5 augusti 2011

Härligt med celloböcker!

Jag vet inte om anledningen till att jag tycker så jättemycket om de här böckerna är att de är väldigt, väldigt bra eller att de är fyllda av härliga celloreferenser. Jag tror att det är en kombination.

Om jag stannnar och När jag lät dig gå av Gayle Forman handlar om Mia, som i den första boken är sjutton år och en lovande cellist, och hennes pojkvän Adam, som har ett rockband som är på väg att slå igenom. Mia är ganska olik resten av sin familj, där både föräldrarna och Mias lillebror Teddy helst lyssnar på rock. Adam passar däremot väldigt bra i Mias familj, vilket gör henne väldigt glad. Hon önskar att hennes bästa vän, Kim, skulle komma lika bra överens med Adam, men det funkar ändå inte riktigt mellan dem. Kim och Adam är artiga och vänliga mot varandra, men de blir aldrig bra vänner. Kim säger till Mia att det inte spelar någon roll, att de står ut med varandra för att de båda älskar Mia, som älskar dem båda. Mia tror inte riktigt på det där, och det är först när det verkligen gäller hon förstår att Adam och Kim faktiskt kan finnas där för varandra när det handlar om Mia, att de kan förenas i sin oro för henne.

I början av Om jag stannar råkar nämligen hela Mias familj ut för en bilolycka. Mia förstår inte vad som har hänt, hon befinner sig plötsligt en bit ifrån bilen, på något vis utanför sin egen kropp, och ser sig själv och sin familj. Ambulanspersonal kommer dit, och det visar sig att Mia är den enda som överlevt. Mia vet att om hon vill kan hon vakna, om hon bara bestämmer sig för det kan hon klara sig. Hon vet också att om hon vill kan hon släppa taget, om hon inte orkar leva vidare utan sin familj så behöver hon aldrig vakna igen.

Det är det viktigaste beslutet Mia någonsin stått inför. Hon ser tillbaka på sitt liv, minns sitt första framträdande med cellon. Minns sin första cello, och tänker på hur hon träffade Adam. Adam och cellon är det som får henne att känna att hon vill stanna kvar, medan tanken på att leva utan sin familj får henne att känna att hon verkligen inte vill leva längre. Hon ser sina anhöriga på sjukhuset, hon ser Adam gråta. När han tar hennes hand och sätter in ett par iPod-lurar i hennes öron och spelar cellomusik för henne bestämmer hon sig. Hon vill hålla i honom också, hon vill stanna kvar och hon vill fortsätta spela cello.

I När jag lät dig gå har Mia blivit en framgångsrik cellist. Adams band har blivit känt, men han och Mia har inte träffats på tre år. När hon vaknat efter olyckan lämnade hon honom, och han har inte riktigt förstått varför. En kväll går han på en av hennes konserter, och efteråt vill hon träffa honom. Kanske kan de reda ut vad som egentligen hände, och kanske kan de hitta tillbaka till varandra.

Mias spelande är väldigt centralt i böckerna, och det gör att jag, som också spelar cello, kan identifiera mig väldigt mycket med henne. Jag är ändå nästan helt säker på att det här är riktigt bra böcker, och att det (och inte bara cellon) är en anledning till att jag tycker så mycket om dem! Därför rekommenderar jag dem verkligen, både till cellister och till alla andra!

5 kommentarer:

  1. "Rondo amoroso. En berättelse om kärlek" av Ulla Lundqvist

    är en underbar ungdomsroman som handlar om kärlek, javisst. Men också väldigt mycket om musik, fiolmusik.

    Underligt att det så sällan i romaner handlar om ungdomar som spelar instrument ... något som ändå är en så stor sak i många liv.

    Ulla Lundqvist är kanske mest känd för att hon är en av Sveriges alla bästa kritker, särskilt av ungdomsböcker.

    En annan bok (en favorit) där musik spelar roll är "Att spela människa" av Ursula K Le Guin, men känsliga illustrationer av Inger Edelfeldt.

    Allegro molto appassionato!
    från
    lena kjersén edman till läs- och musikvännen Matilda där nere i söder.

    SvaraRadera
  2. Tack så mycket för tipsen! Jag håller med, musik spelar alltför sällan stor roll i ungdomsböcker. Extra skoj blir det därför med en bok om just en cellist!

    SvaraRadera
  3. Böcker om cello? Det är lite ovanligt.

    SvaraRadera
  4. "Furioso" - ingen ungdomsbok men klassisk musik är genomgående. En dekare i Agatha Christie-stil!

    /ÅSA (bokhandlaren med Alexander)

    SvaraRadera
  5. Vad häftigt att du spelar cello! :) Håller med om att det blir roligare att läsa om ett intresse man har, samtidigt som man kan lära sig något nytt om ett annat intresse i andra böcker.

    Ha det fint! :)

    SvaraRadera