Kafka på stranden

Nu har jag läst ut min andra Murakami-bok (inspirerad av Holly-Hock tänker jag göra ett djupdyk), Kafka på stranden. Liksom Fågeln som vrider upp världen är den härligt konstig och har den där speciella känslan som gör att allt det där som egentligen är hur rörigt som helst ändå känns sammanhållet.

Kafka på stranden berättas ur två olika perspektiv. En av berättarrösterna är femtonåriga Kafka Tamura. Han har rymt hemifrån och tagit sig till staden Takamatsu. Han letar efter sin mamma och sin syster, och är mån om att komma så långt bort från sin pappa som möjligt. I Takamatsu tillbringar han nästan all sin tid på biblioteket, där han lär känna bibliotekarien Oshima som varken är man eller kvinna och bor ensam i ett hus långt ute i skogen. På biblioteket finns även fröken Saeki, som lever i minnen från en annan tid och vars ande ibland besöker Kafka på nätterna. Den andra delen av berättelsen handlar om den gamle mannen Nakata, som visserligen är dum och lever på bidrag men som kan prata med katter och få märkliga saker att falla från himlen. Liksom Kafka ger han sig av hemifrån utan att egentligen veta vart han är på väg. Det enda han vet är att han måste över en stor bro och att han kommer veta vad han letar efter när han ser det.

Även om Fågeln som vrider upp världen och Kafka på stranden är två väldigt olika böcker har de mycket gemensamt. Katter är centrala i båda böckerna, och liksom Toru i Fågeln som vrider upp världen misstänker Kafka att han begått ett mord han inte minns i en metaforisk drömvärld. Böckerna har även små detaljer, som syrliga karameller, makrillar och beskrivningar av hur man dödar människor med bajonetter, gemensamt.

I Fågeln som vrider upp världen pratar Mei Kasahara om klumpen av död, som hon tror finns inne i alla döda människor. Hon beskriver den som lite geléaktig, och säger att hon skulle vilje skära i den. Jag tror att den geléaktiga klumpen Hoshino i Kafka på stranden skar sönder skulle kunna vara den klump Mei Kasahara pratade om. Den ser inte riktigt ut så som Mei beskrev den, men hon hade i och för sig aldrig sett en klump av död utan kunde bara gissa hur en sådan skulle vara.

När Kafka är hemma hos Oshima läser han en bok om rättegången mot nazistförbrytaren Adolf Eichmann. Beskrivningen av Eichmann är väldigt lik den fiktive överste Sanders beskrivning av sig själv. Eichmann verkade inte ha en tanke på rätt och fel, utan fokuserade enbart på sin "uppgift". I ett samtal med Hoshino säger överste Sanders "Jag har ingen aning om vad som är gott och vad som är ont. Jag är en väldigt pragmatisk varelse, ett neutralt objekt. Allt jag bryr mig om är att utföra den funktion jag blivit tilldelad."

Jag tycker att Kafka på stranden är en fantastiskt bra bok. Nu ser jag fram emot att börja läsa Norwegian wood!

Fågeln som vrider upp världen

När Fågeln som vrider upp världen av Haruki Murakami börjar verkar huvudpersonen Toru Okada vara ganska vanlig. I slutet är han en av de mest speciella människor jag har läst om.

Toru och hans fru Kumiko har en katt, Noboru Wataya. Den har fått namn efter Kumikos bror, eftersom den går på samma sätt som han. Nu är katten försvunnen, och många av de märkliga saker som händer Toru Okada verkar på något sätt ha med katten att göra. Den mystiska Malta Kano, som har en röd galonhatt och delar ut visitkort utan telefonnummer (eftersom det aldrig är någon som ringer henne, utan alltid hon som ringer den hon ska ha kontakt med), hör av sig till Toru för att hjälpa honom att hitta katten. När de sedan träffas pratar Malta Kano framförallt om att den första Noboru Wataya, Torus svåger, våldtagit Malta Kanos syster, Kreta, och om vattnet på Malta. Det enda hon har att säga om katten är att den förmodligen gett sig av för att flödet förändrats på platsen där den bodde och att Toru och Kumiko inte kommer att hitta den i närheten av sitt hus.

