En liten uppdatering

Nu har det verkligen gått lång tid sedan jag uppdaterade bloggen - vilket förstås känns lite tråkigt. Sanningen är att jag det senaste året inte har läst lika mycket som jag brukade, kanske därför att studier har tagit mycket tid i anspråk, men kanske också för att även jag, i denna vår tid av sociala medier, korta statusuppdateringar, klickbaserad nyhetsrapportering och ständigt uppdaterade informationsflöden, har blivit sämre och sämre på att läsa långa, sammanhängande texter.

Men! Jag kan med glädje tala om att en sådan där lästorka visserligen är trist, men inte nödvändigtvis evig. Det som krävs för att bota den: mycket sammanhängande ledig tid, en skön fåtölj och en riktigt bra bok. Den riktigt bra boken som jag nu fastnat i är Joyce Carol Oates Carthage, som jag köpte förra våren då jag var i New York och faktiskt lyssnade på, och pratade lite med Oates (!). Häromdagen började jag äntligen läsa den, och än så länge är jag helt tagen. Nu är det inte så långt kvar, och när den är utläst tänkte jag se till att skriva om den här - för det är den värd! Kortfattat redan nu kan jag säga att Carthage är otroligt välskriven, spännande, intressant, handlar om allt från ett komplicerat syskonförhållande till situationen för dödsdömda amerikanska fångar, med den amerikanska drömmens baksidor som ett genomgående tema - precis allt man kan förvänta sig av Joyce Carol Oates-roman och lite till.

Under hösten har jag förstås läst en hel del, om än inte så mycket skönlitteratur som jag hade önskat. Jag har nämligen börjat på juristprogrammet på Lunds universitet, vilket innebär att jag har tryckt i mig en massa kurslitteratur, om avtalsrätt, Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, EU-rätt, tryckfrihet och politisk filosofi ... Jag trivs hur bra som helst, jag lär mig en massa nya intressanta saker mest hela tiden och har träffat en massa trevliga nya människor (till exempel Anna, som till min stora förtjusning också bokbloggar). I och med att jag än så länge bara läst den första terminen har många av våra böcker varit just introduktioner till olika ämnen, och kan därför vara läsvärda även för den som inte läser juridik. Jag kan till exempel rekommendera Jonathan Wolffs An Introduction to Political Philosophy. Viss kurslitteratur, som Strömberg och Lundells Sveriges författning, är däremot något torrare och är kanske mindre aktuell för den som bara är nyfiken och inte behöver den för att plugga inför tentan i konstitutionell rätt.


Slutligen kommer ett tips till alla andra pendlare som skulle vilja läsa mer: läs noveller på bussen och tåget! Det är ett utmärkt sätt att hålla liv i läsandet även om när inte finns så mycket tid - att läsningen blir avbruten när man stannar vid sin hållplats gör inte jättemycket, eftersom novellsamlingar innehåller så många naturliga ställen att pausa på. I somras läste jag till exempel Alice Munros novellsamlingar Dear Life och Too Much Happiness, och jag kan varmt rekommendera båda två!

Älskade syster

Älskade syster av Joyce Carol Oates var en av de bästa böckerna jag läste förra året. Joyce Carol Oates är en av mina absoluta favoritförfattare, och Älskade syster var helt klart lika bra som allting annat jag läst av henne!

När Skyler Rampike var nio år blev hans lillasyster Bliss mördad. Tio år senare vet ingen säkert vem som mördade henne, eller varför. Skyler bestämmer sig för att skriva ner historien om sitt liv, och försöka förstå vad som egentligen hände den där natten då hans lillasyster dog. Bliss var ingen vanlig sexåring, utan ett konståkningsunderbarn. Hennes och Skylers mamma, Betsey Rampike, åkte skridskor som ung, men var aldrig tillräckligt duktig för att bli känd för det. När Skyler var liten ville hon få honom, mamsens älskade lilleman, att åka skridskor. Hon ville att hennes son skulle göra det hon drömde om som ung, bli den skridskostjärna hon aldrig blev. När det visade sig Skyler var helt talanglös på isen, han ramlade och tyckte att det var obehagligt (vilket naturligtvis är vad man borde vänta sig av en fyraåring som för första gången har på sig ett par skridskor) blev Betsey oerhört besviken.

