Tack för tio år med Hermione Granger

Det här är mitt bidrag till Enligt Os Bloggstafett med kvinnotema för att uppmärksamma internationella kvinnodagen. Det går ut på att man skriva ett blogginlägg om en kvinna, fiktiv eller verklig, som betytt mycket för en. Min första tanke var Hermione. Hon är en helt fantastisk karaktär, som jag alltid har tyckt om och beundrat. Hon är otroligt smart, och bäst på magi av alla på Hogwarts. Hon är dessutom stark och modig, och förtjänar verkligen att lyftas fram. Jag har alltid tyckt om henne, och även känt igen mig mycket i henne. Till exempel var det Hermione som lärde mig att man inte alltid behöver berätta allt man vet. När hon börjar på Hogwarts får hon inga vänner, eftersom hon hela tiden påpekar saker som andra gör fel och visar väldigt tydligt att hon är mycket smartare än alla andra. Det får andra att känna sig dumma, vilket leder till att de inte tycker om henne. Människor tycker i allmänhet inte så mycket om de som synliggör våra brister. En dag påpekar Ron för Harry att det faktiskt inte är så konstigt att Hermione inte har några vänner, eftersom hon är så jobbig. De är på väg från en lektion i trollformellära där Hermione förklarat för Ron att han misslyckas för att han uttalar trollformeln Wingardium Leviosa på fel sätt. Ron blir irriterad, det kan ju inte vara så viktigt hur han uttalar det. Just när han pratar om det går Hermione förbi och råkar höra, vilket inte riktigt var meningen. Senare på kvällen utbryter stor panik när det visar sig att ett troll tagit sig in på Hogwarts, men under ledning av prefekterna går alla elever till sovsalarna. På vägen kommer dock Harry och Ron på att Hermione inte är där. De har hört att hon sitter på en toalett och gråter, troligtvis på grund av det Ron sade. Tänk om trollet hittar henne, då är det ju faktiskt Rons fel om hon råkar ut för något, eftersom det är hans fel att hon inte är med de andra på väg till sovsalarna. Harry och Ron smiter iväg från de andra för att leta upp Hermione och varna henne för trollet, men de kommer fram till flicktoaletten ungefär samtidigt som trollet gör det. Tillsammans lyckas de tre elvaåringarna besegra trollet, till stor del genom att Ron, instruerad av Hermione, använder trollformeln de övat tidigare på dagen. Sedan är de vänner. Efter detta börjar Hermione tänka lite mer på att hon inte alltid behöver påpeka när andra gör fel, samtidigt som Ron och Harry inser att hon faktiskt hade rätt. Om Ron inte hade uttalat Wingardium Leviosa som hon sade att han skulle uttala det hade trollet kunnat döda dem alla tre. Jag har varit ganska lik hur Hermione var när hon började på Hogwarts, vilket ledde till att många blev irriterade på mig. Det var jobbigt, och då betydde det väldigt mycket för mig att kunna läsa om och känna igen mig i Hermione. Då kände jag mig mindre ensam, och förstod att det vore lättare att få vänner och inte skrämma bort folk om jag var lite mindre besserwisseraktig. För några år sedan kom den sista boken ut, vilket både var roligt och sorgligt. Det var då, och är fortfarande, Hermione jag tycker mest om och kan identifiera mig mest med. Som den Harry Potternörd jag är har jag gjort ett ganska stort antal "Vilken Harry Potterkaraktär är du mest lik"-test på olika ställen på internet, och jag blir så gott som alltid, med stolthet, Hermione. Böckerna handlar ju framförallt om Harry, det är han som är hjälten. För mig är det, och har alltid varit, Hermione som är viktigast. I sommar har hon funnits i mitt fjorton år långa liv i tio år. Inlägget är en del av en bloggstafett för att uppmärksamma Internationella Kvinnodagen.