28 juni 2010

Eldbärare

Eldbärare är andra delen i serien Berättelsen om Blodet av Anders Björkelid. Den första boken heter Ondvinter.

Tvillingarna Wulf och Sunia har i ett år varit instängda i en Dommarring, där de genom att se andras minnen lär sig om Blodet, det släkte de nyligen upptäckt att de tillhör, och om de regler alla människor av Blodet måste följa.

Reglerna är mycket stränga, och när Wulf och Sunia kommer ut tvingas de anpassa sig till dem. Sunia får delta i vårriten, som alla Blodets kvinnor genomgår för att bli månprästinnor. Wulf ska bli hirdjägare, liksom alla andra män av Blodet.

Varken Sunia eller Wulf är nöjda med de roller de fått. Sunia är den av dem som är duktigast på att hantera ett svärd, men enligt Rytmen och Traditionen, som Blodets regler kallas, får bara män bära svärd. Wulf kan förvända synen, en magisk förmåga han lärt sig av den mäktiga Bergsfrun. Egentligen bröt hon mot Blodets lagar när hon lärde honom det, eftersom det är förbjudet att lära män vissa sorters magi. Därför måste Wulf hålla sin förmåga hemlig inför alla utom Sunia, Bergsfrun och hirdjägaren Wunan. Wunan blir Wulfs och Sunias vän, han är den enda av hirdjägarna som inte håller fast vid alla de hårda regler som de andra håller så hårt på.

Blodets värsta fiende, Kylan, har inte visat sig sedan tre personer förrådde det gamla imperiet (som kontrollerades av Kylan) genom att döda kejsaren med en speciell kniv. Kniven kallas Kejsarkniven, och är det enda vapnet som biter på galgmän och bitvargar, de monster som kommer fram när Kylan vaknar. Nu har Kylan kommit tillbaka, och den här gången är det till stor del Wulfs och Sunias ansvar att besegra den ...

Bandet mellan Wulf och Sunia är inte alls lika starkt som tidigare, Kylan gjorde att de inte längre kunde känna varandras tankar. Det gör att mycket är annorlunda, de måste fråga varandra om saker de bara visste förut. Trots att de fortfarande älskar varandra och vill dela allt med varandra känner Wulf (som är berättaren i Eldbärare) att allt faktiskt inte är som förut.

"- Det borde vara min ensak, sa hon till sist. Det är jag som förändras. Det tillhör mig. Jag vill inte dela det med underjordsväsen eller döda kejsarmördare.
-Vill du inte att jag frågar mer, sa jag och kände mig utslängd, utelåst och ensam.
Men Sunia skrattade igen. Så gick hon fram till mig, kramade mina axlar och såg mig djupt in i ögonen.
- Ingenting har förändrats mellan oss, sa hon långsamt och varmt. Jag vill inte bära på saker utan dig. Du får fråga vad du vill och jag vet att du berättar allt jag vill veta för mig.
Hon log och jag visste att hon trodde på det hon sa. Men på något sätt insåg jag att det ändå inte var sant."

Trots att Sunia verkligen tror att det är som hon säger märks det på många ställen att det inte är så. Mycket har förändrats och Wulf och Sunia är förvirrade och rädda. Ibland låter de det gå ut över varandra, och därför bråkar de mer än tidigare. De är vana vid att alltid förstå varandra direkt, och därför blir båda frustrerade när den andra inte förstår saker på en gång.

Jag tycker att Eldbärare är en fantastisk bok, ännu bättre än Ondvinter. Jag tycker väldigt mycket om språket, och just att relationen mellan Wulf och Sunia är mer komplicerad än tidigare gör dem intressantare.

Jag rekommenderar verkligen Eldbärare (men det är viktigt att ha läst Ondvinter först)! Jag ser fram emot fortsättningen, och hoppas att den är minst lika bra som den här underbara boken!

25 juni 2010

Sommarskönt bokbyte

Jag är med i En bok om dagens sommarsköna bokbyte, och för att underlätta för min hemliga bokvän skriver jag det här inlägget och berättar lite om mig själv och min boksmak.

Jag har ingen lista över vilka böcker jag läst, varken i år eller något annat år. En gång försökte jag skriva i en läsdagbok, men det fungerade inte eftersom jag aldrig kom ihåg att skriva i den.

