12 mars 2013

Frälsningsarmén


För ett par veckor sedan var jag på Malmö stadsbibliotek och lyssnade på Abdellah Taïa när han talade på Internationell författarscen. Han talade framförallt om Frälsningsarmén, som är den andra av hans böcker som översatts till svenska. Han berättade väldigt mycket intressanta saker, och jag är otroligt glad över att ha varit där! Nu har jag två signerade böcker av honom, och har dessutom träffat hans jättetrevliga förläggare Elisabeth Grate, vilket var jätteroligt!

En sak Abdellah Taïa pratade om som var otroligt fascinerande var hur han varje gång han återvänder till Marocko påminns om sin fattiga bakgrund. Att han idag är en framgångsrik författare, och långt ifrån den fattige pojke han en gång var, spelar ingen roll. I samma ögonblick som han sätter foten på marockansk jord känner han sig som en fattig man. Att klasskillnader kan vara så djupt rotade i samhällen och människor är både intressant och skrämmande.

När Abdellah Taïa var liten drabbades han ofta av panikattacker, vilket han hanterade genom att i detalj återskapa minnet av de egyptiska teveprogram han och hans familj tittat på för sig själv. En av de saker jag tycker utmärker Abdellah Taïas böcker är hans förmåga att beskriva saker på ett otroligt precist och träffande sätt, och kanske bidrog hans vana att som liten noggrant återberätta saker för sig själv till att utveckla denna förmåga.

Liksom den första av Abdellah Taïas böcker som kom på svenska, Ett arabiskt vemod, är Frälsningsarmén en självbiografisk roman. Den handlar om huvudpersonen Abdellahs uppväxt i Marocko, om livet i det lilla huset tillsammans med mamman, pappan och de åtta syskonen. Huset hade tre rum, ett som Abdellah delade med sin mamma och sina sex systrar, ett som var hans pappas och ett som var storebrodern Abdelkébirs. Detta var ett sätt att visa att Abdelkébir, som beundrades av alla men allra mest av Abdellah, var familjens kung.

Språket i Frälsningsarmén är otroligt starkt, att läsa den är en njutning och vartenda ord känns rätt. Abdellah Taïa skriver på franska, och På Internationell författarscen berättade han att han som barn inte var särskilt duktig på språket, men när han bestämde sig för att lära sig det blev han snabbt väldigt duktig på det, så duktig att han fick ett stipendium för att åka till Schweiz och studera fransk litteratur. Att franska inte är hans förstaspråk, och att det till och med fanns en period när han inte var så bra på det, gör det fantastiska språket i hans böcker ännu mer imponerande.

Abdellah Taïa är arabvärldens första öppet homosexuella författare, och kommer från ett land där homosexualitet betraktas som ett brott. Att det fortfarande är så i delar av världen är naturligtvis fruktansvärt, men saker går framåt. Frälsningsarmén har nyligen filmatiserats, med Abdellah Taïa själv som regissör. Den spelades in i Marocko, med tillstånd av marockanska myndigheter och under beskydd från marockansk polis.

Att lyssna på Abdellah Taïa var jätteintressant, och jag ser fram emot både att läsa mer av honom och att gå på Internationell författarscen och lyssna på fler författare!

Tack för recensionsexemplaren av Frälsningsarmén och Ett arabiskt vemod, Elisabeth Grate!

6 kommentarer:

  1. "Att det fortfarande är så i delar av världen är naturligtvis fruktansvärt, men saker går framåt."

    Det är faktiskt inte så naturligtvis eftersom det finns andra av en annan åsikt -> homosexualitet är inte en norm i samhället.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är medveten om att det tyvärr finns både homofobi och heteronormativitet i dagens samhälle, men det gör ju verkligen inte att det är okej att människor diskrimineras. Alla människor är lika mycket värda och har rätt till sin sexualitet, och när någon berövas denna rätt är det alltid fruktansvärt.

      Radera
    2. Som en person sa till mig: homosexualitet och transexualitet är en krim mot mänskligheten. Vad skulle vi göra om alla djur plötsligt blev homosexuella? De skulle dö ut och det skulle vi också efter ett tag. Samma sak om vi blir det. Vi förstör inte bara för oss själva utan för mänskligheten.

      Radera
    3. För det första heter det transsexualism, eftersom det inte är en sexualitet.
      Sedan kan du inte jämföra människor och djur. Djur håller ofta bara ihop med sin partner för att skaffa en avkomma och lever sedan vidare ensam eller i en flock med könsfränder. Så på det sättet kan man ju nästan säga att de flesta hondjur är lesbiska och polyamorösa, bara att de använder sig av en hane när de ska fortplanta sig(vilket lesbiska kvinnor i princip gör när de genomgår inseminationer). Människor lever i kärleksfulla relationer och kärlek kan man känna till människor oavsett kön.
      Och vad gör det om en del av mänskligheten är homosexuell? De flesta är ju bevisligen heterosexuella, så mänskligheten lär ju inte dö ut. Är det också ett brott mot mänskligheten att vara steril? Att leva i celibat?

      Radera
  2. @Anonym: Du behöver inte oroa dig, utan kan lugnt ha sex med vem du vill, oavsett kön! Mänskligheten kommer inte att dö ut. Personen som sa sådana konstigheter till dig hade väldigt väldigt dålig koll. För det första behöver man absolut inte vara heterosexuell för att skaffa barn. Det föds gott om barn i olika konstellationer av regnbågsfamiljer, och det fungerar alldeles utmärkt. För det andra finns det många saker att oroa sig över i dagens värld, men att mänskligheten skulle dö ut på grund av att det föds för få barn är inte en av dem. I dag står vi inför ett gigantiskt överbefolkningsproblem. De senaste 40 åren har jordens befolkning mer än fördubblats. Fortsätter vi på det här viset kommer vi snart att vara väldigt många som ska dela på vår världs knappa resurser. Skulle det trots allt födas lite färre barn är det alltså absolut inte något problem.

    SvaraRadera
  3. Tack för en bra recension! Jag har läst, och gillat, Abdellah Taïas förra bok. Nu ser jag fram emot att läsa den här också.

    Fantastiskt att de kunde spela in filmen i Marocko. Utvecklingen går trots allt framåt. Det är bra det!

    SvaraRadera