1 maj 2009

Mumintrollen och alla deras vänner

Jag tycker att det är synd att så få har läst Tove Janssons böcker om mumintrollen. Om man pratar om mumintrollen och Mumindalen tänker nästan alla på filmerna. Jag tycker att det är väldigt sorgligt, eftersom böckerna är så fantastiskt bra. En av de bästa sakerna med Tove Janssons böcker är språket, det är i alla fall vad jag tycker. Ett underbart språk kan man inte få in i en film, och därför missar man så enormt mycket om man bara ser filmerna och aldrig läser böckerna. Muminböckerna tillhör mina absoluta favoritböcker, och alla borde verkligen läsa dem!

Böckerna i serien heter Småtrollen och den stora översvämningen, Kometen kommer, Trollkarlens hatt, Muminpappans memorarer, Farlig midsommar, Trollvinter, Det osynliga barnet, Pappan och havet och Sent i november. Jag tror att min favorit av dem är Trollkarlens hatt, den tredje (jag vet inte säkert, eftersom alla är så underbara). När man läser Muminböckerna hamnar man i en alldeles underbar värld som man bara inte kan låta bli att älska. Därför tycker jag inte att någon ska missa denna underbara läsupplevelse.

11 kommentarer:

  1. Jag kommer från Finland, mumintrollens hemland, och jag håller totalt med dig.
    Böckerna är inte på det sättet skrivna för mindre barn eftersom de är så filosofiska och svåra att förstå. Filmerna är liksom förvrängda, de kretsar ju bara kring mumintrollen där, medans böckerna handlar om så mycket mer än dem.
    Min personliga favorit är nog "det osynliga barnet", men jag gillar nog också alla böcker :)

    SvaraRadera
  2. Vad roligt att få en kommentar från mumintrollens hemland!
    Jag tror att mumintrollen passar alla åldrar (de är ju så UNDERBARA) och även om små barn inte förstår allt så är språket nog underbart att lyssna på hur gammal man än är.
    Det osynliga barnet är jättebra (den är en av muminböckerna! Klart att den är jättebra då!):)

    SvaraRadera
  3. "Sent i november" - den sista Muminboken - är vacker och mycket vemodig.
    Tror ni som har läst den, att Muminmamman och de andra i familjen kommer tillbaka - eller är det bara en mycket liten och ensam varelses trygghetsdröm?
    De sista muminböckerna (kapitelböckerna, årstidsböckerna) är inte läsa-själv-böcker, de är läsuppleva-och -fundera -tillsammans-böcker)
    vill
    lena kjersén edman

    SvaraRadera
  4. Gud vad roligt att kolla på din blogg!
    Fick reda på det genom kp tidningen. :D
    Jag ska absolut läsa mer av din blogg. Här får man ju reda på allt om böcker.
    Gud vad kul!

    SvaraRadera
  5. Jätteroligt att du tycker så mycket om min blogg! :D

    SvaraRadera
  6. Tack för att du uppmärksammade de här underbara böckerna, de har en framtoning som barnböcker, men kan verkligen läsas av alla åldrar!
    Jag och min pappa citerar ofta muminpappans memoarer, för trots att det är en saga känns det som att den beskriver verkligheten och riktiga personer, så citaten passar väldigt bra i verkligheten också. Tack också för de andra bra boktipsen!

    SvaraRadera
  7. Muminböckerna är fantastiska böcker! Precis som du Matilda gillar jag språket väldigt mycket och min favorit är Pappan och havet. Det är verkligen böcker som kan läsas av alla åldrar, själv är jag närmare trettio och älskar dem fortfarande.

    Tack för en jättefin blogg!

    SvaraRadera
  8. Kul att ni gillar min blogg och att ni också tycker om de här underbara, fantastiska böckerna!

    SvaraRadera
  9. Hei, når det gjelder "Sent i november" så tror jeg de kommer hjem på ordentlig, fordi i slutten av "Pappaen og havet" mener jeg de reiste tilbake. Jeg elsker forresten også mummibøkene, spesielt de siste siden de passer for både voksne og barn. :3 En ting jeg har lurt litt på: Hvor gammel er egentlig snusmumrikken? Mummitrollet er vel kanskje 9 eller 10 år vil jeg tro, men snusmumrikken drar på telttur alene og røyker pipe...

    SvaraRadera
  10. Tankar om "Pappan och havet och "Sent i november", de sista Muminböckerna - med en hälsning till "anonym" (från Norge?)


    Jag har alltid tänkt att Mumintrollet i den näst sista boken "Pappan och havet" är en förälskad tonåring som har börjat frigöra sig från sin mammas åsikter (till exempel när det gäller Mårrans farlighet).

    Det kan hända att det är Mumintrollet, pappan och mamman som återvänder till Mumindalen i slutet av "Sent i november" - men de tre i båten kan också vara lille homsan Tofts drömbild.
    Det är ju i "Sent i november" som vi - i slutscenen i Vredens skog - får veta hur ensam och sorgsen Muminmamman många gånger känt sig.

    Jag älskar "Sent i november" - men den är mer en bok för vuxna än för barn. (Fast den är fin som högläsningsbok ett barn/en vuxen tillsammans om barnet/den vuxne tillsammans läser alla böckerna i Muminsviten.)

    Jag tror att Snusmumriken är en äldre beundrad kompis till Mumintrollet - och det är därför som hsn både kan röka pipa, tälta och vara fri och frimodig.

    Jag har en vän som heter Johan - han är en snusmumrik. Rätt som det är spelar han på sin flöjt, skrattar, charmar - och så försvinner han. Min snusmumrik är en toppenvän!

    lena kjersén edman

    SvaraRadera
  11. Hei, Lena

    Koselig svar. Så gøy at du har din egen snusmumrik.

    Hilsen Annette (fra Norge, ja)

    SvaraRadera