31 augusti 2013

Stalin

När Stalin var sjuk och höll på att dö blev han omhändertagen av fyra läkare, varav endast en var legitimerad. Detta berodde på att Stalin, i ett av sina många extremt paranoida ögonblick, bestämt sig för att fängsla alla de mer kvalificerade läkarna. Det här och mycket annat har jag lärt mig av Simon Sebag Montefiores fantastiskt intressanta biografi Stalin - den röde tsaren och hans hov.

Någonting jag tycker är väldigt fascinerande med Stalin är hur vänlig och charmig han kunde vara mot sin familj och de han för tillfället betraktade som sina vänner. Jag tror att vi gärna tänker oss att människor som Stalin, eller Hitler, som är ansvariga för miljontals människors död är osympatiska, obehagliga människor i alla sammanhang. Det är svårt att koppla ihop mannen som ger order om att tortera och mörda människor på löpande band, diktatorn som ger de styrande i landets olika delar kvoter för hur många som måste avrättas, med den omtänksamme fadern som skickar kärleksfulla brev till sin fru och ständigt ger komplimanger åt människorna i sin omgivning. Å andra sidan är det väldigt logiskt, då det är väldigt mycket lättare att uppnå en sådan maktposition som Stalins om man är vältalig och karismatisk.

Människorna i kretsen kring Stalin beundrade honom ofta, men var också livrädda för honom. De levde hela tiden med risken att han skulle bestämma sig för att de inte var pålitliga, få för sig att de konspirerade mot honom och därför fängsla, och ofta låta tortera och avrätta, dem och deras familjer. Rykten om att man en gång skrivit ett Stalinkritiskt brev eller en vädjan om att en fängslad släkting skulle friges var nog för att man skulle gripas. Även här hade Stalin nytta av sin karisma. Han hade för vana att invagga sina offer i en falsk säkerhet innan de greps, och kunde ofta vara extra vänlig mot sina bekanta dagarna innan de arresterades.

I landets olika regioner, där de styrande hade kvoter att uppfylla, var det ofta saker som den lokale makthavarens personliga sympatier som avgjorde vilka som fick leva och vilka som dog. Stalin såg Ivan den förskräcklige som en förebild, men menade att denne borde ha varit mindre återhållsam när han slog ihjäl sina fiender. "Han borde ha slagit ihjäl allesammans för att kunna bygga en stark stat", sade Stalin.

Stalin och de andra högt uppsatta inom det sovjetiska kommunistpartiet var alla överens om att tortyr var helt nödvändigt. På listor över sådana som skulle arresteras skrev Stalin anteckningar vid vissa namn, som "Prygla, prygla!" eller "Är det inte dags att klämma åt den här herrn och tvinga honom att avlägga rapport om sina smutsiga gärningar?". "NKVDs användning av fysiska påtryckningar" var enligt Stalin en "helt korrekt och snabb metod". "Det var nödvändigt att agera skoningslöst", menade Molotov. Att fängslade människor misshandlades till döds var inte alls ovanligt.

Stalin - den röde tsaren och hans hov är en otroligt intressant och lärorik läsupplevelse! Alla som vill lära sig mer om Sovjet, Stalin, terror eller förtryck borde läsa den. Den är ganska omfångsrik, och för det mesta är innehållet tungt och obehagligt, men tack vare att det är så mycket flyt i språket blir boken inte det minsta svårläst. Jag vill hemskt gärna läsa mer av Simon Sebag Montefiore, som till exempel hans andra bok om Stalin, Den unge Stalin, eller kanske hans biografi om staden Jerusalem!

13 kommentarer:

  1. Jag håller med om att det är fascinerande det där med att Stalin kunde vara hur trevlig som helst emot sin familj och de han tyckte om samtidigt som han sände utlänningar som råkat sätta sin fot i Sovjetunionen till fängelseläger i Sibirien eftersom han fick för sig att de skulle spionera på honom för främmande makter (som U.S.A.) eller något i den stilen. Människan gillar ju att framställa personer som antingen helt onda eller helt goda, särskilt människor som Stalin, Hitler och Khaddafi. Och visst, de gjorde många hemska saker mot många människor, men jag kan tänka mig att de var både snälla och omtänksamma mot sina familjer och vänner.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har helt rätt. Jag tror att det är väldigt farligt att dela in världen i ont och gott på ett så svartvitt sätt, det gör det svårt för oss att känna igen ondska när den inte genomförs av uppenbart genomonda människor (vilket ju väldigt sällan är fallet).

      Radera
  2. Jag har taggat dig till att göra en enkät, förresten. Gör den gärna :D

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad trevligt, det får jag ta tag i någon dag!

      Radera
  3. Hej Matilda!
    Jag har ADHD och har lässvårigheter. kan du skriva hur stora bokstäverna är och hur lång boken är!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej! Den är ungefär 600 sidor lång, bokstäverna är väl ganska normalstora skulle jag tro. Jag rekommenderar den absolut, den är otroligt intressant oavsett om man har lätt eller svårt för att läsa!

      Radera
  4. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

    SvaraRadera
  5. Tycker det är intressant att läsa om Stalin, särskilt med tanke på att han inte är lika ihågkommen som Hitler trots att han var lika hemsk mot folket.

    Har förresten startat en bokblogg nyligen, kika gärna in den!

    SvaraRadera
    Svar
    1. De är intressanta båda två, men du har rätt i att Stalin ofta fått oproportionerligt lite uppmärksamhet.

      Vad roligt!

      Radera
  6. Peter den store byggde moskva på ben och blod så vad är skillnaden? Ska en gulag överlevande har sagt. Rysslands historia rent generellt varit kaos. soviets historia är tragiskt och ärorikt

    SvaraRadera
  7. Jag hoppas du börjar blogga under jullovet :)

    SvaraRadera
  8. Hej, jag kollade lite på din blogg och undrar om du är intresserad av att recensera min bok - Ambassadören? Jag har redan fått en del feed-back från läsare och två vanliga kommentarer är, ”Jag gillar inte science fiction men den här var verkligen bra!” och ”Det är inga små ämnen som avhandlas!” Visserligen finns det några typiska scifi-attribut i boken men fokus ligger på en helt annan och mer existentiell fråga: Har människan en moralisk rätt att leva på Jorden med tanke på rovdriften av naturresurser och oförmågan att hålla fred. Gå gärna in på hemsidan och läs vad andra tyckt. Där finns också mer information om boken. http://www.amby.se/sagtom/sagtom.htm Ambassadören finns tillgänglig både som e-bok och pappersbok. Hör gärna av dig/Med vänlig hälsning Björn

    SvaraRadera