Bakom Torus hus finns något som kallas för gränden, men som egentligen inte är en gränd längre. Förut var den en gränd, men nu har den blivit igenstängd på båda sidor. När Toru går ut i gränden för att leta efter katten träffar han Mei Kasahara, en sextonårig tjej som bor i ett av grannhusen. Hon borde egentligen gå i skolan, men eftersom hon är skadad efter en motorcykelolycka är hon hemma. Hon verkar glad och trevlig, och lovar att tala om för Toru om hon ser katten. Det är nämligen så att bortsprungna katter brukar gå genom hennes trädgård. Första gången de träffas berättar Mei för Toru att hon skulle vilja skära upp klumpen av död, alltså inte en död människa utan själva döden, som hon tror finns någonstans inne i alla döda. Döden fascinerar henne otroligt mycket. Jag funderar på om det alltid varit så, eller om hon började fundera så mycket på döden efter olyckan där killen som skjutsade henne på motorcykeln dog.

När han letar efter katten går Toru in på ödetomten som finns i andra änden av gränden. Där hittar han en torrlagd brunn, som kommer att betyda väldigt mycket för honom längre fram i boken. När Kumiko plötsligt försvinner spårlöst går han ner och sätter sig i brunnen för att tänka igenom saker. Nere i brunnen förflyttas han till en annan värld, där han träffar en ansiktslös kvinna i ett hotellrum med numret 208. När han kommer upp ur brunnen igen har han fått ett märkligt blått märke på höger kind. Någon vars liv också påverkats av brunnar är löjtnant Mamiya, som Toru lär känna genom den döda herr Honda som han inte träffat på flera år. Löjtnant Mamiya var med i andra världskriget, och var bland annat med om att tvingas tillbringa flera dygn i en brunn. Om det inte varit för att herr Honda, som också var med i kriget, hade förutspått att löjtnant Mamiya skulle få ett långt liv och dö hemma i Japan många år efter kriget tror han att han skulle ha dött i brunnen. Som det var nu förmådde han inte dö. Efteråt är han långt ifrån säker på att det var bra att han överlevde, eftersom han känner att tiden i brunnen dödade någonting inom honom. Senare i kriget återser han den ryska officer som tvingat ner honom brunnen. Officeren säger att Mamiya aldrig någonsin kommer att få uppleva kärlek igen i hela sitt liv. Så blir det, hans liv blir lika långt som hans vän Honda sagt och lika kärlekslöst som den ryska officeren sagt. Han berättar för Toru att han sedan han kom hem igen efter kriget känt en dragning till brunnar. När han ser en brunn får han en längtan att sätta sig i den, även om man lätt kan tro att det han råkade ut under kriget snarare borde ha gjort att han undvek brunnar.

När Toru sitter på en bänk i staden han en kvinna som kallar sig Muskot. Tillsammans med sin son, som hon kallar Kanel och som av en anledning ingen känner till inte har sagt ett ord på över tio år, driver hon en mycket märklig verksamhet som varken Toru eller jag riktigt förstår. Toru blir inblandad i den, då det gör att han kommer in i världen där rum 208, där han hoppas kunna hitta Kumiko, finns. Då och då berättar Muskot historier för Toru, bland annat en om sin far, som var veterinär i djurpark under kriget. Veterinären hade, liksom Toru, ett blått märke på kinden. Toru tänker att den löjtnant som leder soldaterna som en dag kommer till djurparken för att avliva de djur som skulle kunna vara farliga för människor om de rymde (risken för att det skulle hända ökade under kriget) skulle kunna vara löjtnant Mamiya, även om han vet att löjtnant Mamiya inte ens var i Japan när det hände. En av soldaterna hör ljudet av en fågel som sitter i ett träd och gör knirrande ljud som en nyckel som vrider upp någonting. Detta ljud hör även Toru, som tänker att den vrider upp världen och kallar den för Nyckelfågeln. Både Muskot och Kanel kan historien utantill även om ingen av var där när det hände. På något vis är både de, Toru och löjtnant Mamiya närvarande i historien även om ingen av dem egentligen var där.

Någon annan som också hör Nyckelfågeln är den pojke som jag läser om i kapitlen som heter "Vad som hände på natten". En liten pojke vaknar på natten när han hör Nyckelfågeln. Han tittar ut genom sitt fönster och ser två män gräva en grop och lägga ner någonting i det. När männen gått ut går pojken ut i trädgården och gräver upp föremålet som männen grävt ner. Det är ett hjärta, ett människohjärta. När pojken går in igen ser han sig själv ligga i sin säng. Man får inte veta vem pojken är, men jag har funderat på om det kanske är Kanel, och att det är efter detta han slutar prata. En händelse som är förvirrande och otäck, men som hade varit väldigt svår att förklara. Kanske var det lättare för Kanel (om det nu var han, vilket är långt ifrån säkert) att bara låta bli att prata överhuvudtaget.

Fågeln som vrider upp världen är en av de bästa böckerna jag någonsin läst. Jag håller nu på att läsa om den, och har redan upptäckt flera nya saker. På första sidan visslar Toru med i ouvertyren till Rossinis Den tjuvaktiga skatan. Senare hör han en servitör i rum 208:s värld vissla på samma melodi, och tänker att det är en svårvisslad melodi. Det händer otroligt mycket i den här boken, och även om jag har berättat ganska mycket är det jag skrivit om här bara en liten del av allting som finns i den. En av de saker jag tycker så mycket om med Fågeln som vrider upp världen är att den innehåller så många olika historier som ändå hänger ihop med varandra genom en speciell känsla, en stämning, som finns i hela boken. Medan jag läste boken fanns den här känslan kvar även när jag inte läste, och jag funderade väldigt mycket över Toru, Kreta, Kumiko och alla de andra märkliga personerna jag läste om. Haruki Murakami är helt klart en ny favoritförfattare, och jag har börjat läsa Kafka på stranden, som även den är jättebra! Tack så jättemycket Marie, som gav mig Nyckelfågeln i En bok om dagens senaste bokbyte!

Jag har köpt en klänning

Den är blommig och har fickor som är så stora att man kan få ner en pocketbok.

Nu har fågeln börjat vrida upp världen!

Nu har jag inte bloggat på länge, vilket bland annat beror på att jag har fastnat. I Fågeln som vrider upp världen av Haruki Murakami, en författare jag länge velat läsa något av. Nu när jag fick Nyckelfågeln i bokbytet blev det äntligen av, och än så länge är den helt fantastisk! Det var länge sedan jag fastnade i en bok på det sätt som jag fastnat i den här, och jag tar varje chans jag kan att läsa! Tyvärr är maj en ganska intensiv månad, och jag hinner inte läsa så jättemycket. Lyckligtvis är det snart sommarlov, och då ska jag läsa hela tiden!

Tack så jättemycket för bokpaketet!

Idag kom mitt bokpaket, och det är verkligen hur fint som helst och passar mig superbra!

Det innehåll:

• Fågeln som vrider upp världen av Haruki Murakami, en bok jag varit sugen på att läsa ganska länge! Tack så jättemycket!
• Her Fearful Symmetry av Audrey Niffenegger, som jag läst lite om tidigare och tyckt verkat väldigt bra!
• Tre jättefina anteckningsböcker, varav en sålts till förmån för BRIS. Fina saker och välgörenhet på samma gång, supertrevligt! Tack så mycket!
• Två chokladkakor från Lindt, en med smak av blåbär och en med havsalt. Jag har inte smakat någon av dem tidigare, så det ska bli spännande!

Tack så jättemycket för det superfina paketet! Jag har en idé om vem du kan vara, kan det kanske vara så att en rad i ditt brev är väldigt, väldigt inspirerad av ditt bloggnamn?

Cirkeln

Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark-Elfgren är en riktigt bra bok som inte liknar något annat jag har läst. Den innehåller både häxor, demoner och vanliga tonårsproblem. Dessutom är den ruskigt spännande och går inte att sluta läsa!

Minoo, Vanessa, Anna-Karin, Linnéa, Rebecka och Ida går alla i ettan på gymnasiet i den gamla bruksorten Engelsfors. De är väldigt olika varandra, och anar inte att de snart kommer vara tvungna att samarbeta för att överleva. Minoo är smartast i klassen och bor tillsammans med sina föräldrar i den lite finare delen av Engelsfors. Hon hatar att hela tiden förväntas umgås med människor hon inte har någonting gemensamt med bara för att de också är tonåringar. Hon skulle vilja ha fler kompisar och passa in mer än hon gör, men vill hellre att de andra ska bli mer som hon och inte tvärtom. Minoo önskar att hon var några år äldre, eftersom den hemliga kärleken till läraren Max inte skulle kännas lika hopplös då. Hon känner sig som en bluff, och är livrädd för att alla plötsligt ska upptäcka att hon inte alls är så smart (vilket hon naturligtvis är, men hon har för dåligt självförtroende för att inse det).

