Tack för boktipsen!

Sedan jag läste Decembergatans hungriga andar av Ulrika Lidbo blev jag intresserad av böcker om ätstörningar. Jag har fått två jättebra boktips, ett från Fantasy Girly här på bloggen och ett från min bästis Louise.

Fantasy Girly tipsade mig om Mika vs Mika av Ylva Wallin. Den handlar om Mika som är fjorton år och orienterar. Hon är inte bäst i sin klubb, men det är inget hon någonsin bekymrat sig för tidigare. Det har inte spelat någon roll, men plötsligt efter en tävling kommer hon på att det är det allting handlar om. All träning går bara ut på att sedan kunna placera sig bra på tävlingar. Det är inte längre den härliga känslan av att orientera Mika tänker på. Det spelar ingen roll. Det är att få ett bra resultat, att få det bästa resultatet, som är viktigt. För att klara det, för att få det bästa resultatet, börjar Mika träna hårdare än tidigare, och desto mer hon tränar, desto mindre äter hon.
Mika vs Mika är en jättebra bok som jag verkligen rekommenderar!



Louise tipsade mig om De kallade mig Ise av Madeleine Krell. Den handlar om sextonåriga Erla som kommer från Island. Hon är jätteduktig på fotboll och får spela i Nike IF som spelar i allsvenskan. De i laget kallar henne Ise, därför att hon kommer från Island. Ise är inte nöjd med hur hon spelar i laget, och i stället för att minnas alla mål hon gör och allt annat hon lyckats med minns hon alla målchanser hon missat och alla passningar hon inte lyckats ta. Hon pressar sig själv hårdare och hårdare, hon tränar jättehårt och gör upp listor på nyttig och onyttig mat. Om något innehåller någonting från listan med onyttig mat äter hon det inte, vilket leder till att hon till slut knappt äter någonting alls. Efter fotbollsträningarna brukar laget äta tillsammans, men Ise säger till de andra att hon äter hemma. Till sina föräldrar säger hon att hon äter med laget. På samma sätt som Mika gör i Mika vs Mika tränar hon mer och mer i takt som hon äter mindre och mindre.
De kallade mig Ise är en riktigt bra bok som, precis som Decembergatans hungriga andar, berör väldigt mycket. Jag rekommenderar verkligen den här boken!

Både Mika vs Mika och De kallade mig Ise är böcker jag tyckte väldigt mycket om. Tack Louise och Fantasy Girly!

Kyssen

Kyssen är skriven av Jacqueline Wilson.
Egentligen är det mer än en kyss som är central i handlingen, men den som vill veta mer om det får läsa boken!
Den handlar om Sylvie som är tretton år. Hon är kär i sin bästa vän Carl, som inte känner riktigt samma sak för henne. Hon och Carl bor bredvid varandra och har känt varandra sedan de var jättesmå, och egentligen har Sylvie alltid varit kär i honom. Det är bara det att kärlek inte känns likadant när man är tretton som när man är sju. Hon har tagit för givet att Carl känner likadant för henne och att de faktiskt är ihop. Sylvie säger till Miranda, en tjej som går i hennes skola, att Carl är hennes pojkvän. Miranda blir intresserad och bjuder Carl och Sylvie på fest. På festen leker de en lek, som leder till att Carl och Miranda ska kyssa varandra. Efter festen tycker Sylvie att Carl kan kyssa henne också, eftersom han faktiskt aldrig gjort det. Han slingrar sig undan och vill inte, och Sylvie inser att han kanske inte är kär i henne. De är kanske bara bästa vänner, om de fortfarande är det. Sylvie är inte riktigt säker på vad Carl egentligen tycker, eftersom han sedan han bytte skola (tidigare gick de på samma skola, men nu går han på en annan) inte har verkat tycka att det är lika roligt att vara med Sylvie som tidigare. Så hur är det egentligen? Är de pojkvän och flickvän, bästa vänner eller något annat? Kan man fortsätta att vara bästa vän med en kille man har blivit kär i? Och varför ville Carl inte kyssa Sylvie, när han faktiskt hade kysst Miranda?
Kyssen är en superbra bok om kärlek och vänskap, som jag verkligen rekommenderar. Jacqueline Wilson är en författare jag tycker mycket om, och några andra boktips av henne är bland annat "Historien om Tracy Beaker", "Tracy Beaker, skolans bästa elev", "Tracy Beaker i huvudrollen", "Midnatt" och "Vem älskar Prue?".

GRATTIS VIKTOR!

