Mockingjay - ännu bättre än jag hoppades!

Mockingjay är den tredje och sista delen i den fantastiska Hungerspelstrilogin av Suzanne Collins. Jag tycker att Mockingjay är ännu bättre än de två tidigare böckerna (även om de är så bra att det inte borde vara möjligt), The Hunger Games och Catching Fire (Hungerspelen och Fatta eld på svenska). Mockingjay är mer spännande och faktiskt otäckare, och jag tycker mer och mer om huvudpersonen Katniss för varje bok. En av de saker jag gillar med Katniss är att hon faktiskt inte alltid vet helt säkert vad som är rätt och vad som är fel. Hon mår dåligt över människor som dör, både de som var hennes vänner och de som egentligen var hennes fiender.

Det är svårt att berätta om Mockingjay utan att avslöja för mycket om de två tidigare böckerna, eftersom allting som händer i Mockingjay bygger på saker som händer i Hungerspelen och Fatta eld. Av samma anledning är det väldigt viktigt att läsa böckerna i ordning. Eftersom det är risk att jag avslöjar en del om dem är det bäst att inte läsa resten av min recension om man inte har läst Hungerspelen och Fatta eld.

I Mockingjay är kriget mellan rebellerna och huvudstaden det centrala, medan Hungerspelen mer handlade om Katnisss kamp för att hålla sig själv, och senare även Peeta, vid liv. I Fatta eld växer ett uppror, som började byggas upp redan när Katniss genom att se till att både hon och Peeta överlevde hungerspelen visade att hon vägrade spela efter president Snows regler. En sak jag gillar med de här böckerna är hur historien växer, den går från att framförallt fokusera på en enskild person, Katniss, till att handla om hela landet Panem (även om Katniss fortfarande är den viktigaste karaktären).

Regimen förtrycker människorna i distrikten. Det är svält och varje år måste distrikten offra barn till hungerspelen medan huvudstadsborna bekymrar sig över så meningslösa saker som om de borde ha bett folk ha fjädrar på en födelsedagsfest eller inte. Samtidigt är det flera människor som levt hela sitt liv i huvudstaden som faktiskt visar sig vara trevliga när Katniss väl ger dem en chans. Ledarna för rebellerna finns i distrikt 13, som styrs av Alma Coin. På ett sätt som inte är helt olikt president Snows kontrollerar hon människorna i sitt distrikt väldigt hårt, det är till exempel inte bara förbjudet utan belagt med hårda straff att ta med sig bröd ut ur matsalen och även hon ser Katniss som en bricka i ett spel.

Under kriget filmas allting som händer, och båda sidor använder TV för att ge sin egen bild av vad som händer. Just det försöker Coin utnyttja Katniss till, men Katniss gör som alltid det hon vill göra och inte det andra vill att hon ska göra, och det är en av anledningarna till att jag tycker så mycket om henne.

Slutet i Mockingjay är helt fantastiskt och dessutom väldigt oväntat. Jag har funderat ganska mycket över hur slutet skulle bli, och varit rädd för att bli besviken. Just så som det blev hade jag inte tänkt på att det kunde bli, men det hade inte kunnat bli bättre och det är helt onödigt att oroa sig för att bli besviken!

Jag tycker att alla borde läsa Hungerspelstrilogin, så ni som har läst Hungerspelen och Fatta eld: Läs Mockingjay, som på svenska heter Revolt och kommer i oktober (även om jag har svårt att tänka mig att ni inte redan tänkte göra det), ni kommer inte att bli besvikna! Och ni som inte har läst Hungerspelen och Fatta eld: Gör det, men se till att ha mycket tid på er när ni börjar, eftersom när man börjar läsa Hungerspelstrilogin slutar man inte förrän man har läst ut Mockingjay!

Nu är den här!

Nu ska jag läsa.

Jag längtar!