Vanessa och hennes kompisar hör till de mest populära tjejerna i skolan. Hon bor tillsammans med sin mamma, sin tvååriga halvbror Melvin och mammans sambo Nicke, som är polis. Vanessa och Nicke har aldrig kommit speciellt bra överens, och Vanessa är irriterad på sin mamma för att hon alltid håller med Nicke. Vanessas pojkvän Wille, som är över tjugo och varken pluggar eller jobbar och som flera gånger gripits för narkotikabrott, är en anledning till att Vanessa och Nicke så ofta är osams. Det är lätt att förstå att Nicke och Vanessas mamma inte tycker om att Vanessa och Wille är tillsammans, men Vanessa tror att det beror på att de är missunnsamma och inte vill att hon ska vara lycklig.

Anna-Karin blev mobbad hela grundskolan. Hennes pappa lämnade henne och mamman när hon var liten, och nu bor de tillsammans med Anna-Karins morfar på hans gård. Mamman mår inte speciellt bra, hon är aldrig glad och orkar nästan ingenting. Anna-Karin känner sig bara trygg och glad när hon umgås med sin morfar eller med djuren på gården.

Linnéa bor själv och har en egen lägenhet. Hennes pappa är alkoholist, och det framgår inte var hennes mamma är. Hon syr sina kläder själv och har en väldigt originell stil. Hon gick i Minoos klass i sjuan, och försvann sedan plötsligt. Det gick många rykten om var hon var, och när hon kom tillbaka när gymnasiet började visade det sig att hon varit på någon slags hem. En del säger att hon sålt knark och en del att hon försökt ta livet av sig, men ingen vet säkert.

Både Ida och Rebecka är väldigt lagom. De är verkligen inte utanför som Anna-Karin, men är inte heller jättepopulära som Vanessa. Utifrån sett kan de verka ganska lika, men det finns en stor skillnad mellan dem. Medan Rebecka är trevlig och osjälvisk är Ida väldigt osympatisk, hon är en av de som mobbar Anna-Karin. Ingen tycker illa om Rebecka, men de flesta ogillar Ida. Rebecka har nyligen blivit tillsammans med Gustaf, som är ett år äldre och en av de populäraste killarna i skolan. Liksom Minoo känner hon sig som en bluff, och fasar för den dag då alla, och framförallt Gustaf, ska förstå att hon inte alls är så rolig och cool som hon verkat. Hon har ätstörningar och skulle vilja prata med Gustaf om det, men vågar inte eftersom hon är rädd att det ska få honom att tycka att hon är jobbig.

En morgon vaknar Minoo efter en ovanligt otäck mardröm och kan knappt andas. Hon har hög puls och hennes hår luktar brandrök. Samma morgon har Vanessa ingen spegelbild och hennes familj kan inte se henne. Senare samma dag hittar Linnéa och Minoo Linnéas bästa vän Elias Malmgren död på en av skolans toaletter. Det ser ut som om han begått självmord, men Linnéa är säker på att han aldrig skulle göra det. Elias var mobbad, och en av de som var värst mot honom var Ida. Ändå läser hon upp en fin dikt om Elias på minnesstunden i aulan dagen därpå. Linnéa blir arg, reser sig upp och förklarar med hög röst vilken hycklare Ida är. När Linnéa börjar gå mot scenen där Ida står inser Rebecka att något hemskt kommer att hända om Linnéa inte stoppas. Sekunden därpå faller en stor träbjälke från taket ner mellan Ida och Linnéa. Även om det verkar konstigt tvivlar Rebecka inte ett ögonblick på att det var hon som fick det att hända. Utanför aulan säger Erik Forslund, en av de som varit allra taskigast mot Anna-Karin, något elakt till henne och när hon tänker "Pissa på dig" gör han till både sin och Anna-Karins stora förvåning faktiskt det.

