29 mars 2011

Årets ALMA-pristagare

Idag tillkännagavs årets ALMA-pristagare, som är den australiensiska författaren och illustratören Shaun Tan. Det är ingen jag kände till tidigare, men efter att ha läst lite på hans hemsida har jag blivit väldigt nyfiken på honom! Mest sugen blir jag nog på The Rabbits, som Shaun Tan gjort tillsammans med John Marsden (författaren till den fantastiska serien Tomorrow, When the War began som jag läser just nu).

I gryningen tror jag att mamma ska väcka mig

I gryningen tror jag att mamma ska väcka mig av Christina Wahldén är en otroligt stark bok om någonting väldigt viktigt.

Ombeni är arton år och har flytt från Kongo, där hon varit med om fruktansvärda saker. Hon har sett sina föräldrar och sin lillebror bli skjutna, hon har blivit våldtagen så många gånger att hon tappat räkningen och hon lever med vetskapen om att hennes systrar finns kvar i Kongo och att hon förmodligen aldrig kommer att träffa dem igen. Nu har hon kommit till Sverige, och eftersom hon är myndig bor hon själv och inte hemma hos någon familj. Hon kan inte sova på nätterna eftersom hon har så fruktansvärda mardrömmar. Hon får gå ensam till utvecklingssamtalen dit klasskamraterna tar med sina föräldrar. Hon berättar inte längre för någon om vad hon varit med om, eftersom hon tappat hoppet om att någon ska förstå.

Ombeni går på gymnasiet, och har inte fått några vänner i sin klass. De andra tycker att hon är konstig, eftersom hon ofta verkar arg och aldrig pratar med någon av dem. Ombeni blir arg och ledsen av det, det är inte konstigt att hon verkar arg när hon inte sovit på hela natten, varför förstår de inte att när man varit med om det hon varit med om kan man inte vara som alla andra? Problemet är att de kan inte förstå, eftersom hon inte vågar berätta någonting för dem.

I Sverige är ingenting som det var hemma i Kongo. Det är kallt, och alla människor verkar ha bråttom. Människorna pratar så lite med varandra och avokadon Ombeni köper i mataffären smakar inte avokado utan är tråkig och smaklös. Åtminstone tror Ombeni att den är det, hon är inte säker, hon tänker att det lika gärna kan vara hennes smaksinne som efter allt som hänt blivit bedövat och inte fungerar längre. Det värsta av allt är att Ombenis mamma inte är där, och att Ombeni vet att hon aldrig någonsin kommer att vara det igen.

Över fem miljoner människor har dött i kriget i Kongo, men de militära grupperna vill inte ha fred. Kriget handlar till stor del om vem som ska ha rätt att utvinna och sälja den dyrbara metallen coltan, som nästan bara finns i Kongo. Coltan behövs för att man ska kunna tillverka mobiltelefoner och datorer. Här ses det som en självklarhet att alla har mobiltelefoner och datorer. Här tycker nästan ingenting att det är konstigt att människor slutar använda helt fungerande mobiltelefoner bara för att det kommit en nyare och häftigare. Om det inte var så, om inte den rika delen av världens efterfrågan på något egentligen så obetydligt som de allra nyaste mobiltelefonerna varit så otroligt stor skulle coltan inte alls vara lika värdefullt. Det kan det vara värt att tänka på nästa gång du funderar på att köpa en ny mobiltelefon fast du har en som fungerar.

23 mars 2011

Forma Books Blog Award

Det här är ett alldeles nytt pris för bokbloggare, som förlaget Forma Books varje år kommer att dela ut till den blogg de anser har uppmärksammat litteraturen och skapat ett rum för bokintresserade på bästa sätt. Vinnaren får 25000 kronor, vilket räcker till många böcker!

Fram till den 15 maj kan alla gå in HÄR och nominera sin favoritblogg. Sedan väljer en jury ut tre bloggar, som alla kan gå in på Formas sida och rösta mellan.

Jag skulle bli väldigt glad om någon ville nominera mig!

18 mars 2011

Tomorrow, When the War Began

Tomorrow, When the War Began är den första delen i John Marsdens otroligt spännande serie på sju böcker, som jag nu läst lite mer än två av. De utspelar sig på den australiensiska landsbygden, och handlar om en grupp ungdomar som plötsligt befinner sig mitt i någonting de aldrig kunnat föreställa sig, och måste kämpa för att överleva.