När Skylers lillasyster föddes, fick Skyler mindre och mindre uppmärksamhet från föräldrarna. Han var fortfarande mamsens lilleman, och var övertygad om att hon egentligen hellre skulle umgås med honom än med den där jobbiga lilla ungen. Det var också så mamman betedde sig, hon sade att hon verkligen älskade att åka iväg på utflykter med sin son, vilket hon säkert gjorde. Skyler älskade stunderna han hade tillsammans med sin mamma, och var även mycket glad de gånger hans för det mesta väldigt frånvarande pappa var hemma och berättade saker för honom, saker Betsey skulle bli arg om hon fick veta. Men med Skyler kunde han prata, och Skyler var mycket lycklig när pappan gav honom en sådan där blick som visade att de hörde ihop. Så var det ganska mycket, men när det visade sig att Skyler absolut inte var duktig på gymnastik, eller någon idrott överhuvudtaget, blev det mindre. Efter att Skyler skadade sig i en olycka började han halta, och Bix Rampike började skämmas över sin sons haltande. Han skulle egentligen hellre vilja ha en stark, energisk och idrottande son, precis som Betsey hellre skulle vilja ha en son som blev konståkningsstjärna, eller en son som var populär och blev kompis med alla barnen i det nya, dyra området de flyttat till. Om Skyler hade haft fler lekkamrater hade Betsey haft fler vänner bland föräldrarna i området, något som var väldigt viktigt för henne.

Den dag Bliss började åka skridskor, blev Skyler väldigt mycket mindre viktig för sina föräldrar. All deras tid lades på Bliss, som vann tävling efter tävling och blev mer och mer berömd. En dag hittas hon mördad i familjen Rampikes källare, och skvallertidningarna börjar genast spekulera i vem som är den skyldiga. Beror mordet på den nioårige storebroderns avundsjuka, eller var det någon av föräldrarna som av någon mystisk anledning dödade Bliss? När den nitton år gamla Skyler börjar skriva har han inget svar, men ju längre han kommer desto mer klarnar det, både för honom och för läsaren.

Älskade syster är en fantastisk skildring av hur fruktansvärt fel det kan bli i relationerna mellan människorna i en till synes ganska vanlig familj. Bliss säger att hon älskar att åka skridskor, men den som verkar gladast när hon vinner är Betsey. Betsey gör allting för dotterns karriär, och det är möjligt att anledningen till att Bliss var så glad när hon åkte skridskor var att det var då hennes mamma var glad, stolt och nöjd med henne. För Betsey blir konståkningen något som framförallt handlar om henne, om att hon ska få vara en stolt mamma, och inte om att Bliss ska ha roligt. En annan anledning till att det blev viktigt för Bliss att vinna var att även hennes pappa blev stolt över henne då. Han lovade gång på gång att han skulle komma och titta på henne när hon åkte skridskor, och gång på gång dök han inte upp. De få gånger han kom sade han "och nu ser jag fram emot att se min lilla flicka vinna!", och gjorde, förmodligen helt omedvetet, så att pressen Bliss kände blev ännu större. Och vad hände egentligen med Skyler, som var sina föräldrars lille älskling, hur kommer det sig att han gick från att vara mamsens lilleman till den där fule pojken som stod i utkanten av familjefotografierna och såg sur ut?

Jag tror att det är väldigt farligt när föräldrar bestämmer vad deras barn ska ägna sig åt, och när barnens aktiviteter blir så viktiga för föräldrarna som i Älskade syster. Vad barnet tycker är roligt tappas lätt bort då, eftersom han eller hon, liksom Bliss, tycker om att göra det föräldrarna valt eftersom föräldrarna är glada och stolta då, och inte för att det från början var barnet som verkligen ville göra det.

