1 juli 2011

Kafka på stranden

Nu har jag läst ut min andra Murakami-bok (inspirerad av Holly-Hock tänker jag göra ett djupdyk), Kafka på stranden. Liksom Fågeln som vrider upp världen är den härligt konstig och har den där speciella känslan som gör att allt det där som egentligen är hur rörigt som helst ändå känns sammanhållet.

Kafka på stranden berättas ur två olika perspektiv. En av berättarrösterna är femtonåriga Kafka Tamura. Han har rymt hemifrån och tagit sig till staden Takamatsu. Han letar efter sin mamma och sin syster, och är mån om att komma så långt bort från sin pappa som möjligt. I Takamatsu tillbringar han nästan all sin tid på biblioteket, där han lär känna bibliotekarien Oshima som varken är man eller kvinna och bor ensam i ett hus långt ute i skogen. På biblioteket finns även fröken Saeki, som lever i minnen från en annan tid och vars ande ibland besöker Kafka på nätterna. Den andra delen av berättelsen handlar om den gamle mannen Nakata, som visserligen är dum och lever på bidrag men som kan prata med katter och få märkliga saker att falla från himlen. Liksom Kafka ger han sig av hemifrån utan att egentligen veta vart han är på väg. Det enda han vet är att han måste över en stor bro och att han kommer veta vad han letar efter när han ser det.

Även om Fågeln som vrider upp världen och Kafka på stranden är två väldigt olika böcker har de mycket gemensamt. Katter är centrala i båda böckerna, och liksom Toru i Fågeln som vrider upp världen misstänker Kafka att han begått ett mord han inte minns i en metaforisk drömvärld. Böckerna har även små detaljer, som syrliga karameller, makrillar och beskrivningar av hur man dödar människor med bajonetter, gemensamt.

I Fågeln som vrider upp världen pratar Mei Kasahara om klumpen av död, som hon tror finns inne i alla döda människor. Hon beskriver den som lite geléaktig, och säger att hon skulle vilje skära i den. Jag tror att den geléaktiga klumpen Hoshino i Kafka på stranden skar sönder skulle kunna vara den klump Mei Kasahara pratade om. Den ser inte riktigt ut så som Mei beskrev den, men hon hade i och för sig aldrig sett en klump av död utan kunde bara gissa hur en sådan skulle vara.

När Kafka är hemma hos Oshima läser han en bok om rättegången mot nazistförbrytaren Adolf Eichmann. Beskrivningen av Eichmann är väldigt lik den fiktive överste Sanders beskrivning av sig själv. Eichmann verkade inte ha en tanke på rätt och fel, utan fokuserade enbart på sin "uppgift". I ett samtal med Hoshino säger överste Sanders "Jag har ingen aning om vad som är gott och vad som är ont. Jag är en väldigt pragmatisk varelse, ett neutralt objekt. Allt jag bryr mig om är att utföra den funktion jag blivit tilldelad."

Jag tycker att Kafka på stranden är en fantastiskt bra bok. Nu ser jag fram emot att börja läsa Norwegian wood!

3 kommentarer:

  1. Hej Matilda! Jag har mejlat dig på hotmail-adressen du listat här på sidan. / Johanna

    SvaraRadera
  2. Norweigan Wood är fantastisk, men inte alls övernaturlig. Har inte läst Fågeln som vrider upp världen ännu, den är så vansinnigt tjock.

    SvaraRadera
  3. Johanna: Jag har svarat!

    enligt O: Än så länge gillar jag den, men jag tycker mer om både Kafka på stranden och Fågeln som vrider upp världen. Nyckelfågeln ser tjock ut, men är lätt att fastna i och går ganska fort ta sig igenom! Jag tycker helt klart att du ska läsa den!

    SvaraRadera