Liebster blog award

Av bästa En bok om dagen har jag fått den här fina utmärkelsen, tack så mycket!

När man fått utmärkelsen ska man först svara på nio frågor, och sedan skicka den vidare till fem andra bloggar. Här kommer mina svar på frågorna:

Vad ville du bli när du var liten?

Jag är fortfarande liten!

Vad är du idag?

En historieintresserad, feministisk, bokläsande gymnasieelev.

Vart vill du helst resa?

Nordkorea.

Var ser du dig själv om fem år?

 Förhoppningsvis på något bra universitet där jag lär mig spännande saker!

Rött eller vitt?

Jag gör som En bok om dagen, och utgår från att det inte syftar på vin, utan helt enkelt på färger. Frågan är i och för sig fortfarande ganska svår, det beror på vad det handlar om! Jag föredrar till exempel vita rosor framför röda, men tycker att röda skor är mer spännande än vita.

Sommar eller vinter?

Sommar! Visst kan det vara fint med snö, men nu tycker jag att att det har varit dags för värme ett tag.

Skog eller hav?

Jag vet inte, jag tycker om både och!

Vad gör dig ledsen?

Orättvisor och förtryck.

Vad är det bästa du vet?

Det vet jag inte, det finns mycket saker jag tycker om! Två saker som definitivt finns högt upp på listan är i alla fall böcker och solsken!

Och här kommer bloggarna jag skickar utmärkelsen vidare till:

Märta är klok och trevlig och har en massa intressanta saker att säga! Att läsa hennes blogg är alltid ett nöje!

Iktoro skriver såväl noveller som bokrecensioner och kritiska texter om läsplattor. Alltsammans är mycket roligt och intressant att läsa!

Lyrans texter är alltid välskrivna och intressanta, och dessutom har hon hittat på flera roliga bloggutmaningar (som jag gärna skulle vara lite bättre på att utföra), som Tematrion eller Klassikerutmaningen!

Hannah skriver även hon en massa kloka och läsvärda saker om böcker. Hon skriver dessutom en del om språk, och när hon nästa år flyttar till Storbritannien för att plugga tänker hon skriva en del om det, vilket kommer att bli jätteintressant att läsa!

Martina skriver mycket intressant om böcker, och lade dessutom nyligen upp den här fantastiska bilden:

Wallflower

Wallflower av Stephen Chbosky handlar om Charlie, som precis börjat high school, och som känner sig ganska ensam. Han har aldrig riktigt haft några nära vänner, och hans moster Helen, som han egentligen stod närmare än någon av sina föräldrar, är död. Förut hade han människor han umgicks med, men sedan en av dem, Michael, tog livet av sig har de som finns kvar mest mått dåligt och glidit ifrån varandra. Charlie börjar skriva brev, till en person som inte vet vem han är, och vars identitet läsaren inte känner till. Han vill känna att det finns någon därute som lyssnar, som fattar, och han hoppas att den han skriver brev till kan vara den personen.

Han berättar om sitt liv, om sakerna han ser i korridorerna. Han berättar om Susan, som han var kompis med innan, men som inte låtsas om honom eftersom han inte är speciellt populär, och om hur sorgligt han tycker att det är att hon gör sig dummare än hon är för att verka cool. Han berättar om sin syster, som han är orolig för eftersom han för ett tag sedan såg att hennes pojkvän slog henne. Systern har lovat att han inte har gjort det fler gånger, och förmått Charlie att inte berätta för någon, och eftersom hon är hans storasyster som han har mycket respekt för vågar han inte bryta det löftet, samtidigt som han känner att det bästa vore om systern slapp ha mer med pojkvännen att göra. Här som vid många andra tillfällen menar Charlie väl, han tänker mycket och vet hur han skulle vilja att saker var, han vill ordna saker men vet inte riktigt hur det skulle gå till.

