8 mars 2012

Tack för tio år med Hermione Granger

Det här är mitt bidrag till Enligt Os Bloggstafett med kvinnotema för att uppmärksamma internationella kvinnodagen. Det går ut på att man skriva ett blogginlägg om en kvinna, fiktiv eller verklig, som betytt mycket för en. Min första tanke var Hermione. Hon är en helt fantastisk karaktär, som jag alltid har tyckt om och beundrat. Hon är otroligt smart, och bäst på magi av alla på Hogwarts. Hon är dessutom stark och modig, och förtjänar verkligen att lyftas fram. Jag har alltid tyckt om henne, och även känt igen mig mycket i henne.

Till exempel var det Hermione som lärde mig att man inte alltid behöver berätta allt man vet. När hon börjar på Hogwarts får hon inga vänner, eftersom hon hela tiden påpekar saker som andra gör fel och visar väldigt tydligt att hon är mycket smartare än alla andra. Det får andra att känna sig dumma, vilket leder till att de inte tycker om henne. Människor tycker i allmänhet inte så mycket om de som synliggör våra brister. En dag påpekar Ron för Harry att det faktiskt inte är så konstigt att Hermione inte har några vänner, eftersom hon är så jobbig. De är på väg från en lektion i trollformellära där Hermione förklarat för Ron att han misslyckas för att han uttalar trollformeln Wingardium Leviosa på fel sätt. Ron blir irriterad, det kan ju inte vara så viktigt hur han uttalar det. Just när han pratar om det går Hermione förbi och råkar höra, vilket inte riktigt var meningen. Senare på kvällen utbryter stor panik när det visar sig att ett troll tagit sig in på Hogwarts, men under ledning av prefekterna går alla elever till sovsalarna. På vägen kommer dock Harry och Ron på att Hermione inte är där. De har hört att hon sitter på en toalett och gråter, troligtvis på grund av det Ron sade. Tänk om trollet hittar henne, då är det ju faktiskt Rons fel om hon råkar ut för något, eftersom det är hans fel att hon inte är med de andra på väg till sovsalarna. Harry och Ron smiter iväg från de andra för att leta upp Hermione och varna henne för trollet, men de kommer fram till flicktoaletten ungefär samtidigt som trollet gör det. Tillsammans lyckas de tre elvaåringarna besegra trollet, till stor del genom att Ron, instruerad av Hermione, använder trollformeln de övat tidigare på dagen. Sedan är de vänner.

Efter detta börjar Hermione tänka lite mer på att hon inte alltid behöver påpeka när andra gör fel, samtidigt som Ron och Harry inser att hon faktiskt hade rätt. Om Ron inte hade uttalat Wingardium Leviosa som hon sade att han skulle uttala det hade trollet kunnat döda dem alla tre. Jag har varit ganska lik hur Hermione var när hon började på Hogwarts, vilket ledde till att många blev irriterade på mig. Det var jobbigt, och då betydde det väldigt mycket för mig att kunna läsa om och känna igen mig i Hermione. Då kände jag mig mindre ensam, och förstod att det vore lättare att få vänner och inte skrämma bort folk om jag var lite mindre besserwisseraktig.

För några år sedan kom den sista boken ut, vilket både var roligt och sorgligt. Det var då, och är fortfarande, Hermione jag tycker mest om och kan identifiera mig mest med. Som den Harry Potternörd jag är har jag gjort ett ganska stort antal "Vilken Harry Potterkaraktär är du mest lik"-test på olika ställen på internet, och jag blir så gott som alltid, med stolthet, Hermione.

Böckerna handlar ju framförallt om Harry, det är han som är hjälten. För mig är det, och har alltid varit, Hermione som är viktigast. I sommar har hon funnits i mitt fjorton år långa liv i tio år.

Inlägget är en del av en bloggstafett för att uppmärksamma Internationella Kvinnodagen där följande bloggare deltar:

enligt O, Marias stickning och läsning , Böcker x 3, Hanneles Bokparadis , Nina Ruthström, Sofies Bokblogg , Mind the Book, I mitt sinne, Andra intryck, Ord och inga visor, Boktjuven, Mimmimariesböcker, What you readin?, Pantalaimone, Matildas Läshörna, Peter Andersson, *malins bokblogg*, A room of my own, Madeleines bokhörna, thecuriouscaseofthebooks, Erica - en dröm i rosa, Tvärtemot, ...och dagarna går, Fix Me Up, TinaO , Calle Brunell, Bokodyssé, Med näsan i en bok, alice bröms, Beroende av böcker, Den var bra, Olika sidor, Dantes Bibliotek, Lyrans Noblesser, Livet mellan två evigheter, Den läsande kaninen, Breakfast Bookclub, Lottens bokblogg, Kill your darlings, Sandra Gustafsson, Desirée Fredlund, ...and then there was Beatrix, Lingonhjärta, Gunillas Blogg, Stänk och flikar, Fiktiviteter, Bokmilaskogen, Saris blogg, Böcker emellan

19 kommentarer:

  1. Karaktären Hermione lyfter verkligen serien om HP.

    SvaraRadera
  2. Hon är en verklig klippa och framför allt i de två sista delarna gör hon hela skillnaden. Fina Hermione!