Den tjugofjärde augusti kommer Mockingjay, tredje delen i Hungerspelstrilogin, ut. På svenska heter den Revolt och kommer i oktober. Jag vill, så klart, vänta så kort tid som möjligt på den, och tänker därför läsa den på engelska och inte vänta på att den kommer på svenska. Tiden från nu till augusti är lång nog, och att vänta ända till oktober vore outhärdligt!

Hur tänker ni göra? Läsa Mockingjay när den kommer på engelska eller vänta på den svenska översättningen?

Hemskt att tjejer nedvärderar sig själva!

Idag hände en sak som gjorde mig lite ledsen och fundersam. En tjej jag känner nedvärderade sig själv och sade att hon är dålig i skolan, trots att hon i själva verket är jätteduktig. Jag tycker att det är hemskt att det finns så många tjejer som har dåligt självförtroende och låg självkänsla (självklart är det även hemskt med killar som inte är nöjda med sig själva, men det är vanligare att tjejer nedvärderar sig själva än att killar gör det).

En annan sak som gör mig både arg och ledsen är att både tjejer och killar säger "tjej" till killar de vill vara taskiga mot. Mot killar används "tjej" som något nedsättande, men när tjejer blir kallade "killaktiga", då anses det vara något positivt! Jag tycker verkligen inte att "tjej" ska användas som något nedsättande, alla människor är precis lika mycket värda, det spelar ingen roll om man är tjej eller kille.

Några bra böcker om tjejer som tar plats och verkligen inte nedvärderar sig själva är Tusen gånger starkare av Christina Herrström, Den mörka materian av Philip Pullman, Hungerspelen av Suzanne Collins och Månskensvargen av Elvira Birgitta Holm.

Fatta eld

Ni som inte har läst Hungerspelen ska helst inte läsa den här recensionen, eftersom jag avslöjar saker som det är bäst att inte veta när man läser Hungerspelen. Ni som inte har läst Hungerspelen borde absolut göra det så fort som möjligt!
Fatta eld är skriven av Suzanne Collins. Det är den andra delen i Hungerspelstrilogin. Den första boken heter Hungerspelen. Böckerna utspelar sig i en hemskt obehaglig framtid. Den mycket mäktiga regimen bestämmer över huvudstaden och tolv distrikt i landet Panem. Tidigare fanns det tretton distrikt, men när distrikten gjorde uppror utplånade regimen distrikt 13 för att demonstrera sin makt. Dessutom skapas hungerspelen, ett annat sätt för regimen att visa hur maktlösa distrikten är. Varje år väljs, genom lottning, tjugofyra ungdomar mellan tolv och arton år ut för att delta i hungerspelen. Tolv flickor och tolv pojkar, två tävlande från varje distrikt. Hungerspelen är en direktsänd tävling, årets största tevehändelse, som går ut på att hålla sig vid liv så länge så möjligt. Deltagarna släpps ut på en arena, där de ska döda varandra. Den som klarar sig längst vinner. Går det för lång tid utan att någon dör blir publiken i huvudstaden uttråkad, och spelledarna släpper ut en naturkatastrof på arenan för att tvinga deltagarna att mötas och slåss.
Hungerspelen och Fatta eld handlar om Katniss från distrikt 12. I den första boken blir hennes lillasyster Prim utvald vid slåttern (ceremonin där deltagarna till hungerspelen väljs), och Katniss anmäler sig som frivillig för att rädda Prim. I slutet av det årets hungerspel trotsar hon regimen genom att se till att både hon och den andra tävlande från distrikt 12, Peeta, kommer ifrån arenan levande.I Fatta eld har Katniss blivit en symbol för motståndet mot regimen, och flera distrikt gör uppror. Därför är president Snow arg på Katniss. På arenan betedde Katniss och Peeta sig som ett älskande par. För Peeta var det på riktigt, och Katniss är inte riktigt säker på vad hon egentligen känner för Peeta, och vad hon känner för sin äldsta och bästa vän Gale. Presidenten säger till Katniss att hon och Peeta måste visa äkta kärlek till varandra på segrarturnén för att lugna människorna i distrikten. Om inte Katniss gör som han vill hotar han att döda de människor Katniss älskar. Katniss och Peeta gör som presidenten vill, men upptäcker att ingenting de gör kan förändra läget i distrikten. Ett halvår efter segrarturnén är det dags för lottningen för nästa hungerspel. Eftersom det är det sjuttiofemte hungerspelet är det kvartssekelkuvning, och för att påminna om regimens makt händer något alldeles extra otäckt ...
Jag tycker att Fatta eld är riktigt, riktigt bra och väldigt obehaglig. Den och Hungerspelen är två av de mest spännande och otäcka böcker jag någonsin har läst. Det är riktigt svårt att lägga ifrån sig den här boken, men det är inte så bra att läsa den för sent på kvällen (eftersom det då är ganska lätt att få mardrömmar). Hungerspelen och Fatta eld handlar delvis om en otäck framtid, men också om vår tids dokusåpor. Vad går människor egentligen med på att se på teve? Många tittar på teve för tevetittandets skull och bryr sig inte om vad de egentligen tittar på, men hur långt kan det gå? Jag hoppas att det aldrig går så här långt. Om många läser böckerna i Hungerspelstrilogin kanske fler börjar fundera på vad de egentligen går med på att se på teve. Det är i alla fall vad jag hoppas, eftersom jag hoppas att det aldrig någonsin blir som det är i de här böckerna. Alltså: LÄS DE HÄR BÖCKERNA!

