2 januari 2010

Svenhammeds journaler

Svenhammeds journaler är skriven av Zulmir Bečević.
Så här är det: Svenhammed skriver inte dagbok. Enligt Svenhammed är det bara töntar som skriver dagbok. Riktiga män skriver journaler, och Svenhammed vill vara en riktig man.
Svenhammed skriver journaler därför att han vill berätta hur det verkligen är för honom och hans vänner. Han är trött på journalister, sociologer och politiker som yttrar sig om "dom" och hur det är för "dom" (och menar alla invandrare). Svenhammed förstår inte varför han alltid hör till "dom" och inte till "oss". Han tycker inte att det känns som om han hör till "dom", och om han varken är en av "dom" eller en av "oss", var hör han egentligen hemma?
Han är född i Sverige. Svenska är det enda språk han kan, men trots det kommer han aldrig att bli svensk på riktigt. Svenhammeds föräldrar trodde att Svenhammed skulle bli ett svenskt barn, deras biljett till det svenska samhället. Därför fick han namnet Svenhammed (Sven efter föräldrarnas favorit på socialkontoret och hammed efter pappan, Muhammed). Svenhammeds föräldrar hade fel. Svenhammed är inte svensk. Han ser inte svensk ut, han bor inte på svenskarnas sida av motorvägen. I Svenhammeds familj finns, förutom Svenhammed, Svenhammeds lillebror, Muhammed Junior (som bara kallas Junior), och Svenhammeds föräldrar. Svenhammeds pappa säljer grönsaker på torget och slår ibland sina barn (mest Svenhammed). Svenhammeds mamma är "naivt snäll och sådär löjligt omtänksam". Hon säger inte ifrån när pappan slår Svenhammed och Junior, men Svenhammed tror att hon innerst inne känner att något är fel.
Svenhammeds bästa vänner är Chino och Mjäll, eller Miell som hon egentligen heter. Chino och Svenhammed träffades på socialkontoret när de var mindre. Deras pappor blev osams och började slåss, och sedan dess har Chino och Svenhammed varit bästa vänner. De gör allting tillsammans, de skaffar till och med sin första tjej tillsammans.
Miell är svensk, men bor på Svenhammeds sida av motorvägen. Hon och hennes mamma flyttade dit när Miells föräldrar skilde sig. Ingen av de andra tjejerna ville umgås med Miell, och Chino och Svenhammed hittade henne när hon satt på en bänk och verkade ledsen. Några dagar senare blev hon ihop med Chino och Svenhammed (egentligen ville hon bara vara ihop med Chino, men eftersom Chino och Svenhammed är bästa vänner och gör allting tillsammans fick hon inte det utan att vara ihop med Svenhammed också). Sedan dess har Miell varit vän med Chino och Svenhammed.
När Svenhammed börjar nian kommer det en ny elev till klassen, Emilia Roos. Emilia är svensk, snygg och blir snabbt populär. Svenhammed känner så fort hon kommer in i klassrummet att hon är speciell, och att han skulle kunna göra vad som helst för henne.

Jag tycker riktigt mycket om Svenhammeds journaler. Jag tycker om Svenhammed, även om jag inte tycker om allt han gör. En del saker han hittar på tycker jag till och med riktigt illa om.
På vissa ställen är boken så rolig att jag skrattar högt medan jag läser, och på andra är den väldigt allvarlig. Att den är både rolig och allvarlig är en av de saker som gör att jag tycker så mycket om den. Jag rekommenderar verkligen den här boken, eftersom den är så bra!

2 kommentarer:

  1. Den är precis som du skriver, bra, rolig och allvarlig. Jag rekommenderar också den här boken.

    SvaraRadera
  2. Kul att du också gillar den!

    SvaraRadera