Ellie, som är berättaren, och hennes bästa vän Corrie, bestämmer sig för att de vill åka ut i bushen och campa. Det har de gjort förut, men den här gången vill de längre ut i vildmarken än de någonsin varit förut. Deras vänner Homer, Fi, Lee, Robyn och Kevin följer med, och de bestämmer sig för att försöka ta sig ner i Hell. Det är en fördjupning omgiven av höga berg som anses nästan omöjlig att ta sig ner i. Väl där klättrar de ner i Hell, utan att ana hur stor nytta de senare kommer att ha av att känna till och kunna ta sig ner i avgrunden. Campingen blir väldigt lyckad, det enda som stör är flygplanen utan lampor som flyger förbi en natt. Det är konstigt, tycker både Ellie och de andra, men det är ingenting de funderar jättemycket på.

När de kommer hem igen är alla människor försvunna. Det finns ingen elektricitet och telefonnätet fungerar inte. Alla djur är döda eller sjuka, och de hittar inga människor någonstans. Till slut tar de sig in till den lilla staden Wirrawee, och även där är det helt öde. Med hjälp av Till slut lyckas de räkna ut att landet blivit invaderat och att nästan alla människor, utom några få som lyckats gömma sig, fångna. De bestämmer sig för att göra motstånd och kämpa för sin och dem de älskars frihet. Det leder till en fantastiskt spännande historia som det bara inte går att sluta läsa!

Ellie och hennes vänner förändras väldigt mycket, de pressade situationer de hamnar i tar fram egenskaper de inte visste att de hade. Samtidigt som de klarar av att göra det som krävs för att de ska överleva mår de alla dåligt över det och har funderar väldigt mycket över vad som egentligen är rätt och fel.

Tomorrow, When the War Began är fantastiskt bra, och jag rekommenderar den verkligen. Den första boken i serien har även blivit film, och den 8 april i år har den premiär i Sverige. Jag ser verkligen fram emot att se den!

Boken finns även i svensk översättning, och då heter den Imorgon när kriget kom.

13 mars 2011

Nu är tävlingen avgjord!

Födelsedagstävlingen är nu avgjord, och vinnaren än Louise! Jättestort grattis!

De rätta svaren är:
1. Tolv år
2. Sextiominuterskriget
3. Kinesisk himmelsdrake
4. Fågelflickan
5. Maureen Wilks
6. Nio år
7. Grön
8. Molly
9. Julian
10. Frankrike
11. Olle

Vad roligt att ni är så många som varit med och tävlat, och grattis till 98:an, Iktoro, Lyran och Sanna som också hade alla rätt!
Självklart drogs vinnaren ur Jane Eyre-muggen!

12 mars 2011

24 timmar kvar!

Nu är det precis ett dygn kvar innan tävlingen avgörs! Alla svar finns på bloggen, skynda er att leta för att inte missa chansen att vinna ett Bokuspresentkort på 250 kronor!

8 mars 2011

En viktig dag

Idag är det internationella kvinnodagen, och då tycker jag att det passar väldigt bra att skriva lite om Det dom inte sa: om hur jag blev feminist av Lisa Lindén (särskilt med tanke på att jag för precis två år sedan skrev om Lilla feministboken av Sassa Buregren).

Lisa Lindéns definiton av feminist är ungefär densamma som Sassa Buregrens, nämligen någon som tycker att män och kvinnor ska ha samma rättigheter och möjligheter, men även ser att det inte är så idag och kämpar för att göra någonting åt det. Jag tycker att det är en väldigt bra definition, som talar om vad feminism är utan att blanda in någon av alla de fördomar som finns om feminister. Feminism handlar inte om att hata män, och det är inte heller så att enbart kvinnor kan vara feminister. För ett par år sedan läste jag ett reportage om en mycket känd bloggare, som på frågan om hon var feminist svarade ungefär "Nej, jag tycker att man ska kämpa för alla människor, inte bara för kvinnor." Feminism handlar inte om att "bara kämpa för kvinnor" utan om att kämpa mot orättvisor. Både män och kvinnor vinner på ett mer jämställt samhälle, eftersom det ger alla människor möjlighet att vara precis som de vill vara utan att vara bundna till några traditionella könsroller. Ett mer jämställt samhälle skulle inte innebära att män inte skulle få vara intresserade av bilar och att kvinnor inte skulle få tycka om att laga mat, utan att det skulle vara så att en man precis lika gärna kunde älska rosa och att även kvinnor skulle kunna sitta bredbent och ta plats på bussen utan att någon tyckte att det var opassande. Feminism handlar inte om att begränsa någons möjligheter, utan om att utöka allas.