Hungerspelen blir film!

Jag såg på Ungbloggen att Hungerspelen av Suzanne Collins ska bli film, och författaren är själv med och skriver manuset! Hungerspelen är en bok jag tycker väldigt mycket om, och det ska bli spännande att se filmen. Det är bara det att det antagligen kommer bli en väldigt läskig film, så risken finns att jag, som bara är elva år, inte får se den på bio.

Hungerspelen

Hungerspelen är skriven av Suzanne Collins.
Den utspelar sig i framtiden. En hemsk och obehaglig framtid.
Hungerspelen är en dokusåpa, årets största tevehändelse. Två deltagare, en flicka och en pojke, från varje distrikt väljs genom lottning ut att delta i hungerspelen. Sammanlagt blir det tjugofyra deltagare. När hungerspelen är slut är bara en av dem vid liv. Deltagarna tas först till huvudstaden för att göra sig redo för spelen. Sedan släpps de ut på arenan. Hungerspelen går ut på att döda så många som möjligt av sina motståndare. Den som håller sig vid liv längst har vunnit. Och alltsammans direktsänds. När spelarna dödar varandra, hur de kämpar för att överleva. Går det för lång tid utan att en spelare dör släpper spelledarna ut en naturkatastrof på arenan, för att tvinga samman spelarna. Allting handlar om tittarsiffror. Om att göra allting så dramatiskt som möjligt, för att fler ska titta. Hungerspelen är dagens television, fast driven längre. Den här boken visar vad vi kan vara på väg mot. Många ser nästan vad som helst på teve, men hur långt kan det egentligen gå? När teveprogram görs, hur mycket gör man för höga tittarsiffror? Kan man offra människoliv för att få folk att se mer på teve än de redan gör? Jag hoppas att det inte är så. Hungerspelen är en fantastisk bok. Den är väldigt spännande och väldigt svår att lägga ifrån sig. Det kommer två delar till, och jag längtar efter att få läsa dem. Den är även en väldigt bra skildring av dagens samhälle. För även om den utspelar sig i framtiden, hur långt in i framtiden är det egentligen? Hur nära ett sådant samhälle är vi idag? Jag tycker att Hungerspelen är en viktig bok som många borde läsa. Det är viktigt att många förstår att det är något sådant vi kan vara på väg mot. Annars är det omöjligt att göra någonting åt det.