Ett jättestort grattis till Viktor Sandström som vann finalen av Sveriges smartaste barn! Jag och August Ahlin kom på delad andraplats, och det är jag jättenöjd med. Grattis till mig, August, Alice Andersson, Allan Zhao, Nina Eriksson, Linnéa Hård af Segerstad och Andreas Holmgren som också var med i finalen. Bara att gå vidare till TV-programmet är jättestort, så jag är jättenöjd med en andraplats. Viktor var verkligen värd att vinna, eftersom han var den som kunde sitt specialämne bäst. Viktor hade specialämnet The Beatles, jag hade Drottning Margareta och August hade Estlands geografi.
Jag tyckte att det var jättekul att vara med och att träffa alla de andra, och jag hoppas att alla andra som var med tycker samma sak!

GRATTIS TILL ALLA OSS SOM VAR MED I SVERIGES SMARTASTE BARN!

Final i Sveriges smartaste barn!

MISSA INTE FINALEN i Sveriges smartaste barn, jag är en av de åtta finalisterna! Finalen sänds på tv3 klockan 19.00 på lördag (9 maj). Den som inte kan titta på lördag kan titta på reprisen. Den går klockan 16.00 på söndag (10 maj).

Decembergatans hungriga andar

Decembergatans hungriga andar är skriven av Ulrika Lidbo.
Den handlar om Jenny Stefansson som är fjorton år. I början av boken har hon sommarlov mellan sjuan och åttan. På dagarna passar hon sin syster Mathildes (som bor i Stockholm) dotter, och på nätterna funderar hon på varför hennes liv är så orättvist. På varför hon alltid blir vald bland de sista på gympan, på varför alla killar bara är kära i hennes bästis och ingen i henne och på att allt det måste bero att hon är ett meningslöst fetto. Hon bestämmer sig för att efter sommarlovet ska hon vara smal. När hon börjar åttan ska folk tänka "Jenny Stefansson... vem är det? Jaså hon! Den skitsnygga smala tjejen? Hon som ser ut som en fotomodell?". Jenny gör upp ett Superschema. Då kan hon inte misslyckas. Äter man inget fett kan man ju inte bli tjock. När hon inte klarar av att följa Superschemat kräks hon upp det hon ätit. Ibland äter hon jättemycket medvetet och kräks upp det efteråt.
När Jenny är på tåget på väg hem från Stockholm träffar hon Betty. Betty Jonsson som bor på Jennys gata, Betty som är tre år äldre än Jenny och supersmal.
När Jenny lär känna Betty visar det sig att Betty också kräks när hon ätit. Betty, supersmala, snygga Betty, gör likadant som Jenny. Betty förklarar för Jenny att det de gör, trycker i sig en massa mat och kräks upp, är en livsstil. Något man väljer, de gör det för att de vill det. Detta leder till att Jenny blir mer övertygad om att det är rätt, det går, gör hon som Betty kan hon bli smal, och för Jenny är att vara smal det enda som betyder något. Hon äter mindre och mindre och blir smalare och smalare, men ätstörningen hon, trots det hon och Betty tycker, lider av gör att hon inte kan se det. "Då ska jag vara smal. Jag är det inte nu, men då. Då ska jag vara smal", tänker Jenny och jobbar ännu hårdare, äter ännu mindre, för att klara det. När åttan börjar tänker hon inte vara ett fetto som alltid blir vald som tredje sist på gympan och som ingen kille blir kär i. Nej, när åttan börjar tänker hon vara smal.
Decembergatans hungriga andar är en riktigt bra bok som beskriver Jenny och ätstörningen hon lider av på ett väldigt trovärdigt och obehagligt sätt. Efter att jag har läste den har jag funderat väldigt mycket på den, den är en bok som är svår att sluta tänka på, eftersom den berör så väldigt mycket.

Mumintrollen och alla deras vänner

Jag tycker att det är synd att så få har läst Tove Janssons böcker om mumintrollen. Om man pratar om mumintrollen och Mumindalen tänker nästan alla på filmerna. Jag tycker att det är väldigt sorgligt, eftersom böckerna är så fantastiskt bra. En av de bästa sakerna med Tove Janssons böcker är språket, det är i alla fall vad jag tycker. Ett underbart språk kan man inte få in i en film, och därför missar man så enormt mycket om man bara ser filmerna och aldrig läser böckerna. Muminböckerna tillhör mina absoluta favoritböcker, och alla borde verkligen läsa dem!

Böckerna i serien heter Småtrollen och den stora översvämningen, Kometen kommer, Trollkarlens hatt, Muminpappans memorarer, Farlig midsommar, Trollvinter, Det osynliga barnet, Pappan och havet och Sent i november. Jag tror att min favorit av dem är Trollkarlens hatt, den tredje (jag vet inte säkert, eftersom alla är så underbara). När man läser Muminböckerna hamnar man i en alldeles underbar värld som man bara inte kan låta bli att älska. Därför tycker jag inte att någon ska missa denna underbara läsupplevelse.