Med många människor är det ofta svårt att prata om jämställdhet, eftersom det är svårt att erkänna att man lever ojämlikt. Redan innan ett barn föds finns det förväntningar på det, förväntningar som styrs av vilket kön det är, men väldigt få vill inse att de själva är med och skapar dessa orättvisa förväntningar. Föräldrarna kan skylla på släktingar och senare dagis- och skolpersonal, medan de i sin tur kan skylla på föräldrarna. På frågan om varför familjens lilla dotter har figursydda, tunna kläder medan sonens är rymliga och varma skulle många föräldrar svara att det beror på att det är den typen av kläder som finns att köpa, medan de som tillverkar och designar kläder förklarar att det beror på att det är den typen av kläder som efterfrågas. Om samhället ska bli jämställt måste vi alla ta ansvar, till exempel genom att köpa "pojkkläder" till flickor när "flickkläderna" är obekväma och inte tillräckligt varma, eller genom att våga strunta i vad som efterfrågas och sälja kläder som ger flickor samma möjligheter att vara utomhus och leka som pojkar får.

Lisa Lindén skriver bland annat om de fördomar som finns om feminister, och hur jobbigt men viktigt det kan vara att kämpa mot dem, om hur människor haft olika förväntningar på henne och hennes bröder och om hur konstigt det är att en man måste tycka att en kvinna är snygg för att hon ska bli bekräftad och ses som en "riktig kvinna". Det dom inte sa är en riktigt bra och läsvärd bok, som finns på bokrean. Den var ett av mina reafynd, och jag rekommenderar den verkligen!

Vi möter förväntningar på hur tjejer och killar ska bete sig överallt och hela tiden. I många svenska ungdomsböcker just nu känns det som om lösningen på alla problem tjejen det handlar om har är att skaffa en snygg pojkvän. Jag känner tjejer som är jätteduktiga i skolan men inte vill berätta för andra om sina fantastiska provresultat på grund av rädslan för att verka skrytsamma, medan killar som är långt ifrån lika duktiga gärna skyltar med att de fått bättre på det senaste provet än de trott, utan att ens verka tänkta på att de kan uppfattas som skrytsamma. Efter att ha varit aktivare än de flesta andra tjejer i diskussioner på SO-lektioner har jag fått höra att jag "inte är någon riktig tjej". På ett skolfotografi sitter de flesta tjejerna med benen tätt ihop medan killarna bredvid sitter bredbent med båda fötterna stadigt i golvet. Tjejer förväntas inte ta plats, medan en kille som inte gör det kallas fjollig och töntig.

Det allra bästa vore om alla fick vara precis så som de vill vara, och att alla dagar hörde till alla människor, oavsett kön. För att det ska bli så måste samhället bli mer jämställt, och det skulle vi alla tjäna på.

Någon som firar denna viktiga dag riktigt ordentligt är enligt O, som skrivit en massa läsvärda inlägg med anledning av internationella kvinnodagen! Ni som inte vet hur ni ska fira kan gå dit och läsa, och alla ni som inte redan har den bör någon gång under dagen gå till Bokus och beställa Det dom inte sa, som faktiskt inte tagit slut på bokrean där den bara kostar 60 kronor. Lilla feministboken är tyvärr slut på förlaget, men författaren Sassa Buregren har några ex av den kvar att sälja. Hör av dig till henne om du är intresserad, kontaktuppgifter finns här! Skynda att fynda!

6 mars 2011

Den andra av världens finaste temuggar

Idag fyller jag år, och en av presenterna jag fick är den här otroligt fina Penguin-muggen! Det betyder att "Världens bästa temugg" inte längre är Jane Eyre-muggen, utan att mina två Penguin-muggar tillsammans har titeln "Världens bästa temuggar".