På tal om nyår ...

... så har Jonas Hassen Khemiri, som är en av mina favoritförfattare, skrivit en jättebra nyårsnovell i Expressen. Läs den här!

Årets bästa

Nu är det här året snart slut, så jag tänkte berätta vad jag tycker har varit årets bästa ...

... läsupplevelse

Molnfri bombnatt av Vibeke Olsson

... bok jag läst på engelska

The White Tiger av Aravind Adiga

... översatta bok med engelska som originalspråk

Älskade syster av Joyce Carol Oates

... översatta bok med annat originalspråk än engelska

No och jag av Delphine de Vigan (originalspråket är franska)

... svenska bok

Molnfri bombnatt får vara med igen. Fast om jag följer regeln varje bok får bara vara med en gång (vilket är roligare, eftersom fler böcker får vara med då) blir svaret Invasion av Jonas Hassen Khemiri.

... ungdomsbok

Eftersom det här är min lista får jag bestämma reglerna, och nu bestämmer jag att tre böcker får vara med här, nämligen I det här trädet av Katarina Kieri och Per Nilsson, Det händer nu av Sofia Nordin och Här ligger jag och blöder av Jenny Jägerfeld.

... teater

Måsen

... opera

Madama Butterfly

... film jag sett på bio

Bright Star

... film jag sett, men inte på bio

The Reader

... konsert

Huaröds kammarorkesters och Farmers Markets sommarkonsert i Månstorps gavlar

Jag hoppas att även 2011 blir ett härligt läsår! Gott nytt år!

Världens bästa temugg!

Tonårsboken skriver om bokprylar som väcker habegär. En sådan sak som jag velat ha väldigt, väldigt länge är en Penguinmugg, alltså en mugg som ser ut som omslagen till olika Penguinklassiker!

Jag blev naturligtvis superglad när jag fick en Jane Eyre-mugg i julklapp, eftersom Jane Eyre av Charlotte Brontë är en av mina absoluta favoritböcker!

Visst väcker min Jane Eyre-mugg väldigt mycket habegär?

Snart kan jag göra marmelad ...

... eller behöver man lite fler körsbär för det? Okej då, jag hoppar över marmeladen. Men nu har jag kanske tillräckligt många för att göra ett par muffins!

Det är nämligen så att jag fått ännu ett körsbär, den här gången från Cecilia på Elmer-bloggen! Tack så jättemycket!

Eftersom jag redan skickat awarden vidare en gång gör jag det inte nu också. Men än en gång, tack så mycket Cecilia!

Never let me go

Never let me go är skriven av Kazuo Ishiguro.

Kathy växer upp på internatskolan Hailsham, en idyllisk plats någonstans ute på den engelska landsbygden. Så verkar det i alla fall i början, så småningom går det upp för både Kathy och läsaren att det är någonting med Hailsham som inte stämmer. Jag funderar över varför ingen av eleverna någonsin träffar eller överhuvudtaget verkar ha några föräldrar och varför det är så jätteviktigt att de målar och tecknar. Kathys vän Tommy undrar varför det är en sådan katastrof att han inte är det minsta kreativ, att ingenting han gör är tillräckligt bra för att hamna i galleriet, en plats alla på Hailsham känner till men som ingen har sett och som ingen verkar förstå syftet med. Vad har egentligen barnen på Hailsham gemensamt, och varför har de ingen kontakt alls med resten av världen? Ju längre fram i boken jag kommer desto tydligare blir svaren på varför Hailsham är som det är, och det är ett fruktansvärt obehagligt öde som väntar Kathy och hennes vänner.

Never let me go är en riktigt, riktigt bra och hemskt obehaglig bok som fick mig att fundera väldigt mycket på hur mycket fri vilja människor egentligen har. Människorna i Never let me go hade kanske egentligen kunnat fly och leva på ett annat sätt än det som planerats för dem, men ingen av dem gör det. Varför? Jag tror att det till stor del beror på att den möjligheten aldrig varit aktuell, ingen har någonsin fört den på tal. Ingen förväntar sig att de ska ifrågasätta sina öden, och därför gör de inte heller det.

Samma tema finns i Älskade syster av Joyce Carol Oates som jag läser just nu. Huvudpersonen Skylers lillasyster Bliss är ett konståkningsunderbarn, och deras mamma tar hela tiden för givet att Bliss ska vara med i alla tävlingar, att hon i alla lägen vill åka skridskor och göra det mamman anser är bäst för hennes karriär. Bliss ifrågasätter så gott som aldrig att hon ska göra det mamman vill, eftersom det är det som förväntas av henne och så hon fått lära sig att hon ska göra. På samma sätt fick eleverna på Hailsham veta precis hur deras liv skulle se ut, och ingen av dem funderar ens på att rymma och göra någonting annat.

Never let me go är en fantastisk bok, och jag tycker absolut att alla som tycker om dystopier borde läsa den!

Här ligger jag och blöder

"Årets Augustprisvinnare i barn-och ungdomskategorin blev Jenny Jägerfelds Här ligger jag och blöder, en superbra bok som jag verkligen tycker förtjänade priset.

Här ligger jag och blöder handlar om sjuttonåriga Maja, som på en skulpturlektion råkar såga av sig tumspetsen med en elektrisk sticksåg. Just precis så var det, hon råkade såga av sig tumspetsen, det var ingenting hon gjorde med flit för att hon mådde dåligt som resten av världen verkar tro. Om Maja tyckte att något är jobbigt skulle hon prata om det, hon skulle aldrig ens komma på tanken att medvetet skada sig själv.

Det Maja egentligen skulle såga var en hylla, som skulle bli en födelsedagspresent till hennes mamma. Nu har Maja alltså ingen present med sig när hon åker för att hälsa på mamman över helgen (Majas föräldrar är skiljda och bor på olika ställen. När Maja är hos mamman brukar pappan gå ut och träffa olika kvinnor som han aldrig nämner för Maja. Men Maja vet ändå, eftersom hon brukar kolla sin pappas mail som har det lättknäckta lösenordet ”maja”)"

Klicka här för att läsa hela inlägget!

God Jul!

Jag hoppas att alla ni som läser det här får en riktigt trevlig julafton och många hårda julklappar (alltså böcker, ett paket som innehåller en stol är också hårt, men inte alls lika roligt)!

God jul!