Jag gillar många olika genrer, till exempel historiska romaner, fantasy och andra spännande böcker och klassiker. Det finns en del typer av böcker jag inte gillar. Jag blir mest irriterad när jag läser "tjejböcker" där allting handlar om att skaffa pojkvän och bli populär. Jag har läst Om jag kunde drömma (första Twilight-boken) och Törst av Richelle Mead, men jag var inte så förtjust i någon av dem. Jag har tröttnat på ungdomsböcker som är fulla av problem men där allt plötsligt vänder och löser sig på dem tre sista sidorna för att boken inte ska sluta olyckligt, eftersom det känns så väldigt overkligt (både att det är så väldigt mycket bekymmer i början och att allting blir bra så plötsligt).


Här kommer några av mina favoritförfattare:

  • Joyce Carol Oates Jag har läst alla hennes ungdomsböcker, och äger alla utom Efter kraschen tog jag mig samman, bredde ut mina vingar och flög iväg. Jag har även läst Blonde och har börjat på, men av någon konstig anledning glömt bort att läsa klart, Fallen.
  • Jane Austen Jag har läst alla hennes romaner utom Mansfield Park och Övertalning. Jag har alla på engelska, men på svenska har jag bara och Northanger Abbey, Förnuft och känsla och Emma. Jag äger även Kärlek och vänskap, som innehåller några av Jane Austens tidigaste texter.
  • Philip Pullman Jag har läst Den mörka materian och har alla tre böckerna på både svenska och engelska. Jag har även läst Rubinen i dimman, och har både den och Skuggan från norr.
  • Tove Jansson Jag har och har läst alla böckerna om Mumintrollen.
  • Carole Wilkinson (jag har och har läst Drakväktaren, Purpurdraken, Drakmåne och Dragon Dawn.
  • J.K. Rowling Jag har och har läst allt.
  • Charlotte Brontë Jag har läst och har Jane Eyre.
  • Naomi Novik Jag har och har läst alla Temeraireböckerna.
  • Julia Sandström Jag har och har läst allt.
  • Michelle Magorian Jag har Tystnad tagning, Hemlängtan, Godnatt Mister Tom, En liten kärlekssång och Plats på scen.
  • Vibeke Olsson Jag har och har läst Ulrikeböckerna och Molnfri bombnatt och har dessutom Murkronan, Skymningens nådatid och Sågverksungen.
  • Barbara Voors Jag har läst Islossning och Emmy Moréns dubbla liv. Jag har Emmy Moréns dubbla liv, och dessutom finns Islossning, Sömnlös och Mina döttrars systrar huset (de bor i mammas bokhyllor och inte i mina).

Om jag ska välja ut tre favoritböcker tror jag att det blir Blonde av Joyce Carol Oates, Molnfri bombnatt av Vibeke Olsson och Jane Eyre av Charlotte Brontë.

Jag läser helst engelska böcker på originalspråk, men böcker som är skrivna på andra språk än svenska eller engelska läser jag helst på svenska. Det går bra med begagnade böcker om de är i fint skick, men jag gillar nya böcker mer.

Förutom att läsa spelar jag cello, dansar, fotograferar och bakar kladdkakor på fritiden. Jag älskar färgen grönt, eftersom den påminner mig om alla växter som vaknar på våren (som är min favoritårstid). Jag tycker även mycket om havets blå färg, eftersom den känns så fri och stark. Jag tycker bäst om svarta eller grå kläder och rosa eller vita rosor.

Jag älskar te, och dricker oftast minst en kopp om dagen. Jag gillar inte fruktiga teer som smakar för onaturligt, och min favoritsort är lapsang. Det godis jag tycker bäst om är mörk choklad. Jag är vegetarian (men äter fisk och skaldjur), och äter därför inte godis med gelatin i.

De teveserier jag tycker bäst om är Vita huset, Tess och Sense and Sensibility. Några av mina favoritfilmer är Stardust, Pride and Prejudice, Marie Antoinette, Harry Potterfilmerna och Fantomen på operan.

14 juni 2010

Örnarnas triumf

Örnarnas triumf är Naomi Noviks femte bok om himmelsdraken Temeraire och hans kapten Laurence. Böckerna utspelar sig under Napoeleonkrigen. Eftersom varje land har en flygkår med en massa drakar som är med i kriget är det inte riktigt som det var i verkligheten.

Temeraire och Laurence är med i Englands flygkår och kämpar mot Napoleon, men har, i stället för att göra det som skulle hjälpa England mest i kriget, gjort det de tyckte var rätt (för att inte förstöra för er som inte har läst de tidigare böckerna berättar jag inte vad det var de gjorde). Därför anses de nu vara landsförrädare, och Laurence döms till döden. Temeraire tvingas bo på en avelsstation, och han får veta att Laurence får leva så länge Temeraire gör som han blir tillsagd.

