14 mars 2010

Habib - Långt långt borta

Långt långt borta är den sjunde av Douglas Foleys böcker om tolvåriga Habib. De tidigare böckerna heter Meningen med livet, Friheten minus fyra, Paris tur och retur, På farligt vatten, Tre gånger guld och Änglar här och där.

Habibs habibi (älskling), flickvännen Paris, ska flytta till sin pappas hemland Eritrea. Hennes pappa har fått jobb där, och nu måste hela familjen lämna Alby. Habib är förtvivlad, han förstår inte hur han ska klara av att leva utan Paris. I Januari måste Paris åka, och Habibs högsta önskan är att hon ska komma tillbaka.

Det är synd om människorna. Så sa Habibs svensklärare en gång. Habib, som då var väldigt glad och inte alls tyckte synd om sig själv, förstod inte alls vad hon menade. Varför skulle det vara synd om människorna? Nu förstår Habib att det faktiskt är synd om människorna, trots att han inte känner alla människor i hela världen.

Habibs kompis Dani tycker att Habib ska äta mer fisk, eftersom man blir mindre deppig då. Dani påstår att all medicin folk äter för att bli glada hamnar i vattnet i Stockholm och att fiskarna äter upp medicinen och blir glada. Han säger att om Habib äter upp fiskar (som fångats i Stockholm) så blir han gladare. Habib tänker inte äta fisk, han vet inte om han vill bli gladare. Han vill inte vara glad när den han tycker mest om i hela världen tas ifrån honom. Det enda han vill är att få vara tillsammans med Paris igen. Men det är långt från Sverige till Eritrea, så långt att det är svårt att åka och hälsa på varandra. Och hur ska Habib kunna leva om han aldrig får träffa Paris?

Jag tycker att Långt långt borta (precis som de andra Habib-böckerna) är väldigt bra. Den skiljer sig lite från dem tidigare böckerna, eftersom Habib är så ledsen blir boken allvarligare. Trots att han är väldigt ledsen går det inte att komma ifrån det faktum att Habib egentligen är en väldigt glad och fantasifull person, så även om han tycker att det känns som om han aldrig mer kommer att bli glad skämtar han mycket och har roligt när han busar med sin farmor och sin lillasyster (och även om han kan skämta känns det verkligen inte som om han har glömt eller struntar i Paris).

Jag tycker väldigt mycket om Habib, han är roligt, (oftast) glad, har mycket fantasi och mycket humor. Han bryr sig dessutom väldigt mycket om sin familj och sina vänner.

Jag rekommenderar verkligen alla böckerna om Habib!

5 kommentarer:

  1. Hej!

    Jag imponeras verkligen av ditt skrivande. Det är jättekul att läsa. Bra boktips också. Jag vet inte om du läste min blogg, men jag skickar en till länk i alla fall. www.sophiesboktips.blogspot.com

    SvaraRadera
  2. Hej!

    Så trevligt att du gillar bloggen och mitt skrivande! Tack!

    Jag har läst på din blogg en del tidigare, och tycker att du skriver många intressanta recensioner!

    SvaraRadera
  3. Tack men jag brukar skriva väldigt kortfattat!

    SvaraRadera