Laurence. Draken får heta Temeraire. När de kommit i land bestäms det att Temeraire ska få en utbildad flygare i stället för Laurence, men Laurence och Temeraire, som har lärt känna och börja tycka om varandra, går inte med på det. Laurence får vara Temeraires flygare, och de tas till flygbasen Loch Laggan för att utbildas. Där utses Temeraires besättning (en fullvuxen drake är väldigt stor och väger ungefär tjugo ton, därför behövs det mer än en man för att sköta alla sysslor) och Temeraire placeras i en långvingeformation (långvinge är en drakras) för att tillsammans med drakarna Lily och Maximus utbildas. De andra drakarna i formationen, Dulcia, Messoria, Immortalis och Nitidus, är äldre och erfarnare.
Det visar sig att Temeraire är en kinesisk himmelsdrake, den enda i hela Europa.

I den andra boken, Jadetronen, vill den kinesiske kejsaren ha tillbaka Temeraire, eftersom han är en mycket värdefull kinesisk drake. Kejsarens bror och hans följe kommer till England för att ta tillbaka Temeraire. Eftersom himmelsdrakar endast får tillhöra kejsare och deras släktingar tycker inte kejsarens bror och hans följe att Laurence är en värdig följeslagare för Temeraire(trots att Laurence i början inte ville bli flygare har en mycket stark vänskap utvecklats mellan honom och Temeraire, så att skiljas från varandra är en sak de båda verkligen kämpar för att slippa). Det leder till en riktigt spännande historia som är minst lika bra som den första boken.

I den tredje boken, Svartkrut och eld, ska Laurence och Temeraire hämta tre drakägg till England, ett mycket svårt och viktigt uppdrag. En av drakarna är en kazilikdrake, en mycket värdefull eldsprutare.Till sin hjälp har Laurence och Temeraire bland annat vilddraken Arkady och hans flock, som de räddat ur en lavin. Svartkrut och eld är en riktigt bra och spännande bok som ingen borde missa!

I Elfenbensriket, den fjärde boken, kommer Laurence, Temeraire och vilddrakarna tillbaka till England efter en lång och farofylld resa. Temeraire och vilddrakarna får inte komma in på flygbasen, och Temeraire får inte träffa sina vänner Maximus och Lily. Allt verkar mycket underligt, och det visar sig att nästan alla drakarna i den brittiska flygkåren drabbats av en mystisk och dödlig sjukdom. Temeraire och Laurence skickas till Afrika för att leta efter ett botemedel, en svår uppgift som de måste klara. Det är alla brittiska drakars, inklusive Lilys och Maximus, liv som står på spel...
Jag tycker riktig, riktigt mycket om alla böckerna i den här serien, och alla borde läsa dem. Det kan vara lite svårt att komma in i den första, men när man väl har gjort det är böckerna bara helt underbara. De är väldigt spännande, det är en intressant historisk miljö och jag tycker mycket om drakarna. Många av dem i alla fall. Eftersom de har helt olika personligheter tycker jag om dem av olika anledningar, och vissa, som Lien, tycker jag inte om alls. Ni som vill veta vem Lien är ska läsa böckerna (alla andra ska i och för sig också göra det), ni kommer inte att ångra er!
Jag känner en ganska stark gemenskap med Temeraire, eftersom ett av hans intressen är läsning. Eftersom han inte kan läsa i människoböcker själv måste Laurence läsa för honom, så han får även Laurence, som tidigare inte tyckt om att läsa (en stor nackdel med Laurence, men han är en bra flygare ändå), att läsa.
Filmrättigheterna är sålda till Peter Jackson, som regisserade Sagan om ringen, och det ska bli jättespännande att se filmen. Jag hoppas att den kommer snart!
Böckerna om Temeraire är helt fantastiska. LÄS DEM!