På kvällen den dagen är månen blodröd, och alla tjejerna känner en mystisk dragningskraft som får dem att gå ut i skogen. Där träffar de varandra och även skolans vaktmästare. Han berättar att de är utvalda för att kämpa mot ondskan. Det är förklaringen till de mystiska saker som hänt, och från och med nu kan de bara lita på varandra. De har inget annat val än att samarbeta, och de får inte prata om sin uppgift med några andra än varandra.

Jag tycker om tjejernas relationer till sina föräldrar, eftersom de är väldigt nyanserade. Det är inte alltid, som i många ungdomsböcker, så att föräldrar alltid är helt hopplösa och inte förstår någonting. Inte heller är föräldrar alltid helt perfekta. Ibland gör barn fel, och ibland gör föräldrar fel. Så är det i de flesta relationer mellan barn och föräldrar i Cirkeln, och det tror jag bidrar väldigt mycket till att göra personerna så trovärdiga.

Rebecka och Ida befinner sig på ett sätt i mitten, men samtidigt längst ut på kanterna. Ida är den enda alla de andra tjejerna tycker illa om, medan Rebecka är den enda ingen har någonting emot. Ida utnyttjar det faktum att hon är så lagom väldigt mycket. Genom att vara populär men inte för populär kan hon se ner på både Anna-Karin, som är mobbad och inte har några kompisar alls, och Vanessa, som är så populär och omtyckt av killarna att hon hela tiden, till skillnad från Ida, riskerar att bli kallad slampa.

Cirkeln är en otroligt bra bok. Läs den!

Bokbyte

Jag är med i En bok om dagens bokbyte Vårig lyx, och för att göra det lättare för min hemliga bokvän svarar jag på de här frågorna:

* Vilken genre håller du dig helst till då du läser?
Jag håller mig inte till någon speciell genre, utan läser många olika typer av böcker. Förut läste jag väldigt mycket fantasy, men det gör jag inte speciellt mycket längre. Jag läser gärna historiska romaner och klassiker.

* Favoritförfattare? (Har du alla titlar eller har du läst alla titlar; alltså, är det idé att skicka något av just den författaren..?)
Några av mina favoritförfattare och vilka böcker jag har och har läst av dem kommer här: Jag har läst alla Joyce Carol Oates ungdomsböcker, och har alla utom Efter kraschen tog jag mig samman, bredde ut mina vingar och flög iväg. Av hennes vuxenböcker har jag läst Blonde, har läst början av Fallen, har Svart flicka vit flicka, har och har läst Älskade syster och har och håller på med Little Bird of Heaven. Jag har alla Jane Austens romaner, och har dessutom Kärlek och vänskap, en liten bok som innehåller några av hennes allra tidigaste texter. Vibeke Olsson har skrivit Molnfri bombnatt, som är en av de bästa böckerna jag någonsin har läst. Förtuom den har jag Sågverksungen, Ulrikeböckerna, Skymningens nådatid och Murkronan, och har läst allt jag har utom Sågverksungen. Jag har och har läst Jane Eyre av Charlotte Brontë, och har dessutom The Professor. Av Philip Pullman har jag och har läst Den mörka materian på både svenska och engelska, Lyras Oxford, Once upon a time in the North, de två första böckerna om Sally Lockhart (Rubinen i dimman och Skuggan från norr) och Råttpojken. En annan favorit är Barbara Voors. Av henne har jag har Emmy Moréns dubbla liv, Akvarium och Älskade du. Jag har läst Emmy Moréns dubbla liv, Syster min, Islossning och halva Smultronbett. I huset finns även Sömnlös, Mina döttrars systrar och Islossning (men de bor i en av mammas bokhyllor och inte i någon av mina). En av de bästa böckerna jag läste förra året var The White Tiger av Aravind Adiga, och mamma har både den och Mellan attentaten, som jag började läsa häromdagen. En av mina nyaste favoriter är Jonas Hassen Khemiri. Jag har Ett öga rött, Montecore och Invasion. Jag har läst Ett öga rött och Invasion, som är en helt fantastisk bok.

* Läser du på andra språk än svenska? Vilka?
Böcker skrivna på engelska läser jag helst på originalspråk, men böcker skrivna på andra språk än engelska vill jag hellre läsa på svenska.

