8 mars 2011

En viktig dag

Idag är det internationella kvinnodagen, och då tycker jag att det passar väldigt bra att skriva lite om Det dom inte sa: om hur jag blev feminist av Lisa Lindén (särskilt med tanke på att jag för precis två år sedan skrev om Lilla feministboken av Sassa Buregren).

Lisa Lindéns definiton av feminist är ungefär densamma som Sassa Buregrens, nämligen någon som tycker att män och kvinnor ska ha samma rättigheter och möjligheter, men även ser att det inte är så idag och kämpar för att göra någonting åt det. Jag tycker att det är en väldigt bra definition, som talar om vad feminism är utan att blanda in någon av alla de fördomar som finns om feminister. Feminism handlar inte om att hata män, och det är inte heller så att enbart kvinnor kan vara feminister. För ett par år sedan läste jag ett reportage om en mycket känd bloggare, som på frågan om hon var feminist svarade ungefär "Nej, jag tycker att man ska kämpa för alla människor, inte bara för kvinnor." Feminism handlar inte om att "bara kämpa för kvinnor" utan om att kämpa mot orättvisor. Både män och kvinnor vinner på ett mer jämställt samhälle, eftersom det ger alla människor möjlighet att vara precis som de vill vara utan att vara bundna till några traditionella könsroller. Ett mer jämställt samhälle skulle inte innebära att män inte skulle få vara intresserade av bilar och att kvinnor inte skulle få tycka om att laga mat, utan att det skulle vara så att en man precis lika gärna kunde älska rosa och att även kvinnor skulle kunna sitta bredbent och ta plats på bussen utan att någon tyckte att det var opassande. Feminism handlar inte om att begränsa någons möjligheter, utan om att utöka allas.

Med många människor är det ofta svårt att prata om jämställdhet, eftersom det är svårt att erkänna att man lever ojämlikt. Redan innan ett barn föds finns det förväntningar på det, förväntningar som styrs av vilket kön det är, men väldigt få vill inse att de själva är med och skapar dessa orättvisa förväntningar. Föräldrarna kan skylla på släktingar och senare dagis- och skolpersonal, medan de i sin tur kan skylla på föräldrarna. På frågan om varför familjens lilla dotter har figursydda, tunna kläder medan sonens är rymliga och varma skulle många föräldrar svara att det beror på att det är den typen av kläder som finns att köpa, medan de som tillverkar och designar kläder förklarar att det beror på att det är den typen av kläder som efterfrågas. Om samhället ska bli jämställt måste vi alla ta ansvar, till exempel genom att köpa "pojkkläder" till flickor när "flickkläderna" är obekväma och inte tillräckligt varma, eller genom att våga strunta i vad som efterfrågas och sälja kläder som ger flickor samma möjligheter att vara utomhus och leka som pojkar får.

Lisa Lindén skriver bland annat om de fördomar som finns om feminister, och hur jobbigt men viktigt det kan vara att kämpa mot dem, om hur människor haft olika förväntningar på henne och hennes bröder och om hur konstigt det är att en man måste tycka att en kvinna är snygg för att hon ska bli bekräftad och ses som en "riktig kvinna". Det dom inte sa är en riktigt bra och läsvärd bok, som finns på bokrean. Den var ett av mina reafynd, och jag rekommenderar den verkligen!

Vi möter förväntningar på hur tjejer och killar ska bete sig överallt och hela tiden. I många svenska ungdomsböcker just nu känns det som om lösningen på alla problem tjejen det handlar om har är att skaffa en snygg pojkvän. Jag känner tjejer som är jätteduktiga i skolan men inte vill berätta för andra om sina fantastiska provresultat på grund av rädslan för att verka skrytsamma, medan killar som är långt ifrån lika duktiga gärna skyltar med att de fått bättre på det senaste provet än de trott, utan att ens verka tänkta på att de kan uppfattas som skrytsamma. Efter att ha varit aktivare än de flesta andra tjejer i diskussioner på SO-lektioner har jag fått höra att jag "inte är någon riktig tjej". På ett skolfotografi sitter de flesta tjejerna med benen tätt ihop medan killarna bredvid sitter bredbent med båda fötterna stadigt i golvet. Tjejer förväntas inte ta plats, medan en kille som inte gör det kallas fjollig och töntig.

Det allra bästa vore om alla fick vara precis så som de vill vara, och att alla dagar hörde till alla människor, oavsett kön. För att det ska bli så måste samhället bli mer jämställt, och det skulle vi alla tjäna på.

Någon som firar denna viktiga dag riktigt ordentligt är enligt O, som skrivit en massa läsvärda inlägg med anledning av internationella kvinnodagen! Ni som inte vet hur ni ska fira kan gå dit och läsa, och alla ni som inte redan har den bör någon gång under dagen gå till Bokus och beställa Det dom inte sa, som faktiskt inte tagit slut på bokrean där den bara kostar 60 kronor. Lilla feministboken är tyvärr slut på förlaget, men författaren Sassa Buregren har några ex av den kvar att sälja. Hör av dig till henne om du är intresserad, kontaktuppgifter finns här! Skynda att fynda!

8 kommentarer:

  1. Det där med att inte vara en riktig tjej har jag fått höra också. Varför skulle man inte vara en riktig tjej för att man vågar ta plats? Löjligt! Ta all plats du vill Matilda!!!

    SvaraRadera
  2. Mycket löjligt, ja! Jag tror att vi går miste om många intressanta åsikter och idéer på grund av att tjejer inte tror på sig själva och vågar dela med sig av dem. Det är viktigt att ta plats!

    SvaraRadera
  3. Väldigt bra skrivet!

    SvaraRadera
  4. Har precis sträckläst din blogg :) Den är verkligen jättebra!

    SvaraRadera
  5. Har du månne läst "paper towns" av John Green? Om du inte har gjort det så rekommenderar jag att du gör det! Tyckte själv att den var riktigt bra!

    // Mumintrollet

    SvaraRadera
  6. Det där med att du inte sägs vara en riktig tjej på SO lektionerna händer även mig, men då är det killarna som gnäller att jag inte kan bete mig som en tjej. Vi debatterade angående om olika sämhällsfrågor i Sveriges riksdag.

    SvaraRadera