Älskade syster är en riktigt, riktigt bra bok, som jag verkligen rekommenderar! Tack så mycket Adelina som gav mig boken!

Årets bästa

Nu är det här året snart slut, så jag tänkte berätta vad jag tycker har varit årets bästa ...

... läsupplevelse

Molnfri bombnatt av Vibeke Olsson

... bok jag läst på engelska

The White Tiger av Aravind Adiga

... översatta bok med engelska som originalspråk

Älskade syster av Joyce Carol Oates

... översatta bok med annat originalspråk än engelska

No och jag av Delphine de Vigan (originalspråket är franska)

... svenska bok

Molnfri bombnatt får vara med igen. Fast om jag följer regeln varje bok får bara vara med en gång (vilket är roligare, eftersom fler böcker får vara med då) blir svaret Invasion av Jonas Hassen Khemiri.

... ungdomsbok

Eftersom det här är min lista får jag bestämma reglerna, och nu bestämmer jag att tre böcker får vara med här, nämligen I det här trädet av Katarina Kieri och Per Nilsson, Det händer nu av Sofia Nordin och Här ligger jag och blöder av Jenny Jägerfeld.

... teater

Måsen

... opera

Madama Butterfly

... film jag sett på bio

Bright Star

... film jag sett, men inte på bio

The Reader

... konsert

Huaröds kammarorkesters och Farmers Markets sommarkonsert i Månstorps gavlar

Jag hoppas att även 2011 blir ett härligt läsår! Gott nytt år!

Never let me go

Never let me go är skriven av Kazuo Ishiguro.

Kathy växer upp på internatskolan Hailsham, en idyllisk plats någonstans ute på den engelska landsbygden. Så verkar det i alla fall i början, så småningom går det upp för både Kathy och läsaren att det är någonting med Hailsham som inte stämmer. Jag funderar över varför ingen av eleverna någonsin träffar eller överhuvudtaget verkar ha några föräldrar och varför det är så jätteviktigt att de målar och tecknar. Kathys vän Tommy undrar varför det är en sådan katastrof att han inte är det minsta kreativ, att ingenting han gör är tillräckligt bra för att hamna i galleriet, en plats alla på Hailsham känner till men som ingen har sett och som ingen verkar förstå syftet med. Vad har egentligen barnen på Hailsham gemensamt, och varför har de ingen kontakt alls med resten av världen? Ju längre fram i boken jag kommer desto tydligare blir svaren på varför Hailsham är som det är, och det är ett fruktansvärt obehagligt öde som väntar Kathy och hennes vänner.

Never let me go är en riktigt, riktigt bra och hemskt obehaglig bok som fick mig att fundera väldigt mycket på hur mycket fri vilja människor egentligen har. Människorna i Never let me go hade kanske egentligen kunnat fly och leva på ett annat sätt än det som planerats för dem, men ingen av dem gör det. Varför? Jag tror att det till stor del beror på att den möjligheten aldrig varit aktuell, ingen har någonsin fört den på tal. Ingen förväntar sig att de ska ifrågasätta sina öden, och därför gör de inte heller det.

Samma tema finns i Älskade syster av Joyce Carol Oates som jag läser just nu. Huvudpersonen Skylers lillasyster Bliss är ett konståkningsunderbarn, och deras mamma tar hela tiden för givet att Bliss ska vara med i alla tävlingar, att hon i alla lägen vill åka skridskor och göra det mamman anser är bäst för hennes karriär. Bliss ifrågasätter så gott som aldrig att hon ska göra det mamman vill, eftersom det är det som förväntas av henne och så hon fått lära sig att hon ska göra. På samma sätt fick eleverna på Hailsham veta precis hur deras liv skulle se ut, och ingen av dem funderar ens på att rymma och göra någonting annat.

Never let me go är en fantastisk bok, och jag tycker absolut att alla som tycker om dystopier borde läsa den!

Blonde och lite andra böcker av Joyce Carol Oates

Jag har en ny favoritförfattare, Joyce Carol Oates! Jag har nyligen läst ut Blonde, och jag tror att den är den bästa bok jag någonsin har läst!
Blonde handlar om Marilyn Monroe, men är en roman och inte en biografi. Den är uppdelad i fem delar, Barnet, Flickan, Kvinnan, "Marilyn" och Senare i livet. Den första delen skildrar hennes väldigt jobbiga barndom. Hon visste inte vem hennes pappa var och hennes mamma var psykiskt sjuk och kunde inte ta hand om henne så bra. Då, när hon var liten, hette hon Norma Jeane Baker. Marilyn Monroe var ett artistnamn hon senare fick av Studion.
Efter att hennes mamma, Gladys, hade hamnat på sjukhus bodde Norma Jeane på ett barnhem och senare hos en fosterfamilj. Hon gifte sig första gången när hon var sexton år och var med i sin första film när hon var tjugofyra. Som "Marilyn" blev hon älskad över hela världen, men hon var ändå väldigt ensam. Hennes ensamhet skildras väldigt övertygande i Blonde, och berör mig väldigt mycket. Även om Blonde är en roman tror jag att den skildrar Marilyn Monroes liv, tankar och känslor väldigt bra. Vare sig den gör det eller inte så är den en helt underbar bok, som jag verkligen rekommenderar! Det känns väldigt tomt att ha läst ut den, och jag ser fram emot att läsa mer av Joyce Carol Oates.
Jag har läst tre av hennes ungdomsböcker, Stor i käften, Snygg och Vilda gröna ögon.
Stor i käften handlar om sextonåriga Matt Donaghy. Han skämtar om att spränga skolan i luften, men någon tar det på allvar och säger till rektorn, som ringer polisen. Matts föräldrar blir upprörda över att rektorn tagit det på allvar och stämmer skolan. Det gör många upprörda, och Matt är väldigt ensam och utanför en period. Han blir vän med Ursula Riggs, och vänskapen med henne hjälper Matt att ta sig igenom allt det jobbiga.
I Snygg blir några killar i skolans simlag upprörda för att de tycker att engelskläraren mr Tracy varit orättvis när han sänkt deras betyg. De sprider ut ryktet att mr Tracy är homosexuell, och skickar porrbilder till rektorn som de påstår tillhör mr Tracy. I skolans simlag finns även den snygga, omtyckta Darren Flynn, som en kväll i februari fick skjuts hem av mr Tracy. Darren anade att något var fel, han tyckte att mr Tracy betedde sig konstigt. Plötsligt händer det något, något hemskt som gör att allt blir mycket, mycket svårare att reda ut.
Vilda gröna ögon handlar om fjortonåriga Franky. Hennes pappa, Reid Pierson, är en känd sportkommentator och före detta idrottsstjärna. Hemma med sin familj är han inte lika underbar som på TV. Franky märker att något är fel mellan hennes föräldrar. Varför vill hennes mamma allt oftare åka iväg till sin stuga vid kusten? Och varför får Franky och hennes syster aldrig följa med för sin pappa? När mamman plötsligt försvinner misstänker Franky att hennes pappa har något med det att göra, men vågar inte säga något om det.
Allt jag har läst av Joyce Carol Oates hittills har varit fantastiskt! Jag ser fram emot att läsa mer av henne, och det finns mycket att välja på. Har någon några tips om vad jag ska läsa nu?

Lite böcker som jag har läst på sommaren

Det här är fyra av dem böcker som jag har läst på sommaren.