* Lyssnar du på böcker?
Jag föredrar att läsa, och lyssnar bara på böcker jag har läst förut (av någon anledning har jag svårt att koncentrera mig när jag lyssnar på böcker. Ibland tappar jag bort mig och sitter och tänker på annat en stund, därför är det säkrast att bara lyssna på böcker vars handling jag kan).

* Samlar du på böcker av någon särskild författare?
Av alla mina favoritförfattare, såklart!

* Har du någonstans publicerat en lista över böcker som du har läst eller som du äger? I så fall, var?
Nej. Jag har försökt föra läsdagbok flera gånger, men aldrig lyckas. Senast lyckades jag skriva ner varenda bok jag läste mellan augusti och nyår, vilket är mitt rekord. Mina läsdagböcker, med alla sina "Läste en massa böcker mellan de här två som jag har skrivit upp, men minns inte vilka!"-anteckningar, har aldrig varit i närheten av publiceringsstadiet.

* Vad är du ute efter, då du läser? (Bildning, äventyr, romantik, hjärngymnastik, nya erfarenheter..? Försök att berätta!)
Njutning! Att få upptäcka nya världar, lära känna nya människor. När jag är trött vill jag ibland läsa böcker för att slappna av och varva ner, och ibland för att utmana min hjärna lite så att jag rycker upp mig. Jag vill egentligen läsa av en massa olika anledningar, och vilken som är viktigast varierar mellan olika situationer.

* Finns det någon genre eller författare som du undviker? Vilken?
"Tjejböcker" om mesiga tjejer som ser det som sitt mål i livet att bli ihop med coola killar och bli populära gör mig otroligt irriterad. Jag har läst Om jag kunde drömma (första Twilight-boken) och Törst av Richelle Mead, men den typen av böcker är inte min kopp te.
Jag är trött på ungdomsböcker där huvudpersonen inte har några ambitioner förutom att bli populär, där det inte finns ungdomar som inte vill passa in eller där alla huvudpersonens problem (som varit ohyggligt många) löser sig på slutet genom att hon blir tillsammans med en snygg och häftig kille. Jag gillar inte chick-lit och är inte så förtjust i deckare.

* Finns det någon genre eller författare som du är nyfiken på?
Några författare jag är nyfiken på är Haruki Murakami, Jeanette Winterson, Virginia Wolf, Doris Lessing och Kate Atkinson. Jag vill gärna läsa fler franska författare, eftersom jag tyckt väldigt mycket om de jag läst (Anna Gavalda, Claire Castillon och Delphine de Vigan).

* Finns det några särskilda titlar som du letar efter och som du skulle bli riktigt glad över att få?
Inte som jag kommer på.

* Vad äter du för godis?

Jag tycker bäst om olika sorters spännande mörk choklad, men gillar även vit choklad. Jag gillar inte lakrits och äter inte godis med gelatin i (eftersom jag är vegetarian).

* Naturgodis - ätbart eller inte..?

Jättegott, om det inte är russin i det.

* Dricker du te eller kaffe? Favoriter? Odrickbart?

Jag älskar te (men dricker inte kaffe)! Just nu dricker jag nästan bara olika sorters grönt te, men jag gillar även svart te. Olong-te är väldigt gott, och om teer ska vara fruktiga ska de smaka apelsin. Annars gillar jag inte för fruktiga teer, och tycker inte alls om te som smakar syntetiskt eller onaturligt.

* Hobby?

Jag gillar att spela cello, dansa, fotografera och (naturligtvis) läsa!

* Favoritfilm?

Några favoriter är Stolthet och fördom, The Reader, Harry Potter-filmerna (jag tycker bäst om trean, femman och sjuan, men är inte jätteförtjust i fyran och sexan), I rymden finns inga känslor, Tusen gånger starkare, Stardust, Marie Antoinette och Bright Star.

* Favoritmusik?

Jag lyssnar mycket på klassisk musik, framförallt cellomusik. Några artister jag gillar är Laleh, Miss Li och PJ Harvey.

* Stjärntecken? Favoritfärg?

Fiskarna, kanske är det därför jag gillar grönblå färger som påminner mig om havet så mycket. Jag tycker mycket om ljusa, lite svaga färger, men framförallt ljusgrönt, som får mig att tänka på våren.

* Samlar du på något?

Bra böcker, fina bokmärken och små anteckningsböcker.