Charlie är väldigt intelligent, och älskar att läsa. Han tycker mycket om sin nya engelsklärare, som ger honom boktips och extrauppgifter. Så småningom börjar Charlie få en del vänner, som till exempel syskonen Sam och Patrick. De är alla några år äldre än Charlie, han tycker mycket om dem och de tycker mycket om honom. En sak jag gillar väldigt mycket med Wallflower är att Charlies nya vänner tycker om honom precis som han är. Att tonåringar förändrar vilka de är, och förnekar sina egna intressen (som Susan) för att passa in är tyvärr alldeles för vanligt i såväl ungdomsböcker som i verkligheten. Att så inte är fallet i Wallflower tycker jag är otroligt trevligt. Charlie hittar vänner, men han fortsätter att läsa jättemycket, han fortsätter tycka om sin engelsklärare, även när han har jämnåriga att umgås med. Böckerna var inte någonting Charlie hade i stället för vänner, och han överger dem inte för att andra ungdomar plötsligt vill umgås med honom. Han är den han är, och har de intressen han har, och han struntar i vad andra skulle kunna tycka om det. Det är en av de sakerna som gör att jag tycker så mycket om honom!

Jag tyckte mycket om Wallflower, som dessutom nyligen filmatiserats. Jag vill hemskt gärna se filmen, och det faktum att Sam spelas av Emma Watson gör att jag ser fram emot att se den ännu mer!

Frälsningsarmén

För ett par veckor sedan var jag på Malmö stadsbibliotek och lyssnade på Abdellah Taïa när han talade på Internationell författarscen. Han talade framförallt om Frälsningsarmén, som är den andra av hans böcker som översatts till svenska. Han berättade väldigt mycket intressanta saker, och jag är otroligt glad över att ha varit där! Nu har jag två signerade böcker av honom, och har dessutom träffat hans jättetrevliga förläggare Elisabeth Grate, vilket var jätteroligt!

En sak Abdellah Taïa pratade om som var otroligt fascinerande var hur han varje gång han återvänder till Marocko påminns om sin fattiga bakgrund. Att han idag är en framgångsrik författare, och långt ifrån den fattige pojke han en gång var, spelar ingen roll. I samma ögonblick som han sätter foten på marockansk jord känner han sig som en fattig man. Att klasskillnader kan vara så djupt rotade i samhällen och människor är både intressant och skrämmande.

När Abdellah Taïa var liten drabbades han ofta av panikattacker, vilket han hanterade genom att i detalj återskapa minnet av de egyptiska teveprogram han och hans familj tittat på för sig själv. En av de saker jag tycker utmärker Abdellah Taïas böcker är hans förmåga att beskriva saker på ett otroligt precist och träffande sätt, och kanske bidrog hans vana att som liten noggrant återberätta saker för sig själv till att utveckla denna förmåga.

Liksom den första av Abdellah Taïas böcker som kom på svenska, Ett arabiskt vemod, är Frälsningsarmén en självbiografisk roman. Den handlar om huvudpersonen Abdellahs uppväxt i Marocko, om livet i det lilla huset tillsammans med mamman, pappan och de åtta syskonen. Huset hade tre rum, ett som Abdellah delade med sin mamma och sina sex systrar, ett som var hans pappas och ett som var storebrodern Abdelkébirs. Detta var ett sätt att visa att Abdelkébir, som beundrades av alla men allra mest av Abdellah, var familjens kung.

Språket i Frälsningsarmén är otroligt starkt, att läsa den är en njutning och vartenda ord känns rätt. Abdellah Taïa skriver på franska, och På Internationell författarscen berättade han att han som barn inte var särskilt duktig på språket, men när han bestämde sig för att lära sig det blev han snabbt väldigt duktig på det, så duktig att han fick ett stipendium för att åka till Schweiz och studera fransk litteratur. Att franska inte är hans förstaspråk, och att det till och med fanns en period när han inte var så bra på det, gör det fantastiska språket i hans böcker ännu mer imponerande.

Abdellah Taïa är arabvärldens första öppet homosexuella författare, och kommer från ett land där homosexualitet betraktas som ett brott. Att det fortfarande är så i delar av världen är naturligtvis fruktansvärt, men saker går framåt. Frälsningsarmén har nyligen filmatiserats, med Abdellah Taïa själv som regissör. Den spelades in i Marocko, med tillstånd av marockanska myndigheter och under beskydd från marockansk polis.