    SvaraRadera
  3. Kul att läsa. Hermione kommer att förekomma i mitt inlägg också, med en annan utgångspunkt.

    SvaraRadera
  4. Hermione är verkligen en fantastisk karaktär. Fint skrivet. Blir sugen på att läsa om böckerna nu.

    SvaraRadera
  5. Lördagen den 10 mars kl. 14.00 firas Lennart Hellsing på stadsbiblioteket i Rotundan med sång, föreläsningar ... Nisse Larsson, Gunnar Edander, Fibben Hald, Charlotte Ramel och Agneta Elers-Jarleman tillsammans med alla oss andra firar Sveriges ordekvilibrist nummer 1. Programemt vänder sig till vuxna med barnasinnet kvar. Dryck, bullar och bananer i massor :)

    SvaraRadera
  6. Visst är hon en underbar karaktär, jag har under de år jag känt till Harry Potter-serien alltid fascinerats av hennes karaktär!
    Jag vill också nämna att du har en väldigt intressant blogg :)
    Kika gärna in på min!

    SvaraRadera
  7. Jag ska nog vara med! Håller just precis på med ett inlägg om det :P

    SvaraRadera
  8. Fast vänta- man skulle visst anmäla sig? Men vem bryr sig, jag skriver i alla fall.

    SvaraRadera
  9. Vilket fint och personligt inlägg om Hermione! :) Jag tror att många duktiga tjejer kan känna igen sig i henne.

    För mig symboliserar Hermione lite grann det "duktighetsideal" som dagens samhälle lägger på kvinnorna. Tjejer ska vara ordentliga, duktiga i skolan och klara av det mesta vad gäller familj, hem, utseende, jobb, fritid, etc. Till exempel Ron och Harry behöver inte anstränga sig lika mycket för att lyckas - de kan vara lite "slarviga" men ändå synas -kanske pga. att de är pojkar.

    SvaraRadera
  10. Ett jättefint inlägg om vilsenhet och förebilder, tack Matilda :)

    SvaraRadera
  11. Hermione är fantastisk! Och något av det finaste i kråksången, eller Harry Potter-serien, tycker jag är att Hermione och Ron är så pass viktiga karaktärer. Harry är verkligen inte någon superhjälte utan är många gånger helt beroende av sin kompisar.
    Jag tycker också jättemycket om Hermione men identifierar mig nog mer med Luna. Jag ser inte lika konstig ut som hon men på insidan känner jag mig ofta konstig och annorlunda. Precis som Luna. /Therese

    SvaraRadera
  12. sv: Har kommit lite mer än halvvägs och vad tråkigt du missade när Lina läste lite från boken:( Var roligt att träffa dig också:) Har inte träffat någon annan bokbloggare förutom Julia då men henne kände jag lite sen innan.

    SvaraRadera
  13. Hermione är en riktig hjältinna! Det bästa med henne är att hon verkligen vågar vara smart, men visst är det bra att hon tonar ner det ibland också. Härligt inlägg!

    SvaraRadera
  14. Tack för fint inlägg! Det du skrev om väckte tankar hos mig och säkert många andra! Jag tycker att du har en väldigt trevlig blogg och dina recensioner är väldigt intressanta att läsa, fortsätt så!

    SvaraRadera
  15. Vad fint att vi är så många som gillar Hermione! Tack så mycket ni som tycker om min text och tack för snälla ord om min blogg.

    Sofia i Bokmilaskogen: Jag håller med dig. Bara det att det är Harry som är hjälten trots att Hermione är överlägset bäst på magi är ett tydligt exempel på att det är så.

    Holly Hock: Vad kul att du är tillbaka! Det händer att jag identifierar mig med Luna, även om jag nog inte heller är riktigt så konstig. Dessutom har jag likadana skor som hon har i femte filmen (de som hänger där i slutet).

    enligt O: Jag tror att den stora skillnaden handlar om hur man visar att man är smart. Det är inte fel att berätta saker man vet och visa hur mycket man förstår, men det är inte särskilt trevligt att göra det genom att alltid påpeka när andra inte har förstått (som Hermione ofta gör i början av första boken).

    SvaraRadera
  16. hejhej :) ja det var kul och träffa dig också :) bor du i Malmö?

    SvaraRadera
  17. Åh, Hermione är min favorit också! Jag kör trettio dagar - böcker på min bokblogg (mittimellan-ella.blogspot.com) just nu, och igår skrev jag om en karaktär jag är lik. Jag skrev om Hermione, eftersom att jag alltid känner igen mig i henne.

    Som alltid, bra skrivet! :D

    SvaraRadera
  18. Julia: Jag bor strax söder om Malmö, så inte riktigt men nästan.

    Ella: Vad bra! Hermione är bäst.

    Tack!

    SvaraRadera