Avelsstationen passar inte alls Temeraire, drakarna som finns där bryr sig inte om någonting annat än att de får ordentligt med mat i tid. De är inte intresserade av alla kloka förklaringar Temeraire tänkt ut för att förklara varför han och Laurence gjorde det de gjorde, de bryr sig inte om hur det går i kriget eller om att de måste sova i grottor och inte i vackra paviljonger som drakarna i Kina gör. De bryr sig inte ens om att Laurence, Temeraires älskade kapten och bäste vän, är dömd till döden och väntar på sin avrättning.

Temeraire anpassar sig till livet på avelsstationen, för Laurence skull, men vad som helst kan han inte gå med på. När Temeraire gjort sin grotta fin och trevlig försöker den största draken lägga beslag på den. Temeraire bestämmer sig för att förhindra det genom att få med sig de andra drakarna, något som kräver att han får dem att börja bry sig om saker och tänka. Det visar sig att många av dem inte alls är så dumma ändå. När de väl anstränger sig är många av dem faktiskt väldigt mycket intelligentare än Temeraire hade räknat med.

När Temeraire får höra att Laurence är död (vilket han egentligen inte är, men efter att ha hört en person säga det är Temeraire så förtvivlad att han vägrar lyssna på något annat) finns det inte längre någon anledning för honom att stanna på avelsstationen, och när han bestämmer sig för att ge sig av bestämmer de andra drakarna sig för att följa med honom. Deras skäl att stanna har varit maten och det faktum att de inte har vetat att de skulle kunna få det bättre, men Temeraire tycker inte längre att det gör något att stjäla mat. Laurence sade att det var olagligt, men Temeraire vill inte följa lagar som de personer han tror har dödat Laurence har hittat på.

Han berättar för de andra drakarna om hur bra drakar har det i Kina, och föreslår att de ska slåss mot fransmännen själva, utan människor, och sedan kräva belöning. De andra drakarna, som förändrats väldigt mycket sedan Temeraire kom dit och visade de att man kan ställa krav och ifrågasätta, tycker att det verkar som en bra idé. De gör uppror genom att rymma från avelsstationen och på egen hand lägga sig i det krig de annars bara struntat i så länge det inte påverkade hur mycket mat de fick.

Temeraire har länge haft upproriska tankar och velat kämpa för drakars rättigheter, något Laurence, som uppfostrats till att göra sin plikt och följa alla lagar, inte varit så positiv till. Nu får Temeraire plötsligt en stor grupp drakar som håller med honom, och jag tycker att det är väldigt fascinerande hur både han och de utvecklas. När Temeraire får dem att börja fundera blir drakarna på avelsstationen väldigt olika de passiva, uttråkade varelser de var innan han kom dit, och när Temeraire får en grupp att leda blir han ännu starkare än han var förut. Han kräver att människor som behandlar honom som ett djur ska tilltala honom med sir, eftersom det är så man tilltalar någon om man ska vara artig, och att han ska få samma rättigheter som mänskliga officerare.

Bandet mellan Laurence och Temeraire blir ännu tydligare i den här boken än i de tidigare, eftersom de tvingas vara ifrån varandra längre tid än de någonsin varit förut. Temeraires reaktion när han tror att Laurence är död och hans starka vilja att hämnas på dem han tror har dödat hans kapten visar hur stark deras vänskap är. Just vänskapen mellan Temeraire och Laurence är en av många anledningar till att jag tycker att den här boken (som jag tror är bäst hittills) och de övriga böckerna i serien är så fantastiskt bra.

Jag rekommenderar verkligen böckerna om Temeraire, och även om den här är bäst hittills är även de tidigare böckerna helt underbara!

13 juni 2010

Jag längtar!


Den tjugofjärde augusti kommer Mockingjay, tredje delen i Hungerspelstrilogin, ut. På svenska heter den Revolt och kommer i oktober. Jag vill, så klart, vänta så kort tid som möjligt på den, och tänker därför läsa den på engelska och inte vänta på att den kommer på svenska. Tiden från nu till augusti är lång nog, och att vänta ända till oktober vore outhärdligt!

Hur tänker ni göra? Läsa Mockingjay när den kommer på engelska eller vänta på den svenska översättningen?