Att lyssna på Abdellah Taïa var jätteintressant, och jag ser fram emot både att läsa mer av honom och att gå på Internationell författarscen och lyssna på fler författare!

Tack för recensionsexemplaren av Frälsningsarmén och Ett arabiskt vemod, Elisabeth Grate!

Tematrio - skolan

Den här gången handlar Lyrans tematrio om böcker som utspelar sig i skolor, så här kommer tre skolböcker jag tycker om:

I en klass för sig av Curtis Sittenfeld är en fantastisk skildring av livet på den prestigefyllda amerikanska internatskolan Ault. Huvudpersonen Lee väljer att börja där efter att ha läst broschyren och känt att skolan nog skulle vara full av häftiga, trevliga människor som skulle vara intelligenta och ha ylletröjor och tycka om att läsa, men när hon väl kommit dit upptäcker hon att de andra inte alls är så öppna och lätta att bli vän med som hon väntat sig, och att hon inte känner sig lika hemma som hon hoppats.

I en klass för sig heter även Fanny Ambjörnssons bok om genus, klass och sexualitet bland svenska gymnasietjejer. Den är otroligt fascinerande och intressant! Det är även Rosa - den farliga färgen av samma författare, som visserligen inte handlar om skolan, men som jag ändå vill passa på att rekommendera!

Jostein Gaarders Sofies värld handlar inte om en vanlig skola, utan om en filosofiskola. Huvudpersonen Sofie börjar få mystiska brev, innehållande en hel filosofikurs. Dessutom börjar hon plötsligt hitta en viss Hildes tillhörigheter överallt, till exempel i sitt rum och i sin brevlåda. När hon till slut frågar filosofiläraren om vem Hilde är och varför hennes saker ständigt dyker upp i Sofies liv förklarar han att saker ofta glöms kvar och hamnar fel i skolor, och det här ju en filosofiskola.

Om jag fick välja en fjärde bok skulle Harry Potter få vara med också, eftersom jag liksom Lyran och många andra älskar Hogwarts något alldeles otroligt!

Skrivtävling

Varje år hålls litteraturfestivalen Litteralund i Lund, och varje år arrangeras i samband med detta en skrivtävling för ungdomar mellan femton och arton år. I år är temat skräck, och man kan skriva till exempel en novell, en dikt eller en teaterpjäs. Bidraget får vara max 8000 tecken, vilket motsvarar ungefär två A4-sidor, långt. Bidraget måste skickas in senast åttonde mars, och prisutdelningen äger rum nittonde april. Vinnaren får en läsplatta samt möjlighet att ge ut en egen bok, och de tre bästa bidragen kommer att dramatiseras i samband med prisutdelningen.

Själv tänkte jag vara med, var det du också!

Bloggen har fyllt fem!

Nyss insåg jag att min blogg för några dagar sedan, närmare bestämt den sextonde februari, fyllde fem år! Det ska naturligtvis firas, om än lite i efterskott. Att det är hela fem år sedan jag skrev mitt första inlägg känns ganska stort. Då var jag nio år gammal, nu fyller jag snart femton. Mitt första inlägg känns både avlägset och ganska nära på samma gång.

Jag återkommer när jag har listat ut hur det ska firas.

En författare jag vill lyssna på och en bok jag inte vågar skriva om

Nu skulle jag egentligen vilja skriva om Utrensning av Sofi Oksanen, men det är en så otroligt fantastisk bok att jag inte riktigt vågar. Det känns nämligen som om riktigt bra böcker förtjänar riktigt bra blogginlägg, och jag tror inte att jag skulle klara av att skriva en text som gjorde den här briljanta boken rättvisa. Kanske försöker jag någon annan dag, när jag känner mig modigare.

Ganska snart kommer Sofi Oksanens nästa bok, och den vill jag absolut läsa! Dessutom kommer hon till Internationell författarscen i Malmö den tjugotredje april. Då ska jag dit.