Blunda och öppna ditt fönster av Nguyen Ngoc Thuan.
Den utspelar sig i Vietnam. Den handlar om Dung som är tio år gammal. Han bor i en by på landet. Dung har inga syskon. Dungs bästa kompis heter Ti. De går i samma klass i skolan. Bredvid Dung och hans föräldrar bor farbror Hung. Varje morgon brukar han komma hem till Dung och leka med honom. Fabror Hung gifter sig med fröken Hong. En dag när Dung kommer hem till dem så säger Hong att Dung måste hämta sin mamma, därför att Hong ska föda sitt barn. Dung hämtar sin mamma, som lastar upp Hong på en oxkärra och tar henne till vårdcentralen, men barnet dör. När det kommer en medicinteatergrupp till byn finns det risk att Hongs och Hungs barn inte är den enda som dör ...
Jag tyckte att boken var väldigt bra. Den är spännande och annorlunda, det är kul att läsa om livet i Vietnam, eftersom det inte alls är som här.

Godnatt mister Tom av Michelle Magorian.
Boken utspelar sig under andra världskriget. Åttaåriga Willie Beech och andra barn från London evakueras till byn Little Weirwold. Willie kommer till den gamla mannen Tom Oakley. När Willie bor hos Mister Tom får han mat, kläder och en egen säng. Willie träffar Zach, som blir hans bästa vän. Willie har det bra i Little Weirwold, han gör roliga saker med Zach, han får gå i en trevlig skola, han får rita och måla som han tycker så mycket om och han får bo hos mister Tom, som är snäll och vänlig mot honom. Men en dag kommer det ett brev från Willies mamma, där det står att hon är sjuk och vill att Willie ska komma hem. Willie lovar att han ska skriva till Mister Tom, men veckorna går och Tom får inte höra något från Willie. Till slut åker Mister Tom till London för att leta efter Willie.
Jag tycker att boken är jättebra. Jag tycker om personerna i boken och jag är intresserad av andra världskriget. Michelle Magorian är en av mina favoritförfattare.

Gilly Hopkins hittar hem av Katherine Paterson.
Gilly är elva år. Hennes mamma bor i Kalifornien och skickar då och då vykort till Gilly, som flyttar från fosterhem till fosterhem. Gilly kommer till Maime Trotter. Hos Trotter träffar Gilly William Ernest, en pojke som också bor hos Trotter. Först tycker Gilly inte om Trotter och William Ernest. Hon skriver ett brev till sin mamma, där hon skriver att William Ernest är efterbliven och att Trotter är en religös fanatiker. I brevet ber Gilly sin mamma om pengar för att kunna resa till Kalifornien och bo hos mamman, men när mamman reagerar på brevet och Gillys mormor kommer till Trotter för att berätta att Gilly ska bo hos henne vill Gilly inte flytta längre ...
Gilly Hopkins hittar hem är en jättebra bok. Jag tyckte om att läsa om hur Gilly börjar tycka om Trotter och William Ernest. Katherine Paterson tilldelades ALMA-priset år 2006.

Stor i käften av Joyce Carol Oates.
Sextonåriga Matt Donaghy skämtar om att han ska spränga skolan om en av hans lärare inte tycker om det han har skrivit. Någon tar det på allvar och säger till skolans rektor, som ringer polisen. Polisen kommer till Matts skola och hämtar honom till förhör. Matts föräldrar blir arga för att skolan trodde på den som tog skämtet på allvar, och stämmer skolan. Det är flera personer som blir upprörda på grund av det, bland annat Trevor Cassity och hans kompisar, som kidnappar Matts hund, Pumpkin, när Matts lillebror Alex är ute och går med henne. I skolan är det många som säger elaka saker om Matt när de tror att han inte hör, och Matt är väldigt ensam en tid. Under den tiden får han väldigt mycket hjälp av Ursula Riggs, som blir väldigt bra vän med Matt.
Stor i käften är en fenomenal bok, som skildrar både ensamhet och vänskap på ett fantastiskt sätt.