23 maj 2012

Escape from Camp 14

Escape from Camp 14 av den prisbelönta amerikanska journalisten Blaine Harden handlar om Shin Dong-hyuk, som är den hittills enda någonsin som flytt från ett av de nordkoreanska fångläger som enligt landets regim inte existerar. Shin, som idag är tjugosex år gammal, växte upp i lägret Camp 14. Han har många ärr efter tortyr, som den brända huden sedan han hängdes upp i en krok över öppen eld för att förmås berätta om sin mors och sin brors planerade flykt, eller som den högra handen där en del av långfingret saknas sedan det skars av som straff för att han tappade en symaskin.

Innan hans mamma och hans storebror försökte fly hade Shin aldrig ens funderat på världen utanför Camp 14. Han var född och uppvuxen i lägret, och kände inte till någonting annat.  När han var barn bodde han tillsammans med sin mamma. De sov på golvet och var ständigt hungriga. Mamman arbetade på dagarna, och medan hon var borta brukade Shin stjäla hennes mat. Han tänkte inte på att det skulle leda till att hon fick gå hungrig, han tänkte inte på henne som en annan människa. För honom var hon en konkurrent, ett hot i hans kamp för överlevnad. När Shin idag berättar om när han var liten säger han att han älskade sin mamma, men som liten visste han inte vad älska betydde. I Camp 14 finns varken tid eller energi för kärlek. Att leva under fruktansvärda förhållanden kan lätt göra människor avtrubbade, och jag har inte svårt att förstå att empati och kärlek inte ingår i ens känsloregister när man levt hela sitt liv på en plats som Camp 14. Jag är otroligt imponerad av Shin, som sedan han flytt från Camp 14 och lämnat Nordkorea bestämt sig för att viga sitt liv åt att kämpa för mänskliga rättigheter.

Shins första minne är en avrättning, den första av många. Han var bara fyra år gammal, och minns hur han tillsammans med sin mamma gick till ett stort fält där alla fångar samlats för att bevittna avrättningen. När han var i sjuårsåldern såg han en lärare slå ihjäl en flicka för att hon stulit några riskorn. Han och hans klasskamrater tyckte dock inte att det var en särskilt speciell eller upprörande händelse, de hade fått lära sig att det var rätt, att det var så det skulle vara. Nästa avrättning som beskrivs i boken är Shins mammas och storebrors, då de straffas för att ha försökt fly. Den första av de tio regler alla fångar i lägret tvingas lära sig utantill lyder "Anyone caught escaping will be shot immediately".

Shins enda brott är att han är sina föräldrars son. Vad hans mamma straffas för vet han inte, och hans pappa är i lägret därför att två av hans bröder begick ett brott. I Nordkorea straffas människors hela familjer i tre generationer framåt, vilket jag tror är en av de saker som gör möjligheten för att befolkningen ska göra uppror väldigt mycket mindre. Människor är väldigt mycket mer benägna att riskera sina egna liv än sina barns.

Shins föräldrar kände inte varandra innan de hamnade i arbetsläger, deras äktenskap är arrangerat av vakter där. Som belöning kan fångar som anses ha uppfört sig väl och arbetat hårt få gifta sig, men ingen får själv välja med vem. Vid "stora dagar", som Kim Il Sungs födelsedag och nyårsafton tillkännages vilka som ska gifta sig. Jag tror att sådana saker, som i jämförelse med det fruktansvärt hårda arbetet och tortyren kan verka som detaljer, är väldigt betydelsefulla för vakternas kontroll av fångarna. Människorna som lever under de fruktansvärda förhållanden som råder i Camp 14 och andra läger får inte ens bestämma vem de vill dela sitt lidande med, de kan inte gå hem på kvällen och finna tröst hos människor de älskar och litar på. Tillsammans med de vi älskar är vi starkare, och i Camp 14 är människor inte starka. Kärlek, tillit och vänskap är alla sådant det finns ytterst lite av. Ingen kan lita på någon, vilket gör att alla är väldigt svaga.

Jag tycker att Escape from Camp 14 är bra, intressant och fruktansvärt obehaglig. Idag lever uppskattningsvis tvåhundratusen människor i nordkoreanska fångläger. Jag tror att det är jätteviktigt att så många människor som möjligt läser Escape from Camp 14. Ju mer omvärlden vet om hur det är i Nordkorea, desto större tror jag att chanserna att göra livet bättre för de tjugofyra miljoner människor som lever i detta slutna, märkliga land blir.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar